Kungligt

Plötsligt stod Kungen där. Grann, stilla, ensam, kanske fundersam över vad han såg: blanka plåtlådor förbirusande på den närbelägna vägen, sensommargrönska, gula fibblor, ganska blå himmel.

Jag har inte stött på älgar särskilt ofta, trots att man vet att det är gott om dem i Barndomslandet. Ibland är de inne i trädgårdarna och äter äpplen, ibland orsakar de svåra olyckor, på hösten jagas de och fyller folks frysboxar med färs och filé. Om just den här kommer att möta sitt öde i form av en kula återstår att se. Klart är att hans horn inte blir särskilt mycket till trofé att hänga på väggen för den som är lagd åt det hållet.

Den här hade i alla fall den goda smaken att stå still tillräckligt länge för att jag skulle få upp kameran. När Skogens konung tyckte att det räckte (det gick fort) vände han och försvann över hygget, in i skogen. Och mitt kungliga möte var över.

Copyright Klimakteriehäxan