CITAT på Lucias egen dag

"Sankta Lucia, urgamla hägring, 

tiden har nya krav, trots all din fägring. 

Lägg några fillers här, botox och bronzing där, 

midjan är nog bäst att suga – sen kan du duga." 

-Lars Linder, mångårig medarbetare på Dagens Nyheters kulturredaktion, skriver hela december dagsvers som kallas grötrim i tidningen. Ovanstående variation på den klassiska luciasången innehåller en sorgligt stor portion sanning ...

Lingonburkar att älska

Ibland blir man glatt överraskad. Upptäcker att man har något man i och för sig uppskattar, men inte fattat att andra också uppskattar riktigt mycket!

Ta bara mina syltburkar i porslin, för tillfället använda som ytterkrukor till advents/luciatidens hyacinter. Den större burken köpte jag i Helsingfors, det kan ha varit den allra första gången jag var i Finlands huvudstad och där dräller det ju som bekant av design, både när det gäller möbler, textil och hushållsartiklar. Sådant jag gillar, alltså.

Lingonmönstret på burkarna i serien Pomona är signerat Raija Uosikkinen för Arabia. Hon gjorde serien 1965, och det finns burkar med krusbär, plommon, jordgubbar, blåbär, vinbär, citrusfrukt, honungsbin och äpplen också. Känner att jag skulle vilja äga dem alla!

För jag tycker precis lika mycket om dem nu som när jag köpte den första, för minst fyrtio år sedan. Till min sorg slog jag sönder locket, men eftersom jag gillar att lägga pussel och kan bli riktigt envis i en del situationer, så har jag limmat ihop det så att det fortfarande går att använda.

Den mindre burken har aldrig haft något lock vad jag vet. Tror att jag hittat den på loppis, också för rätt länge sedan. Där hade jag tur! I dag vet man nämligen att ta betalt för Arabias porslinsburkar. Min stora lingonburk kostar numera över 500 kronor på nätet. Och, för tydlighets skull, min är inte till salu. Man säljer inte sina älsklingar!

Nu är det förstås ingen överraskning för mina "gamla" bloggläsare att jag är en inbiten burkslav. Men då brukar det mest handla om att materialet är plåt. Vilket inte hindrar att jag älskar porslin också!

Ur tidskriften Scandinavian Retro nr 3 2017.

Copyright Klimakteriehäxan

På väg mot jul

Ack ja. Julfin, man behöver bara vänta en dryg halvtimme ... oavsett utgångsläge då, får man förmoda? Är inte det väldigt optimistiskt? Jag är rädd för att det åtminstone i mitt fall tar lite längre tid ... men försöka duger väl. Om man dessutom ska tillgripa det gamla talesättet att "det är tanken som räknas" så funkar det självklart. Och är man på jakt efter skyltar till bloggstafetten Skyltsöndag, som har sitt nav hos BP, så duger det definitivt. 

När jag tar rulltrappan upp från t-banan till gatuplanet undrar SL saker om mig, ställer en del personliga frågor på skyltar på väggen. Vem längtar jag efter? Och vad? Det visar sig att oavsett vad jag svarar anser samma transportbolag att det kan frakta mig till mitt önskade mål. Jasså, verkligen? Ja, vi kan ju alltid försöka, så här på väg mot jul. För övrigt råkade jag ut för biljettkontroll ombord på tåget, minns inte att det hänt mig någonsin förut!

 

Eftersom jag har den här blivande blomsterängen i min absoluta närhet ska det
bli jätteintressant att följa utvecklingen av projektet. I början av veckan snövitt, nu
med bar jord bakom skylten igen. Stockholmsvinter!

Och här en favorit i repris: Folksams hjärta är tänt igen, för fjärde året i rad. Ljus i
72 av skrapans 4000 fönster blir en stor skylt (30x30 meter) mot omvärlden och
sprider en vänlig tanke ända in på det nya året.

Copyright Klimakteriehäxan

För dig som gillar snaps

Varje år utses Sveriges bästa nyskrivna snapsvisa. Bland 220 tävlingsbidrag vann i år "Värmebölja", skriven av Hasse Nilsson i Växjö och inspirerad av, får man anta, vädret vi hade i somras. Rätt fyndig måste jag säga! Så om du tänkt ta dig en hutt – nubbesäsongen har väl kommit igång för dem som äter julbord – här har du en passande sång:

VÄRMEBÖLJA
Melodi: Blåsippan ute i backarna står 

Sommarens hetta är olidligt hård
Kvicksilvret stiger mot nya rekord
Men jag har upptäckt nåt helt genialt
Svälj en kall nubbe
(dryckespaus)
Och sen har du svalt !

