Sommarböcker för en bra boksommar

Sommarlovet står för dörren även för oss bloggare som brukar hörsamma Skriv-Roberts påbud och presentera böcker i en tisdagstrio varje vecka. Ämnet för "terminsavslutningen" kunde inte vara mer lämpligt: Sommar och värme.

"Hetta" (The Dry) av Jane Harper utspelar sig i Australien och är en riktigt spännande historia som också blev en storsäljare. En hel familj mördas men vad ligger bakom? Ian McEwan har också skrivit en roman som på svenska heter "Hetta" (Solar) men den har jag nog inte läst såvitt jag kan minnas. Kanske borde jag det? 

Om man beger sig till öknen blir det garanterat varmt, åtminstone på dagtid. Waris Dirie, en fantastisk skönhet från Somalia, gjorde internationell stjärnkarriär som fotomodell. Hon könsstympades som traditionen krävde redan som 5-åring och förväntades gifta sig vid 13. Den blivande maken var i 60-årsåldern. Men bruden lyckades fly och till och med överleva, och har bl a genom sina två självbiografier "En blomma i Afrikas öken" (Desert Flower) och "Ökenblommans återkomst" (Desert Dawn) blivit en stark röst mot den förfärliga företeelsen kvinnlig könsstympning. Spännande läsning som inte lämnar någon oberörd!

"Sunes sommar" ingår i den en gång superpopulära serien av Anders Jacobsson och Sören Olsson. Vi gillade Sune när ungarna var i "rätt" ålder, men när han efterträddes av Bert som portalfigur ebbade intresset ut (deras "Tuva-Lisa" föll också platt till marken). Sune hade sina poänger, filmen bjöd också på många skratt när den var ny. Skulle se om den efter ett antal år, men då hade den tyvärr tappat mycket av sin charm, vad det nu berodde på? Har ingen koll på om dagens barn läser och gillar Sune. Han kom ju till innan mobilen förändrade barndomen här i landet, så kanske har han blivit mossig?

Återstår att se om det vi nu ska möta är en solig och varm sommar med mycket tid till bra läsning. Eller om det som väntar är en riktig regnsommar med ännu mer tid för läsning? Glad boksommar önskar jag er alla, oavsett vilket alternativ som blir "rätt"!

Copyright Klimakteriehäxan

Bärbar ordbok

Nu upprepar jag vad jag skrev bara härom dagen: att jag på min vägg under mycket lång tid hade en liten inramad skylt på vilken det stor: "Tal gärne fôlkmål", alltså en rak uppmaning att hålla mitt verkliga modersmål, värmländskan, vid liv. 

Faktum är att jag inte har några problem med den saken, klarar växelbruk mellan dialekt och det vi brukar kalla "rikssvenska" i princip utan problem. Enda gångerna jag kan svaja är när sällskapet jag befinner mig i är uppdelat: en del värmlänningar, en del sådana som håller sig närmare det rikssvenska.  Då kan det bli svårt att veta vilket idiom jag ska använda.

Upptäcker att det numera kan man få tag i "ordböcker" i form av t-tröjor med en radda dialektala glosor på. Finns för göteborgare, stockholmare, skåningar, gävlebor, jönköpingsfödda ... en lång rad! Och där hittar jag förstås också en med värmländska. Dock måste jag erkänna att alla orden på tröjan faktiskt inte ingår i mitt aktiva ordförråd, men det finns ju många lokala variationer även i dialekter.

Behöver du borsta upp din ungdoms "fôlkmål"? Klicka på länken och se om något passar. 300 spänn kostar det om du slår till! En bärbar ordbok i din storlek! Och ens ordförråd kan ju aldrig bli för stort, oavsett språk, den saken är klar.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild x 3

Detta är utan tvekan Veckans bild för mig. Älskar jordgubbarna! Frossar i dem! Vilken njutning de erbjuder, alldeles ensamma eller tillsammans med glass eller på min bananpannkaka eller i bakverk eller – ja serveringsalternativ finns det gott om. Just midsommarveckan är väl när de betingar som allra högst pris, men i en specialbutik i vår närhet fick jag tre liter för en hundring och det kändes som ett fynd. Det var danska bär, men det gjorde inget för jag skulle inte prata med dem, bara stoppa dem i munnen och de var kanongoda!

