Min väninna hade tagit med sig en bunt reaplagg och försvunnit in i en provhytt. Jag stod sysslolös utanför. Mobilen ringde. Inget nummer jag kände igen, men det såg ut som ett vanligt svenskt 070-nummer så jag svarade.
-Hej! säjer en vänlig manlig stämma på klingande svenska. Han presenterar sig med namn, lät väldigt svenskt det också, och säger att han ringer från min bank.
-Från min bank? ekar jag. Varför det?
Jag ser hur den unga expediten nån meter bort lystrar. Hon hör min nästa replik:
-Ordna mina konton? Behöver de ordnas om på något vis?
Rösten i mobilen surrar något om att man ju regelbundet bör se över sina tillgångar, det går alltid att hitta bättre placeringar för sparmedlen. Och, om man har pension, då måste man ha dunderkoll på den också!
-Men du tycker inte att jag verkar ha det?
Nej då hade han förstås inte ringt, det borde jag väl kunna räkna ut ...
Nu har expediten börjat vifta med armarna, avvärjande. Hon skakar energiskt på huvudet.
-Förlåt, säger jag till mannen i luren, men vilken bank sa du att du ringer från, jag uppfattade visst inte det?
Kort paus. Han väljer väl bland några "vanliga".
-Jahaja, Nordbanken, säger jag. Märkligt hör du du, men just den banken har jag nog aldrig haft några affärer med över huvud taget!
Jag trycker på off-knappen.
-Herregud så orolig jag blev, säger expediten (som jag aldrig sett varken förr eller senare).
-Tack för att du brydde dig, det var jättebra, det skulle inte alla ha gjort! säger jag (som förvisso inte höll på att bli lurad men det kunde ju inte tjejen veta).
Väninnan kommer ut ur provhytten, svettig av att krypa i och ur mer eller mindre lyckade kläder. Betalar ett par byxor och en tröja. Mina bankkonton ligger där de legat i åratal, för ögonblicket orörda. Ska de "ordnas" gör jag det själv!
Ändå var det lite intressant att få ett sånt där samtal från någon samvetslös människa som tror att alla som fyllt 60 kan luras till vad som helst. Måste erkänna att han lät trevlig och, om man kan låta det, pålitlig! Det här ljusskygga penningfisket är utbrett och sorgligt många drabbas. Fast just denna gång blev det inget napp.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
puh!! jag har förstått att dessa bedragare är väldigt vänliga och trovärdiga, övertygande... jag är lite rädd för råka ut...
SvaraRadera(maken blev lurad på lite pengar vid försäljning av ungarnas jolle för många år sedan... "läropengar" sa maken, vi anmälde till polisen. Maken skulle skicka fraktpengar så skulle säljaren skicka någon att hämta båten!!)
Trista lärpengar hur som helst. Finns ju de som blir av med varenda krona, förskräckligtQ
Raderahar NIXat mobilen, får nästan inga samtal
RaderaJag med.
RaderaSå satans bedrövligt med alla de där idioterna som försöker luras, jag svarar aldrig i min telefon om jag inte känner igen numret och ibland inte ens då.
SvaraRaderaFint att du var på hugget där, toppen verkligen.
Fint att expediten också hängde på.
Ha nu en fin dag.
Jag tyckte expediten var fantastisk som brydde sig! Visst är det för j-t att folk ska behöva drabbas av såna här bedragare. Men bedrägeribranschen är stor och, tydligen, lönsam.
RaderaFantastisk att expediten brydde sig. Jag menar ni kände ju inte ens varandra.
SvaraRaderaJag tycker det är så trist dessa telefonbedrägerier. Vem ställer upp på sånt? Har personerna inget samvete...
Nej samvete är nog ett okänt begrepp i de kretsar där man livnär sig på att andra är oförsiktiga och lättlurade.
Radera