I vår familj dricks det väldigt väldigt sällan snaps, utom möjligen tillsammans med sill och frestelse till påsk och jul. Och eftersom det snart är dags för julsillen även hos oss tycker jag att snapsvisan som fick silvermedalj i SM också förtjänar en liten applåd. Det blev f ö en dubbelseger för Växjö, för även denna kommer därifrån, skriven av Ingvar Axelsson.

TILL JULSNAPSENS LOV
Melodi: Tre pepparkaksgubbar

På julmaten tröttnar man ganska snabbt ibland,
men snapsarna smakar allt bättre efter hand
Så skinka och Jansson vi lämnar vid vår spis,
men akvaviten däremot får komma i repris!

Sedan är det åtminstone för mig ett mysterium att trots att man inte så sällan stöter på nya nubbevisor som man tycker är både lätta att sjunga och kul, så glömmer man bort dem blixtsnabbt. Och så blir det "Helan går" igen! Den här nischen är inte enkel att förnya, men nu försökte jag i alla fall bidra!

Copyright Klimakteriehäxan (fast det gäller förstås inte snapsvisorna)

Veckans mening – om lag och ordning

Det talas mycket om brott och straff nu för tiden, om gängkriminalitet och terrorism, om våld mot kvinnor och barn, för att ta några exempel. Och eftersom vi är på väg in i ett valår lär det inte bli mindre om denna fråga i det offentliga samtalet, eftersom skjutningar och annat elände blivit snudd på vardagsmat i Sverige. Vilket vi så gärna skulle vilja slippa, frågan är bara hur? Visst har vi lagar, men de verkar inte räcka. Hur ser man dessutom till att de efterlevs? Jag hamnar åter hos Norges storsäljande krim-författare Jon Nesbø, som stundtals låter poliserna hoppa in i och ut ur sina romaner. I "Gengångare" (Gjenferd), som vi lyssnat på i bilen, konstaterar han något som blir Veckans mening, den där meningen man hajat till lite extra inför som Skriv-Robert efterlyser:

Lagen vi har satt upp är ett staket mot avgrunden.

Copyright Klimakteriehäxan

Fem val och fem varför

Bara en äkta gran bjuder på blommor!

Elisa Matilda har klurat ut fem nya fredagsfrågor. Hon vill att man ska välja, men man ska också förklara varför man fastnar för det ena av de två alternativ hon ger.

1. Ta sönder ett pepparkakshus eller ett hus gjort av lego, och varför? Pepparkakshuset rivs. Det har kort säsong. Saknas inte av någon.
2. Egenbakade eller köpta pepparkakor, och varför? Förr egenbakade, för min deg var kryddig och god och ungarna tyckte det var roligt att baka ut olika figurer. Nu köpta. De är också goda ...



Denna gran barrar inte. Framme
varje jul sedan 1963 när jag gjorde den.

3. Insnöad med din närmaste granne eller insnöad ensam, och varför? Ensam. För jag får väl ha med mig nån bok och kanske ett korsord?
4. En grön jul eller en regnig jul, och varför? Grön. Då är det trevligare att vistas ute.
5. En plastgran eller riktig gran, och varför? Riktig. Hade plast i några år, vi saknade doften och den barrade ju också! Dessutom är den inte jättemiljövänlig heller. Kolla också in min egenhändigt tillverkade gran här på bilden! Jag är själv väldigt förtjust i den! Garanterat barrfri dessutom.