Kommer de ljuvliga gubbarna ner en bit i pris blir det dags att fylla på syltförrådet. Jag brukar koka jordgubbar tillsammans med rabarber, det blir en bra brytning och lite mindre sött, vilket passar mina smaklökar. Och ingen annan brukar heller klaga ...

Rosa cyklar mitt i en rondell. Någon i Arvika har tänkt till och bestämt sig för att göra ett konstverk av gamla cyklar som ingen vill ha (antar jag). Fast först målades de blekrosa. Rondellen ligger vid Palmviken, dit man styr för att handla på Ica och Coop. Inte mycket som bild precis (tagen från bilen i förbifarten), men håll med om att det är ett skojigt sätt att pigga upp en trist trafikplats! Det är helt enkelt så att kommunen beslutat att ha ett tema för sommarens parkutsmyckningar, och i år blev det fordon. Med synliga resultat runt om i staden.

Kan förstås inte låta bli en blombild i dag heller. Vill ge dig chansen att kopiera penséplanteringen från Millesgården, om du råkar ha några plantor över ... Håll med om att det är en anslående "rabatt"!

Fram med arton rejäla lerkrukor och saken är biff!

Fler fotograferande bloggare presenterar sina val av Veckans bild genom att gå genom Åke. Kolla vetja! Kanske blir du inspirerad, kanske har du en fenomenal bild du nyss tagit och vill dela med dig av? (Det behöver ju inte handla om ett högklassigt fotografiskt konstverk, enligt min tolkning. En bild som säger något räcker långt!)

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

3564 

-Så många bilägare ansökte om personlig registreringsskylt i fjol och fick godkänt av Transportstyrelsen. Det är rekord och tyder väl på att vi gärna letar efter sätt att i stort eller smått skilja oss från mängden? Men alla förslag på "skyltbudskap" släpps inte igenom. "Ölmage" fick nej, liksom "Arg", "Skitbra", "Sexig" och "Pistol". "Dyrgrip" är däremot godkänd. En personlig regskylt kostar 6900 kronor, den gäller i tio år men kan förlängas. Pengarna går åtminstone delvis till projekt för ökad trafiksäkerhet. Om du är sugen ska du tänka på att välja mellan två och sju tecken, och budskapet som uppstår ska inte väcka anstöt hos någon ... lycka till!

Midsommarminne

I många olika "kulturgenrer" hittar jag mina landsmän. Om jag då med landsmän menar värmlänningar, alltså. Länge hade jag en liten tavla på min vägg, en inramad skylt på vilken det stod "Tal gärne fôlkmål" och det är en uppmaning jag alltid lytt och fortfarande lyder när jag befinner mig i Barndomslandet.

Nog har jag försökt att "smitta" mina barn med det lokala arvet, men det har gått sisådär. Minns hur Sonen en sommardag sa: 
-Mamma, med oss behöver du väl inte prata värmländska? 
Så då fick jag inse att det var läge att visa upp min tvåspråkighet, och det har jag nog gjort alltsedan dess. Det kostar mig faktiskt ingen möda alls att växla mellan "rikssvenskan" och "dialekten".

I poesin finns i alla fall det lokala kvar, ofta tonsatt. 1971 släpptes LP:n "Sven-Ingvars i Frödingland" och den bör väl i dag platsa under etiketten "evigt grön". Idag älskar massor av svenskar Mando Diaos tolkning av Gustaf Fröding i "Strövtåg i hembygden" som (med rätta) blivit en jättehit. 

Gunde Johansson på ett skivomslag.

Men det finns fler! När jag var barn hörde jag – antagligen i radio – en visa som jag snabbt lärde mig, ivrigt påhejad av min farmor. Gunde Johansson, trubadur, hade gjort "Torparvisa" och framförde den, på dialekt, till eget ackompanjemang på gitarr. Låten är jämngammal med mig, jag kan ha varit ungefär fem när jag sjöng den, för full hals.

Så blev jag mamma många år senare. Och minsann om jag inte sjöng den där visan igen, för mitt eget lilla barn! Sonen gillade den och rätt som det var kunde han den också. På värmländska! Kul, tyckte jag förstås.

Midsommarbrosch, design Héti Lindberg.

Det blev midsommar. Vi befann oss i Barndomslandet. Och i tidningen stod det att på en närbelägen festplats skulle Gunde Johansson finnas bredvid majstången, med gitarr försedd. Saken var klar: vi åkte dit.

