Boken jag väntat på men ändå lyckades glömma

Inför den här helgen ställde Mia i bokhörnan sin helgfråga och undrade om vi såg fram emot några nya böcker under hösten. Visst svarade jag. Med tre nyss släppta titlar som jag naturligtvis inte läst. Hade inte klart för mig vad som fanns att vänta i övrigt.

Så kommer jag ju på vilken bok jag verkligen skulle haft med! "Kvinnofångar" som snart kommer ut, skriven av Christina Kellberg, min vän och kollega sedan vi gick på Journalistinstitutet i Stockholm 1966-67. I många år var hon uppskattad och prisbelönt reporter på Dagens Nyheter, men efter pensioneringen är hon frilansare och har dessutom skrivit flera böcker. Det har handlat om henne själv, om hennes svärmor och hennes mormor, plus Christer Lindarw vars memoarer hon hanterade galant.

Christina. Foto Arne Jönsson

Den här är hennes femte, och precis som de tidigare handlar den om verkliga människor och deras historier, noggrant kartlagda och researchade. Så här lyder förlagets presentation av boken:
Andra världskriget rasar. Växjöfängelset är Sveriges enda kvinnofängelse, och hit kommer kvinnor som dömts för fosterfördrivning, stöld, spioneri och lösdriveri. Deras brott är ofta så kallade nödbrott, orsakade av fattigdom. Kvinnofångar skildrar Sverige under 1940-talet, samtidens moral, ett fyrtiotal kvinnor som begått brott och deras längtan, oro, sorg och förhoppningar.

Självklart ser jag fram emot att läsa, övertygad om att få en välskriven och säkerligen också gripande historia berättad för mig, precis som i Christinas tidigare böcker. Om du inte läst henne redan, tycker jag du ska göra det! "Kvinnofångar" släpps nu i veckan.

Copyright Klimakteriehäxan