Nu: Även Unni Drougge läser jag för första gången. "Bluffen" är en galen roman, fylld av högst verkliga svenska kändisar och en krimhistoria dessutom. Jan Guillou, som utsätts för mordförsök på bokmässan i Göteborg, och Leif GW Persson porträtteras båda med ironi, träffsäker elakhet och humor. Lite oväntat är det att författaren också petat in sig själv i berättelsen och skriver om sig i tredje person! En tämligen misslyckad journalist hamnar i centrum för denna cirkus, hon tvingas balansera på tunn lina mellan farorna som hotar. Språket är spänstigt och varierat. Stundtals förs samtal med slangartad vokabulär som jag absolut begriper men sällan eller aldrig tidigare stött på. Sedan kommer lysande formuleringar med nyord som "stelopererade bröst" innan "nödgas" och "pekunjär" dyker upp! Väldigt underhållande är det. Men jag har en bra bit kvar innan jag kommit fram till upplösningen, fast jag antar att Berit Hård (journalisten) klarar av alltihop.
Nästa: Ännu en för mig ny svensk författarbekantskap: Jesper Larsson. Hans "Den dagen den sorgen" dök upp i min hylla, kanske har den legat länge där? Fick Sveriges Radios romanpris 2022 för en gripande skildring av "en pappas desperata kamp för sitt föräldraskap". Mannen är ensam sedan hustrun dött, tonårsdottern och han har det jobbigt.
Det visar sig att bloggen Bokföring enligt Monika satt Nyss – Nu – Nästa i system, Monika presenterar ett inlägg på temat varannan torsdag, det upptäckte jag nyss. Och det verkar som om Mrs Calloway tänker göra detsamma. Kanske fler? Vet inte om jag gör det också, eller om jag bara tar det lite hipp som happ när lusten faller på? Osäker på hur min lästakt håller, "Bluffen" exempelvis tar lång tid eftersom vi bara lyssnar när vi åker långt i bilen.
Copyright Klimakteriehäxan

.jpg)



.jpg)




.jpg)




