Att bli gammal – riktigt gammal

Hur är det egentligen att bli gammal? Och då menar jag inte äldre, där får man ju ökad insikt dag för dag, utan riktigt gammal?

Visst har vi bilderna klara på näthinnan: filttofflorna som energilöst hasar över ett måttligt blankt linoleumgolv, utan mattor (för snubbelrisken). En knirkande rollator som envist vägrar att klättra över en trottoarkant. Den svårdefinierade lukten, inte direkt snusk, men ändå ganska ofräsch trots dusch och kroppsvård, blandat med städmedel, medicindofter, vissnande blommor och några andra odörer till.

Perspektivet är, i alla fall i mina ögon, måttligt tilltalande.
Och så ”ramlar jag över” Hans Hammarskiöld, snart 84. En sådan man! Ordet ”gubbe” passar definitivt inte.
I mer än 60 år har han fotograferat, hängivet och urskickligt. Han kallas ofta porträttfotograf, eftersom han plåtat mängder av kändisar, författare, skådespelare, kungligheter, men hans bilder visar också mycket mer.

Just nu kan man se en utställning med ett 70-tal av hans bilder på Nationalmuseum, vernissage i fredags – men de finns kvar att se ända tills sommaren är slut, den sista augusti. Hans karriär är alltså fantastiskt lång. Redan 1958 var han med och bildade gruppen ”Tio fotografer”. I dag är han en av de två ursprungliga medlemmar som fortfarande är i livet. Bilderna i utställningen är både nya och gamla, den färskaste från 2008, ett porträtt av konstnären Lennart Aschenbrenner.

Fast tro inte att Hammarskiöld inte har fler järn i elden. Han ställer ut i Lund, i Sundsvall, Göteborg. Böcker kommer, så gott som på löpande badn. Och han fotograferar naturligtvis så gott som varje dag, fast numer tittar han mer intresserat på växter än på människor.

Folk som hamnar framför kameran är inte sällan rädda, det vet han. Då gäller det att vinna deras förtroende, att få dem att glömma den där apparaten som klickar oavbrutet.
Värsta sortens människa att porträttera är, säger Hammarskiöld, skådespelare, för de har alla poserna intränade, vet hur de vill se ut, var i ansiktet de vill ha ljuset.

Hans röst är ungdomlig och ljus och levnadsglad, hans rörelsemönster kvickt och alert. Det går inte att ta fel på entusiasmen, energin, framåtandan.
När jag ser och hör honom inser jag, att det kanske inte alls är så farligt att bli gammal. Riktigt gammal.
Bara man håller igång och bejakar såväl kroppens som hjärnans behov av stimulans, kanske med en kamera i handen ...
Tack för det, Hans Hammarskiöld!

Copyright Klimakteriehäxan

Det här porträttet, av skådespelerskan Gunnel Broström, tog Hans Hammarskiöld 1968. Det finns med på utställningen, som heter "Profiler".
Läs mer om utställningen på museets hemsida.

Och här ser du Hans Hammarskiöld när han är gäst i Eftersnack, sänt i svt2 i går kväll och tidigare idag.

MER LÄSNING FÖR VETERANER - I VETERANEN

Apropå att bli äldre:
Årets första nummer av "Veteranen", Sveriges Pensionärsförbunds medlemstidning, har nyss kommit ut. Och där är jag gästkrönikör, under rubriken "Det är aldrig för sent att börja blogga". Anledningen är min bok "Klimakteriehäxan" (förstås).
Förr än man anar det är det dags att bli medlem! Men tills dess nöjer jag mig gärna med att skriva några rader ...