Pappa, slipsen och kärleken

Firandet av denna dag som just alla fäders egen högtidsdag är lite ojämnt spritt. Det är olika i olika kommuner, som en kompis brukar säga när folk i hennes närhet inte är alldeles överens.
Men oavsett om Far befinner sig mitt i en traditionsenlig slips- och tårtorgie varje gång det är den första söndagen i november eller ej så är han naturligtvis värd uppmärksamhet, inte bara just denna dag utan en massa dagar på året.

Olika sorters pappor finns ju också skildrade i böckernas värld, från Mowglis låtsaspappa, den kramgoa björnen Baloo (Djungelboken), till Jan Guillous vedervärdige styvfar som hade för vana att prygla pojken en stund varje dag, efter desserten (Ondskan) – den senare fadersfiguren tyvärr mycket mera trovärdig än den förre.
Ofta är just pappa den person som blir den första stora kärleken, vare sig han gör sig förtjänt av det eller ej.

Åsa Linderborg hade en pappa som knappast hade klarat att läsa om sig själv, så som dottern skildrar honom i den hyllade boken ”Mig äger ingen”. Jag läste den med mycket blandade känslor, sorg och äckel tillsammans med sympati på gränsen till tårar. Mannen som sa sig vara världens bäste på jobbet i fabriken var en komplicerad natur, en kärleksfull men tragisk missbrukare som gjorde alldeles för få saker rätt, och jag hade svårt att tolka dotterns tankar och reaktioner.

Kerstin Thorvalls pappa har väl i och för sig inte fått någon ”egen” bok men bilden av honom har hon effektivt präntat in hos sina läsare. Inte heller han var någon dussinfarsa, tvärtom var han manisk och stundtals rent av farlig – men den lilla flickan älskade och beundrade honom högt. Den kärleken är ett påtagligt inslag i självbiografiska ”När man skjuter arbetare” – den första boken i serien om Signe.

Men så finns det en man i litteraturen som vid det här laget hunnit bli en positiv fadersfigur för många miljoner ungar, inte bara i Sverige utan runt om i världen (i 29 länder!).
Jag tänker på en pappa skapad av Gunilla Bergström med premiär 1972, då ”God natt Alfons Åberg” kom ut. Nu handlar det om en tunnhårig piprökare som ganska framgångsrikt agerar ensamstående förälder i bok efter bok. Det har blivit inte mindre än ett 30-tal till om jag räknat rätt.

Om pipan har det rests ett antal frågor – sedan 70-talet har piprökarna definitivt blivit färre och riskerna med all sorts tobaksbruk tydligare. Ja kanske minns ni också hur det uppfattades: det var inte farligt att röka, det var bara snyggt … och en snugga signalerade någon sorts maskulin trivsel, rökslingan blev till en mysfaktor.
-Pappa Åberg är inget föredöme. Han är en p-e-r-s-o-n, säger Gunilla Bergström när hon försvarar den där fadersgestalten som vi lärt oss att älska.

Det är väl så man får se de där fäderna som författarna skildrar dem i litteraturen. De är inga föredömen utan bara alldeles vanliga människor med sina fel och brister.
Bara i Sverige finns det 2,3 miljoner pappor som tillsammans fått 5,1 miljoner barn.
Grattis på Fars Dag!

Copyright Klimakteriehäxan

Lite fakta kring dagen hittar du här, och här berättar en av alla fäder hur han tänker tillbringa dagen. Mer om Fars Dag i mitt arkiv här. Eller klicka på etiketten "farsdag" här nedanför.
Presentnöd? Tips här! Och här grattas det utav bara den!