Alltså knäfaller jag ödmjukt inför plantan och tar med mig en blomma hem, sätter den i vas. En enda kan faktiskt räcka! Även om jag nästan råkar i trans i juni när hela fält prunkar i lila, blått, rosa och vitt. Men så här års är enstaka exemplar också en källa till glädje. Lupinhatarna får ursäkta.
Med lupinen bredvid min laptop letar jag också upp veckans kulturfråga, som Enligt O presenterar: Vad läser du under läslovet? Hoppsan, jag hade glömt att den etiketten införts på den här lilla ledigheten som infaller i månadsskiftet oktober-november!Jag funderar faktiskt på att läsa Moa Martinssons "Jag möter en diktare". Den kom ut 1950 och är hennes självbiografi, och jag tror att jag läst den för väldigt länge sedan. Nu hade Maken letat upp den i hyllan, läste och sa att den var riktigt bra, så jag tror att jag ska följa hans exempel. Det är ju tveklöst en klassiker. Men jag har också en sprillans nyutgiven bok som väntar: "Kvinnofångar" av Christina Kellberg. Har dessutom lämnat Anna Laestadius Larssons "Pottungen" mitt i ... men har för avsikt att fortsätta.
Copyright Klimakteriehäxan
läst Moa, har nog alla hennes böcker, hon ingår ju numera som kurslitteratur på universitetet, fina lupiner hittar man i engelska slottsträdgårdar
SvaraRaderaHar inte läst alla hon skrivit men några. Fast jag minns dem inte ...
Raderajag gillar lupiner och tänker införa några i min trädgård innan det blir för sent. konstigt påhitt att utrota just den sorten. har läst en del Moa Martinson eftersom hon fanns i mammas och pappas universitetsbibliotek
SvaraRaderaFula invasiva arter är lättare att förstå aversionen mot - men den jättesnygga lupinen!!! Näe! Tror det kan bli intressant att läsa Moa igen.
RaderaMin pappa var fritidsträdgårdsmästare och han var förtjust i lupiner, särskilt de tvåfärgade danska. Så de fanns i det stora stenpartiet.
SvaraRaderaOm Moa har jag inget att berätta. Kanske skulle testa.
Tror hon kan vara värd det, Moa.
RaderaLupinerna hade kanske inte hunnit breda ut sig på din pappas tid?
Här är vi rörande överens (igen). Jag ÄLSKAR lupiner. De är bland de vackraste blommor jag vet. Och de växer vilda. Bara fördelar. Okej de tar över och alla gnäller över det, men ingen kan ta ifrån dom skönheten. Så det så.
SvaraRaderaSå det så!!!!
RaderaHär har vi en i fiendelägret. Lupiner är underbart vackra när de blommar och de nyutsprungna bladen på våren är ljuvliga. Dessutom doftar den gott. MEN den har tagit över något helt bedrövligt det senaste. Ett allvarligt hot mot mångfalden, både vad gäller flora och fauna. Jag möter en diktare har jag inte läst, bara de första delarna.
SvaraRaderaJag inser att det kan bli ett problem. Men skönheten går inte att förneka!
RaderaMoa Martinssons bok låter jätteintressant!
SvaraRaderaDen är det, säger min man som just läst den!
RaderaVackra när de blommar men sedan är de skräpiga. Och jag slogs mot dem samtidigt som jag njöt av dem.
SvaraRaderaJo visst lite dubbelt är det, utblommade är de inte lika vackra.
RaderaJag tycker att lupiner är vackra, men problemet med invasiva arter är ju att de tar över och tränger undan andra arter. Den biologiska mångfalden minskar. Så lupiner och mårdhundar ska nog ändå hållas kort.
SvaraRaderaMårdhunden är inte alls lika vacker och pasar dåligt i vas ... :-D
RaderaLupiner är dubbla i sin existens. Men ingen blomma jag brukar ta in.
SvaraRaderaTackar för boktipset, "Kvinnofångar". ska ta det till mig.
Jag tycker det är fina snittblommor - och då låter man dem ju inte sprida sina frön ... Blir intressant att läsa om kvinnorna i fängelset i Växjö.
RaderaAtt plocka in lupiner är jättebra. Då kan inte just det exemplaret fröa av sig.
SvaraRaderaJag tycker att de är väldigt vackra, men det oroar mig att de slår ut så många andra arter att mångfalden minskar.
Ja snittblommor funkar ju på flera sätt! Minskad mångfald är naturligtvis inte bra. Men jag vet inte vilka arter lupiner konkurrerat ut.
Radera