En idol gör comeback

Inte vet jag varför. Men min längtan, mitt behov av musik är nästan borta. Förr i världen snurrade skivspelaren ofta med lite blandad kompott: amerikanska singer-songwriters, svenska visor, Taube, Jan Johansson, Alberta Hunter, jazz av snällare modell, Povel Ramel, Monica Z. Visst har vi fortfarande en grammofon och dessutom cd-spelare. Ändå händer det så gott som aldrig att jag bläddrar fram någon gammal favorit. Än mindre letar jag upp ny musk.

Därför blir jag väldigt överraskad när jag känner suget: det där vill jag verkligen lyssna på! Ser nämligen i tidningen att en av mina gamla idoler, Carly Simon, efter arton år och vid 83 års ålder, kommit ut med ett nytt album. En period av mitt liv var hon nog den vars skivor jag spelade flitigast, hon var min vän, hennes röst mitt stöd i livet, hennes texter tog tag i mig.

Nya skivan heter "Comes in Waves" och är naturligtvis en sensation i musikvärlden, oavsett vad man tycker om resultatet. Den släpptes igår. Att göra comeback vid Carly Simons ålder (ja det är förstås bara en siffra ...), samtidigt som hon drabbats av både cancer och Parkinsons sjukdom, är naturligtvis otroligt starkt. DN:s recensent kallar plattan "fullkomligt trollbindande" och det säger man sannerligen inte ofta om ny musik!

På sitt Instagramkonto skriver Carly Simon "I’ve been living with these songs for a long time. Most of them were written and recorded here on Martha’s Vineyard, surrounded by the water, the weather, family, memories, and all the things that have a way of finding their way into a song."

Kanske är det rent av så att det i en av låttexterna på skivan finns en sammanfattning av min kärlek till Carly Simon? Hon skriver: ”I'll love you till the ocean / is folded and hung up to dry”. Hon har bra hand med både ord och toner, den kvinnan. Den här skivan måste jag höra.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om klädsel

Veckans mening ska, enligt Skriv-Robert som är källan, vara "en mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Och när Tove Klackenberg tar mig med in i Bäckby tingshus där det är dags för rättegång (i boken "Påtaglig risk att skada") ser jag märkligt nog direkt hur han ter sig, mannen som håller i klubban, jag förstår precis vad hon beskriver: 

Den här domaren såg ut som en pojke, uppklädd inför en inte alltför närstående fasters begravning.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om ålderism

Vad är det som säger att en fullt arbetsför person måste gå hem ett visst datum? Och varför betraktas den äldre generationen som teknikfientlig? Många av dem har suttit vid en dator hela sitt yrkesliv. Ännu fler är aktiva i sociala medier, bokar sina resor i appar och tvättstugan med taggar – för att inte tala om hur lätt de swishar pengar till barnbarnen.
För många är det en sorg att inte längre behövas. För samhället och för de yngre generationerna går oumbärlig kunskap och erfarenhet förlorad.

-Dagens Nyheters ledarskribent Lilian Sjölund skriver om ålderismen, en ism som verkar breda ut sig, trots att "en 70-åring i dag i många avseenden kan likna en 50-åring från en tidigare generation" som professor Ingemar Skoog säger enligt citat i artikeln. 

Vanligheter

Ännu en fredagsmorgon har grytt. Ja, om sanningen ska fram har väl många redan landat i förmiddagen, fast vi som gärna stannar en extra stund i sängen innan det är dags att kliva upp tycker fortfarande att det är morgon ...

Det är hur som helst dags att ta sig an Elisa Matildas fredagsfrågor, som alltid fem till antalet. Så här lyder de idag:

1. Vilken helt vanlig sak skulle du vilja kunna göra med imponerande stil? Sjunga.
2. Vad är något du skulle kunna prata om alldeles för länge om? Hur fina barnbarn jag har och vad de gör. Och böckerna omkring mig. Tror att jag redan pratar för länge om båda. 
3. Vilken helt vanlig sak känns lyxig om någon annan gör den åt dig? Lagar min mat.
4. Vilken sak i världen tar du för given men skulle sakna direkt om den försvann? Kranvattnet. Tveklöst.
5. Vilken liten sak kan få dig att känna dig mycket nöjd? Tvätten är både tvättad, torkad och undanplockad!

