Veckans bild är en vårblomma

Styvmorsviolen, omgiven av höstlöv, har just slagit ut i Barndomslandet. Föga anar väl den lilla sötnosen att minusgraderna står på kö runt husknuten. Och vi behövde inte vänta länge: strax sjönk kvicksilvret under nollan! Tur ändå att violer tål en liten köldknäpp. Den här tänker inte ge upp i första taget!

När sen solen gått upp och slukat frostspåren (de syns bättre om du klickar upp bilden i storlek) blir hösten i alla fall en fest för ögat, det tycker jag min tredje bild är bevis för. 

Om man klickar sig över till Åkes blogg hittar man garanterat mängder med fina bilder som kvalat in som Veckans foto hos en rad andra bloggare!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om män

Ester Nilsson är en kvinna som verkligen väckt mitt intresse. Hon är huvudperson i tre romaner, skrivna av Lena Andersson. Ett och annat av det som Ester är med om känner jag väldigt väl igen. Hon har praktiskt taget oavbrutet mina sympatier. "Män och kvinnor" kom ut tidigare i år och är en uppföljare till "Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek" (från 2012) och "Utan personligt ansvar" (2014). Alla tre handlar om Esters kamp för att finna och behålla Kärleken, vilket som bekant inte alltid är lätt ... men kanske finner hon den ändå, när nu tio år har gått sedan den andra boken i serien kom ut? Lena A har ett lysande språk och ideligen läser jag meningar som tål att sugas på, om och om igen. När jag nu ska leverera Veckans mening och därmed svara på Skriv-Roberts efterlysning väljer jag denna, som jag tycker känns som ett riktigt och väl underbyggt konstaterande:

Män tycker om att förklara saker för en – inte att få saker förklarade.

Copyright Klimakteriehäxan

Fredagsfrågor om fredagar

Första nattfrosten gjorde marken vit medan mörker rådde. Och det hann nästan bli mörkt igen innan de sedvanliga fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda dök upp!

1. Är du mer ”nu börjar helgen”-pepp eller ”lugn och stilla” på fredagar? Hamnar i facket för lugnt och stilla.
2. Är du team pizza, tacos eller något helt annat? Fredagsräkor är ofta förekommande hos oss.
3. Vad är det första du gör när du kommer hem efter en lång fredag? Gastar "heeej jag är hemma nu" så att Maken hör.
4. Hur ser en typisk fredag i ditt liv ut just nu? Sover tills jag vaknar, kollar nyheter snabbt på mobilen, löser Ordjakten i Svenska Dagbladet. Sedan frukost, till den en sudoku i Dagens Nyheter och sedan har båda tidningarna ganska bra och utmanande stora korsord som jag åtminstone börjar på ... till räkorna avslutningsvis ett glas vitt vin. I bästa fall har jag tagit en promenad också. Innan jag hamnar mellan lakan brukar det bli lite tv.
5. Blir denna fredag tidig eller sen? Den blev rätt sen. Spännande pingis på tv. Sverige slogs ut ur Europamästerskapet för lag. Tyvärr.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om valmanskåren

Det är ett intressant faktum att Svenska Kennelklubben, med sina 300 000 medlemmar, har 50 000 fler betalande intressenter än samtliga riksdagspartier tillsammans. Kennelklubben är till och med tio gånger folkligare än Sverigedemokraterna, att döma av medlemsantalet. 
Därför är det frestande att leka med tanken att riksdagen skulle bli mer representativ för valmanskåren om Kennelklubben utsåg samtliga ledamöter.

-Johan Hakelius, politisk chefredaktör för tidningen Fokus, funderar kring svensk inrikespolitik i sin "dagbok".

Dagsnotering

Spegelblank sjö. Rödbruna tuvor. Fåglarna har flytt(at) söderut. Bara tio plusgrader. Man tvingas inse dels att hösten är vacker, dels att den är här. Inga kantareller hittar jag. Och baddräkten tog jag inte ens med på utflykten till Barndomslandet denna gång. Nästa dopp blir 2026 (hoppas jag). Livet bara lunkar på. Och jag lunkar med, efter bästa förmåga.

