Veckans mening – om en omdebatterad bok

Har jag läst en mening på sistone som står ut i den textmängd som strömmar över mig? Om jag har det kan det kallas Veckans mening, en som Skriv-Robert efterlyser på lördagar. Här är den, dagsfärsk till och med!

Eva Ström, författare, poet och översättare, och nu tydligt irriterad, skriver en härligt kaxig debattartikel i Expressen om den Booker-prisade romanen "Kött" (Flesh) av David Szalay, kanadensare med ungerskt påbrå. Huvudperson är den unge István, som hamnar i den ena knepiga situationen efter den andra, ofta med äldre kvinnor. Boken har lovordats internationellt, men svenska röster har höjts för att det rent av handlar om "kitsch". Synnerligen omotiverat, hävdar Eva Ström. Jag har boken, ännu oläst, det ska bli riktigt spännande att se vad jag tycker! Men den som belönats med Booker-priset brukar jag undantagslöst gilla.  Eva S värnar om István och undrar om kvinnor i svenska kultureliten inte kan läsa längre ...!? Tänk om de inte kan det???

Han är värd något bättre än att avfärdas med att han saknar ett inre liv av en talträngd kulturelit som har åsikter om precis allting. 

Copyright Klimakteriehäxan

Inför mors dag

Dags igen: Mors dag i morgon. Och minns att när jag såg den här duon på Röhsska museet i Göteborg tänkte jag direkt på "mor och barn", ett klassiskt och kärt motiv för alla sorters konstnärer från antiken till idag. Även för möbelsnickare, verkar det som! Här har en som gillar kvinnliga runda former varit i farten.

Visst liknar barn sin mor, flickor kanske särskilt blir sin mamma upp i dagen vare sig de vill eller ej? (Ofta vill de nog inte det ...) Den som gjorde de här byråerna en gång satsade i alla fall på likheten mellan generationerna. Var den lilla kopian en present till en flickunge som skulle lägga sina dockkläder i lådorna? Eller var den tänkt som ett smyckeskrin?

"Mamma är lik sin mamma"
Lyssna på låten här!

Vad den här möbelduon har för historia vet jag ju inte, kanske stod den att läsa på någon skylt men det har jag i så fall glömt. Google visar mig en likadan rokokobyrå som verkar finnas i privat ägo, tillhörig adelssläkten Posse (som jag är helt obekant med) och vars heminredningssmak jag heller inte känner.

Kanske kan man släktforska även på möbler? Och komma fram till klockrena överraskningar? Inte vet jag. Överlåter till andra att besvara den frågan. Samtidigt som man (förhoppningsvis) gratulerar sin mamma. Min egen skulle ha varit 106 år och hon skulle absolut ha uppskattat en liten uppvaktning om hon varit i livet. Tror hon skulle ha gillat byråerna också.

Copyright Klimakteriehäxan

Fem snabba – det är ju ändå fredag!

Det är syrénår i år, konstaterade en väninna. Ja, inte hade väl häggen hunnit vissna innan syrenerna lyste i sin fulla prakt? Så ett litet lila skimmer vilar över denna fredag, även om vi saknar fem frågor från Elisa Matilda som vi är bortskämda med. 

Man är ju vanemänniska, inte tu tal om den saken. Men nu råkade frågorna utebli. Vilket inte bara jag utan även bl a BP lagt märke till. Jag väljer att gå i BP:s spår och citerar henne: "Elisa har haft sommarfest på jobbet igår och har alltså inte hunnit med 'Fem en fredag´. Kan bara ärligt konstatera att jag inte är ett dugg flexibel, då jag inte hade ett alternativt inlägg 'på vänt'. Men sedan så mindes jag att jag hade sett 'Fem snabba' hos Hanna tror jag det var. Så då kör jag på det så länge;-)" Precis så! Det är ju ändå fredag!

1. Glass eller fika i solen? Glass.

2. Picknick eller promenad? Promenad. Får gärna mynna ut i nån sorts fika eller förtäring på trevligt ställe.

3. Tunn jacka eller tjock tröja? Tunn jacka.

4. Solglasögon eller paraply? Solglasögon. 

5. Tidiga morgnar eller ljusa kvällar? Ljusa kvällar.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag❤️pingviner

I går kväll hände det igen. Hade tänkt lämna tv-soffan och göra något "bättre" när Makens zappande effektivt satte stopp för det. På kanal 2 visades ju ännu en del av den färska dokumentärserien "Pingvinernas hemligheter"! Pang bom, jag sitter kvar.