Copyright Klimakteriehäxan

Tågtur i nöd

Världen är full av gamla talesätt. Ja, inte proppfull förstås, men det är ändå ganska gott om dem. Vilket inte alls är det samma som att de används flitigt, för det gör de mig veterligen inte. Kanske är det därför det gör intryck när man väl stöter på ett?

Vill som exempel ta detta: "Det löser sig så småningom! sa han som sket i vasken". Används för att låta ett litet problem bero, att ta det lugnt och hoppas på det bästa. Men var upprinnelsen till ett sådant talesätt finns, det kan man ju faktiskt undra? Hur vanligt är det att folk verkligen uträttar sina mest basala behov i en ho i köket? Det kan inte vara vanligt. Ändå har jag gjort det.

Året var 1970. Jag hade en månads sommarvikariat för tidningen Expressen som reporter i Wien. Fick låna ordinarie korrespondents fina lägenhet och i princip själv hitta på vad jag skulle leverera för jobb till tidningen. Men jag skulle naturligtvis ha lite semester också!

Några lediga dagar bestod i att jag först tog båten på Donau (som är brun, tro inget annat, det där "die blaue Donau" är en lögn) och steg i land i Budapest. Turistade efter bästa förmåga, åt höns i paprikasås och lika röd gulasch, undfägnades med romsk musik vid middagsbordet, gick på museum och försökte förtvivlat förstå vilken av dörrarna till bussen man skulle ta när klev på respektive av. Det gick dåligt. Ungerska är ett svårt språk.

Men efter de där lediga dagarna i vacker sol och trevlig miljö väntade återresan till Wien. Nu skulle jag åka tåg – Orientexpressen, minsann! Det skulle väl också bli ett äventyr, även om inte Agatha Christie fick råda?

Jo då, det blev det. Fast inte av den trevliga sorten, men på sitt sätt ändå minnesvärt. Det var mer än fullsatt, blev svettigt, luktade illa, skramlade och skakade. Och så hade jag den dåliga smaken att bli kissnödig. Väldigt kissnödig.

Det var kö till tågvagnens toalett. Men det blev min tur. Det var bara det att där kunde jag inte tänka mig att sätta min sandalklädda fot. Innanför den äntligen öppnade dörren var golvet täckt av en obeskrivlig decimeterdjup sörja i gulbrunt, en del papper, en del saker jag inte ville identifiera över huvud taget.

Återvände till min kupé. Nu gällde det att knipa! För det var fortfarande en bra bit kvar till stationen i den österrikiska huvudstaden. 
Och som jag knep! Tåget hade knappt stannat innan jag flugit ut, fick konstigt nog med mig min väska. Rusade till taxistolpen, skrek:
-Stubenring 4, bitte, aber SCHNELL!!! Det måste gå fort!

Föraren måste ha hört att det var allvar. Han körde fort. I inbromsningen vid min port slängde jag kontanter i passagerarsätet och sprang igen, vid det här laget kändes det som om jag hade dimma mellan knäna.
Störtar in i lägenheten. Störtar vidare till badrummet. Tvärstannar.

Toaletten är löstagen och står som vilken stol som helst på golvet. Två gubbar håller på med rören, de tittar upp och hälsar vänligt och fortsätter rörmokeriarbetet, ett behov som tydligen uppstått akut under min bortovaro.

Det fanns ingenstans jag kunde ta vägen. Potta? Naturligtvis inte. Så jag rusade till köket, klättrade upp och satte mig över vasken och kissade. Ja, jag gjorde alltså inte nummer två, trots att jag redan då var bekant med faktum: det löser sig så småningom.
Lät ändå kranen rinna länge efteråt. 