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT om hår

Den ouppnåeliga drömmen om ett långt svallande hår har jag ännu inte riktigt gett upp. /.../  Långt hår som varit synonymt med fertilitet och ungdom är numera hett åtråvärt och välkommet även bland äldre kvinnor.

-Jessica Ritzén uppmärksammar i Dagens Nyheter en trend som jag också tänkt på, senast när jag blev klippt av min frisör faktiskt. Både han och jag är konfunderade över hur många äldre damer som i dessa dagar har långt hår, oavsett kvalitet och grad av omvårdnad. Snyggt? Det avgör man ju själv, trivs man så är det bra. Fast för egen del tvingades jag för väldigt många år sedan inse, att det där vackra blonda hårsvallet (minns ni Farrah Fawcett?) aldrig skulle kunna skådas på min skalle. Fel sorts hår. Tyvärr.

Förbrödring

När Skriv-Robert bestämmer att det är bröder som är temat för veckans tisdagstrio kommer man självklart direkt till "Bröderna Lejonhjärta", men det gör naturligtvis alla andra också! Därför försöker jag hitta andra brorsor. Nu för tiden är ju "bror" ett nygammalt tilltalsord som används ganska flitigt i s k Rinkebysvenska dessutom, så det känns inte supernaturligt i min språksektor. Plockar fram annan förbrödring (och som bonus blir det ett filmtips också!).

Jeffrey Archer får nu med två titlar här hos mig, eftersom han enligt mitt sätt att se är fenomenal på att skriva romaner. Han fick sitt stora internationella genombrott med "Rivalerna" (Kane and Abel) och där är det två män, födda samtidigt, som är huvudpersoner och vars historier blir till en veritabel bladvändare. Faktiskt blev det till sist en trilogi (och tv-serie).

Inte nog med det, Archer skrev också "Blodsbröder" (Sons of Fortune) om tvillingpojkarna som förväxlades på BB och växte upp i "fel" familj men ändå stöter på varandra som vuxna. Ger också intressant inblick i amerikansk politik på lite lägre nivå –Archer, själv politiker i Storbritannien, hade koll på hur det kunde gå till!

I "Hummelhonung" låter den mästerlige Torgny Lindgren två tämligen ålderstigna bröder envist hålla fast vid att de hatar varandra. En kvinna som blir tillfällig nattgäst hos den ene nystar upp trådarna till detta familjedrama, hon hinner det eftersom hon blir insnöad – handlingen utspelar sig vintertid i Västerbotten, Lindgrens "eget" landskap.

När jag såg den isländska långfilmen "Bland män och får" (Hrútar) kändes de bröderna som det handlade om där mycket nära besläktade med Lindgrens oomkullrunkeliga gubbar. "En magnifik film om livet i en isländsk avkrok" stod det i en recension. Jag instämmer, det är en kanonfilm faktiskt, se den om du kan!  

Copyright Klimakteriehäxan

 

Tio frågor om läsning

För nästan tjugo år sedan skrev jag ett frågvist blogginlägg om böcker och läsning. Råkade återse det nyss när jag scrollade efter något och tänkte att under alla de år som gått har min skara bloggläsare förändrats tämligen radikalt: många har tappat intresset för bloggar över huvud taget, andra har väl tröttnat på mig. Men nya har ju tillkommit också, tack för det!

Kanske vill du också köra lite litterär navelskådning och svara på de här frågorna? (Ta inte illa upp det där med navelskådning ...) Berätta det i en kommentar så jag och flera med mig kan hitta ditt inlägg. Det är alltid spännande att få tips om böcker och författare man inte känner till!

1. Vilken är den senaste bok du läst ut? Evert Taube: "Om Vinga, Pampas och lite till". Önskar att fler ville läsa Everts prosa, den är fantastisk!

