Alldeles för sällan händer det att jag blir gripen av en bok.
Fängslad, jodå, road, visst, uppnådd page-turner-effekt, absolut (Stieg Larsson!)
Men gripen?
Nu har det i alla fall hänt.
Marcus Birros lilla bok ”Svarta Vykort” kom ut i våras. Det är hans tionde bok, men den första av honom jag läst. Den innehåller bara 120 sidor och är indelad i tre delar.
Och det är den första delen som går rakt in i mitt hjärta.
Marcus Birro och hans kvinna har förlorat ett barn, Dante, som dog när han föddes, för tidigt. Men som om det inte skulle vara nog dör också deras andra barn, en flicka, på ungefär samma sätt.
Birro är en far utan barn.
Jag har läst ett antal skildringar av hur kvinnor uppfattar hur det är att mista ett barn. Fast aldrig förr har jag fått veta hur en man tänker, känner, reagerar i samma situation.
Det är stor sorg, blandad med vrede och maktlöshet. Birro säger att han skrev boken för att själv överleva.
Läsning som kan rekommenderas – kanske med undantag för den som är gravid.
Då ska man nog vänta med ”Svarta Vykort” tills förlossningen är avklarad och allt har gått bra.
Som tur är gör det ju oftast det.
Copyright Klimakteriehäxan
Marcus Birro: Svarta Vykort
ISBN 978 91 7029 624 6
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Hej. Tack. Fantastiskt att ha skrivit en bok som verkligen berört dig. Det är ju hela meningen med författande. Allt gott från Marcus Birro
SvaraRaderaDet är en viktig liten bok. Tack för att du tog till dig den så. Jag blir glad och stolt.
SvaraRadera/Jonna
Skall helt klart läsa boken som du rekommenderar.
SvaraRaderaGör det Anne, jag hoppas fler gör det också! Boken innehåller i de senare delarna en del reflexioner kring abortfrågan, som säkert kan reta många. Men för mig var alltså det viktiga att få en bild av hur inte bara mammor drabbas av missfall, utan även män.
SvaraRadera