Veckans mening – om kaffe

Närmar mig upplösningen på vad jag skulle vilja kalla för en mjukisdeckare: "Ett fall på Capri" som är första delen i den planerade serien "Mord under solen" av Anders och Anette De La Motte. Författarparet har verkligen gått "all in" när det gäller att ta med läsarna till den vackra och dramatiska ön. Mat och viner blandas med vyer och vägar, man känner faktiskt igen sig (klicka på etiketten "capri" om du blir nyfiken) och får lite extra sug efter en limoncello efter maten! Så när Skriv-Robert efterlyser veckans mening blir det en från la bella Italia, om än på svenska:

Livet är för kort för en dålig kaffe.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 167

KUDDFLICKA

-Ett begrepp vi påminns om i dessa dagar när skolorna öppnar igen efter sommarlovet. Duktiga och skötsamma tjejer används inte sällan i klassrummen som stötdämpare mellan störiga grabbar. De tysta flickorna ska sprida lugn till sina pojkkompisar, som inte ska tillåtas klumpa ihop sig, eftersom de då blir extra svåra att hantera för lärarna. Om det funkar? Ja, ibland, tydligen. Men nog är det lite olustigt? En sak är klar: det är inte enkelt att vara lärare i dag. Tur för oss andra att det finns de som både vill, kan och orkar.

Slutpunkter

Det är något speciellt med fredagar, inte sant? Mest kändes det när jag jobbade femdagarsvecka (vilket jag långt ifrån alltid gjort), men även när den inte längre är "min" har dagen en air av något löftesrikt, något extra. Gudarna ska veta att det långt ifrån alltid är sant, men numera kan vi bloggare i alla fall se fram emot fem fredagsfrågor från Elisa Matilda! Så här ser de ut denna gång, det handlar om slutpunkter:

1. Vilket är svårare för dig, att sätta igång eller sätta punkt? Att bli klar "på riktigt" kan vara svårt, men det beror förstås på vad det gäller. Fast ofta vill jag finputsa, det kan vara en text eller bordets dukning eller något med blommorna, ja nästan vad som helst.
2. Hur brukar du känna när helgen tar slut? Oj, är det redan måndag igen?!
3. Vilket slut på en bok eller film kändes ordentligt? I "Högläsaren" (Der Vorleser) av Bernhard Schlink hamnar den kvinnliga huvudpersonen i fängelse för att hon är analfabet men aldrig erkänner det ... Okunskapen ledde till att hon begick krigsbrott genom att lyda order hon inte egentligen begrep. Hur ska hon våga sig ut i livet igen? Vill inte spoila om du inte redan läst! Mycket berörande bok.
4. Är du en person som gärna sparar det bästa till sist, eller tar du det först? Sparar det bästa till sist, ganska säkert.
5. Har du någon liten ”sista grej” du alltid gör innan du går hemifrån? Har jag mobilen med mig?

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarminne m/2025

Visst är det trevligt med en souvenir från sommaren! Och helst en som går att använda i vardagen. Som min nya mugg, i generös storlek. Trevlig att se på, god att dricka ur, fin att hålla i dessutom. Tillverkad av keramikern Ann-Charlotte Togner från Mogården i Kil som låtit drejskivan snurra. Hon jobbar i stengodslera och har belönats med titeln "utmärkt värmländsk slöjdare".

Det vackra mönstret är lånat från en nyponrosbuske och ska till och med tåla maskindisk. Togners alster säljs i Alster, i den hantverksbutik som ligger ihop med Gustaf Frödings minnesgård. Där är det lätt att falla för både det ena och det andra ... nu hejdade jag mig vid muggarna!

Copyright Klimakteriehäxan

Slutviftat

Shoppingtips: Om du kommer till den lilla
staden Soller på Mallorca finns en fantastisk
butik med hur mycket solfjädrar som helst!