Blev påmind om detta under en tågresa härom dagen. Ingenting liknande hände. Toan gick utmärkt att använda. Det var inte ens kö. Tack och lov. 

Copyright Klimakteriehäxan

Leta upp dina L+!

Nu har vi kommit så långt i vårt plussiga alfabet att det nästan börjar kännas som en vana! Och när det handlar om bokstaven L kan jag inte låta bli (det är ju val snart) att tänka på Liberalerna, en gång ett stolt folkparti som nu riskerar att trilla ur riksdagen. När de bytte partisymbol blev skämten om det omdesignade L-et många, det minns ni kanske? Blir spännande att se om liberalismen tränger sig in i vårt ABC+.  Det är absolut kul om/när riktigt oväntade ord dyker upp! Här är mina L+, garanterat fria från politik: 

 

Linne
Ett ljuvligt naturmaterial! I kläder, i dukar, ja alla möjliga hemtextilier. Förr ofta också i sängen. Linnet kommer dessutom från en växt med helt ljuvligt vackra blåa blommor! Enda kruxet är att linnetyget skrynklar sig så lätt. Dukar måste manglas eller strykas. När det handlar om klädesplagg, däremot, är toleransen för skrynklor större (åtminstone om man hatar att stryka vilket jag gör). Och om linnet är uppblandat med annat, exempelvis bomull, håller det sig en aning slätare. Sedan finns knepet: häng plagget på en hängare, duscha över med vatten i blomsprutan, släta till lite med händerna och vips! när tyget torkat är det slätare!

Levande ljus
Jo då jag känner till att det finns led-ljus (visst börjar även de på L!) som också lyser fint och som dessutom aldrig utgör någon brandrisk. Barnsäkra är de också. Men det kan inte hjälpas, de gammaldags levande vinner ändå i längden. Fast de måste hanteras med omsorg.

Läsning
Vad vore jag utan mina böcker och tidningar, de jag har läst, de jag läser och de jag kommer att läsa? Vad vore människan utan läsning? Okunnig, full av obesvarade frågor, utan information från omvärlden, utan all den underhållning som läsning kan erbjuda. Tror inte jag behöver orda mer i den saken.

Tycker det är intressant att inläggen i serien med ABC+ här på min blogg verkar intressera väldigt många fler än de bloggare som deltar. Vet inte riktigt varför, men hoppas att även ni andra får lite extra besöksklick! När vi ägnade oss åt K+ ramlade det in trevligheter från Ingrid, Livshäxan, Jenny, Merika, Debutsky, Janerik, Mrs Calloway, Susanne, LillaSyster, Margaretha och Susjos.

Vill du kolla ända från början? Här är länkarna bokstav för bokstav: A+, B+, C+, D+, E+, F+, G+, H+, I+, J+ och K+. Om du inte är nyfiken på en speciell omgång får du upp dem alla i en lång rad om du klickar på ❤️ i etikettraden.

Copyright Klimakteriehäxan 

Kackligt

Fjäderfän ska vi hedra med plats i tisdagstrion idag, så har Skriv-Robert bestämt. Jo men visst, jag har några som står och kacklar lite trevligt i bokhyllan!  

"Festen i Hulabo" är en underbar saga av Britt G Hallqvist. Den är skriven på rim och när hönsen blir bjudna på kalas rimmar förstås "höns" och "Jöns" (som är bondens/kalasarrangörens namn). Mina barn älskade boken, och hönorna har många viktiga inpass i berättelsen! 

Selma Lagerlöf mötte en uppstoppad påfågel när hon var barn och sjuk. Den imponerade stort på henne och dyker upp bl a i hennes memoarer. Fascinationen fågeln väckte ledde till att hon senare i livet skaffade påfåglar hemma på Mårbacka. Än i dag uppehåller man traditionen och har varje sommar påfåglar på Mårbacka, till besökarnas nöje.

