På födelsedagen

Count your garden by the flowers

never by the leaves that fall.

Count your days by golden hours

Don´t remember clouds at all.

Count your nights by stars, not shadows

Count your life with smiles, not tears

And with joy on every birthday

count your age by friends, not years!

Hittade denna lilla dikt nyligen och gillade den. Titeln tror jag är "In Life´s Garden" och amerikanska Dixie Willson (1890-1974) ska vara skalden bakom raderna, även om inte expertisen verkar vara helt överens om det. 

Jag behöver inte veta exakt, men tycker det är tänkvärda ord som jag tar till mig just i dag, eftersom jag råkar fylla år! (ja råkar och råkar ... det har ju inträffat rätt många gånger vid det här laget ...) Firar genom att flyga till solen.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild visar en stjärna

Tror att jag har gått och fått en ny idol, en stjärna som ägnar sig åt samma idrott som jag: bordtennis. Nej, jag tänker inte på den härlige Truls Möregårdh eller på skicklige Anton Källberg, inte på någon av de andra duktiga landslagsspelarna heller, ingen kines, ingen japan. Men jag har upptäckt Ragnhild Lundberg från Hässelby Pensionärers BTK!

Ragnhild deltog i både damsingel och damdubbel när distriktsmästerskapen för pensionärer avgjordes i veckan, i Österåkers fantastiskt fina "multiarena". Och hon gjorde det med den äran! Denna kvinna är 94 år och har inga tankar på att sluta med pingis. 

Nog blir man både glad, imponerad och inspirerad! Att Ragnhild inte knep några medaljer har mindre betydelse. Det känns som att hon representerar den gamla olympiska mantrat "Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl" på bästa sätt.

Om man tittar in hos Åke hittar man andra bloggare som visar, max fem stycken, foton från veckan som gått. Och eftersom jag tycker att Ragnhild är en färgstark tjej, med röd racket försedd,  är hon också mitt bidrag för dagen i LillaSysters kampanj Färgsprakande NOVEMBER ! 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hundar

Skriv-Robert vill få koll på om vi hittat någon mening i det vi läst i veckan, en mening som står ut lite i mängder av text. Han letar bara i böcker, jag plockar mina meningar lite var som helst ... Ögnar Johan Hakelius "dagbok" som dyker upp i mailkorgen. Fokus politiske chefredaktör sätter denna gång fokus på hundarnas ställning i vårt moderna samhälle. Vad skulle hända med dem om det vi idag kallar vår kultur plötsligt kastas om och vi tvingades leva mer som i forntiden? Han kommer fram till att bland våra fyrbenta vänner skulle nog katterna reda sig, men han oroar sig för hundarna (jag råkar veta att Hakelius har hund). Vi är skyldiga att skydda dem, vi har lärt hunden, "människans bästa vän", att lita på folk och pälsklingarna ger så mycket kärlek och värme tillbaka! Nu är väl inte hotet om kulturens undergång överhängande, men ändå ... hundens roll är värd uppskattning och en vänlig tanke!

Vi har ägnat 10 000 år eller mer åt att göra hundarna till familjemedlemmar, ofta de socialt bäst fungerande familjemedlemmarna vi har.

Vill göra en liten uppdatering med fokus på ämnet hundar. Jag kan nämligen inte se mig mätt på alla de fantastiska kassarna som man kan köpa från missyusabags.com. Det är djur och blommor i alla möjliga tolkningar och jag villhöver ju allihop! Nej OK jag gör väl inte det, inte på riktigt. Men finner hur som helst stöd för tankarna kring hundens popularitet och viktighet: det finns jättemånga väskor just för hundvännerna!

Bloggutmaningen för att få november månad lite gladare och glittrigare leds av LillaSyster.  "Blogga om vad ni vill under november, men det viktigaste är att också lägga upp minst en färgsprakande bild i 30 dagar. Valfritt motiv," skriver hon.

Copyright Klimakteriehäxan

En titt i spegeln

Fredagarna trillar in, den ena efter den andra, i vad som känns som tät följd. Och med fredagarna trillar också fem frågor in från Elisa Matilda. Idag vill hon att vi ser oss i spegeln och dessutom tittar ganska noga! Detta för att vi ska få självinsikt.

