lördag, juni 29, 2024

Veckans mening – om frihet!

Nog är det en sorts frihetskänsla som inställer sig när man ligger där på stranden. Solen skiner, vågorna kluckar, fåglarna sjunger men ingenting stör. Stranden är helt enkelt min egen. Ja jag "äger" hela sjön, hela viken med klippor och all omgivande grönska! Så känns det!

En annan sorts frihet är den jag läser om i boken som följer med mig: "Fri" av Lea Ypi. Om hennes uppväxt i diktatorn Enver Hoxhas Albanien, med indoktrinering precis överallt. Påminner om skildringar från Kina och Nordkorea, misstänker att människor fortfarande har det likadant i dagens Iran och Afghanistan, till exempel. Kanske i Ryssland också? Oppositionen har det inte lätt i de där länderna!

Lea Ypi blir ändå fri. 1991 fick flera partier ställa upp i val och en ny era inleddes. Lea får utbildning som farbror Enver inte har något inflytande över. Partiet, det med stort P, odugligförklaras. Landet ska bli en demokrati. Yttrandefrihet en rättighet. Boken hon skrivit, och som fått mängder med priser och lovord, är en skildring av europeisk nutidshistoria som vi sällan tänker på. Den är inte helt lättläst, men klart intressant. 

Och vad strandliv beträffar, så har hennes gamla hemland Albanien klättrat på badturisternas favoritlistor. Redan på Hoxhas tid hände det att man fick åka till havet och då var det på statens bekostnad. Idag lär stränderna vara fantastiska och helt i klass med andra runt Medelhavet.

Nu tänkte jag att Lea Ypi också skulle få servera oss Veckans mening, den där som Skriv-Robert efterlyser på lördagarna. Det ska vara en mening man nyss läst och som fått en att hejda sig om än aldrig så lite, av vilken anledning det vara må.

Den här berättelsen handlar också om en familjs sönderfall. Mamman blir förtidspensionär och pappan får sparken, men de hanterar sin arbetslöshet helt olika. Mamman går in i politiken och blir aktiv medlem av Demokratiska Partiet, en frihet av ny sort i landet. Dottern beskriver engagemanget som nyss var otänkbart och som lite påminner om en nyfrälsts agerande:

Hon gick på partimöten, satt i valberedningar, ordnade manifestationer, kampanjade för olika reformer, tog plats i nationella kommittéer, träffade delegationer från utlandet.

Copyright Klimakteriehäxan

12 kommentarer:

  1. Lea Ypi, professor i politisk teori vid London, har skrivit en intressant bok om historia från Albanien som inte vi har någon erfarenhet, hon var besviken när hon reste tillbaka:

    "Samma kaos, samma känsla av osäkerhet, samma kollapsade stat, samma ekonomiska katastrof"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sorgligt när demokratin förlorar. Liknar utvecklingen i Nicaragua. Likväl en intressant bok.

      Radera
  2. Utan att ta i här, men jag är nog säker på att de albanska stränderna är aningen finare än den du ligger på. Men man tager det man haver, eller hur!?
    Albanien är på uppgång i alla möjliga sammanhang (inklusive i fotboll). Det gör mig riktigt glad faktiskt:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt jämföra stränderna ... men visst, vid Medelhavet blir det skönt och ofta häftigt!
      Frågan är hur bra det går för Albanien. Egentligen. Och då tänker jag inte fotboll.

      Radera
  3. Tänk om människor i dagens Sverige vore lika ivriga att få delta i politiska partiers möten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja såna tror jag inte det är gott om ... lite märkligt är det förvisso att så många överlåter alla beslut åt andra, utan att ens delta i allmänna val.

      Radera
  4. jag har boken här och har börjat läsa och kommit ganska långt. vet inte riktigt varför projektet inte blev slutfört. men väldigt intressant bok. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har jag bara 40 sidor kvar, har bestämt att jag inte får börja i nån annan innan jag är igenom ...

      Radera
  5. eller, ja, meningen i alla fall

    SvaraRadera
  6. Verkar som något som är ordentligt engagerad med liv och lust, kan vara en bra sak ju.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ganska sällsynt. Tyvärr. Kan ju inte säga att jag är en av dem heller ...

      Radera