En vit jul?

De vita flingorna har börjat falla över oss. Men senhösten (eller om det är förvintern) är fortfarande mörkgrå, stundtals kolsvart.
När vuxna var barn var julen oftast vit, i generation efter generation. Och då tänker vi på snötyngda granar, knarrande steg, rimfrost på björkarna och iskristaller i utandningsluften.
Men en vit jul kan också betyda en god jul därför att man avstår från alkohol.

Det finns i Sverige i dag hundratusentals barn som lever i familjer där en eller båda föräldrarna är missbrukare. De ser inte fram mot någon helg, inte heller mot julafton, eftersom tomten ofta har luvan på sned, sluddrar redan på ”Finnsenrasnellabarn-hick-här” och en andedräkt som kan frosta av vilken gran som helst.

Den senaste som jag har läst i raden av böcker som beskriver hur alkoholisters barn har det är Benny Haags ”Makt, mod och motstånd”. En bok som griper tag. Där finns en scen när en liten flicka tittar på sin mamma och pappa och deras gäster och utbrister:
-Måste ni alltid vara fulla?

Hillevi Wahl debuterade för ett par år sedan i romanform med självbiografiska "Kärleksbarnet", med sprittyngda berättelser som kan få vilket stenhjärta som helst att blöda. Det är också på Hillevis blogg jag nu hittar uppropet att gå med i kampanjen ”Vit jul" . Den går ut på att så många som möjligt ska avstå från alkohol under julhelgen (julafton, juldagen och annandagen). Och på så vis ge barnen en vit jul, även om det töar och slaskar där ute.

Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen” ger även den insikter i hur de har det, de där barnen som ofta får ta hand om sina utslagna föräldrar.
För att inte tala om Vita Andersens ”Vilken hand vill du ha?” – oerhört välskrivet, sorgligt, men också oerhört bra. Om en mamma som är frånvarande trots att hon är där.

Det räcker nog med att läsa en enda av de där böckerna för att inse att det kan vara en bra idé att stödja den där kampanjen.
För min egen del känns det inte som någon uppoffring, det är relativt enkelt att satsa på en spritfri jul. Visst tycker jag att ett glas vin är jättegott, kanske till och med två. Men jag är inte galen i pilsner och har aldrig gillat nubbe. Glögg är trevligt, men det kan man ju klara av vid Lucia.

Och sedan ägnar man sig åt julmust.
Julmust, denna svenskaste av drycker, gjord på ett hemligt familjerecept som många försökt kopiera, är faktiskt suveränt till julmaten. Medan julen förblir vit.

Copyright Klimakteriehäxan