Annat var det förr. Har nyss hittat den dagbok, som jag fick av min storasyster på nioårsdagen. Då fick jag inte mindre än arton presenter! De finns noggrant uppräknade, inklusive två femkronor, dessutom en blombukett och diverse godis. Och döm om min förvåning när jag inser att åtminstone två av prylarna fortfarande finns: en liten porslinstant (som jag, förlåt, nog aldrig varit särskilt förtjust i) och en hund, också den i porslin. Märkligt nog fick jag hunden av "tant Maja" – som jag inte för mitt liv kan minnas vem det var?! Klockan som jag var så stolt över försvann på badstranden följande sommar, jag sörjde den djupt.
Visst minns man födelsedagarna, hur spännande det var, hur tidigt man vaknade och låg i sängen och lyssnade: kommer de snart? Jag brukade få frukost på sängen, paket och jag tror nog att det blev lite "Ja må hon leva" också.
Så här väldigt många år senare vore det väl kul att uppleva en liknande förväntan, men det kan ju inte hålla på i decennier, det fattar till och med jag. Årsrik som man är får man klara sig ändå, och så kan man ju dra sig till minnes hur det en gång var, medan man förundrat bläddrar i den gamla dagboken som verkligen verkar vara inte bara från en annan tid, utan rent av från en annan värld!
 |
| Presenterna från nioårsdagen finns till min häpnad kvar! |
 |
| Syrran skrev rim minsann: "När Aina fyller nio år / denna bok av mej hon får / I den hon hemligheter skriva kan / att läsa dem går inte an." |
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Härligt att fira födelsedagar, grattis! Traumatiskt minne av ett av våra barn, när han låg i sängen och väntade... ingen kom... och fröken i skolan hade också glömt!! Det hjälpte inte att han blev firad på kvällen, inte samma sak...
SvaraRaderaTack! Och hu för att bli helt bortglömd ...
RaderaP.S.
SvaraRaderabra present, gillar Åren av Annie Ernaux
Ser fram emot att läsa den!
RaderaStort, stort GRATTIS i efterskott! Det som slog mig är vilken mycket "vuxen handstil" du hade som nioåring. Imponerande! Imponerande är också att du har hunden och dockan kvar. Vem vet, det kanske värda något. Dags att kolla med Antikrundan;-)
SvaraRadera18 presenter är verkligen inte illa. Så många presenter fick jag nog aldrig. Minns dock att jag av min gudmor alltid fick silver (sked, gaffel, kniv) sedan jag föddes. Tråkigare present fick/får man leta efter.
Silverskedar fick man, men kanske inte på födelsedagar? Och inte av kompisar, som det mest handlade om här. Grannar, kusiner.
RaderaJo min handstil var bättre då än den är nu ... men porslinsgrejerna är nog garanterat värdelösa.
Tack för grattis, förresten, det missade jag visst!
RaderaSå fint du skrev när du var 9 år. Böckerna om Cherry Ames slukade jag, ska du veta. Jag ville tidigt bli sjuksköterska. Det blev jag aldrig men jag har yrket i släkten.
SvaraRaderaKlart man ska firas när man fyller år! Men när alla mina barn var små, så förbleknade det gärna till deras fördel. Dumt.
Grattis igen!
Tack! Jag hade banne mig bättre handstil som 9-åring än jag har i dag ... Tror jag också ville bli sjuksköterska som Cherry Ames, men det var nog bra för alla att jag inte blev.
RaderaStort grattis en dag i efterskott. Och ett lyckat firande blev det.
SvaraRaderaKul att tänka tillbaka och kan känna igen mig i en hel del av det du skriver.
Känner igen böckerna om Cherry Ames. Hade många.
Roligt att ha kvar boken du skrev i som nio-åring. Och så vackert du skrev och med bläck. Noterade också stavningen. Tänk att det förr ingick i skolan både att lära sig skriva skrivstil, ofta med bläck och att stava. Förvisso annorlunda numer i svenska skolor.
Tack! Ja jag är absolut nöjd med min födelsedag. Visst skrev jag förvånansvärt fint som 9-åring, bättre än i dag! Men stavning har jag alltid haft lätt för. Synd om dagens unga som inte lär sig.
Radera