Långt ifrån feelgood

Vi ägnar oss väl inte frivilligt åt ondska särskilt ofta, men i dag är det ändå dags. Detta eftersom just ondska är temaordet för denna veckas Tisdagstrio.

Då bestämmer jag mig för att hoppa över Jan Guillous i sammanhanget självskrivna bok, men ändå väljer jag verk av svenska författare.

Först "Selambs" från 1920 av Sigfrid Siwertz. Den förväntades man läsa i gymnasiet, och som den lydiga elev jag mestadels var tog jag tag i den. Men just denna roman blev den allra första bok jag valde att inte läsa till slut. Jag stod inte ut med människorna, så elaka och hemska! Har aldrig försökt ge den en ny chans. Har möjligen gått miste om en litterär pärla, men må så vara!

"Ormens väg på hälleberget" är en liten fantastisk roman av Torgny Lindgren, om fattigt folk och deras livsvillkor i Västerbottens inland på sent 1800-tal. Den rike och mäktige mannen i byn utnyttjar flickor och kvinnor helt samvetslöst, och de har inga möjligheter att undgå förnedringen och övergreppen. Berörande och upprörande läsning.

Att Hans Alfredsons "En ond man" handlar om just en sådan behöver ingen tvivla på. Även här en skildring av fattig versus rik. Ondskan är iskall och empati en känsla som inte existerar. I filmversionen (med en stjärnspäckad rollista) är titeln "Den enfaldige mördaren" och aldrig kan man glömma scenen när Hasse själv (i rollen som fabrikören) slänger in sin underställdes surt förvärvade sedlar, framtvingad avbetalning på en skuld, i brasan. Det gör riktigt ont att se den förtvivlade Nisse Ahlrot, som är den som för tillfället utvalts att bli plågad.

Usch så mycket elände det har funnits, finns och kommer att finnas. Feel bad på riktigt. Inte konstigt att feelgood-genren går bra!

Copyright Klimakteriehäxan