Visst hade många kommit, men man kunde röra sig bland helgfirarna. Jag tog mitt lilla barn vid handen, vi gick fram till kanten av scenen. Lyckades fånga Gundes uppmärksamhet, så han kom till oss. Och då sa Sonen (som hans mamma hade föreslagit):
-Kan du inte sjunga "Torparvisan"?
Naturligtvis gjorde han det, vi var väldigt nöjda allihop och midsommaren blev plötsligt lite extra minnesvärd!

För 30 år sedan blev samma låt "Torparrock" i Sven-Ingvars version. Den har också framförts av såväl Thore Skogman som "Trio me´ Bumba" och "Sten & Stanley", förmodligen fler. Hamnade på Svensktoppen också.      
Sonen har dock, så vitt jag vet, inte sjungit den på väldigt länge.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om reklam

Den är så enkel och rakt på sak att jag vill kalla den genial, reklamfrasen som Clas Ohlson strösslar med just nu. Tack för den, härmed korad till Veckans mening av mig (fler förslag på geniala eller på ett eller annat vis tankeväckande meningar hittar du hos Skriv-Robert):

Bra priser på bra saker.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 163

TRAUMAPORR  

-Elak men åtminstone delvis korrekt varudeklaration av radions "Sommar i P1" som börjar sända ännu en säsong i dag. Jag har i princip slutat lyssna, sedan flera år tillbaka faktiskt, men det kan fortfarande hända att jag plockar upp någon enstaka pratare i efterhand. (Den ende jag tycker skiljer sig från mängden i år är Göran Rosenberg, gammal kollega som jag anser vara briljant.) Misstänker att Johan Hakelius (i tidningen Fokus) inte heller är trogen lyssnare, det är han som lanserat dagens ord!

Glad midsommar!

Stången m/2023.

Fram med knätofs och nubbe, sätt fart på hamboknäna! Plocka blommor, bind en krans, hoppa över gärdsgårdar, dröm om din tillkommande! 

Jaså, känns det lite som ett passerat stadium, alltihop? Ja men då får du väl ha en glad midsommar ändå. Sill och färskpotatis är inte dumt det heller! Och jordgubbar, självklart!

Men det finns en annan tradition också, en som vi håller på. Och nu tänker jag på Elisa Matildas fem fredagsfrågor som med nödvändighet handlar om att detta varje år är en speciell fredag! 

1. Hur spenderar du midsommar i år? Hemma i stan. Lugnt.
2. Befinner du dig mitt i sommaren eller har den bara börjat? Eftersom det varit så kyligt och blåsigt så många dagar hoppas jag att det är nu sommaren börjar på riktigt! Än så länge lyser solen.
3. Vad betyder midsommar för dig – tradition, fest eller något helt annat? När barnen var små handlade det om dans kring stången, lek och och glad (dragspels-)musik. Och så har jag alltid velat plocka prästkragar och blåklint! Nu har jag väl hamnat i matträsket ... i kombination med en trivsam sommarklänning.
4. Kommer du att dansa runt en midsommarstång? Nej. Saknar det inte heller. Fast om barnbarnen vore med mig skulle jag definitivt ställa upp!
5. Har du någon gång firat midsommar på ett ovanligt sätt? Ja, tänker speciellt på den här gången, fast det är länge sedan nu. En kylslagen kväll i norra Argentina.

Copyright Klimakteriehäxan

Ny tornspaning

Jag säger bara än en gång: Se upp! Om du klickar här får du veta var jag hittat de här tornen! Men du kan ju fundera först, du känner kanske igen något eller alla tre? Samtliga finns i vår kungliga huvudstad där det verkligen kan löna sig att lyfta blicken. Vilket vi gör alldeles för sällan, enligt min åsikt.

Copyright Klimakteriehäxan

 

Kulturella sommarplaner (?)

Enligt O ställer som alltid på onsdagar en fråga som idag lyder Vilka kulturella planer har du i sommar? Ja, strax är det midsommar, det gäller att tänka till för rätt som det är upptäcker man att sommaren är på väg att ta slut!

Planer i mängd har jag inte, men några ändå. Ska exempelvis se "Kejsarn av Portugallien" i Västanåteaterns version. De spelar även denna sommar Selma Lagerlöf i Teaterladan i utkanten av Sunne. Föreställningen har premiär i helgen.

