Plötsligt har det blivit svårare att handla.
Jag har inte omfångsberäkningen, bilden av behovet, klar för mig längre. Handlar helt enkelt för mycket. Fast ibland blir det för lite.
Huvudsakligen handlar det om att Sonen bara är middagsgäst någon gång emellanåt, men det beror också på att Dottern lever ett eget liv, med matlagning hos kompisar, sova-borta-nätter och nya vanor.
Alltså blir mjölken i kylskåpet för gammal. Fast det kan också hända att den inte räcker, om Sonen trots allt dyker upp. För även om han själv hellre bär hem öl än lättmjölk gillar han fortfarande att dricka kopilsner.
Borde vi kanske gå över till mindre förpackningar smörgåsmargarin? Bäst-före-datum ligger allt närmare i tiden, fast mer än hälften är kvar.
Potatispåsens innehåll räcker absolut till ett mål för två. Men inte till fyra, om det skulle behövas. Och parmesanosten, den jag alltid köper i kilobit, ser allt torrare ut i takt med att pastaportionerna blivit färre.
Glassförrådet verkar vara inköpt till en stor familj som lever i ständig sommarvärme.
Smörgåsskinkan och frukostjuicen räcker jättelänge jämfört med förr. Lagen om tillgång och efterfrågan har blivit svår att efterleva, man måste väl vänja sig.
På sätt och vis var det roligare i köksregionerna då, när två hungriga ungdomar gärna ville ha käk och i rask takt tuggade i sig allt man släpat hem från butiken.
Nu löper ju vi två kvarvarande en uppenbar risk: att av ren snålhet sätta i oss all den där maten som jag fortfarande ofta köper för att mätta fyra.
Konsekvenserna är lätta att räkna ut. Och leder till nya inköp, nya utgifter. Av (ännu) större kläder.
Men ikväll blir det i alla fall storfrämmande till middagen. Sonen har aviserat sin ankomst. Han ska bjudas på en favorit: fläskkotlett med kantarellsås. Det handlar fortfarande om fjolårets skörd – har inte sett några gula hattar av årsmodell 08, än.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Det där är en jobbig period när man inte vet om man blir två, fyra eller sex stycken vid matbordet. Jag vet inte hur många gånger jag varit arg för att man inte fått veta i förväg om de kommer hem eller inte, utan man står där med färdiglagad mat för ett helt kompani. Det känns klart bättre nu när man vet att vi är två stycken för jämnan, om vi inte själva valt att bjuda hem barnen.
SvaraRaderaOch när du väl har vant dig vid hur mycket som går åt, så kommer dom hem på semester, så stämmer det inte i alla fall...När son 1 flyttade gick brödkonsumtionen ner, när son 2 försvann minskade mjölkförbruket drastiskt - när dotter 1 och 2 försvann märkstes det väldigt bra på schampo/duschtvål...
SvaraRaderaOch du kan inte tro ¨vilka enorma hortensior det finns i Champagne!
Oj, vad jag känner igen mig! Med tre döttrar och som flyttat ut o in under terminer och lov och därtill deras pojkvänner/fästmän så gav jag upp planeringen för längesen. Nu är det bara en dotter som "sommarbor" hos oss, men det räcker för att rubba mina inköpscirklar. =0) Snart är sommaren slut och jag behöver bara planera för två...
SvaraRadera