2. Vilken bok var den allra första du läste?
Låg i sängen och var sjuk och läste alldeles själv: ”Nalle Puh” av AA Milne.
Och den håller än, speciellt om Allan Edwall läser den för mig.

3. Har du en favoritbok som av någon anledning har betytt extra mycket för dig?
”The US Trilogy” av John Dos Passos.
Därför att den kombinerar en rad fenomenala sätt att berätta och att länka ihop olika öden till en historia. Vilken bredd, vilket språk, vilka personskildringar – både av de som funnits i verkligheten och de fiktiva! 

4. Vilken genre undviker du?
Blodiga historier, pretentiösa testosteronbomber (står inte ut med Björn Ranelid, Theodor Kallifatides, Adam Svanell), sci-fi, fantasy. Ransonerar feelgood/chicklitt hårt. 

5. Vilken genre läser du helst?

Här måste jag nog svara romaner rakt upp och ner. Gärna baserade på verkliga händelser. Ett exempel: "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) av Rebecca Skloot. Läs den! (Man kan hoppa över de mer vetenskapliga och svårförståeliga medicinska bitarna, storyn räcker så bra ändå.) En bladvändare! Henrietta Lacks öde har bidragit stort till den moderna cancerforskningen.

6. När är din favoritlästid?  
På kvällen, i sängen. På sommaren gäller balkongen, solstolen (oftast i skuggan) eller på stranden. Och så förstås hörböcker i bilen på längre resor!

7. Har du någon favoritförfattare?

Om jag skippar klassikerna och ser på samtida skribenter fanns det åtminstone tills nyligen två: Chimamanda Ngozi Adichie och Jennifer Clement, men båda har gjort mig lite besviken med sina senaste böcker. Svenskt? Gillar Lena Andersson och Lina Wolff, eftersom båda vet hur man överraskar sin läsare  men favoriter??? Svårt! 
 
8. Vad läser du just nu? Växlar mellan Lena Nymans dagböcker och "Män och kvinnor" av Lena Andersson. Har bara lite kvar av den senare. 
 
9. Har du någon bok du längtar efter att läsa?

"Tre" (Trois) av Valerie Perrin, eftersom jag gillat de två av henne jag läst tidigare. Men varför är denna så tjock???
 
10. Varför läser du böcker?
För att lära känna mig själv och min omvärld, uppleva nya miljöer, för att utveckla mitt språk och hålla det vid liv. (Gäller ju inte minst om jag läser på engelska när det är originalspråket.) Och som nöje och tidsfördriv, självklart.

Copyright Klimakteriehäxan

Bara att erkänna: hösten är här

Barnbarn på besök. Vi "hittar" en hårklämma i mitt badrum, en skojig sak som ser ut som en fluffig blomma med många kronblad i allehanda färger. Barnet gillar fyndet och naturligtvis får hon ta klämman, sätter den genast i sitt lockiga hår. Av någon anledning flyttar hon den snabbt och sätter den högt upp i nacken.
-Titta så fint, sa jag. 

Men hon kunde ju inte se det själv! Jag försökte bistå med hjälp av en nackspegel, men fick inte in rätt vinkel, så det funkade inte. 
Varpå barnet säger: -Ta en bild farmor så kan jag titta på den! 

Hoppsan, tänkte inte på det! Men där fick jag Veckans foto! Ett sådant som Åke vill se på söndagarna.