Allt roligt har sitt slut, så är det ju bara. Det har blivit dags för  summeringen av min solfjäderssatsning här på bloggen! Det började med den i vit spets på bilden ovan. Dagen var den 2 juli, och sedan dess har jag envist tvingat på mina besökare resten i min samling, men nu inser jag att säsongen för solfjädrar börjar närma sig sitt slut ... 

Sexton stycken har det blivit, i lite olika storlekar och skilda former och färger, med olika proveniens och mer eller mindre originella motiv. Ibland har jag t o m lyckats hitta någon aktuell anknytning till min solfjäder, det har blivit bl a tv-, shopping- och boktips som extra litet plus. Två ur min samling har jag gett bort under de senaste veckorna. Men jag tror att jag kan klara mig med fjorton ...

Om du av någon outgrundlig anledning missat mina fina "habanicos" (spanska för solfjäder) kan du bara klicka på etiketten "solfjäder" så hittar du dem alla, inklusive en del text om dess historia.

För snart femton år sedan publicerade jag den här videon första gången. Den kommer från tidningen Ultima Hora på Mallorca.

Tycker det är dags för en repris. Titta och njut! Sedan får det vara slutviftat. För den här gången i alla fall.

Jag köpte inte denna. Fanns i butiken i Soller. Fattar inte hur jag tänkte!

Copyright Klimakteriehäxan

Västkustskt

Västkusten ska det handla om i de böcker man plockar in i sin tisdagstrio denna vecka, så har Skriv-Robert bestämt. Funderade ett ögonblick på om man kunde vända blicken mot nån annan västkust än den svenska, men insåg att det nog var omöjligt. Fast svårt blir det ändå. Jag vill gärna undvika att plocka upp gamla favoriter jag nämnt både en och flera gånger här i bloggen. Kan ju bli lite tjatigt, även om de absolut skulle platsa här igen ... nu satsar jag hur som helst på lite variation!

I min hylla står flera böcker av Evert Taube. Hans prosa (missa inte "Don Diego Karlsson de la Rosas roman"!) verkar lätt bli  överhoppad när man talar om hans storhet, alla hans dikter och visor. Men han kunde skriva utan att rimma också! En bok saknar jag, fast jag har för avsikt att leta upp den: "Om Vinga, Pampas och lite till: 30 ungdomsberättelser". Evert växte delvis upp på Vinga, en ö med fyr i Göteborgs skärgård.

Åke Edwardson är en av många journalister som bytt bana, blivit deckarförfattare och hittat sina läsare. Hans krimhistorier utspelar sig i Göteborg, ofta kring kriminalkommissarie Erik Winter. "Himlen är en plats på jorden" har jag läst, habil underhållning men ingen favorit.

Ann Rosman skriver också populära deckare, ibland utspelas hennes historier på Marstrand. "Porto Francos väktare" gör det, och jag vill minnas att jag läst den fast jag kan absolut inte komma ihåg handlingen ... kanske var det en annan titel på den jag läste, det finns en "Marstrands-serie"! Gillar nog Rosman bättre än Edwardson, faktiskt, fast man måste ju inte jämföra ...

Ha en fin tisdag!

Copyright Klimakteriehäxan

Sexpoängare på en femgradig skala

Veckans kulturfråga från Enligt O är tillbaka efter sommaruppehållet (med en vinjettbild som verkligen är somrigt underbar). Nu förklarar hon att "den är inspirerad av en utmaning som snurrar runt i sociala medier som handlar om böcker som på en skala från 1 till 5 får betyg 6. Precis som Glenn Hysén fick betyget sex getingar efter en helt otrolig match mot England på Wembley.
Veckans kulturfråga lyder: Vilka böcker skulle du vilja ge en sexa i betyg?

OJ det var sannerligen ingen enkel fråga att besvara. Hur som helst omöjligt att inte tänka på gamla favoriter! Ska jag välja svenskt finns förstås Selma Lagerlöf där. Hennes "Kejsarn av Portugallien" är ett litet mästerverk. Hamnar hos en annan kvinna med Nobelpris: Sigrid Undset med "Kristin Lavransdotter". Och ännu en kärleksroman som jag verkligen gillar: "Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg.

