Titta! Finns det något vackrare? Lika vackert, kanske, men vackrare?
Korsstygn är enkelt. Korsstygn är kul. Korsstygn kan bli jättesnyggt, direkt vackert - som på min fina maskrosduk, som det faktiskt börjar bli dags att ta fram nu om man vill ha korsstygn i takt med (års)tiden.
Det var länge sedan som jag hängde på ordlösa onsdags-kedjan. Nu har den bytt adress och har dessutom fått ett tema i sin svenska version - denna vecka FRUKT. Och min bild lovar frukt: det här blir kastanjer så småningom! Scrolla ned i bloggen så ser du hur det sett ut i helgen.
Alldeles färsk i den svenska pockethyllan finns den nu, Alan Bennetts lilla roman "Drottningen vänder blad". Läsaren får uppleva hur den brittiska drottningen dras in i litteraturens värld när hon råkar hamna i en bokbuss som kört fram till ett av hennes slott. Hon lånar något för att vara artig - och ganska snart är hon fast, fångad i en för henne ny värld av goda historier berättade på ett fängslande sätt.
Nej, kaffe hjälper verkligen inte mot stress. Det gör snarare sakerna värre. Men likväl är det otroligt lätt att ta till kannan och hälla upp ännu en kopp när de olösta uppgifterna staplar sig, siffrorna inte stämmer, telefonen bara ringer och ringer men beskedet du väntar på ändå inte kommer. 
Jag har nog alltid älskat jordgubbar. Trots att jag inte tålde dem som barn, inte gubbarnas småkusiner smultronen heller. Men som tur var gick den allergin över och i dag är det ingen tvekan: jag kan kallas för jordgubbstokig, jordgubboman, jordgubbsfantast. När andra kvinnor under sina graviditeter käkat murbruk, sugit på saltlakrits eller tuggat hallonbåtar, så höll jag mig till jordgubbarna.
Konstaterandet kom från Karin Boye som slog fast: Visst gör det ont när knoppar brister!
Det var lampan som drog min blick till sig. Antagligen har de tillverkat den guldglänsande skärmen själva, ungarna och personalen på dagiset på Reimersholme i Stockholm. Den som kikar in ser de typiska inventarierna som passar barn mellan noll och sex år. Men det fiffiga är ju att samtidigt som man tittar in genom fönstret har man chansen att se det som händer bakom ens rygg: utsikten över vattnet, folk på strandpromenaden, den typiska broprofilen, gräsmattan som kanske är lite grön, träden som är fulla av knoppar.
Om det var slumpen eller något fint pris som gjorde att jag en gång läste ”En halv gul sol” (Half of a Yellow Sun) av Chimamanda Ngozi Adichie minns jag inte. Men att denna unga kvinna från Nigeria lyckades få mig engagerad i Biafra-konflikten så långt efteråt gjorde mig intresserad av att se vad hon mer åstadkommit. I veckan har jag precis avslutat hennes novellsamling ”The Thing Around Your Neck” och lagt ihop boken med en förunderlig känsla av att ha gjort en resa. Resan har gått både till och från Nigeria, till storstaden Lagos och byar på landsbygden där traditionerna stått emot moderniteterna. Färden har tagit mig med till invandrarkvarter i USA, till minoritetsproblem, till överklassens finrum, texten har ställt frågor, kloka frågor, om integritet kontra integration. 
Och trots att de åker dit en efter en har frasen ”androm till varnagel” inte någon effekt. Pang på rödbetan, bara! Antagligen tror man att det inte kan hända, att ingen ska komma på det lilla äventyret, att ingen ser eller har sett, att ett hopp över skaklarna kan passera bara man hanterar det snyggt. Men det där vaccinet herrarna tror sig ha fått, det finns faktiskt inte.
Somliga går i trasiga skor.
Damen har faktiskt fyllt 100, och jag var inte alls beredd på att möta henne på promenaden hemåt. Men där fanns hon plötsligt framför mig, där jag knatade fram på Nybrokajen i lätt motvind och med aningen för tung ryggsäck.
Copyright Klimakteriehäxan
Aldrig vet man vad som finnas att skåda när man drar upp sin persienn på morgonen. Som i morse, till exempel.
För nu när våren väl ändå är här för att stanna dyker vissa modeföreteelser upp på stadens gator och torg, företeelser som fått sina egna beteckningar.
It-girls har ofta VBL, det vill säga underkläder som sticker fram och syns (Visible Bra/Boxer Line). På bilderna från mingelpartyt har samma flicka inte sällan en LSD, eftersom den glittrar och skänker lite extra glamour – håll med om att en liten paljettklänning gör det! (Little Sequined Dress).
Varför har dragspel så många belackare? När det kan låta så häftigt? Allt kan ju omöjligt skyllas på musikgurun Sten Broman, som vid det här laget varit död i nästan tjugo år. Det var han som sa att "Dragspelsmusik fungerar alldeles utmärkt, som surrogat - om man befinner sig i Finnskogarna eller på en båt ..."
Fler bilder det sjunger och spelar om hittar du vägen till med ett litet klick här - raka vägen till Tisdagstema.se!
Temat för bilderna i fotokedjan Veckans fönster är UNDERLIGT.
Copyright Klimakteriehäxan
JESS3 / The State of The Internet from JESS3 on Vimeo.
Det här fick också bli mitt bidrag till veckans tisdagstema som är SIFFROR. Fler varianter den här vägen!
När turen har kommit till den fyrtiotredje fågeln i min omedvetet hopkomna pippisamling kommer jag till plötslig insikt om, att det jag betraktat som en udda och kul liten väska är en betydligt "finare" pippi än jag förstått.