"Hönsboken" av Anders Jansson och Nina Östman har illustrationer av den i dag superheta och internationellt erkända konstnären Sara-Vide Ericson som är författarnas dotter. Boken gavs ut 2007 och är tänkt att fungera som en praktisk handbok för den som vill skaffa eller redan har egna höns hemma – Anders och Nina hade egna erfarenheter att dra nytta av.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto

Vi har firat Dotterns födelsedag i veckan. Nu har hon blivit så pass gammal att man inte direkt berättar hur många år det handlar om ... men hon klär i sin ålder och gör sin mor och far både glada och stolta!

När barn blivit vuxna är de ju inte per automatik i föräldrahemmet på sin högtidsdag, men i år hände alltså det.  Och jag fick chansen att upprepa ett populärt grepp från förr: jag serverar "smörgåstårta" till frukost, runda bröd i en liten trave med ost och skinka, tomater och gurka och med levande ljus i! Dukas fram på grattis-tabletten jag broderat i korsstygn, i princip det sista broderi jag gett mig på (och avslutat). På Dotterns en prinsesstårta, Sonens tårtfat bär en variant med jordgubbar,

Det där med smörgåstårta i miniformat är mitt eget påfund. Ungarna fick det på varje födelsedag. Gissa om jag blev varm i hjärtat när jag upptäckte att Sonen nu uppehåller traditionen! Hans barn, mina barnbarn, får också frukosttårta på födelsedagen!

Där har vi hur som helst Veckans bild, den som Åke efterlyser varje söndag.

Här fyller Dottern år för allra första gången! Älskar bilden!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om tre små ord

Finns det något jag läst i veckan som fastnat lite extra i minnet? Anledningen kan vara snart sagt vad som helst: tokroligt, tänkvärt, berörande ... ja verkligen vad som helst. Det är Skriv-Robert som står för efterlysningen och jag svarar i dag med en mening ur Jesper Larssons "Den dagen den sorgen". Har aldrig förr läst något han skrivit. Här handlar det om en ensam pappas svårhanterade relation till sin dotter på väg att bli kvinna.

Jag hade inte sagt jag älskar dig på länge – ju längre man väntar, desto svårare blir det, desto tyngre blir orden, desto mer betyder dom.

 Copyright Klimakteriehäxan

Heta hyllvärmare

Del av omslaget till Nora Roberts roman.

Min termometer säger denna torsdag 27 plusgrader, solen skiner fast det växlar med moln och vindarna är lite fram och tillbaka. Sammanfattningsvis den sortens väder som är som gjort för att uppsöka en bekväm sittplats (i skuggan?) med en bok. Kanske dags att plocka fram en riktigt het hyllvärmare?

"Mördande hetta" (Blue Smoke) av Nora Roberts ligger i min hylla, redan läst av flera i familjen. En restaurang brinner ner, olyckor förföljer huvudpersonen i boken. Roberts funkar ju nästan alltid. Det är inte för inte som hon sålt sisådär 500 miljoner böcker ...  Hon "är för närvarande en av de absolut bästa underhållningsförfattarna" tycker The Washington Post Book World.

Jane Harper vet också hur man berättar en spännande historia. I "Hetta" (Dry) hamnar man mitt i en mordgåta i Australien där regnet verkligen låter vänta på sig. Den här har jag läst, så den står inte och väntar. Kan rekommenderas för den som är sugen på en mystisk familjetragedi!

Sandhamn ligger långt från Australien men här finns också spänning att hämta. Viveka Sten har skrivit "I stundens hetta" med Nora Linde i huvudrollen. Det är midsommarhelg, men firandet blir inte småmysigt som tänkt eftersom ett mord inträffar ... Femte boken i Sandhamns-serien.  

Sedan får vi se om värmen håller i sig utomhus också. Inomhus fortsätter den, det garanterar de här böckerna.

