Mitt i nian - och sen sudoku?

TÅREFLÖDE.
Det är dagens ord.
Tog det inte på raken, först såg jag ”före” och ”flöte”. Det gav ”flöde” och sen var ju steget kort till finalen, crescendot, målet. Tåreflödet, alltså.
Detta handlar om en liten passion jag har. Jag är besatt av Nian, en ordlek på sista sidan i Svenska Dagbladets kulturbilaga, varje dag, högst upp i vänstra hörnet. Det är där jag startar min dag, slaviskt.

Nio bokstäver med en bokstav i centrum. Den måste ingå i alla ord, minst fyra bokstäver krävs, och det går alltid att göra minst ett ord där samtliga nio bokstäver används. Betyg får man också: G för ett minimiantal ord, VG och så MVG, förstås. Dessutom anges hur många ”fyror”, ord med fyra bokstäver, som ska gå att få ihop. Här finns alltså en rad olika ribbor att ta sig över, i sann tävlingsanda.

Är man ordmänniska så är detta snart ett behov. En ständig utmaning, inte så himla djärv, men ändå en utmaning.
Och enhällig forskning har ju visat att vi alla mår bra av lite hjärngymnastik.
Enstaka dagar måste Nian senareläggas och bli kvällsövning. Det känns aldrig riktigt bra.
Andra dagar hittar man Ordet – men blir ändå gruvligt missbelåten. Det var helt enkelt inget ”bra” ord. Konstruerat, långsökt. Ligger inte bra i munnen. Men det är smällar man får ta, i hopp om att nästa dag bjuder på ett ”bra” bokstavsutbud med nya, härliga kombinationsmöjligheter.
Nu är jag dock orolig för framtiden.

För nu kommer Sudoku. Japanska siffergåtor med visserligen avlägset, men dock släktskap med Nian.
Jag föredrar visserligen bokstäver framför siffror, men alla sorters gåtor kan vara fascinerande. (Det var faktiskt via nån sorts gåtor på ett kalas som jag ”upptäckte” mannen jag senare gifte mig med!)
Vad händer nu om jag tänder på Sudoku – OCKSÅ? Hur ska mina morgnar te sig? Kommer jag att över huvud taget ta mig iväg till jobbet? Måste jag börja gå upp tidigare?
Eller – ve och fasa – tänk om jag inte kommer att kunna lösa ett enda Sudoku... hur går det då med min självkänsla...

Men hur det än blir med den saken måste man gilla förklaringen till ordet Sudoku. På japanska heter det – och nu kopierar jag ur Svenska Dagbladet – ”Suuji wa dokushin ni kagiru”, vilket översätts till ”bara ensam är en siffra begränsad”.
Precis som bokstäver.
Precis som vi människor.


Ett pinsamt PS: Jag missade det andra niobokstaviga ordet. Det blir lätt så - man är nöjd och glad över att ha hittat ett. Men i lösningen fanns också ÅTERFLÖDE.
Vilket gick mig fullständigt förbi. Bara att erkänna. DS

Copyright Klimakteriehäxan