Copyright Klimakteriehäxan

På önskelistan

Mia i bokhörnan undrar: Har du önskat dig någon bok i julklapp? Nej, inte än, men visst finns det titlar jag längtar efter att läsa. Grundregeln är att jag helst vill ha pocketversionen (annars kan jag vänta), och om boken är skriven på engelska läser jag den gärna på originalspråk. Sedan är det ju helt klart så att det kan vara smartast att låna, inte äga ...  Här några av dem jag är sugen på:

o Annie Ernaux nyaste och så vitt jag förstår självbiografiska "En flickas memoarer" (Memoires de fille). 

o "Höst" av Selma Lagerlöf , en bok jag tills nyligen inte visste fanns.

o "Stormfågel" om Jane Horney av superduon Lena Ebervall och Per E Samuelson.

o "The Hate U Give" av Angie Thomas, som jag blivit sugen på efter att en rad bokbloggare skrivit om den.

o "Notes on Grief" som är Chimamanda Ngozi Adichies senaste och vars existens jag upptäckte alldeles nyss. Har sin start i hennes fars död, som jag förstår det.

o "A Horse Went Into a Bar" av David Grossman, ska vara en un-put-down-able historia, jag är osäker på av vilken sort.

Oj, det blev ju en riktigt lång lista! Och jag som egentligen inte borde ha en endaste ny bok i min ägo, med tanke på alla de olästa jag redan har i lager. 

Copyright Klimakteriehäxan

Med mord på samvetet

Enligt O kommer onsdag efter onsdag med Veckans kulturfråga, nu denna: Vilken eller vilka av de författare och verk som prisats av Svenska Deckarakademin tycker du extra mycket om?

Vi är förvisso inne i en tid när diverse priser delas ut, alla inte lika penningstinna, men ändå åtråvärda och bra för både rykte och bokförsäljning. Svenska Deckarakademin har nu för femtionde gången delat ut "Den gyllene kofoten" till årets bästa svenska kriminalroman. Dessutom belönas bästa till svenska översatta deckare (The Martin Beck Award), bästa översättare och så finns ett pris till bästa debutant. Lägg till Spårhunden, som går till en bok tänkt för yngre läsare.

Det är en illuster samling med många mord och illdåd på sina samveten som ingår i den här församlingen sedan den bildades. Legendariska författare har funnits med, som Ulla Trenter, Olov Svedelid, Dagmar Lange (Maria Lang) och förstås Per Wahlöö och Maj Sjöwall.

Nu har man alltså läst och diskuterat 2021 års utgivning och kommit fram till att det finaste priset av dem alla tilldelas Åsa Larsson, som avslutar sin serie om Rebecka Martinsson. Nya boken, den sjätte,  heter "Fädernas missgärningar" och den har jag inte läst ännu, men jag är väl bekant med Rebecka M sen tidigare titlar, så jag tror absolut att man fastnat för en värdig pristagare. Författaren intervjuades i Babel och det gjorde också boken mer intressant.

Böckerna som upphöjs i de andra kategorierna har jag inte en aning om ... bara att erkänna ... jag läser definitivt färre deckare nu än förr. Fast när "Tre sekunder" skriven av Anders Roslund och Börge Hellström 2009 fick priset var jag helt med på båten. Riktigt bra bok!

Men Deckarakademins sekreterare, som faktiskt råkar vara min goda vän, skriver också riktigt bra historier! Så bra att hon fick Deckarakademins debutantpris för "80 grader från Varmvattnet" som kom 2006. Författaren är alltså Karin Alfredsson.  Hennes historier är givande läsning, inte minst eftersom de bygger på saker som verkligen hänt. Eller, som Karin själv säger: "Jag är bättre på research än på påhitt, och verkligheten överträffar dessvärre dikten."

Så är det nog tyvärr och det där med att ha många mord på sitt samvete, det verkar ha en tendens att krypa ut ur bokhyllorna och in i vanliga människors vardag. Det finns många bevis för hur kriminalitet IRL faktiskt kan visa sig vara långt värre än i en av alla de där deckarhistorierna som nu är på väg att hamna under julgranen.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 110

KRAMPAUS

-Nu är vi där igen. Covid-eländet är ett hot som inte är besegrat, så vi står inför en del nygamla restriktioner. Socialminister Lena Hallengren är den som manar till krampaus. Vi lyder. Och somliga kramar saknar man inte ens, om sanningen ska fram, för ibland har slentriankramandet nått rent fåniga höjder!

Köttbulle med eller utan kardemumma?