Copyright Klimakteriehäxan

Nyss – Nu – Nästa

Dags igen! Inte sedan i april har jag petat in en bloggpost enligt modellen hur ser din ”last-now-next-trio” ut? Fast här förstås på svenska: Nyss – Nu – Nästa. Vilket betyder att första boken ska vara den man just läst ut, sedan kommer den man är mitt i och så rundar man av med den som står först i kö. Allt för att dela med sig av sin läsning, i bästa fall till glädje för någon som nappar på nya tips eller okända författarnamn, eller bara blir påmind om något som fallit i glömska. Nu kör vi!

Nyss: Patrik Lundbergs "Fjärilsvägen" är den första av hans böcker jag läser. Den är i högsta grad självbiografisk, men huvudperson är ändå inte han själv utan hans svenska adoptivmamma Birgitta. Det blir ett rörande kvinnoporträtt, det blir en klassresa både för henne och för de två barnen från Sydkorea, det blir en del tankar kring internationella adoptioner, alkoholism och kvinnoförtryck, och dessutom serveras läsaren modern svensk historia i lättläst form. Bra bok!  

Nu: Även Unni Drougge läser jag för första gången. "Bluffen" är en galen roman, fylld av högst verkliga svenska kändisar och en krimhistoria dessutom. Jan Guillou, som utsätts för mordförsök på bokmässan i Göteborg, och Leif GW Persson porträtteras båda med ironi, träffsäker elakhet och humor. Lite oväntat är det att författaren också petat in sig själv i berättelsen och skriver om sig i tredje person! En tämligen misslyckad journalist hamnar i centrum för denna cirkus, hon tvingas balansera på tunn lina mellan farorna som hotar. Språket är spänstigt och varierat. Stundtals förs samtal med slangartad vokabulär som jag absolut begriper men sällan eller aldrig tidigare stött på. Sedan kommer lysande formuleringar med nyord som "stelopererade bröst" innan "nödgas" och "pekunjär" dyker upp! Väldigt underhållande är det. Men jag har en bra bit kvar innan jag kommit fram till upplösningen, fast jag antar att Berit Hård (journalisten) klarar av alltihop. 

Nästa: Ännu en för mig ny svensk författarbekantskap: Jesper Larsson. Hans "Den dagen den sorgen" dök upp i min hylla, kanske har den legat länge där? Fick Sveriges Radios romanpris 2022 för en gripande skildring av "en pappas desperata kamp för sitt föräldraskap". Mannen är ensam sedan hustrun dött, tonårsdottern och han har det jobbigt.

Det visar sig att bloggen Bokföring enligt Monika satt Nyss – Nu – Nästa i system, Monika presenterar ett inlägg på temat varannan torsdag, det upptäckte jag nyss. Och det verkar som om Mrs Calloway tänker göra detsamma. Kanske fler? Vet inte om jag gör det också, eller om jag bara tar det lite hipp som happ när lusten faller på? Osäker på hur min lästakt håller, "Bluffen" exempelvis tar lång tid eftersom vi bara lyssnar när vi åker långt i bilen.

Copyright Klimakteriehäxan

Kom igen med K+!

När vi nu kommit fram till K i vårt ABC+, det där alfabetet som låter varje bokstav åtföljas av tre trevligheter, fick jag det riktigt svårt, det blev så väldigt många positiva saker att välja bort! Kan därmed hoppas att ni andra hittar nya plusfaktorer att peka på, även om vi tycker lika! Här är mina tre K+: 

Kram
Den är vanligare nu än förr, kramen. Och visst kan det finnas kramar som känns ovbekväma, men jag tycker nog ändå att de flesta är mysiga, varma, hjärtliga. Kram på er!

Korsord
Jag vill så väldigt gärna tro på dem som säger att det är nyttigt att lösa korsord, att hjärnan får lite motion, att ordförrådet underhålls och ibland till och med utökas. Alltså är jag en flitig korsordslösare.

Kläder
Om man är det minsta fåfäng är kläder viktiga, för man berättar mycket med de plagg man väljer att visa sig i. Dessutom är det roligt att leka med färger, former, mönster och olika material. Och så ska plaggen kännas sköna på kroppen, förstås! Vad den som förnekar sin fåfänga sida missar, det är väl att även hen berättar saker med sitt klädval ...