Benicio del Toro, i filmen.

Det finns också en relativt ny film som både jag och Maken vill se på bio: "The Phoenician Scheme". Mängder av toppskådisar i regi av Wes Anderson och man lovar att den är "underhållande".

Sedan ska jag välja en ljudbok som kan få ut mig på promenad varje dag. Hoppas på "måste-få-veta-hur-det-går"-faktorn!  Kanske blir det "Hembiträdets hemlighet", flera bloggare har gillat den och första boken i det som tydligen blir en serie tyckte jag var riktigt kul läsning. Finns dock fler kandidater, förstås.

I bokväg (på papper) finns som vanligt oändligt mycket att välja på, men först har jag ungefär halva "Drömräknng" (Dream Count) av Chimamanda Ngozi Adichie kvar. Läsningen går sakta, mycket beroende på att boken är så tung att armarna domnar och obönhörligt förkortar kvällens lässtund i sängen. När den är avklarad plockar jag endera en hyllvärmare mer eller mindre på måfå, eller så bli det Johan Svedjedals "Dä kvetter", boken om den unge Gustaf Fröding som jag köpt.

Tänker också att jag borde testa någon podd, men det finns inte mycket som tyder på att det kommer att hända. "Sommar i P1" väljer jag däremot bort numera.

Copyright Klimakteriehäxan

De långa namnens böcker

Isländska författare vill Skriv-Robert att vi tipsar om i denna veckas tisdagstrio. Jag känner tyvärr inte att jag har jättemånga att välja mellan, har mer än en gång tyckt att de isländska egennamnen komplicerar läsandet med sin blotta bokstavsmängd ... precis som i en del ryska romaner eller varför inte som i den bok jag just nu läser, "Drömräkning" av Chimamanda Ngozi Adichie. I den historien fick ett nyfött barn just heta Okechukwukelu.

Men sedan jag hittade "Öppet hav" av Einar Kárason har jag letat efter hans "Stormfåglar" utan framgång trots att den ska finnas i pocket. Får nog beställa den på biblioteket, medan jag rekommenderar andra att läsa den sanna berättelsen om den skeppsbrutne fiskaren som överlever mot alla odds i havet utanför Vestmannaöyarna en kall dag i mars. Riktigt spännande trots att man vet hur det ska sluta redan från första sidan!

En Nobelpristagare finns också från Island: Halldór Laxness, som ärades 1955. Vet att han skrivit "Salka Valka" men inte har jag väl läst den? Nej, tror nog inte det. Så den rekommendationen kan ni kanske strunta i ... om ni inte vill sätta er tillit till Svenska Akademien i 50-talsversion ...

Arnaldur Indriðason skriver populära deckare. Jag har läst några och gillat, exempelvis "Mannen i sjön", "Kvinna i grönt" och "Änglarösten". Här finns den för kriminalhistorier obligatoriskt problemtyngde polisen, nu heter han Erlendur Sveinsson. Privat har han det jobbigt med sina barn, som den knepiga dottern Eva, som mot alla odds alltså fått ett namn med blott tre bokstäver ... Författaren har sagt i någon intervju att det är olyckliga människor som är intressanta och det håller han nog fast vid.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett älskat hatobjekt

Ibland räcker det med en enda lupinplanta för att göra vägrenen vacker!

Vi förväntas hata dem. Vi förväntas utrota dem. Men vi älskar dem, lupinerna som just nu har sin storhetstid! Vägkanterna är förvandlade till blomstersängar i lila, vitt och rosa. Mängden är ofattbar. Att lupinen trots sin skönhet hamnat i onåd beror på att den är osedvanligt livskraftig. De stora blomsteraxen producerar frön i en omfattning som betyder att andra växter kvävs. 

Alltså är lupinen stämplad som "invasiv" och den som har den på sin tomt ska ta bort den med rot och allt. Vilket är svårt att ta till sig, och förvisso ännu svårare att genomföra ... Nu är detta inte en lag, men en rekommendation/önskan från Naturvårdsverket. Och någon nyplantering vill man verkligen inte höra talas om! 