Det där blev ju tre klassiker om lite olika kärlekar. Om jag tänker på nyare verk hittar jag förstås "En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun), en tidig roman på nigeriansk verklighetsbakgrund av Chimamanda Ngozi Adichie. Agneta Pleijel har aldrig överträffat sin egen debut, "Vindspejare", den har jag gett bort i present ett otal gånger! 

Två svenskar till vill jag nämna: Björn Larsson, för hans "Drömmar vid havet", och Fredrik Backman för "Mormor hälsar och säger förlåt". I båda de här böckerna lyckas författarna på ett otroligt skickligt sätt fläta ihop de olika huvudpersonernas livsöden.

En bok som egentligen är tre är USA-trilogin som John Dos Passos skrev. Mycket text men genial, uppdelad i såväl fiktion som fakta. Delarna heter "42a breddgraden" (The 42nd Parallell), "1919" och "Stora pengar" (The Big Money). 

Hoppsan, det blev ju många sexpoängare! Tänker att jag faktiskt skulle kunna räkna upp ytterligare några. Borde jag inte nämna André Brinks "Ett ögonblick i vinden" (An Instant in the Wind) också? Och "Den stora skrivboken" av Agota Kristof? Nåja. Alla dessa titlar har jag förstås redan nämnt här på bloggen. Men jag hoppas på nya läsupplevelser i sexpoängsklassen. Nog ska väl någon dyka upp snart? Kanske får jag tips när andra bloggare svarar på Veckans Kulturfråga!?

Mästerverk i tre delar!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu viftar jag i jeansblått

Om man är road av mode – som jag råkar vara – är man också road av accessoarer. Att hitta de små detaljerna som sätter extra piff på plagget man valt att hoppa i för dagen är en trevlig utmaning. Det kan vara en sjal, ett smycke, en väska, ett par skor som inte bara är fotbeklädnader utan också bjuder på "rätt" färg eller ett litet mönster. Och märk väl: det behöver inte alls vara något dyrt!

Solfjädern kommer självklart in i sammanhanget. Kolla in den jag väljer att visa upp i dag. Perfekt matchning till de älskade kläderna i blå denim, byxor, jackor, kjolar. Upptäckte just en tv-dokumentär som finns på SVT Play: "Inte utan mina jeans". Om plagget som finns i praktiskt taget varenda människas garderob, oavsett personens ålder, kön och kroppsstorlek. Här får man berättelsen om dess uppkomst och historia. Och vem kunde ana hur den typiska blå färgen indigo skulle framställas från början? Bara en sån sak som att färgbadet man la tyget i var grönt! Först ute i luften på tork blev det blått!

Perfekt läge för 50 minuter i tv-soffan med lite kunskapsinhämtning av det lättsamma slaget. Om det känns varmt tar man fram en solfjäder och sätter fart på luften. Här har ni en som passar perfekt: i jeansblått!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att skriva böcker

Veckans mening har det blivit dags för nu, det är ju lördag! Lite svårt att fatta att vi redan i rask takt är på väg mot höst, men man noterar tacksamt varje ny dag som bjuder på värme och sol och sommarfeeling. "Mord under solen" finns det en bokserie som heter, svensk krim av Anders och Anette de la Motte, och det tyckte jag verkade vara lämplig läsning just nu. Noterar att boken i sin pocketversion toppar försäljningslistan för juli månad, ett resultat jag alltså bidragit till – hade inte en aning om att den är så populär! I historien som utspelar sig på Capri (där jag varit och alltså känner igen mig) hittar jag meningen som jag tar till mig utan minsta reservation (att Skriv-Robert är den som vill att vi delar med oss av några minnesvärda rader i det vi nyss läst vet ni ju redan):

För att skriva böcker behöver man tid, men också mod, det har jag läst någonstans.

