Boklandet på världskartan

Vilket är ditt litterära land?
Denna jättesvåra fråga ger Bokbloggsjerka i uppdrag att besvara den här gången.
Hur ska jag kunna välja? Det finns så många kandidater!

Sverige är till exempel ett fantastiskt bokland, om man tittar såväl bakåt som framåt. Stort utbud, stor bredd, folkliv, deckare, poesi, allt finns.
USA är ett annat, där utgivningen förstås är enorm. Där finns klassiker som Hemingway och Dos Passos, där finns rekordflitiga Joyce Carol Oates, "min" amerikanske kines Qiu Xiaolong och hans originella deckare, där fanns John Updike som fick mig att fatta något av hur det är att åldras som man ... uppräkningen kan bli hur lång som helst.

Storbrittanien är en självklar kandidat. Törs man räkna in Irland eller blir någon upprörd då?
Finland ska inte glömmas bort, inte Norge heller (Sigrid Undset!) och inte Danmark. En uppstickare är Nigeria som satts på den litterära världskartan av Chimamanda Ngozi Achibie. Brasilien har bland många författare Jorge Amado som portalfigur. Bland Latinamerikas främsta pennor har jag träffat flera vars texter stannat i minnet – så har de också fått Nobelpris (Gabriel Garcia Marquez, Octavio Paz, Mario Vargas Llosa) – fast de kommer alla från olika länder. Kanadas Margaret Atwood får aldrig det där priset, vilket är Alice Munros fel.

Men kanske är det ett helt annat land som ska ha första platsen på min lista. Jag kallar det för Barndomslandet, landet där böcker skrivna för våra yngsta ges ut.
"Du har aldrig läst en bok i onödan" brukar jag trumpeta ut vid varje tillfälle jag får att prata läsning med barn. Och det menar jag bokstavligen.

För vilken bok har påverkat livet mer än den där ABC-boken du fick i koltåldern? Och aldrig glömmer mina barn "Tåget till Timbuktu" som tutade för fullt så långt innan den staden fått ge namn åt en skicklig svensk rappare! "Vem kan trösta Knyttet?" knöt livslångt band mellan mig och en ljuvlig 4-åring som plötsligt visar sig vara i 40-årsåldern. "Pomperipossa" blev kanske inkörsporten till senare deckare, Harry Potter-serien inträdesbiljetten till böcker som kunde läsas utan översättning.

Från min egen bokhylla står "Nalle Puh" ut som särskilt minnesvärd, det var den allra första boken jag läste själv. Typiska "flickböcker" fick mig att tro att sjuksköterska och hotellreceptionist var drömyrken, Kitty visade att tjejer kunde vara smartare än andra, precis som Pippi blev garanten för att styrka och snällhet visst gick att kombinera. Och tänk att Velvet mot alla odds kunde vinna den stenhårda ryttartävlingen Grand National, i pojkkläder och med håret gömt i keps! Feministikoner allihop, om man tänker efter!

Jag har aldrig släppt kontakten med barnböckernas värld. Fortsatte läsa i (det långa) mellanrummet mellan egen barndom och egna barn. Fantastiskt nog ges fortfarande många böcker för barn och unga ut i Sverige, trots stenhård konkurrens med andra medier, andra språk, andra tidsfördriv.

Därför känns det också extra kul att jag i år – äntligen! – kommit ut med en egen bok för bokslukaråldern, "Dela lika" heter den. Och får därmed vara med om att dela guldmedaljen jag delar ut i tävlingen om "mitt litterära land" som alltså är Barndomslandet!

Copyright Klimakteriehäxan

Läs mer om "Dela lika" här!

Om Bokbloggsjerka: Har du ett genuint intresse för böcker? Bloggar du om böcker/litteratur/författare? Eller skriver du kanske ett och annat inlägg som har med ovanstående att göra? Då är du välkommen att delta i det som kallas för Bokbloggsjerka. Varje helg publiceras en fråga som är den du besvarar i din egen blogg för att sedan länka. Kanske hittar du nya roliga bokbloggare att få idéer och lästips av, kanske hittar andra samma sak hos dig?
MEN detta var sista Bokbloggsjerka-omgången för säsongen. Återkommer i höst.