Det är bara ett faktum: jag älskar pingviner. Kan titta på dem timvis. Blir förtjust när kärlek uppstår,  imponeras av deras jämlika föräldraskap och kan över huvud taget inte förstå hur de kan överleva i femtio graders kyla.

Dessa fåglar är så otroligt smarta! De vet vikten av samarbete, de verkar leva fantastiska familjeliv trots att de vuxna fåglarna ständigt hotas under sina långa turer för att samla mat. En späckhuggare tar en pingvin till mellanmål, ett sjölejon förser sig med en munsbit – och nu blir allt filmat. Vi tv-tittare får veta att nu blir två ungar utan mat, om inte någon annan hona förbarmar sig och delar med sig av sitt maginnehåll till de moderlösa ...

Man blir ju så himla engagerad! Vilket delvis beror på att de som gör pingvinfilmer verkar ha bestämt sig för att ge fåglarna en antropomorf tolkning, alltså att de behandlas som vore det människor man berättar om. Speakern avslöjar vad ungen som letar efter mamma tänker, förklarar hur orolig och hungrig pappan är när han väntar på sin partner, försenad från sin fisketur. Henrik Ekman är den som ger sin röst åt all denna dramatik, Sveriges Televisions egen David Attenborough (nåja, men ingen annan kommer närmare).

Ny teknik gör också de färska reportagen ännu bättre. Med drönare kan man idag få fantastiska överblicksbilder över de enorma skaror som häckar på isberg och vassa klippkanter. Modern kamerautrustning tål extrem kyla, optiken låter oss titta in i fåglarnas ögon, närbilderna är knivskarpa, man kan nästan känna hur mjuka de duniga ungarna är. Och när de stora fåglarna med dödsförakt kastar sig ut i havet från en jättehög klippkant är vi med, trots att fotografen absolut inte kan vara i närheten.

Det finns inte mindre än arton olika pingvinarter, alla hemmahörande på södra halvklotet. De är olika stora och har sina särdrag. Kejsarpingvinen är störst, kan bli 120 cm lång och det är hanar av den här sorten som ruvar ägget mellan sina fötter – överflyttningen från mor till far måste gå på mindre än en minut för att inte äggen och därmed ungen ska frysa ihjäl. Om de klarar det? Javisst, de har ju övat! Med stenar!

Kungspingvin är lite mindre, macaronpingvin och åsnepingvin är varianter jag aldrig hört talas om förrän i den här serien. Klipphopparpingvin är också en ny bekantskap, med roliga klargula "örontofsar". Av den sorten finns det flest, 40 miljoner fåglar, men alla pingviner är idag hotade av förändringarna i klimatet som starkt påverkar Antarktis, pingvinernas iskalla snöstormiga isblåa "hembygd" ...

Märkvärdigt nog har vissa pingviner mot alla odds klarat att förflytta sig långa sträckor och bosätta sig fjärran all is och snö. De finns nu i varma miljöer, som i Västafrika och på Galapagosöarna!

Pingu. Tyvärr inte kvar på SVT Play.

En annan pingvin som lever gott oavsett klimat och väder är den väldigt trevlige animerade Pingu, som kan glädja alla som har en gnutta av barnasinnet kvar. 

Och glöm inte långfilmen "The Penguin Lessons", som bygger på en sann historia om britten som kommer till Argentina för att jobba som lärare i engelska. Genom en rad tillfälligheter får han sin egen pingvin som följeslagare både på och bredvid jobbet! 

Där ser ni, ingen kan nu förvånas över att jag tillämpar "pingvingång" så snart det blir halt på trottoar och gata. Faktum är att jag tror att man skulle kunna lära sig mycket mer av dessa fantastiska fåglar. Älskar dem!

Copyright Klimakteriehäxan

ABC+ börjar med A+

Vill fortsätta min med "Veckans kärleksförklaring" inledda onsdagskampanj för att fokusera på livets trevligheter. Härmed lanserar jag satsningen ABC+, ett alfabet som tar upp tre positiva företeelser eller saker per bokstav. Möjligen har ni redan gissat att bokstaven A kommer först. Här mina A+!

Assistans
I ordet allra vidaste bemärkelse: hjälpsamhet, empati, stöd av alla sorter. Alla behöver det någon gång, av något slag. Bara att tacka och ta emot!

Amning
Är stenhårt övertygad om att det är bra för både mor och barn (om det går, alltså) i såväl i- som u-land. Minns det som underbara stunder av en tvåsamhet som inte liknar någon annan.

Allmänbildning
Den varan kan ingen någonsin få för mycket av. Skärmberoendet, googlandet, AI är hot som faktiskt måste hanteras med omtanke och viss försiktighet! Vi får inte glömma att vi har en hjärna och ett ickedatoriserat minne också!