Dramatisk natur på Capri. Som gjort för ond bråd död! När jag var där skrev jag faktiskt på en bok ("Dela lika", för bokslukaråldern och alltså ingen deckare).

Copyright Klimakteriehäxan

Övergång

Gula tomater på min balkong. En höstfärg, förvisso, men nog handlar det om sommarskörd?

Fem fredagsfrågor från Elisa Matilda – det skulle kunna vara ett hösttecken, eftersom hon hade lite ledigt för semester nyss, men jag väljer att inte se det så ... Hur som helst är temat "övergång" för dagens frågor.

1. Vad känns mest nytt i ditt liv just nu? Kanske ingenting, faktiskt. Känner igen det mesta från förr!
2. Vilken färg känns som mest ”du” just nu? Har fastnat för en dov grön ton, åt olivhållet.
3. Vad är det första tecknet på höst för dig? För kallt för dopp i sjön!
4. Vilken vana vill du ta med dig in i hösten från sommaren? Mer tid på balkongen, nu när jag möblerat om.
5. Vilken höstrutin längtar du efter att återuppta? Träningen. Fast det har också varit skönt att "ha ledigt".

Copyright Klimakteriehäxan

Till havs igen!

Det är något visst med att komma ut och möta Havet. År har gått sedan jag kunde ta mig ett dopp på vår ljuvliga svenska Västkust. Men har man sett på maken: härom dagen kom jag till Tylösand, och där hade jag aldrig förr varit!

Bred sandstrand, nästan folktom. Det var ju vanlig vardag, många semesterfirare har återvänt till jobbet. Vattentemperaturen var perfekt! Bara att hoppa i, låta kroppen gunga med, känna sältan medan solens sneda eftermiddagsstrålar förgyllde alltihop. Den hann nästan gå ner innan vi packade ihop!

Den där lilla utflykten från Halmstad (där vi befann oss på pingisläger) var en liten juvel som vi som var med verkligen visste att uppskatta. Så pass att vi satsade på en repris följande eftermiddag. Men då var bilden en annan. Vinden hade ökat och jag kände redan innan vi var framme att det kanske inte skulle bli något dopp för min del.

Nej, det blev det inte. Jag gick bara i med fötterna. Min respekt för vatten i rörelse är enorm, jag har varit illa ute tillräckligt många gånger för att inte utmana ödet igen, tänker att nästa gång blir den sista. Fast de andra i sällskapet hoppade i ...

Ja men då har jag alltså sett en klassisk svensk turistattraktion till. Fattades bara att Per Gessle kommit och hälsat oss välkomna till Tylösand, men just den stjärnan lyste med sin frånvaro. Han lär vara ute med Lena Ph. Det gick bra ändå. Och samtliga som badade kom upp igen, välbehållna.

Copyright Klimakteriehäxan

I pingisvärlden

Tänk att den finns, jackan som har Svaret. 

Har varit med om något som inte jag upplevt på över sextio år. Jag har varit på "träningsläger". Det hände sig när jag var tonåring att jag fick åka med andra idrottsintresserade på en veckas intensiva sportövningar. Den gången hamnade jag i Kil (inte så långt från Barndomslandet) och deltagarna kom från olika idrotter. Jag fanns med i gänget bordtennisspelare.

Nu har jag, hör och häpna, gjort det igen. Fick höra talas om Tjejfestivalen, ett arrangemang i Halmstad som bl a Svenska Bordtennisförbundet står bakom. Evenemanget hölls för tredje gången i år, med nästan 170 anmälda plus tränare och administratörer. Flickor/kvinnor/tanter från sju år och uppåt i alla stadier av skicklighet inbjöds att komma och köra hårt i nästan fem hela dagar. Anmälde mig, fick plats. I går kom jag hem. 

Detta konstverk skapades i samband med en stor tävling
2019. Under ledning av Modesty Sofronenkoff och Marie
Gerhardsdotter-Bloemer fick Halmstads invånare måla
racketar och de sattes sedan ihop till detta stora konstverk!