Svenska köttbullar. Mammas, kanske. Eller Tore Wretmans. Eller dina egna, som du lyckats ge en speciell touch under år av experimenterande i köket. För egen del bjöd jag en gång på små skapelser som drinktilltugg, garanterat hemmagjorda. Det var bara det att jag i stället för vitpeppar råkade ta burken med kardemumma. Skrapade, ansåg jag, noggrant bort den felaktiga kryddan, rullade på, brynte dem i pannan och ansåg saken vara överstökad.

Ja, tills en gäst med perfekta smaklökar lyste upp med hela ansiktet och sa: Men va kul, du har kardemumma i köttbullarna, det är ju jättegott! Jag kände att knäna hotade att vika sig men höll ändå färgen (tror jag). Var det gott? Har aldrig provat igen. 

Bild från svensktkott.se

Men visst älskar vi köttbullar! Passar till det mesta, dessutom, bara att välja: potatis, ris, pasta, gratäng eller trava dem på en macka med lite rödbetssallad till, kanske?! Kalla smakar de också bra. /.../ 

Alltså kan man tänka att det borde räcka med det. Fast det gör det inte. Trots att vi äter de klassiska köttbullarna i mängder och ofta äter vi ännu mer deras modernare släktingar, lite större, lite tunnare, lite plattare. De kallas hamburgare. /.../

Så här års när krogarna annonserar om sina julbord, de de inte fick saluföra i pandemins tid, vill smaklökarna börja dansa. Vi är redo att kasta oss över dignande helgbufféer, förvisso i olika kvaliteter och prisklasser, men ändå: köttbullar finns det. En sak är klar: på det svenska julmenyn finns inga hamburgare. Där regerar köttbullarna. Länge leve köttbullarna! Och, för den djärva, testa att tillsätta lite kardemumma! ./.

Du läser hela texten om de olika varianterna på köttfärsmat om du klickar dig vidare till News 55. Inledningsvis öppen för läsning av alla, senare låst och åtkomlig enbart för prenumeranter.

Copyright Klimakteriehäxan

Fint när folk säger ja till framtiden

När Ugglan vill att Tisdagstrion ska innehålla böcker om bröllop och begravning får jag lite problem. Visst, i "Hemsöborna" hinner Carlsson både gifta sig och dö, och visst skrev Moa Martinsson både "Mor gifter sig" och "Kyrkbröllop", och naturligtvis står Edna O´ Briens "Girls in Their Married Bliss" i min hylla. Men ingen av dem handlar väl huvudsakligen om de där familjehögtiderna med vidhängande fester och allvar?

Alltså ger jag upp boktanken men kommer snabbt på en rad härliga feelgood-filmer, alla minst tjugo år gamla! Väldigt underhållande allihop. Går garanterat att hitta på diverse strömningstjänster. Här kommer min trio (och ja, om jag får välja går jag hellre på bröllop än på begravning, hör hellre två människor säga ja till framtiden än andra som gråtande tar farväl av en närstående):

"Muriels bröllop" från Australien. Det var första gången jag såg Toni Collette, en givande "bekantskap" som trots övervikt och komplex och med hjälp av en del fula knep får gå till altaret. Genom hela filmen ljuder Abba-låtar, eftersom huvudpersonen är en av miljoner australiensiska fans. 

"Min bäste väns bröllop" innehåller också två skådepelare jag gärna ser och ser igen: Julia Roberts och  Rupert Everett. Julia spelar inbjuden gäst, men hade nog hellre velat ta på sig brudklänningen själv.

"Monsunbröllop" är ett färgsprakande indiskt lyckopiller. De unga tus förening ska firas i dagar, men här krockar gamla traditioner med modern nutid och det blir både roligt och rörande. Dessutom vackert!

Här hemma är det också vackert, men i annan temperatur är Indien kan erbjuda. Fjorton minusgrader, men sol. Och isen har lagt sig på Årstaviken. Passande väder för läsning eller biobesök! 

Copyright Klimakteriehäxan

Bland mer eller mindre vilda djur

Ulliga gulliga djur gillar vi ju alla, eller hur? De här fåren gjorde mig på gott humör en dag innan första snön trillat ner över oss. De finns i lekparken vid Gustaf Frödings minnesgård, Alster, strax utanför Karlstad. Vem som skapat dem lyckas jag inte luska ut. 

Ekorre och bäver är inte lika rara, inte lika nyttiga heller, men i den här utformningen gillar jag också dem. På sistone har det varit bråttom för ekorren att samla till vinterns "skafferi", men det blir nog svårt att hitta ekollon i den här storleken!

