onsdag, augusti 28, 2024

Ränder som aldrig går ur ...

Vilka böcker minns du från din barndom? Det är Enligt O som undrar och ställer Veckans kulturfråga. Oj, där finns mycket att minnas, ränder som aldrig går ur!

Den allra första bok jag läste helt själv var AA Milnes "Nalle Puh" och den björnen intar därmed en speciell plats i mitt minne. Men jag tyckte minst lika mycket om Nalle Lufs, skapad av Gösta Knutsson. Och Pelle Svanslös, inte att förglömma! Sedan dök de upp, serierna: Enid Blytons Fem-böcker, Carolyn Keenes urdeckare Kitty och den alltid lika barmhärtiga samariten Cherry Ames, skriven av Helen Wells.

"Humpes födelsedag" håller än!
FiB:s Gyllene böcker, så bra. 
Svenska serier fanns förstås också, Sprakfåle-böckerna av Lisa Eurén-Berner ärvde jag efter min storasyster, och Pippi Långstrump blev en underbar kompis, den första av Astrid Lindgrens figurer för mig.

Fortfarande har jag kvar en rejäl bunt i serien FiB:s Gyllene Böcker från min barndom, och det visar sig att de håller än! Läser dem med förtjusta barnbarn. Vi tutar med tåget till Timbuktu, följer den röda tråden i "Historien om Någon" och hänger med "Skeppshunden" på hans äventyrliga båtresa, för att ta några populära exempel.

Copyright Klimakteriehäxan

16 kommentarer:

  1. Så många härliga bokminnen och delar av mina är dom samma. Nalle Lufs, Pelle Svanslös minns jag men även Astrid Lindgrens böcker. När det sedan gällde "långserieböckerna" var mina absoluta favoriter Lotta-böckerna av Merry Vik/Ester Ringnér Lundgren. Jag formligen älskade dem. Även böckerna om Kulla-Gulla tyckte jag mycket om. Sprakfåleböckerna ärvde jag av min mamma. Ja, listan kan göras lång för jag har alltid läst mycket och gör så än i dag,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kulla-Gulla läste jag också, och Anne på Grönkulla. Men Lotta-böckerna kom konstigt nog aldrig i min väg!

      Radera
  2. svenska barnböcker läste jag med barn och barnbarn 🇫🇮

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det finns mycket bra att välja på!

      Radera
  3. Hannele6:46 em

    och hon heter blajton:
    https://www.youtube.com/watch?v=e4t_-MWv_Qk

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja i England gör hon naturligtvis det. Men i Värmland säger vi Bl -YYY-ton. Och ger inte efter för påtryckningar.

      Radera
    2. Hannele12:21 fm

      men jag har besökt bibliotek och bokaffärer i England nyligen, då kan jag inte fråga vad som helt....

      Radera
    3. Nä det fattar jag. Där har de ju inte en aaaaning om vem Bl-YYY-ton är!

      Radera
  4. Kulla - Gulla läste jag också, säger min syster. Historien om Någon är är en klassiker. jag kommer att komma på flera titlar inatt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är glad att jag har kanske 15 gyllene böcker kvar, alla i riktigt bra skick (man skulle vara rädd om böcker, sa mamma)

      Radera
  5. Enid Blytons Fem-böcker var nog mina #1 böcker. Men jag har inga ungsdomsböcker sparade...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har rensat ut kassar med barn-och ungdomsböcker men behållit en del och det är jag glad för nu. Men en del jag läste tror jag är definitivt föråldrat i dag.

      Radera
  6. Åh, Nalle Lufs var längesen jag tänkte på. Nu blev jag nostalgisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har ett älsklingscitat: Lotta frågar Nalle, som ska sova över hos henne och mormor, om han har med sig det som behövs, dvs nattskjorta och tandborste. Och Nalle svarar: Tandskjorta och nattborste man man väl alltid få låna?
      Som jag skrattade!!!!!!

      Radera
  7. Mamma hade en massa gyllene böcker och när vi var hos mormor och morfar fick vi läsa dem. Förra helgen rensade vii sommarstugan, som snart ska säljas, och hittade en hög.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Släng dem inte! Nutida barn gillar dem också (kanske inte precis alla men ändå)

      Radera