1. Vad skulle du säga att du är nördig om? Blommor.
2. Vad känner du dig velig kring? Hur jag ska kunna rösta i nästa års riksdagsval. Finns ju inget parti för mig!
3. Vad är du helt emot? En väderkombo bestående av stark kyla, mycket snö, isvind och mörker. Vill inte ha!
4. Vad låtsas du förstå när någon pratar om det? Vissa tekniska saker. Förlitar mig helt på nånannanismen på det här fältet.
5. Vad är läskigt att veta mer om? Hur människor har det i flyktingläger, krigszoner och i samband med naturkatastrofer. Alltid värst med barnen.

Eftersom november kan kännas som en dyster månad, i väntan på adventsljus och allt det där som pekar mot jul, vill LillaSyster att vi hjälper till genom att på ett eller annat sätt bidra med något som lyser upp. Ser mig om: har jag något färgglatt i min närhet? Ja visst har jag det!

I dag blir det vad jag misstänker kan vara sista omgången av årets jordgubbar. Jag håller ut i det längsta, även om de här är ganska små och inte lika smakrika som de svenska. De här har kommit till mig ända från Holland! Jag tackar och tar emot!

Copyright Klimakteriehäxan

Hemgjord "konst" direkt från köksbordet

 Vi jobbar ju på för att se till att inte denna månad ska te sig lika grå som den ofta upplevs. Det är på LillaSysters initiativ som vi letar efter färgglada saker att vila ögonen på. "Blogga om vad ni vill under november, men det viktigaste är att också lägga upp minst en färgsprakande bild i 30 dagar. Valfritt motiv," skriver hon.

Idag publicerar jag en bild som kanske är den konstigaste jag någonsin lagt ut på bloggen. Lite beror det på att de underbara, älskade tulpanerna redan börjat dyka upp i butikerna, trots att de egentligen väl mest hör julen till. Men om man bortser från de röda jultulpanerna och i stället tänker på vårens färgsprakande lökbackar uppstår lätt ljuva känslor inombords, eller hur?

Nu hände det sig så att barnbarnet på besök förklarade för sin farmor att hon ville måla. Sagt och gjort, fram kom penslar och papper och färglådan och hon satte igång vid köksbordet. Fast hon ansåg definitivt att även farmor skulle producera något. Så då gjorde jag det. Och tyckte märkligt nog att min tulpanbukett (på rutigt papper!) mitt i november såg rätt trevlig ut. Här har ni den! (Man har ju som bekant inte roligare än man gör sig ...)

Tulpaner på rutigt papper.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en dom

Nu har vi svart på vitt att det är statens uppgift att reglera alla mellanmänskliga relationer som går snett.
Det räcker inte längre med att två människor pratar igenom det som skett, den ene ber om ursäkt och den andre förlåter. Och om det inte går, låter man arbetsgivaren hantera problemet. Nej, polisen måste blandas in. Och åklagarämbetet. Som om de inte har annat att göra. 
Vilka slutsatser ska vi dra av den här domen?
Gå aldrig på personalfest! Följ inte med. Stanna hemma. Lås in dig på hotellrummet. /.../ Drick inget, var kontrollerad. Ha helst mobilen på, så att allt dokumenteras.
Ta inget ansvar själv för det som hänt! Tänk aldrig att det hela kan ha varit ett missförstånd och att båda kan ha del i att det blev så.

-Åsa Linderborg kommenterar i Aftonbladet domen om dagsböter och skadestånd som SVT-medarbetaren Micke Leijnegard ska betala enligt beslut i Stockholms tingsrätt. Han döms för sexuellt ofredande efter att ha pussat en kollega på fest. Hon ville inte bli pussad, vilket hon verkar ha kommit på efter två månaders betänketid ...

Nummerbyrån

338

-Så många fågelarter har kunnat observeras i Sverige under 2025. Det är fler än någon sett under ett och samma år i vårt land någonsin. Det gamla rekordet på 337 slogs härom dagen när Philip Östergard i Sölvesborg rapporterade att han fått syn på en ökenstenskvätta, som egentligen hör hemma i bland annat Marocko. Rekordet kan kanske slås igen, året är ju inte slut!

