Nutidshistoria i romanform

Det var en gång för inte alltför länge sedan en man som kom att personifiera framtidstro och hopp för hela det svarta Afrika.
Han var ung och energisk, han talade väl för sin sak och han fick beundrare över nästan hela världen. Ett sorts internationellt svärmeri i demokratibranschen, helt enkelt. Jag var en av dem som tyckte att inte bara den gamla brittiska kolonin Rhodesia utan i stort sett resten av Afrika skulle kunna räkna med en positiv utveckling tack vare den där dynamiska och medryckande ledarfiguren.

Men sedan hände något, något som kanske är det där undantaget som bekräftar regeln att ”när fan blir gammal blir han religiös”.
Med den lovande Robert Mugabe gick det nämligen åt fanders.
När man nu ser vad som hänt och händer i Zimbabwe (f d Rhodesia) är det svårt att förstå, hur denne man någonsin kunnat framstå som en hoppingivande ledare.

Jag blir påmind om Mugabe-svärmeriet när jag läser ”Half Of A Yellow Sun” (”En halv gul sol”), en roman av Chimamanda Ngozi Adichie. Det är en bok som är svår att släppa.
Nu handlar det om Nigeria och 60-tal, alltså ungefär parallellt med älska-Mugabe-vågen.
Och i Nigeria försökte Biafra bryta sig ut och bli självständigt, under en stark ledare med många övertygade efterföljare. Titeln syftar på motivet på det som skulle bli Biafras nationsflagga.

Biafra-kriget gick till historien som en av de blodigare inbördeskonflikterna, och här i Sverige användes begreppet ”biafrabarn” för att beskriva magra ungar, ett slarvigt och egentligen kränkande sätt att tala om folk som jagade ökenråttor och gräshoppor för att kunna ge sina minsta något att äta. Många svalt ihjäl.
1970 återgick Biafra definitivt till att bli en bit av Nigeria.

Att Chimamanda Ngozi Adichie skrivit den här fängslande historien blir extra imponerande eftersom hon själv är bara 30 år, var alltså inte ens påtänkt när igbo- och haussafolken slogs som bäst. En omfattande research har hon gjort, och så tackar hon i efterordet sina föräldrar, som själva överlevde krigets fasor och som uppenbarligen berättat om sina upplevelser för dottern.
Författarinnan, som skrivit bara en bok före den här, har växt upp och bott i de städer där historien utspelar sig, och bitvis tror man sig läsa en dokumentär skildring, trots att man vet att det är fiktion.

Att det handlar om Biafra-kriget kan kanske verka avskräckande på den som vill ha läsning i hängmattan eller på stranden, men jag lovar: det är det inte, det är bara intressant, medryckande och en riktig läsupplevelse. Nutidshistoria i romanform, omöjlig att motstå.
Själv måste jag nu ta och googla lite om det där kriget, jag minns egentligen ingenting av det från den där tiden, för inte alltför länge sedan, när Robert Mugabe fortfarande var en man att beundra. Och barnen i Biafra ännu inte hade svultit ihjäl.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Ni vet väl att man kan skriva en egen recension av en bok på Bokrecension.se. Kanske vill du recensera Klimakteriehäxan! Eller några andra av dina sommarböcker!

PS2 Läs mer om Mugabe och hans "utveckling" i DN här!