Spär på lite grand eftersom det nu inte längre går att förtränga: den är här nu, hösten. Bladen byter färg, trillar av sina grenar, seglar iväg med en vindpust och lägger sig i pölarna som blivit kvar och vittnar om kraftfulla regnskurar. Så som det brukar bli om hösten.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om lokaltrafiken

Att läsa Lena Nymans egna texter, plockade ur brev och dagböcker,  är inte som att läsa vilken bok som helst. Jag tycker inte den funkar att sträckläsa, men tar några sidor då och då, förnimmer vibbarna från 70-talet och känner ibland igen mig bland krogarna hon går på, kompislivet, gatorna hon vandrar och sökandet efter kärleken. Hennes iakttagelser av både egna reaktioner och omvärldens är ofta välformulerade och tål att ta en aldrig så liten tankepaus kring, så där som Veckans mening ska vara funtad enligt Skriv-Roberts uppmaning. Så jag väljer en mening med lite extra hänsyn till passagerare i lokaltrafiken, där Lena Nyman hittat en god sak som per automatik ingår i biljettpriset:

Jag älskar att åka buss, spårvagn osv för där är det tillåtet att drömma.

Copyright Klimakteriehäxan

Fem saker i fem frågor

Ibland är de fem fredagsfrågorna som Elisa Matilda formulerat riktigt svåra! Den här fredagen är just en sån fredag. Men skam den som ger sig ... Tror resultatet blir något av en avslöjande träda-fram-are ...

1. Nämn fem saker du inte kan leva utan. Böcker, bubbelvatten, god mat, goda minnen och familjen.
2. Nämn fem små saker som gör din dag bättre. Gott kaffe, SvD:s Ordjakten, bananpannkaka med färska bär, samtal med någon jag bryr mig om, glada tillrop på bloggen.
3. Nämn fem platser du trivs extra bra på. Hemma, både i Stockholm och i Barndomslandet, i en bekväm stol nära badbart vatten, på en mysig krog där maten är värd priset och sist men inte minst: sängen (även om den ingår i "hemma").
4. Nämn fem saker du ofta glömmer bort. Letar ofta efter mobilen. Missar att dra ur mobilladdaren ur kontakten. Glömmer att släcka lampan för att jag läser något fängslande. Svara på sms. Göra balansövningar.
5. Nämn fem saker du säger oftare än du borde. "J-a dator", "Har du sett min X?", "Finns det inget att se på tv?", "Namnet har jag glömt" och "Ge mig mera godis tack!".
   

Copyright Klimakteriehäxan

Tungvrickare får Nobelpriset

Jaha så var det dags igen. Vad har De Aderton, de med snille och smak, kommit fram till den här gången? 

Jodå, nyss fick vi veta. Nobelpriset i litteratur hamnar denna gång i Ungern.

Pristagaren fanns med i spekulationerna i förväg, och jag tänkte då i mitt stilla sinne att jag hoppades att just han inte skulle få det. Inte på grund av vad han skrivit – jag har naturligtvis inte läst en rad – men på grund av det där efternamnet ... en äkta tungvrickare, garanterat oftare fel- än rättstavad ...

Nu blev det ändå László Krasznahorkai. Bara att gratulera och försöka lära sig namnet. Men av kommentarerna jag hör låter det inte som om jag kommer att springa vare sig till biblioteket eller bokhandeln för att lägga vantarna på något han skrivit. "Hoppet är ett misstag" tycks vara någon sorts nyckelmening i författarskapet, som beskrivs som "mörkt". Tja, vi är ju inne på den mörkare årstiden så det kanske passar. Men jag brukar uppskatta litterärt uppåttjack.

Noterar hur som helst med belåtenhet att den svenske översättaren lyfts fram. Ungerska är inget lätt språk, men Daniel Gustafsson Pech har redan fått eget pris för Årets översättning 2024 av pristagarens senast publicerade verk på svenska, ”Herscht 07769”. Förlåt men redan titeln är obegriplig!

 

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att när nu EU-parlamentet lagt ner tid på att formulera ett förbud mot att kalla vegoprodukter för korv, burgare eller biff tycker jag de borde ta sig en riktig funderare på en annan falskskyltad animalisk delikatess. Kan man inte införa totalstopp för valfläsk?

Här kommer efterbörden ...