När presenter får färg

På söndag är det Fars dag. Så länge barnen bodde hemma försökte vi fira deras pappa, i alla fall lite. Men det var aldrig enkelt att hitta på någon annan present än en bok – det visste vi att han uppskattade, men lite enahanda kändes det väl ändå när världen är proppfull av saker man kan villhöva även om man råkar vara född till man?!?

Att köpa en slips var uteslutet. Maken avskyr slipsar. Skjortor har han fullt upp av, tröjor i olika tjocklekar och kvaliteter dessutom. Återstod kalsonger och strumpor. Finns också. Men när det handlar om strumpor hade jag planerat just den delen av hans garderob på smartaste vis: för att undvika problemet med de där sockorna som gömmer sig i tvätten och aldrig kommer tillbaka hade jag sett till att mannen i mitt liv bara hade strumpor i en enda färg. Svart.

Föga anade jag då att han (som normalt sett är helt ointresserad av kläder, såväl sina egna som andras) tyckte det var tråkigt att titta i sin strumplåda och bara hitta alla de där likadana, lika svarta sakerna att dra på fötterna.

Så en dag gav han ändå luft åt denna sin irritation. Tror att det var i samband med jul eller födelsedag eller kanske faktiskt en Fars Dag. Han yttrade de magiska orden:

-Det kunde ju vara trevligt med lite färgglada strumpor!

Där satt den! Han fick strumpor med vattenmeloner på blå botten, med mönster av hjärtan, med små lastbilar, med något som såg ut som stekta ägg. Snart fanns det sockor med djur och bananer också. Det ena paret efter det andra ramlade in, kanske i en presentkartong från Happy Socks (en firma som förstått det där med att svarta strumpor är tråkigt) eller också hopplockade på HM (betydligt billigare men också fina och roliga).

Idag har Maken så himla gott om färgglada strumpor att han förmodligen aldrig behöver ett enda par till. Och något nytt har han mig veterligen inte lagt till på önskelistan. 

En del av Makens strumpförråd.

Finns fler att köpa för den som blir inspirerad!

"Färgsprakande november" är en uppmaning/utmaning från LillaSyster, som vill att november ska bli lite gladare och inte riktigt göra skäl för epitetet "grå och trist". Minst en färgglad bild per dag ska det vara!

Copyright Klimakteriehäxan

Välkommen ut på min balkong!

Här har jag öppnat dörren ut till vår balkong. Inte verkar det vara november där precis! Knoppar i både pelargonior och marguerit, och tänk om murklockan ska övervintra igen! En ratad krysantemum i kruka slår snart ut på nio (9!) stjälkar. Lägg till tre självsådda petunior och blomningen är, det tycker åtminstone jag, nästan överväldigande för årstiden. Ja alla skönheter får ju inte plats på en och samma bild men nog är det färgglädje att bjuta av, så som jag tror att LillaSyster vill när hon lanserade den här "utmaningen".

Copyright Klimakteriehäxan

Om pappor

På söndag är det Fars dag igen, och med tanke på det har Skriv-Robert beslutat att temat för denna veckas tisdagstrio är just fäder. Tror att det finns ganska gott om skildringar av pappor av olika sorter och typer, mer eller mindre älskansvärda. Jag landar på tre titlar som jag läst, med olika grad av gillande.

"Jävla karlar" var Andrev Waldens debut i bokform. Han fick en August för den och det är jag inte säker på att den var värd, men visst var det underhållande om raden av mer eller mindre märkliga "pappor" som han upplevde under sin uppväxt.

"Om våren" av Karl Ove Knausgård är (och förblir) den enda boken av denne norske succéförfattare jag läst. Här skriver han om sin fru och modern till sina barn på ett sorgligt nedlåtande sätt, samtidigt som han ideligen framhåller vilken exemplarisk förälder han själv är. Nej lilla gubben, den gick inte hem hos mig!

Kan inte gå förbi "Kejsarn av Portugallien", för en mer engagerad far är det svårt att hitta var man än letar – det må vara IRL eller i fiktionen. Selma Lagerlöf skrev också mycket om sin egen pappa, men det fanns inte många likheter mellan de två männen. Älskar den boken!