Och hur var det då? Kul! Jag var varken äldst, fetast eller sämst, vilket kändes bra. Men jag kan säga att den träningsvärk jag haft i mina ben inte är något man önskar sig, även om man vet orsaken och att effekten på lång sikt förhoppningsvis är bra. Det blev helt enkelt några fina dagar!

Ta bara detta enkla faktum att man får äta fyra hotellfrukostar. Bra käk över huvud taget, energiska och engagerade tränare/ledare som till och med sig lär sig adepternas namn trots att de aldrig förr sett tjejerna och kanske aldrig kommer att se dem igen. Och så massor av bollande, förstås.

Bifogar bild på mitt deltagarkort.
Så ni vet att jag inte ljuger ...

Bäst av allt ändå: nya roliga bekanta, både att spela pingis med och att umgås med. Fast ni vet hur det är, alltid: det bästa med att resa bort är att det är så skönt att komma hem igen. Så även denna gång, förhoppningsvis som en gnutta bättre pingisspelare med några nya vänner.

Detta plus en så gott som obetvinglig lust att shoppa på kinesiska Temu, något jag sagt att jag aldrig ska göra. Men det är där de finns, plaggen som förklarar varför man inte lyckas som pingisspelare (bilden överst). Skälen är glasklara: 60 procent av missarna beror på racketen. 26 procent är bollens fel. Bordet orsakar 13 procent av misstagen. Men 1 procent får jag faktiskt stå för själv, vare sig jag vill eller inte.

Copyright Klimakteriehäxan

Till havs

Fisk och fiske är temat för tisdagstrion. Skriv-Robert bestämmer! Här kommer tre snabba:

"Den gamle och havet" (The Old Man and the Sea) av Ernest Hemingway är väl oundviklig. Gubben får fisk, en stor en, men det är inte enkelt att "landa" den.

"Ålevangeliet" är en speciell historia.  Man lär sig mycket om ålar och får en omgivande berättelse. Patrik Svensson skrev och har inhöstat massor med beröm för boken. Jag tyckte det var rätt så intressant men blev inte stormförtjust.

"Öppet hav" av isländske Einar Kárason börjar på en fiskebåt, fast hårt väder omöjliggör fiske. Det blir en tragisk olycka i stället, men en person överlever mot alla odds. Helt fascinerande historia hämtad ur verkligheten.

Copyright Klimakteriehaxan

Solfjäder för alla storlekar

En enda solfjäder har jag som aldrig tagits ut ur sin förpackning, men den väntade i mina gömmor. Den är ganska liten, gjord i bambu och papper och är väldigt japansk! Den kommer nämligen från Uniqlo, klädjätten som erbjuder basplagg till rimliga priser men ändå i bra snitt och kvalitet (tycker jag).

Är osäker på om jag köpt solfjädern i den stora butiken i det som förr hette Sverigehuset vid Kungsträdgården – eller om det är en reklampryl som jag rent av fått där, alldeles gratis? Snygg tycker jag i alla fall. 

Må vara hur som helst med dess ursprung: det är en fungerande solfjäder och det skriker inte REKLAM om den även om den naturligtvis är en marknadsföringsgrej. Enda kruxet med Uniqlos kläder är att de oftast inte funkar för riktigt stora människor (det finns plagg för både barn, damer och herrar), men vad solfjädern beträffar funkar den för folk i storlek från XS till XXL!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om sex

Finns det en mening som står ut i all text man läst den senaste veckan? Svaret är väl alltid ja, fast sedan gäller det att minnas vad det var man läste och var det stod någonstans ... Det är Skriv-Robert som leder jakten på Veckans mening. Min återfanns denna gång i ett reportage i Dagens Nyheter om mannen som kvalat in i Guinness rekordbok men tackat nej till den noteringen. Han skulle med sina språkkunskaper nämligen ha listats där, men tycker inte att man ska räkna på allt. 

Man mäter inte kärlek, man tittar inte på klockan när man har sex.

Copyright Klimakteriehäxan