Vi har aldrig förr haft ett skräprum.
Förrän nu.
I det längsta har vi nämligen bott i våra rum. Sovit, umgåtts, slappat, ja levt helt enkelt. Det har känts, om inte överbefolkat, så i alla fall tämligen fullt. Skräpet har vi väl tryckt in i vrårna och sedan tittat åt ett annat håll.
Men skräp, förresten, vad är det egentligen?
Tja, om man tittar i det där rummet som nu liksom blivit över sedan Sonen tog sitt pick och pack och flyttade till egen adress, så får man förstås en aning om det - ja ni ser själva på bilden här!
Där han en gång hade lastat in serietidningar, fantasyböcker, legoskapelser och hopmonterade flygplansmodeller i plast, kombinerat med i och för sig urvuxna men ändå sparade mjukisdjur, en sönderplockad dator och någon enstaka urdrucken cola-burk, där ser det numera helt annorlunda ut.
Fast ungefär lika ogenomträngligt och oöverskådligt.
För när vi organiserat om oss i familjens bostad blev det saker över, trots att vi varit duktiga och slängt och rensat så att det stått härliga till. Inte utan att man frågar sig var allt kommit ifrån …
Vi har till exempel fått en rejäl trave tavlor över. Inga konstverk värda en plats på Nationalmuseum, visserligen, men bilder som betytt något.
Kuddar är också en överskottsvara, huvudsakligen beroende på att jag är väldigt förtjust i kuddar. Mattor har vi likaså fler än golven kräver. Och gardiner. Bordlampor, som – där är jag och heminredningsexperterna eniga – är en mycket trevligare belysning än taklampor, har vi numera onödigt gott om
En liten bullig teve har inte heller hittat sin nya plats. Och det där fårskinnet, som köptes när Dottern var nyfödd därför att det just det året hette att varje bebis skulle sova på ett sådant, för hälsans och framtidens skull, det har vi inte heller någon riktig användning av. Har aldrig haft, om sanningen ska fram, barnet sov gott i produkter från växtriket.
I det där rummet står också en utmärkt golvlampa som man skulle kunna få en hacka för på Blocket vilken dag som helst, en Bumling, hederlig 70-talsprodukt som tydligen aldrig blivit omodern, och som jag inte vill skiljas från.
Där finns till råga på allt ett gäng krukväxter som hamnat på totalt undantag. Pelargoner som skulle övervintra, var det tänkt, och några andra blombefriade plantor som förmodligen aldrig mer kommer att producera en endaste liten knopp.
Senast langade jag in en bunt dukar, som borde vikas snyggt och ta plats i linneskåpet, men det hanns visst inte med. Eller hur det nu var.
Sammantaget ser det helt enkelt ut som ett skräprum, fast det som finns där faktiskt är högst användbara saker.
-Man måste ha ett skräprum, alla har det, sa en kompis jag påtalade problemet för.
Är det verkligen på det viset?
Jag tänker i alla fall inför varje annalkande helg att nu, nu ska jag ta tag i saken. För vi påstår ju ändå att det här rummet är ett gästrum.
Då återstår frågan, om ingen förbättring inträder:
Kan man ha gäster i skräprum?
För längst in, under en massa annat, finns i alla fall en säng.
Copyright Klimakteriehäxan
Bilden är några veckor gammal. En av alla de där morgnarna när det egentligen inte var någon årstid alls där ute. På busshållplatsen på Skeppsbron var det blött, rått, blåsigt. Och jag råkade ta en bild - inifrån och ut, mot morgontrafiken som i surmulet tempo tog sig in i city. Klicka upp den i stort format så känner du hur vått och eländigt det kändes! Men bussen kom ju så småningom, som tur var.
