Är det djur som tar fram det bästa hos människan? Tänker på alla herrelösa hundar och katter som tas om hand på "hem". Känner ett antal människor som "adopterat" övergivna husdjur. En fin hund vars husse dog kunde inte bo kvar hos änkan - nu har han ett perfekt liv på Östermalm, hos den döde hussens släkt, med långa promenader och nyttigt godis. Ett annat dödsfall lämnade två katter, mor och dotter, utan familj, men båda är numera helt hemtama i en förort norr om Stockholm, man tyckte ju att de skulle få fortsätta vara tillsammans.
Gullan hette något annat när hon bodde på hundhärbärge i Irland. Sedan hon sattes på flyget och blev svensk är hon inte bara omdöpt, hon är sin mattes käraste sällskap och inte längre ett dugg folkskygg. Martin jobbade med hemlösa hundar i Spanien ett skollov när han gick i gymnasiet. Han blev förälskad i en gatukorsningstik, och Tulisa flyttade med till Värmland. Samma sak hände med en av våra grannar, hon återvände flera gånger till ett och samma spanska hundhem, och nu är hon hundägare och glad för det.
Så där skulle jag kunna hålla på ett tag till, för exemplen är många och i inget fall jag känner till har "adoptionen" slutat dåligt. Bästa historien av dem alla är förstås den om Arthur, gatuhunden i Ecuador som bestämde sig för att följa ett svenskt äventyrarlag och lyckades komma med dess ledare till Sverige. Arthur och hans husse Mikael Lindnord blev jättekändisar på köpet, men i dag finns inte hunden mer, däremot böckerna och filmerna om honom och hans fantastiska historia.
Det kan tyckas märkligt, det där med hur vi reagerar på nödställda djur. Visst tycker vi att det är vidrigt att se människor terroriseras, undernärda barn plågas. Men visa en bild på en hund med avslitet ben eller en katt med synlig tumör och det är ingen hejd på sympatiyttringarna! Kanske kan det bero på att det verkar enklare att bistå ett djur i nöd än att rädda en människa?
Har också på nära håll sett hur stor sorgen blir när en fyrfotad vän avlider. Känner flera som, i brist på nära och kära, testamenterat sina tillgångar till organisationer som tar hand om herrelösa djur. I dag kan man utan större problem hitta fik och matställen dit hundar får följa med (katter vill nog aldrig gå på krogen?) och nu har man i mitt närområde öppnat ett bageri som bakar bröd för hundar, både matbröd och kondisbitar, så att säja.
The Dog Bakery finns på fyra platser i Sverige!
Att köpa modeplagg till sin vovve har förstås varit möjligt länge. Kanske ska pudeln matcha mattes outfit? Det finns alla chanser till det, med olika mönster och mycket glitter och bling-bling om det känns rätt! Även om man nöjer sig med ett "moderiktigt koppel" kan det bli riktigt dyrt!
Djur i nöd framkallar i alla fall ädla känslor hos människor, den saken är glasklar. Visst har vi läst tidningsnotiser om hur brandkårer ryckt ut för att plocka ner katter som utan att tveka klättrat jättehögt upp i träd, men vars djärvhet inte räckt till för att komma ner på marken igen? Det händer ideligen. Och tro det eller ej, men man kan i Facebook-gruppen
"Vi som hjälper katter i träd" hitta tips och knep för att få krama pälsklingen igen, levande och spinnande! Gruppen har över 6000 medlemmar. Rava, på bilden till höger, plockades ner av hjälpsamma människor härom dagen, efter mattes nödrop på FB!
Och vi som inget gulligt och gosigt husdjur har, vi får nöja oss med att titta på och i bästa fall klappa andras. Ett annat substitut som uppslukar mig alltför ofta, det är att glo på djurvideos på Youtube, ofta med ett lite fånigt leende på läpparna. Då går minuterna fort, vill jag lova!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
