Förklara krig mot fimparna!

Naturligtvis har jag rökt.

Vi har oftast gjort det, vi som hunnit bli lite äldre.

När jag tände mina första cigarretter var rökning inte ens en farlig last. Men det var snyggt!  

Dessutom var det status att ha en tändare av märket Ronson, askkoppar fick fin design (Stig Lindberg!)och blev presenter på högtidsdagar. Inte sällan snoddes de också som souvenirer på utlandsresan, när en fin krog eller ett tjusigt hotell fick stå för ett ”gratis” bidrag till heminredningen. Eleganta människor hade sitt rökverk i särskilt fodral, i silver, med monogram på locket. Ja det fanns till och med de som använde munstycke!

Så småningom fick den där cigaretten heta ”giftpinne”. Ett namn den gör skäl för, utan minsta tvekan. 1997 blev det åldersgräns för köp av tobaksvaror i Sverige. 18 år skulle man ha fyllt, det hjälpte inte att påstå att man skickats av mamma eller pappa …

Sex år senare, 2003, blev det stopp för allmän rökning på krogen. Ett jättebra beslut, absolut. Alla som gillar mat blev glada när dofterna från läckerheterna på tallriken inte längre fick konkurrens av tobaksrök. Även serveringspersonalen, som inte kunde undgå att vara sekundärrökare på jobbet, gladdes. Men där uteserveringarna bredde ut sig i vårsolen fick man fortsätta röka.

En dag försågs cigarrettaskarna med hemska bilder och avskräckande texter enligt internationellt mönster. De inbitna rökarna tittade åt annat håll.

I skatt kostar varje cigarett idag 1:58. Rökarna betalar utan att knorra, jag kan inte minnas några särskilt högljudda klagomål på priset på länge, det vore synnerligen inopportunt.

Så står vi nu inför ett nytt kapitel. Ett utökat rökförbud började gälla idag. Stopp för rökning på matställen även utomhus.  Den som vill sälja tobaksvaror måste ansöka om särskilt tillstånd hos kommunen. Nya begränsningar för rökning på allmän plats.

Idag svävar ingen läskunnig svensk i okunnighet. Alla vet att det inte är bra att röka. Alla vet vad som kan drabba syndarna, från dålig andedräkt och oren hy till KOL och lungcancer. Man kan röka sig ända in i döden.

Men borde inte de vuxna människorna få bestämma själva, inom rimliga gränser? Avgöra vilka risker de faktiskt är villiga att ta? Självklart inte utsätta andra, oskyldiga, för rök. Fast vid något bord i ett undanskymt hörn på uteserveringen? På en parkbänk? I väntan på någon som kommer för sent till ett möte på torget? Trots allt är det ju inte olagligt att röka!

Det riktigt stora problemet, det som drabbar alla och kostar stora summor, det är fimpeländet. För av varje cigarett blir det en fimp. Som rökaren ofta släpper där hen går och står. Vilket är nedskräpning och i lag förbjudet, men ingen verkar bry sig.

Skärp straffet för den som lämnar sin fimp på marken och går! Som släcker sin cigg i fontänen och lämnar den kvar! Som droppar en ännu brinnande cigarrett i rännstenen! Sätt dit dem! Se till att någon verkligen får betala!

Kännbara påföljder för dem som står för denna vedervärdiga nedsmutsning skulle kanske rentav leda till att en och annan slutade röka. För allas bästa.

Copyright Klimakteriehäxan