Får du lust att hänga på? Så roligt! Lägg en länk till ditt inlägg i min kommentarsspalt här nedan så kommer åtminstone jag och hälsar på. Använd min "hjärtelogga" om du vill. Tror att bokstaven B pockar på uppmärksamhet nästa onsdag. Bävar dock redan lite för X och Z ... men det löser sig väl!

Copyright Klimakteriehäxan

Med rödgul fana: Skåne

Dags att rikta blickarna söderut i dag. Skriv-Robert har bestämt att Skåne är temat för denna veckas tisdagstrio. Låt mig börja med två herrar som förtjänar sin pallplats.

Henning Mankell satte Ystad på deckarkartan med sin Kurt Wallander. Jag läste bok efter bok tills jag kom till "Den femte kvinnan". Där satte jag punkt. Alltför grovt våld! De som man tog livet av föll ner i gropar där man placerat spetsade pålar och på dem fastnade offren för att långsamt plågas ihjäl. Nej tack! Många år har gått sedan dess och jag har hållit mig borta från Mankell, men nu lyssnar vi på "Kinesen" i bilen och jag tycker faktiskt att den är riktigt bra. Visst, folk har ihjäl varandra, men på en aning mer sofistikerat sätt ... 

Att Hans Alfredson var en mångsidigt begåvad person står utom alla tvivel. Som författare är han klart läsvärd. "Varför är det så ont om Q?" är en ljuvlig barnbok, som jag till och med haft nöjet att se i teaterversion, med författaren själv i huvudrollen. Den unga publiken skrek av lycka, ja det gjorde nog jag också tror jag ... Av helt annat slag är "Attentatet i Pålsjö skog" som utspelar sig i krigstider. "Lagens långa näsa" är underhållande och kan läsas en bit då och då, det är fristående berättelser. "En ond man" är väl nästan en klassiker vid det här laget? I min hylla väntar för närvarande också "De döda kring Maria", med etiketten "psykologisk spänningsroman". Ser fram emot den!

Då återstår frågan vem jag ska sätta som tredje författare på den här lilla piedestalen. Fritjof Nilsson Piraten kanske? Vist är "Bombi Bitt och jag" en trevlig bekantskap! Men jag låter platsen delas av två hajpade tjejer som jag ännu inte läst, har faktiskt nån sorts motstånd mot såväl Amanda Svensson som Maria Maunsbach. Kalla det fördom, för det är antagligen det det handlar om, Men båda säljer så det knakar, jag ska chansa endera dagen!

Därmed har jag hissat den rödgula flaggan. Och just när den når flaggstångens topp kommer jag ihåg "Stormfågel" av duon Ebervall/Samuelson. På skånsk botten. Finns här hemma, men ännu oläst, den också. 

Copyright Klimakteriehäxan

Nyfiken på N

När vi ägnar oss åt litteraturens ABC under ledning av Enligt O har vi nu kommit fram till N. Passar på att dela med mig av N-sidan i "Damernas ABC-bok" från 1983, en kollektiv produkt. Just den här utmärkta lilla versen betitlad "Närhet" är skriven av Gunilla Boëthius, en gång min klasskamrat på Journalistinstitutet! Men nu till mitt eget bidrag till det nya alfabetet i böckernas värld (och ja, som vanligt släpar jag efter; Enligt O kör på lördagar).

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på N!
Låt mig stanna för Mikael Niemi. Den av hans böcker jag har färskast i minnet är "Fallvatten", en riktig rysare med många bottnar! Och får du nånsin chansen att se honom live, passa på! Han är nämligen en superbra estradör som fångar sin publik från första uttalade stavelse till sista.

Mitt ex. Julklapp när jag var 4.

Nyutgåva, för nya generationer. 

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på N!
Här tillåter jag mig att fuska lite lite grand. Men "Historien om Någon" som gavs ut i serien FiB:s gyllene böcker fick jag som liten. Den är välläst och alltså ganska luggsliten, men finns kvar och gillas av barnbarnen. Tror att den kan funka i flera generationer fortfarande! Åke Löfgren heter upphovsmannen till texten i denna deckare för de minsta. Egon Möller-Nielsen tecknade.

 

Berätta om en bok där naturen spelar stor roll!
Hamnar än en gång i iskallt vatten tillsammans med en sjöman som kämpar för att överleva när fiskebåten han gick ut med gått under tillsammans med hela besättningen, förutom då just denne unge man. "Öppet hav" av isländske Einar Kàrason är en helt suverän historia om att besegra elementen, och den blir inte sämre av att alltihop faktiskt hänt i verkligheten, 1984. 

