Konst ska väljas med hjärtat

Ikväll ska jag hämta en lotterivinst. Mitt nummer drogs som nummer 22 i det årliga medlemslotteriet i konstföreningen jag är med i. Det går till så att de trettio vinnarna väljer i tur och ordning, så när det är min tur ska det finnas åtta möjliga verk att välja mellan.

Av bitter erfarenhet vet jag hur obeslutsam jag kan bli i en sån situation. Jag har nämligen vunnit i det där lotteriet förut. Det var länge sen, gissningsvis cirka tjugo år, och jag låg rätt tidigt i vinnarlistan den gången, så valmöjligheterna var många.

Där stod jag och stirrade på litografi efter litografi. Ingen fick mitt hjärta att klappa fortare, ingen orsakade salivavsöndring. Ingen var helt enkelt i min smak. Då fattade jag ett korkat beslut. Jag valde den tavla jag trodde varit dyrast. Det var en geometrisk historia i grönt av KG Nilsson, "fin" konstprofessor. 

Så här målar KG Nilsson. Den här 
gillar jag ändå bättre än den jag vann.

Tavlan var rätt stor men jag fick hem den. Dottern, då cirka tio år, tittar upp från datorn där hon sitter när jag kommer hem. Hon undrar vad jag släpar på.
-Ett konstverk jag har vunnit, säger jag.
Barnet kastar en blixtsnabb blick och konstaterar kallt:
-Mamma, den där hade jag kunnat göra i Paintbox. 

Hon hade naturligtvis rätt.

Efter mycken möda och stort besvär lyckades jag sälja verket på en prylannons i morgontidningen. Hon som köpte den för en tusenlapp var jättenöjd, och det kan man ju förstå, eftersom bara ramen förmodligen hade kostat det dubbla. Och så gillade hon ju KG Nilsson, till skillnad från mig ... smaken är som baken!

Extra plågsamt blev det att jag samma gång lovat välja vinst åt en kollega som inte kunde närvara. När hans nummer kom upp fattade jag beslut mycket snabbare. Efteråt insåg jag att tavlan han fick var riktigt snygg. Han blev också jättenöjd och den sitter fortfarande uppe hos honom.

Den här gången ska jag välja med öga, mage och framför allt hjärta. Hoppas att något finns som jag verkligen vill ha, oavsett penningvärde! 

UPPDATERING: Naturligtvis fick jag en släng av beslutsångest i alla fall. Valde mellan tre, sinsemellan fullständigt olika saker. Men numera är jag ägare till en akvarell målad av Maria "Mia" Eklund. Jag såg hennes utställning i Gamla Stan för någon månad sedan. Hon målar också stadsmotiv och landskap och de kändes väldigt Lerin-inspirerade, medan blommorna var mer hennes egna, tyckte jag. Och nu har jag en variant på dem som redan åkt upp på väggen! Här finns hennes grejer om du blir nyfiken.  

Copyright Klimakteriehäxan