Tja, det är faktiskt inte alls omöjligt att hon gör det.
För Martha Sandwall-Bergströms flickbokshjältinna Kulla-Gulla är inte vilken 75-åring som helst.
Omslaget är tecknat på 60-talet av Elisabeth Kugelberg som använde sin egen dotter Åsa som modell för en söt Kulla-Gulla. |
Jag vet att jag läste om henne, men tror inte att jag sparat böckerna. Fast jag minns att det var rysligt synd om Gulla, som fick jobba hårt och aldrig hade särskilt roligt. Historien ska åtminstone delvis bygga på författarens egna barndomsminnen från Småland.
Förlaget vill sätta två etiketter på bokserien: både "flickboksklassiker" och "proletärroman". Titti Persson på Bonnier Carlsen säger:
-I en tid då vissa politiska strömningar gärna målar upp ett gammeldags Sverige som ett solstänkt försvunnet ideal känns det extra viktigt med den här sortens historiska skildringar som även levandegör smutsen, slitet, svälten och barnarbetet. Lägg därtill i ett jäkla driv i den spännande handlingen och en huvudperson som är nästan omöjlig att inte tycka om i sin okuvliga rättrådighet så har du en bok som förtjänar att kallas klassiker och läsas i 75 år till.
Så här tror jag att den Kulla-Gulla jag minns såg ut. Men boken har tryckts med olika "omslagsflickor" genom åren. |
- Om någon skulle fråga mig idag varför man ska läsa böckerna om Kulla-Gulla, skulle jag svara att förutom att dessa böcker är en viktig del av svensk litteratur och skildrar hur fattigt folk levde i Sverige, innehåller de något vi behöver. Kulla-Gulla är en karaktär som alltid försöker hitta lösningar på alla problem som dyker upp i hennes väg.
Tror faktiskt att jag ska söka upp Kulla-Gulla igen. Hon verkar vara en flicka att se upp till: flitig, positiv och rättänkande. Helt enkelt ett födelsedagsbarn värt att fira.
Copyright Klimakteriehäxan
PS Låt dig inte förledas att söka upp "Kulla-Gulla i övergångsåldern". Cecilia Hagen har skrivit mycket bra, men den boken hör inte dit.
inte läst... men Cecilia Hagens bok har jag i bokhyllan.
SvaraRaderaSläng den.
RaderaFöreslår att du läser den om systrarna Mitford i stället!
Raderaoch det säger du till en motvallskäring :)
RaderaJodå, Kulla-Gulla känns igen.
SvaraRaderaKanske tänkbart att söka upp böckerna igen.
Trevlig lördag!
Tycker att det låter som att man borde göra det faktiskt!
RaderaJag vet inte om jag har läst den, troligen. Vet att boken står i bokhyllan bland mammas böcker (född - 37) och där gick jag nog igenom det mesta. Man kanske borde läsa (om) den.
SvaraRaderaDå kanske din mamma var tio när hon läste den. Möjligen i den åldersgrupp den var tänkt för? Vet inte hur gammal jag kan ha varit, tror att jag "ärvde" den av min storasyster. Men bra barnböcker ska kunna läsas med behållning även av vuxna.Jag är beredd att läsa den igen, tror jag!
RaderaHörde om att hon fyllde år på radion. Jag läser om böckerna så många gånger att jag kommer ihåg Tomas Torpare rejält och hur fint det var med deras kärlek. När Gulla sa ifrån till sin morfar Patron och lilla Sossa-stina som patron föll så för :).
SvaraRaderaOj du kan verkligen din Kulla-Gulla! Vilket får mig att tänka att ja, jag ska verkligen läsa om den.
Radera