I tre svenska kommuner, Hagfors, Storfors och Örebro, kan man till och med få betalt om man rensar bort lupiner. Olika regler verkar dock gälla och jag hittar inte hur mycket pengar det kan ge, men kanske är det trots allt ett lockande sommarjobb som inte kräver särskilt stora kvalifikationer? Mer än ett hårt hjärta som inte berörs av skönhet ...

Idag har jag i alla fall gjort en insats i "rätt" riktning: jag har plockat två stora vackra buketter och satt i vas. Därmed har jag åtminstone omöjliggjort att just de bildar frön! Räknar dock inte med att få betalt eller ens ett tack från Naturvårdsverket. Blommornas ljuvlighet är belöning nog. Jag fortsätter helt enkelt att älska de här utpekade "hatobjekten". Även om jag kan medge att de inte är lika fina att vila ögonen på när de gått i frö.

Mängden är imponerande. utan tvekan. Det här är långt ifrån rekordtätt!

Färgen, kraften, strävan uppåt ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bilder är rent skryt

Potatisen blommar! Jo, jag förstår att det inte är särskilt märkvärdigt för seriösa odlare, men när man som jag har satt två säger två potatisar i en kruka på balkongen, då handlar det om odling som blir en hjärtesak, en odling att skryta med. Och vilka fina små blommor jag bjuds på! Veckans bild, i min lilla värld. 

I midsommarhelgen tror jag det blir dags att skörda. Spännande att se om det finns något att hämta där nere i jorden? Men det är nog säkrast att jag köper en påse i matbutiken också, att ha i reserv ...

Min andra bild är också en skrytbild. Klarade av årets första dopp i sjön och vet ni vad – det var inte ens särskilt kallt! Gick till och med att ta några simtag! Tyvärr hade jag ingen som kunde ordna med bildbevis på att jag verkligen kom i med hela kroppen. Ni får tro mig ändå.

Fler bloggare som gillar att använda kameran hittar man till via Åke, som är ursprunget till söndagstemat Veckans bild.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

58 

kronor per månad. Så mycket spenderade svenska hushåll i snitt på ljudböcker under första kvartalet 2025, enligt en undersökning från Mediavision, det rapporterar Boktugg. Har du lyssnat? I år har jag faktiskt bara lyssnat i bilen, och det märks inte i statistiken eftersom vi använder oss av gamla cd-böcker köpta på Myrorna och Stadsmissionen ... då kostar de nästan ingenting!

Veckans mening – om hålen vi saknar

Läser en artikel i Femina och den texten handlar om mig! Se bara: "För tio år sedan slutade Ikea att tillverka och sälja påslakan med hål i den övre sidan eftersom många på kontinenten trott att det var fel på varan. Men sedan dess verkar det som att många svenskar gått och svurit för sig själva varje gång de bäddat rent med påslakan från möbeljätten."

Igensytt.

Ja jag har nog dragit en ganska ful ramsa varje gång jag bytt lakan och tagit ett där "pådragningshålen" inte finns. Ett av mina älsklingslakan är just ett sådant, från Ikea alltså, och jag tycker det tar en halv evighet innan jag fått täcket på plats.

Visst är detta ett i-landsproblem och egentligen en skitsak  – man skulle ju helt resolut kunna sprätta upp sömmen i övre hörnen  – men det har jag inte gjort, tänker att kanske mer går sönder då?

Nu visar det sig att en kvinnlig Ikea-kund från Örebro för en tid sedan skrivit på Facebook och krävt att få hålen tillbaka. Hon tycker att resten av världen ska lära sig att bädda som vi gjort så länge i Sverige. För ja, det är en anpassning till vår omvärld som fått Ikea att sy igen de där hålen, folk i utlandet trodde påslakanen de köpt var trasiga ...

Det där inlägget står för en åsikt som delas inte bara av skribenten och mig, utan många fler. Det har fått över tusen delningar, 2300 kommentarer och 34 000 "tummen upp"-markeringar. En rätt kraftfull åsiktsregistrering, kan man tycka. Men Ikea låter sig inte påverkas. Det är EU-standard som ska gälla. 

Därmed har jag kommit fram till en tämligen ovanlig mening som får bli Veckans, i enlighet med Skriv-Roberts påbud: Stå upp för de svenska hålen! Så lyder FB-skribentens uppmaning, men att vi är många som håller med får alltså ingen effekt.
Kanske ska jag sprätta upp en bit av sidosömmen ändå? 

Copyright Klimakteriehäxan