Vart tog våren vägen?

Den där våren som verkade ligga i startgroparna, vart tog den vägen? Kan en vår bara lägga i bromsen och dra sig tillbaka med bibehållen värdighet?
I tulpanbacken jag ser från mitt sovrumsfönster är bladen mer än decimeterhöga. Krokusen blommar, vintergäcken likaså. Då kommer det, snöslasket, som får mig att vilja dra täcket över huvudet.

Medan världen där ute återgått till grått får man söka sina gladare färgupplevelser på annat håll. Sent omsider kom jag iväg till Vårsalongen på Liljevalchs, museets årligen återkommande och givna succéutställning, som öppnade i januari och stänger i slutet av mars.

Egentligen blev jag nog ganska besviken, tyckte få av objekten var något att hurra för och fortsätter irritera mig på att så många utvalda konstnärer får med tre-fyra-fem verk medan så otroligt många andra ratas. Men Mårten Castenfors bryr sig ju inte om att jag tycker så! Och det är förvisso han som bestämmer!

Inget i årets utställning kommer ens i närheten av fjolårets fantastiska skapelse av kollektivet Forma. På en hel vägg fanns individuella träbitar som symboler för människor som flytt från Afghanistan till Sverige men nu hade en påtvingad returresa att vänta. Jag publicerar med förtjusning en bild på det i år igen!

Men om man är sugen på grönskan, på blommor, på sommarfärger kan man i alla fall glädja sig åt några textila bilder som skapats av Anna Fjällbäck. Hon har gjort en sorts mosaik av tyg på trä, humörhöjande!

Linnéa Eklöfs återbrukslampa "Spargrisen" fick mig också på bättre humör.

Fjolårets i särklass mest imponerande verk på Vårsalongen. Man blev bara stående!
1500 personer deltog i arbetet. Sammanlagt fanns 17 000 träbitar, var och en
symboliserande en afghansk flykting i Sverige. Ingen träbit var en annan lik.

Copyright Klimakteriehäxan