I och med bokstaven N har vi faktiskt kommit halvvägs i vårt litterära alfabet! Stay tuned för den oerhört spännande fortsättningen! Snart är det ju dags för O. 

Copyright Klimakteriehäxan 

När sommaren kom – veckans bild!

Visst hade vi en strålande helg för att fira Valborg och första maj. Men pingsten tar nog ändå priset, med fler plusgrader och snällare vindar. Solbadarna breder ut sig på den nu så gröna gräsmattan, och en och annan flanör väljer faktiskt att ta en liten paus i skydd under de nu så fullt utslagna, maffigt gröna  trädkronorna.

Men även utan direkt kontakt med vatten kan det vara paradisiskt! I det längsta fällde vi inte upp parasollet, men när vi skulle äta kändes det nödvändigt. Ni ser kanske katten också (längst ut till höger), hon höll sig definitivt i skuggan!
 

Två bilder som blir mitt bidrag när Åke efterlyser vad vi fotograferat på sistone. Sommar, sommar, sommar! Borde kanske slängt in några blommande kastanjer också, men ni vet ju redan hur vackra de är ...!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 185

HÄNRYCKNING

-Av hävd och tradition är just den här helgen, pingsten, kallad hänryckningens helg. Men ordet är väl inte i särskilt flitigt bruk för närvarande, det känns i alla fall så. Fast det är ju vackert! Ligger fint i munnen! Tar en koll på tillgängliga synonymer och får då en rad svar: hög begeistring eller förtjusning, orgasm, rus, extas. Ja ja, hurdan hänryckning du än kan finna är det bara att ta för sig och njuta! Blir du inte hänryckt över något annat just i dag kanske vädret kan duga som orsak? Undrar dock om inte hänryckningen lättare infann sig på den tiden vi fortfarande kunde glädjas åt den röda dagen annandag pingst ...

Veckans mening – om tankar vid pingisbordet

Nog för att jag är förtjust i bordtennis, har varit det i princip hela mitt liv. Men att jag skulle gå sta och köpa en bok med titeln "Tänk som Truls" var trots det rätt otippat. Ändå hände det. Halva priset på bokrean – det är då jag slår till!

Huvudfigur är alltså Sveriges för närvarande allra största pingisstjärna, 24-årige Truls Möregårdh, en värdig arvtagare till storheter som Hasse Alsér, Kjell Johansson, J-O Waldner. I fjol peakede Truls med seger över världseliten i Europe Smash. Då hade han redan två OS silver från 2024.  Nu blev det alltså en bok också!

Detta är en ren familjeprodukt från Team Möregårdh. Här skriver pappa Carl om hanteringen av talangfulla barn och familjens betydelse. Storebror/tränare  Malte, med egen bra karriär som spelare bakom sig, om hur man ska tänka som coach. Mamma Lena påminner om grabbarnas uppväxt och många timmar vid ett minipingisbord, och så Truls själv förstås, om känslorna som ofta styr honom bl a. Mellanbrorsan Elis står för formgivning, och det ger jag honom beröm för, layouten är väldigt tilltalande!

Inte var jag helt övertygad om att boken skulle bli läst, men se där! Den blir det, snart klar! Och till min milda förvåning upptäcker jag att detta är en bok som många skulle kunna ha stor glädje av: föräldrar till idrottsälskande ungar, ledare, tränare, lärare och förstås spelare – även om det i mitt fall kanske är i senaste laget att plocka upp träningstips, men vem vet: något kanske fastnar även hos en pensionärslirare ... Till och med pingispubliken kan få hjälp att se finesser i spelet, knorrar de inte redan lagt märke till.

Här hittar jag alltså Veckans mening, den som Skriv-Robert vill få ta del av på lördagar. Så här skriver Carl Möregårdh, och jag tror att detta kan gälla även långt bort från ett pingisbord:

När du ska prestera, tänk själv: Vilken personlighet har jag?

Copyright Klimakteriehäxan

Vad borde vara annorlunda?

Fredag, fem frågor från Elisa Matilda. Ja, vad borde vara annorlunda om man tänker efter lite snabbt?