Niels Fredrik Dahl är en för mig ny norsk författare vars bok "Fars rygg" blivit omtalad och hyllad. Den vill jag nog läsa, tror jag. Om män i tre olika generationer och deras liv. Men eftersom jag ännu inte läst den fick den s a s inte plats idag!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu sätter vi färg på en grå månad!

LillaSysters Färgsprakande NOVEMBER är en bloggarutmaning som är mer än välkommen. "Blogga om vad ni vill under november, men det viktigaste är att också lägga upp minst en färgsprakande bild i 30 dagar. Valfritt motiv," skriver hon.

Ett bättre motiv än det jag valt i dag anser jag vara väldigt svårt att hitta. Detta mitt ljuvliga barnbarn är en färgklick i livet bara genom att finnas, men här är hon också klädd i en outfit jag köpte för över 30 år sedan.

Vi var på semester på Gotland och uppsökte Vamlingbo, där Vamlingbolaget, en gammal favoritfirma, finns. På MahJong-tiden var deras kläder superinne, i dag finner man dem mest i vintage-butiker (men plaggen kan köpas på nätet och i åtminstone en butik i Stockholm).

Det var Dottern som begåvades med den färgglada klänningen och matchande tights, och hon var helt underbar att skåda! Folk vände sig om efter henne på gatan i Visby och sa "åhhh så söt!"

Samma säger jag nu när outfiten hamnat på en representant för nästa generation. Behöver jag lägga till att barnet älskar kläderna? 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild

Det har gått ett halvår sedan man kunde gå under det rosa blomstertaket i Kungsträdgården. Ja gå och gå – man får trängas med massor av människor som vallfärdar till de japanska körsbärsträden när de är fulla av blommor. Både stockholmare och turister kommer, alla poserar för bilder som ska hjälpa en att minnas känslan. Det finns kameror för hur mycket pengar som helst på den här ytan, mindre än en fotbollsplan. 

Så här års är trängseln inte stor, men faktum är att det också är rätt vackert när det där taket går över från grönt till höstgula toner. En tydlig skillnad mot när jag gick här i våras ser jag: ingen mer än jag fotograferar ... Men om ett halvår är "det rosa molnet" tillbaka igen. Liksom de med kameror försedda flanörerna i en aldrig sinande ström.

En enda bild blir det alltså från mig som svar på Åkes efterlysning. Men den får också duga som inlägg i LillaSysters serie

Fast jag förstärker färgspraket med bild på den bukett jag komponerade och gav bort till värdfolket när vi bjöds på fredagsmiddag. Kurt Olsson skulle kanske kalla dem gedda blommor (analogt med hans utmärkta språkliga uppfinning fådda blommor)? F ö är florist ett yrke jag absolut skulle ha kunna tänka mig, även om det nu inte råkade bli så.

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i november

Kan inte riktigt fatta att det redan är dags för en ny månad att ta över! Men jo, minsann har november klivit över tröskeln och sparkat ut oktober i arkivet. 

Just nu börjar hos Kulturkollo och fortsätter här hos mig men också hos många andra, i varje månadsskifte.

Just nu läser jag "Liken vi begravde" av Lina Wolff.

Just nu lyssnar jag på "Hon som tittade in", en spänningshistoria av Karin Wahlberg. Detta efter ha ha börjat med Mustafa Cans hyllade "Tätt intill dagarna" som åtminstone inledningvis handlar om hans mors liv (och död). Men det blev för enahanda och uppläsningen (av Can själv) var inte riktigt njutbar den heller, även om den kändes "äkta".

Just nu tittar jag på andra omgången av årets "På spåret", såg det inte i går men numera kan ju som bekant allt streamas i efterhand. Ser också tredje omgången av "The Diplomat" på Netflix, klart mer spännande än frågesport i tågmiljö. Undrar om den inte gjort sitt i tv-tablån snart? Men vad får vi i så fall i stället?

Just nu njuter jag av blotta tanken på att det mot alla odds snart blir en liten tripp till sol och värme.

Just nu längtar jag efter att jag göra färdig tårtan till Makens födelsedag (som infaller i morgon), ska sätta fart strax!