Apropå just kläder så var jeans ett filitigt förekommande plusord förra veckan när det var J+ som skulle förses med plus. Här är bloggarna som hörsammade mitt lockrop:  Ingrid, Jenny, LillaSyster, Debutsky, MrsCalloway, Livshäxan, Margaretha, Janerik, En vanlig man, Åsa, Susanne och Susjos.

Efterlysningen av inlägg till ABC+ dyker upp på onsdagar, men du behöver inte stressa! Du kan publicera ditt inlägg vilken dag som helst! Och kan abolut hoppa på nu även du inte varit med från början.

 Copyright Klimakteriehäxa

I olika tidevarv

Tidsresor är nyckelordet för denna veckas tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Frågan är vad det ordet egentligen betyder? Alla resor tar förvisso tid, alla historier utspelar sig under en viss tidsrymd ... Jag väljer att ta lätt på det problemet men håller mig ändå till relativt modern tid!

Jojo Moyes är en författare jag beundrar: lättläst, produktiv, bra berättare. "Sophies historia" (The Girl You Left Behind) tror jag var en av de första, kanske rent av den allra första, av hennes romaner jag läste. Den utspelar sig under två krig, man hoppar mellan tidigt 1900-tal och 2000.tal, och den är både spännande, romantisk och bitvis också realistisk (tror jag). Den vågar jag rekommendera!

Rakt bakåt i tiden förs den som väljer att läsa Ursula Parrotts "Exfrun" (Ex-Wife). Företagsamma och frånskilda kvinnor i 30-årsåldern lägger Manhattan (och rader av nya män) för sina fötter. Drinkarna är många, kläderna dyra och utsvävningarna oändliga. Ingen penningbrist inom synhåll, däremot finns möjligheter till karriär. Dagens Nyheters kulturchef Åsa Beckman skrev "Herregud, vilken insiktsfull roman om kärlek och sexuellt frigjorda kvinnor" och det gjorde mig nyfiken. Boken kom ut 1929 men finns nu i ny svensk översättning. Jag delar inte fullt ut Beckmans entusiasm, men när jag googlat författaren och insett att hennes eget ganska tragiska liv hade vissa likheter med bokens historia tyckte jag det var ett plus.

I Alex Schulmans senaste bok "17 juni" är tidsresan kortare men förekommen desto oftare – eftersom han ideligen vänder tillbaka till den där dagen 1986, så speciell för honom och hans familj. Försöken att återuppleva just den där sommardagen när han var barn blir ett nytt berättargrepp jag uppfattar som smart.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 189

TRALLSÅPA

-Vad är nu detta? Någon sorts tv-serie som bygger på samma koncept som en operett eller en musikal, alltså där den talade dialogen ibland får ge plats för lite sång? Längre än så sträckte sig inte min fantasi. Ordet stod på en papplåda, så min tolkning framstod inte som särskilt trolig. Bara att gå hem och googla. Och fick naturligtvis svar! Här handlar det om att ta hand om sin altan eller liknande. Man använder överfettad trallsåpa: "För dig som vill vårda trallen varsamt och få en mjukare yta över tid." Men allvarligt talat – borde inte min tolkning kunna bli en variant för tv?

Veckans foto

Hallå, kan du vara så snäll och sitta kvar där medan jag gräver fram mobilen och därmed kameran, bad jag katten. Tror faktiskt att jag sa det högt, som hade vi ett gemensamt språk (tänker lite på boken "Frankie"). Hon lydde!

Och tack vare denna snälla och lydiga katt kan jag härmed presentera Veckans foto, det som bloggarkollegan Åke efterfrågar varje söndag.

Drar mig till minnes ett heminredningstips från Ernst Kirchsteiger:  ”När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där”. Tror att det gäller även on kissen är vaken och sitter på fönsterbrädan.

Copyright Klimakteriehäxan