Dock har ekorren skaffat sig fiender på Södermalm. I de stora husen där jag bor har nämligen de här raska och duktigt klättrande små varelserna listat ut att det kan finnas kul grejer inomhus. Och vad skulle hindra? Alltså har folk som bor högt upp i kåken, på åtminstone sjunde våningen, haft påhälsningar som fått gardiner att fladdra onödigt vilt. Dessutom har spåren lett runt i lägenheterna och ett och annat ätbart har också försvunnit. Sedan har de objudna gästerna avvikit samma väg som de kommit, alltså genom en öppen balkongdörr, för rask fortsatt klättring mot nya mål. Då är det lugnare att umgås med djur i trä, de är inte särskilt vilda av sig. Klättrar gör de inte heller. En dag som i dag hukar väl både de och vi för drygt tio minusgrader.

Copyright Klimakteriehäxan

Om- eller nystart

 Ibland blir man påkommen med att göra helt fel. Som i söndags. När jag råkade tända adventsljusen från "fel" håll. Vilket flera av mina besökare minsann påpekade! Det ska uppenbarligen ske från vänster till höger, precis som vi läser. Nu har jag gjort om och gjort rätt. Fast när jag berättade om min fadäs för Dottern fnissade hon glatt och sa "Javisst ja, man tänder ett i taget! Jag råkade visst tända alla mina fyra direkt ...!" Nu funderar jag allvarligt på att låta ljus nummer fyra lysa på den tredje adventssöndagen. Men då behöver jag ju inte visa någon bild på det som orsakar ytterligare reaktioner!

Copyright Klimakteriehäxan

Med siktet framåt

Andra adventssöndagen är här. Jo, jag vet naturligtvis att det är julen vi väntar på. Men man kan faktiskt höja blicken och se ännu lite längre framåt, det är ändå Skyltsöndag! Fler skyltar hittar du via BP.

Perfekt skyltat i adventstid, eller hur? Vi får inte för mycket ljus!

 

Kan inte riktigt fatta att valaffischerna redan börjat krypa fram. Det här är den första
jag sett, men jag vet att fler finns uppe. Det fick bli en selfie samtidigt.

Lite svårt att se det framför sig. Men här finns ett hopp om vår, sol och fin växtlighet!
Jag tog bilden för några dagar sedan. Nu är jorden täckt av snö och det är ännu
svårare att tänka att man står inför en blomsteräng ...

Copyright Klimakteriehäxan

Brev till en bortglömd

Kära Amaryllis!

Jag är så ledsen att jag helt missade din dag! Den inföll ju redan den 19 november, jag vet inte hur jag kunde förbigå detta viktiga datum utan minsta honnör åt ditt håll!? För nog är du värd att fira. Men jag höll uppenbarligen på med annat, ser när jag kollar här på bloggen att just den dagen skrev jag för ovanlighetens skull inget inlägg alls. Låt mig nu ta skadan igen!

Mina lakan.

Du ska veta att jag högtidlighåller dig ändå, eftersom du är en viktig del i mitt liv.  Jag sover alltid så här års med sängen full av amaryllis. Underbart att dela bädd med dig! Plockar fram brickan på vilken du porträtterats av systrarna Jobs. Tittar spänt på krukan med den fådda löken i: kommer det en andra knopp som utlovat eller tänker du snuva mig på den? Faktum är att jag för egen del slutat köpa dig som lök. Väljer i stället dig som snittblomma, då kan din längd anpassas, du står länge, du är vacker från den minut man bär hem dig. 

Till min milda förvåning inser jag att jag dessutom har en stor tändsticksask med din bild på. Vit på ena sidan, röd på andra. Svårt att bestämma vilken som är finast, faktiskt.

Och bara för att du är du får du nu också bli ett bokmärke, men jag lovar inte att du får behålla det jobbet särskilt länge. Hård konkurrens råder i den nischen, ska du veta, även om du är jättesnygg!

Med varma hälsningar

Klimakteriehäxan

Bricka med originalmönster av Lisbet och Gocken Jobs.

Plastbiten med skötselråd passar bra som bokmärke. Jag uppskattar särskilt att
den innehåller en varning: denna lök bör inte ätas!

Copyright Klimakteriehäxan