Hur "boklig" är min familj?

Har övriga i din familj bokintresse? Det är Mia i bokhörnan som undrar, som avspark inför den helg som nalkas.

Den frågan kan jag tryggt besvara med ett ja. Fast det finns ju nyanser ... Om vi tar det från början så läste min mamma hur mycket som helst, olika sorter. Hon grundlade tveklöst mitt bokintresse (och det för blommor!). Pappa föredrog reseskildringar, min teori är att han på det viset "reste" trots att han inte kom utomlands förrän på äldre dagar.

Mannen jag är gift med är son till en bokhandlare, och det skulle förstås inte behöva betyda något, men i hans fall har det gjort det. I dag läser Maken mer än jag, han är förskonad från perioder av boktrötthet som jag drabbas av då och då (är inne i en sådn svacka just nu).

Våra barn älskade böcker från start, vi hade alltid gott om spännande saker hemma, högläste ofta, och både Sonen och Dottern kunde kallas bokslukare. Nu läser fortfarande Dottern, medan Sonen tappat farten. Dock är hans tvååring klart road av böcker, jag har ju sparat våra Alfons Åberg från förr och många fler, så jag hoppas att intresset kommer att finnas också framöver! 

Barnböcker fungerar som inkörsportar till litteraturens värld, och det är jätteviktigt! Betyder massoe för framtiden, för språkutveckling, för empati, för öppenhet inför nya människor och miljöer. Man har aldrig läst en endaste bok i onödan, brukar jag predika ...

Detta är, hoppas jag, bild på en blivande bokslukare. Han är på god väg in i bokstävernas förtrollande värld!

Copyright Klimakteriehäxan