Jag fyllde ju år i går!

Visst kan man glömma bort en och annan födelsedag, utan att vara svårt dement eller superförvirrad av någon annan anledning. Det har hänt och kommer antagligen att hända igen.

Ger mig själv en blomma på födelsedagen. Tror
inte att någon annan kommer att göra det ...

Men sin egen födelsedag glömmer man väl ändå inte? Jojomensan! Igår! Då fyllde Klimakteriehäxan sjutton år! Jag borde ju ha brustit ut i sång ("Sjutton år tror jag visst att jag var, en liten flicka så fager och så rar!") men känner även så här i efterskott att det nog skulle ha låtit lite udda, inte alls som när Ingeborg Nyberg visade flätorna bredvid tonårsidolen Tage Severin och sjöng den sången i filmen "Sjutton år". Det var 1957 och då hade unga fröken Nyberg, som i verkligheten var just 17, redan varit stjärna i fem år. För egen del var jag i yngsta laget för att gå på bio då, så filmen har jag aldrig sett. Men man hörde ju låten i radio.

Då är frågan om tonårsrevolten ska ta fart på allvar i bloggen nu. Fast jag har inga föräldrar att protestera mot. Känner inte att jag måste utföra djärva för att inte säga dumdristiga äventyr för att bevisa något. Dock måste det väl anses helt logiskt att en klimakteriehäxa lagt den sortens aktiviteter bakom sig, eller hur? Och nej, jag kommer inte att avslöja alla mina gamla snedsteg som blogginlägg. Det har ändå blivit 6 470 publicerade bitar på de här åren.

Nästa år blir ju faktiskt Klimakteriehäxan myndig, med rösträtt och tillstånd att dricka alkohol på krogen. Vuxet, men inte gammalt. Det ständigt återkommande talesättet gäller först betydligt senare, det som påminner om att alternativet till att fylla år är mycket sämre.

Copyright Klimakteriehäxan