Oj i hastigheten glömde jag visst att denna månad, ofta kallad årets gråaste och eländigaste, också kan vara riktigt färgglad! Det är LillaSyster som uppmanar sina blioggvänner att delta i

 

och det ska hon väl inte behöva be om flera gånger. Så här i starten satsar jag på höstfärgen framför andra, för det kan man väl kalla den orange kulören som de nedfallna löven bjuder på?

Copyright Klimakteriehäxan

Bus eller godis?

Denna fredag var kanske Elisa Matildas frågor så gott som självskrivna?

1. Vad gör du när det ringer på dörren på Halloween? Kollar i titthålet vem det är innan jag beslutar mig.
2. Vad gör du när du hör något knaka i mörkret? Hoppas att inget viktigt håller på att gå sönder.
3. Brukar du fira Halloween? Nej.
4. Efter halloween kommer alla helgons dag, tänder du ljus för någon? Ser till att ljus lyser på mina föräldrars grav.
5. Bus eller godis? :) Godis, alla gånger!

Ett litet smakprov på alla ruggiga prylar som vi förväntas bära hem med
anledning av Halloween. Så här har det sett ut rätt länge redan på hyllorna i
alla möjliga butiker. Nej, jag köpte inget! Men om man riskerar att bli
spyfärdig finns ju en Halloween-hink att ta till. För 32:90.

Copyright Klimakteriehäxan

Riskerna med Halloween

Stöter ihop med en granne som försynt undrar om vi är hemma i helgen? Hans åttaåriga dotter ser fram emot att bli ett litet spöke och gå runt bland oss grannar, i hopp om lite godis och några beundrande ord om den läskiga utstyrseln. Jo, vi är nog hemma. Frågan är om vi törs öppna? Tar risken?

Att fira Halloween, det fanns inte i min barndom. Vet inte när jag stötte på det första gången, kanske i någon amerikansk barnbok? Men rent generellt är jag inte förtjust i vare sig spöken eller andra otäckingar. Fast det är klart: i dag har Halloween-firandet tagit greppet om oss. Se bara allt skräp som säljs och som ska föreställa prydnader! Anskrämliga plastpumpor med grinande munnar, benrangeldräkter, dödskallemönster, spindlar med tillhörande väv för bytet att fastna i ...

Det här firandet i svart och orange har vi importerat från USA, som så mycket annat. Till och med på banken i Miami satt det den här helgen benrangel i varje kassa, oklart vilka signaler man ville skicka till sina kunder? 

I Amerika ser man ofta riktigt stora pumpor skickligt snidade till lyktor som står på en yttertrappa eller i trädgården. När Sonen var sisådär 12-13 år ville han ha en pumpa att skära i. Det fick han. Men när han satt och karvade blev det för skräpigt, så jag skickade ut honom på balkongen där han fick fullborda sitt verk.

Mina "paprika-pumpor".

Visst blev det en sorts ljuslykta även hos oss, i storlek klart över de jag brukat göra när jag gjort ögon, mun och näsa på ett par stora paprikor och satt värmeljus i. En bordsprydnad som brukat röna viss uppskattning.

Året därpå stod jag en försommardag och stirrade på en av mina balkonglådor. Där fanns en fin, till synes mycket livskraftig grön växt som jag inte kände igen och som jag definitivt inte planterat. Jag lät den vara. Det gjorde jag rätt i! Så småningom bjöd den där plantan på jättesnygga gula blommor och förklaringen var glasklar: kärnor ur pumpan hade sprätt i väg och slagit rot! Men någon pumpa blev det förstås aldrig, jag fick nöja mig med blommorna.

Naturligtvis ska det nu bli "trick or treat", knöligt översatt till svenska "bus eller godis". Jaha, törs man alltså ta risken att öppna? Men om man rent av glömt att köpa hem lite godis? Hur kommer buset att bli? Hur besviken blir ungen som knackar på en dörr som inte ens öppnas? Minns att ett barn en gång tackade nej till några godisbitar och undrade om hen kunde få pengar i stället ... 

Jag ser ännu en rejäl risk som kan drabba hoppfulla barn. Det är nämligen inte alls omöjligt att jag själv hinner äta upp varenda godisbit som jag införskaffat, dagen till ära.

Copyright Klimakteriehäxan