100 jämna år skulle hon ha fyllt i dag, Barbro Alving, den fenomenala och ojämförbart mångsidiga Bang.
Hon skrev om krig och elände, hon kåserade om vardagen, hon var repliksnabb i radio, hon intervjuade känt folk, hon var pacifist och ensamstående mamma (även om dottern Ruffa så småningom fick en mamma till).
Idag visar det sig att inte ens folk som arbetar på den tidning som tagit sitt namn efter henne är särskilt bekanta med hennes livsverk. Men böckerna finns kvar, ännu en kommer postumt i vår ("Bang om Bang"), och hon borde aldrig få falla i glömska utan bli ihågkommen för såväl reportagen som humorn – ”Käringen mot strömmen” kallade hon sig.
Sent ska jag glömma den gång när jag hade hennes ”Sol över torpet” som sällskap på en tågresa. Jag skrattade så att tårarna rann, medan folk i kupén naturligtvis trodde att jag mist förståndet – sitta och storskratta alldeles ensam, mitt på ljusa dagen, i en av SJ:s andraklassvagnar i trakten av Hallsberg!
På äldre dagar drabbades Bang av ett öde, som just i hennes fall måste ha känts hårdare än för de flesta. Hon, språkets, ordens och vändningarnas mästare fick afasi, förlorade sin uttrycksförmåga, sitt arbetsredskap, sitt kreativa verktyg.
Men eftersom hon var ofantligt produktiv fram till dess finns fortfarande mängder att läsa, låta sig inspireras av – eller bara avnjuta.
Den som har tillfälle bör heller inte missa att se Agneta Wallin i ”Bang”, som ges som soppteaterföreställning på Stockholms Stadsteater, en dramatisering av Barbro Alvings självbiografiska texter som tidigare också turnerat runt om i landet - och som jag bloggat om tidigare här.
Och Maj Wechselmans dokumentär ”Bang och världshistorien” från 2008 är också synnerligen sevärd, den finns ibland på bio och i teve och nu också på dvd.
Dessutom kan du se "Eftersnack" om Bang, från den 16 december 2008, här. Där medverkar både Ruffa och Agneta Wallin!
Copyright Klimakteriehäxan
Bilden ovan kommer från omslaget till "Sol över torpet" som jag fotograferat av. Den fina teckningen av Bang är gjord av hennes dotter, Ruffa Alving, och boken kom ut 1963 på Folket i Bilds förlag.
Här hyllar DN sin gamla medarbetare. Där ser man också ett tecknat porträtt av henne, att jämföra med dotterns ovan. DN använder en teckning som Birger Lundquist, Ruffas pappa, gjort!
måndag, januari 12, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det där med afasi minns jag inte att jag hade läst, tänk att även aktiva kreativa människor drabbas. Visst var hon fantastisk, lite motvallskäring i mansvärlden.
SvaraRaderaSå bra att du påminner om genier som betytt så mycket! Bang var en av de klara favoriterna. Vilken quinna, vilken kraft och vilket öde!
SvaraRaderaKulsprutan
Jag var barn när hon var aktiv, så jag minns bara begreppet "Kärringen mot strömmen" och att mamma pratade om henne nån gång när hon varit ute på nåt. (Som alkoholist, ensam mamma och sedermera med kvinnosällskap var hon ju inte en förebild på Frälsis förstår jag nu).
SvaraRaderaJag hade ingen aning om att hon var en så aktiv utrikesjournalist - jag trodde hon bara skrev snälla kåserier. Filmen var himla intressant. Nu måste jag försöka få tag i en bok av henne!