Skördetid

Det är nu det drar igång på allvar, skördearbetet.
Själv har jag just klippt av årets första balkongtomat – en skörd så god som någon.
Men dessförinnan har jag tillbringat ett antal timmar i en hallonhäck.

Minns inte när det blev hallonbuskar planterade i Barndomslandet, men nu har de funnits i många år. Ibland har jag stått där på vårvintern och brottats med fjolårsskotten, som helst ska tas bort så att de nya får plats att komma upp och breda ut sig. Det är ett trist och segt jobb, som dessutom utan undantag ger blessyrer: taggar river en, stammar snärtar till en, gropar i marken får en på fall.
Men tanken är i alla fall att man ska ha underlättat så att bärskörden blir rikligare och lättare att komma åt när sol och regn och värme gjort sitt.

Nu är det flera år sedan jag gjorde en insats av det slaget i hallonlandet. Alltså borde allt vara en stendöd röra av trassliga grenar, en växtrikets egen ruin.
Men icke.
Aldrig har det varit så otroligt gott om hallon i de där buskarna som nu. Stora, saftiga, goda, rena. Inte en bärfis i sikte, inte en endaste liten hallonmask. Bara att kapitulera.

Till saken hör att jag avskyr att plocka hallon, innerligt och passionerat. Aldrig har man så många blodtörstiga flygfän omkring sig, aldrig river man sig så illa, aldrig har man skådat kraftigare brännässlor än där i hallonbuskarna. Som barn förväntades man delta i alla sorters bärplockning. Jag var konstant ovillig, det brukade sluta med att mamma bad mig att gå min väg för att hon skulle slippa höra gnället. Den uppmaningen löd jag omedelbart.

Men mitt motstånd mot plockandet har avtagit. En ålders- eller mognadsfråga? (Något att ta under moget övervägande medan bären mognar, haha.)
Så nu har vi verkligen frossat i hallon. Med yoghurt till frukost, med glass till efterrätt, nävvis i förbifarten. Och jag har gjort hallonsylt. Samt lagt lättsockrade bär i frysen.
Dessutom var det stilla på flygfä-fronten. Brännässlorna försökte hindra vår framfart, men människan vann över plågoriset den här gången.
Tror att vi med gemensamma krafter plockat 20 liter – och då lyste det ändå rött på en massa grenar som vi aldrig nådde, eller ens orkade sträcka oss efter.

Om ni nu känner snålvattnet rinna, så vill jag gärna upplysa om att vi plockat kantareller också i denna skördetid. Inte mycket, men det blev en sås.
Och som om det inte vore nog är det gott om smultron i Barndomslandet.
Ser också ut att bli ett utmärkt blåbärsår.
Men där är min gräns passerad. Mitt tålamod räcker definitivt inte till blåbär. Fast jag älskar att äta dem. Bara som de är, eller i paj. Ingen sylt är godare till pannkakor än just blåbärssylten.
Någon som har några liter att sälja?
Anmäler genast mitt intresse!
Hälsningar från en som nog plockat färdigt för i år.


..................................Delar av skörden. Man känner nästan doften, inte sant?


..................................De försöker gömma sig, de små rackarna. Men så lyfter man på mossan och se där!



................................Ja, det blev en blombukett plockad också. Ren bonus.

Copyright Klimakteriehäxan