Igår var det tisdag, dagen för Veckans tisdagstrio i böckernas bloggvärld. Och temat var barn. Jag insåg, för varje inlägg i ämnet som jag läste i andras bloggar, att det fanns hur mycket som helst att välja på! Det är i sådana lägen svårt att behärska sig ... lätt att låta tankar och fingrar löpa iväg ...

Inser nämligen att några av mina verkliga favoriter inte lyckades ta sig fram i kön av kandidater. Så när tisdagens barnafödande var avklarat kommer nu efterbörden: böckerna som OCKSÅ borde ha beretts plats! Tror att detta är böcker jag inte bloggat om tidigare!

Låt mig börja med att påminna om den helt fantastiska och dessutom lärorika "Ett barn blir till" av mästerfotografen Lennart Nilsson. Det är en av världens mest spridda fotoböcker, texten är översatt till massor av språk, bilderna talar verkligen för sig själva oavsett vilket talat/skrivet språk som gäller. Boken kom ut 1965, alltså för sextio år sedan, men innehållet blir aldrig för gammalt. När jag väntade vårt första barn bläddrade jag flitigt och med hjälp av bokens bilder tyckte jag mig också se mitt eget barn utvecklas långt där inne i min kropp. Perfekt present till den som nyss upptäckt sin graviditet!

Mera svenskt med internationell tyngd: "Söndagsbarn" av Ingmar Bergman. Om hans uppväxt. Han är åtta år och får åka bak på pappas cykel när prästerliga uppgifter väntar. Jag tror att jag faktiskt uppskattar Den Store Bergman mer som författare än som filmmakare! 

"Huckleberry Finn", Mark Twains skapelse, har också hört till höjdarna när det gäller böcker om barn som kommit i mina händer. Och Kar de Mummas (Erik Zetterström) självbiografiska "Två år i varje klass" är en svensk klassiker som naturligtvis ter sig helt exotisk i dag, men skrattar gör man! Undrar dessutom om någon i dag läser "Barnen från Frostmofjället" av Laura Fitinghof? Exotisk den också, fast på ett annat vis ... och den lockar till gråt, inte skratt, förstås.

Copyright Klimakteriehäxan

Bästa kombon: barn och böcker

Böcker och barn är en väldigt bra kombination, viktig rent av. Därför är Skriv-Robert klok när han vill ha Barn (det var Internationella barndagen igår) som tema för veckans tisdagstrio.

Bullerbybarnen har jag och otroligt många i min generation växt upp med, samtidigt som vi levt nära många andra av Astrid Lindgrens skapade ungar: Emil, Pippi, Ronja, Madicken, Mio ... Idyllen är kanske svår att känna igen för nutidens stadsbarn, men nog kan man fortfarande glädja sig åt att göra deras bekantskap! Här väljer jag dock inte en speciell titel utan ger plats för tre andra.

Det har gått ungefär femtio år sedan Cecilia Hagen började skriva i Expressen. Under gång har det blivit en rad böcker, och en av dem fick mig verkligen att skratta: "Mamma bit för bit". Det blev ju inte sämre när man när åren gått insåg, att barnet som bara åt köttbullarna om de petades in genom ytterdörrens brevinkast själv etablerat sig som ståuppare och skådis. Jonatan Unge heter han.  

I "Brev från min barndom" (La huella de la infancia) berättar colombianskfödda Emma Reyes om en uppväxt som börjar på gatan i Bogotá och sedan fortsätter i ett kloster med stenhårda regler. Breven är inga efterkonstruktioner utan äkta. Gripande!

Jag är verkligen ingen stor beundrare av Jan Myrdal, men när jag läste hans skildring av livet som barn till två såväl hemmavid som internationellt betydande politiska figurer, då blev jag fascinerad. Någon gullig unge var han förvisso inte, och inte blev han gulligare med åren ... men "Barndom" läste jag hur som helst med intresse. Det blev tre delar om hans uppväxt.

Copyright Klimakteriehäxan