Cora Jacobs’ väskor kallas numera "ecological chic", visar det sig. Hon är konsekvent miljövänlig i sitt bruk av lokala filippinska resurser: palmfibrer, bambu, jute, canvas, sockerrör, snäckskal, och en och annan skinnbit. Extra fiffigt tänkt är användandet av vattenhyacint, för den växten är ett hot mot omvärlden på helt egen hand, eftersom den växer ofantligt snabbt och kväver allt annat liv i vattnet.
Copyright Klimakteriehäxan
Dottern envisas med att stanna kvar i Norge och jobba. Häromdagen fick hon post till sitt föräldrahem, ett kuvert som såg ganska så officiellt ut. Jo, det skulle öppnas, tyckte hon, trodde att det kanske handlade om skatten.
I brist på bättre bläddrar jag förstrött mellan barnkläder, sportutrustning, skor (VEM vågar köpa skor på postorder?), kalsonger och jeansmodeller. Så faller blicken på en baddräkt. Men hoppsan! Den är ju snygg! Jag läser texten: ”formar och håller in”. Helfodrad. Bara 299 kronor (senast jag köpte en, en som också skulle forma och hålla in, kostade den mer än det dubbla). Helt otippat stoppar jag ner katalogen i väskan när bussen svänger in.
Den man som symboliserar hur hälsosam svensk ”turkisk” yoghurt är visar sig inte alls vara turk, utan grek. Förväxlingen ogillas som alltid när turk tas för grek eller tvärtom, i det här fallet hoppas greken att bli 50 miljoner rikare på kuppen. Möjligen har han rådgivare som inte har full koll på hur mycket yoghurt av turkisk typ vi konsumerar i Sverige, men det är klart: försöka duger.
En ytterst begåvad och betydelsefull penna har skrivit färdigt. Den som höll i pennan hade många hängivna läsare, och hennes texter har lång hållbarhetstid.
Copyright Klimakteriehäxan
En gång för länge sedan, när jag var väldigt ung, hamnade jag i Wien en sommar. Det var i jobbet, men arbetsuppgifterna var av hanterlig storlek och det blev lite tid över för att utforska staden. Jag hade läst på innan och hade en lista på saker som skulle ses, upplevas och, inte minst, ätas.
En granne kommer resande från Wien och medför en rejäl trälåda med Sachertårta. Vi bjuds på fika, sänker kniven i det exklusiva bakverket. Jag sätter skeden i tårtbiten och minns den varma sommaren i centrala Wien, den sköna blåa Donau som i själva verket var nästan lika brun som tårtan, Heurigen-kalaset med årets vin, motorvägen till Salzburg där alla körde så fort att jag mest ville blunda …
Tillhör du den modemedvetna skara kvinnor som investerat i en plattång för att få lite stuns på frisyren?
Det är något med koncentrationen. Tre barn har ett gemensamt, uppslukande intresse. Något spännande finns där, bland de gröna bladen i trädet vid stranden. Lek pågår, var god stör ej!
Nu har hon flugit färdigt för i år, påskkäringen. Tror inte hon kom ända fram till Häcklefjäll, dock. Tar sig kanske en tur på kvasten nästa år igen?
Ni är säkert många som i likhet med mig plockat hem en liten tupp som souvenir från en resa till Portugal. Keramik är roligt att köpa, även om de största och maffigaste objekten inte kan beredas plats i bagaget. Min tupp är ungefär en decimeter hög, men han ser stark ut och bär sin stora kam med stolthet. Han har härmed nummer 42 i serien Pippi på fåglar.
OM, jag säger bara OM, någon en dag skulle stöta på mig och jag då har gullackerade naglar (påsk är ingen ursäkt!) - då är det läge att omedelbart se till att jag tas om hand, bevakas alla dygnets timmar, eftersom jag då måste ha passerat den gräns på vars hinsida jag är farlig inte bara för mig själv utan även för omvärlden.
Blev det några ägg över från påskbuffén? Frukost för resten av veckan? Smörgåspålägg? Stomme i en sallad? Hackade i en sås? I repris tillsammans med några sillsvansar?
Copyright Klimakteriehäxan
Det är norrmännen som instiftat företeelsen "påskekrim". Att till varje påskhelg hör att läsa (minst) en deckare, en riktig sidvändare, en historia att fascineras av så att nätterna blir korta och ögonlocken tunga, medan man forsar fram i texten för att få veta hur det går - samtidigt som man fasar för ögonblicket när boken tar slut.
Min långfredag förgylldes av årets första utslagna krokusar!
Den är väldigt enkel, min ståltrådshöna. Enkel och samtidigt dyr, vilket i sammanhanget betyder kär och inte har ett skvatt med kronor och ören att göra. Hon kan servera äggen, hon kan hysa en bukett påskliljor eller inrymma ett blockljus som får sprida sitt varma sken över påskbordet. Hon kan kackla fram ett "glad påsk" från mig till er alla, samtidigt som hon är min pippi nummer 40 i serien Pippi på fåglar!
Det var mitt allra första besök i USA. Vi hälsade på släkt som bodde norr om New York.
I Sverige lär vi ha börjat skoja så här redan på 1600-talet. I Frankrike kallas första april för ”aprilfisken” (poisson d'avril), för där finns seden att omärkligt rita fiskar på folks ryggar för att sedan kunna skratta åt den drabbade. Jag har i alla fall ingen fisk på mig, det har jag kollat. Däremot kan det bli en aprilfisk till middag – lax borde väl passa?!