1. Vad borde det finnas en knapp för i vardagen? Tryck på knappen: städat och klart!
2. Vad borde vara gratis för alla? Alla sorters vaccin, exempelvis. Kollektivtrafik, kanske?
3. Vad borde det finnas mer av i livet? Skratt, snällhet, klokskap.
4. Vad borde få en egen högtid? Höstlöven.
5. Vad borde komma med tydligare instruktioner? Tekniska prylar, rent generellt. Jag skulle nog ändå muttra och grina illa ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Inget att rapportera

Jag tog bloggledigt i går. Det hör inte till vanligheterna. Men ingenting pockade på, krävde att bli skrivet, "behövde" berättas för omvärlden. Åt god långlunch på persisk restaurang med väninna, njöt av att koltrasten var på suveränt spelhumör, invigde en vårjacka. Läste ut en bok, träning på kvällen. Där ser ni: ni missade ingenting värt att rapportera!

Copyright Klimakteriehäxan

Om Ryssland

När Skriv-Robert väljer Ryssland som tema för tisdagstrion blir det för ovanlighetens skull här hos mig tre titlar som jag inte läst, men som jag absolut kommer att läsa. 

Först Åsne Seierstads "Ofred", en riktig tegelsten men jag är säker på att den är värd det. Köper den så snart den finns i pocket! 

Sedan "Trollkarlen i Kreml" av italienske Giuliano da Empoli. Den står i hyllan, varmt rekommenderad av en annan bokläsare vars omdöme jag litar på.

Och så vill jag läsa mer av författaren till "Snöstormen", ryssen Vladimir Sorokin, nu i exil. Det finns ett gäng böcker att välja mellan, slumpen får antagligen avgöra vilken jag tar. Men romanen av honom jag läst tyckte jag var alldeles lysande!

Copyright Klimakteriehäxan

På önskelistan?

Vilken kulturell sak ger du bort i present? Enligt O ställer frågan, som jag besvarar någon dag för sent – för vi är ju inne i vecka 21 nu ... veckorna går fort, tiden flyger! 

Enligt O preciserar denna veckas omgång av Kulturfrågan så här: den "handlar om bra kulturella presenter till alla som tar examen eller i alla fall får sommarlov. Det kan vara någon som slutar ettan, nian, tar studenten eller examen, doktorerar eller varför inte en sommarpresent till lärarna som jobbat med alla elever och studenter".

Tror iofs inte jag känner en endaste student i år, men en och annan present kan man behöva införskaffa ändå.  Folk envisas ju med att ha födelsedagar ideligen – kommer inte de också väldigt tätt numera? Men vad kan då finnas på önskelistorna? När man inte vet får man chansa, lite i blindo ... 

Den stora frågan är ju om man ska satsa på något man tror sig veta att vederbörande redan upptäckt och vill ha mer av – eller om man ska missionera lite grand, försöka hitta ny publik till något man själv är förtjust i? Svårt, kan jag tycka. 

Förr i världen hände det nog att jag gav bort musik, en LP på den tiden eller en CD senare. Men nu har ju folk oftast ingen apparat att använda till skivor av något format alls. 

Något för mottagaren att hänga på väggen vågar jag aldrig satsa på, det är alldeles för lätt att det blir fel. Har ändå just nu "i lager" en Banksy-affisch som jag ska sondera terrängen för med Sonen, vi får väl se hur det går. Han brukar gilla graffitikonst.

Alltså hamnar man med viss automatik i bokhandeln. En kokbok till en ung matglad kanske? Kan funka. Tänker på böcker jag gärna gett bort genom åren, inte bara en utan flera gånger. Som Agneta Pleijels debutroman, den delvis självbiografiska "Vindspejare". Om den som ska ha presenten inte bangar för en tegelsten? Då blir det "Den stora skrivboken" av Agota Kristof. En nyexaminerad läkare gav jag den fantastiska "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) av Rebecca Skloot, undrar om han läste den (det borde han ha gjort)? 

Där har ni hur som helst tre titlar som är väldigt väl värda att ges bort i present. 

Copyright Klimakteriehäxan

Gratulerer med dagen, Norge!

Det är Syttende Mai i dag, Norges nationaldag som firas som de brukar, d v s rejält. Vi brukar ju alltid höra muttrande om hur dåliga vi i Sverige är på att fira nationaldag, och visst lever vi i den skuggan, inget tvivel om saken. Men samtidigt som vi lyckönskar Norge på deras högtidsdag dräller det också av s k Norge-historier, skämt som ska ta ner våra rika oljegrannar på jorden, kanske ... Dessa har jag ramlat över i dag, i en kommentarsspalt på nätet ... roligt? Tja, döm själv.

Vet du varför norrmän aldrig sett Hulken på tv?
För att de går när det blir grön gubbe.

Vad kallas smarta personer i Norge?
Turister.

Varför tar norrmän med sig sina trasiga strumpor till Sverige?
De hoppas att de ska bli stoppade i tullen.

Copyright Klimakteriehäxan