Skolstart och skolstrut

Den har startat nu, höstterminen. I måndags, närmare bestämt. Och mitt äldsta barnbarn är plötsligt försteklassare. Han upplevde det nog inte som särskilt dramatiskt, känner klasskompisarna (de flesta) från förskola och sexis och mest tycker han väl att mycket är som vanligt.

Tysk ettagluttare med skolstrut.
Bild från DIY Academy

Annat är det för den som börjar i ettan i Tyskland, det har jag just fått lära mig. Har en tysk kompis som bor i Stockholm sedan länge, men nu for hon till Dresden där hennes bror lever med sin familj. Och där finns ett brorsbarn som nu skulle bli skolelev. Det var en händelse hon inte kunde tänka sig att missa!

Men vad är det att missa, undrade jag? Jojomensan, här har vi svenskar verkligen sumpat en chans till kalas! Läser på Wikipedia: 
"Vid skolstarten i Tyskland är det en obligatorisk och djupt rotad tradition att barnen får en sockerstrut, som på tyska kallas för Schultüte (skolstrut) eller Zuckertüte (sockerstrut). Denna färgglada, jättelika pappersstrut ges till barnen på deras allra första skoldag i ettan  för att 'söta' övergången från lekskola till det allvarligare skollivet." Den äldsta skolstrut man känner till är från 1817. Traditionen har alltså underhållits i mer än 200 år!  

Föräldrarna fyller i hemlighet struten kvällen före skolstarten. Man kan göra egen strut eller köpa en färdig (fast tom alltså).  Den kan vara nästan lika lång som barnet självt och öppnas vid första skoldagens slut. I den hittar barnen troligen godis,kanske roliga pennor och annat skolmaterial i kul utformning, gosedjur, små böcker eller vad man nu lyckas hitta på i presentväg. Och detta är uppenbarligen en riktig familjehögtid!

Vet inte om jag skulle önska att vi hade samma tradition här. Fast en sak vet jag: om mitt barnbarn hade fått en strut med Lego i skulle han absolut inte alls vilja gå till skolan dag 2, han skulle vilja stanna hemma och bygga ... Vilket påminner mig om kollegan som hade bråttom till jobbet och svårt stressad skulle få sina tvillingar redo att gå till plugget den andra dagen i första klass. Barnen förstår inte brådskan.
-Till skolan? Ja men där var vi ju igår!
Föga anade de att minst nio års skolgång väntade ... och då hade de inte ens fått en sockerstrut ...

Copyright Klimakteriehäxan

Mmmmmm ... så gott med M+

Skådespelerskan Yvonne Lombard är med raska steg på väg mot sin hundraårsdag. Hon kan se tillbaka på en lång, varierad och mycket hyllad karriär i mängder av olika sorters filmer och teaterpjäser. Ändå är det något annat väldigt många i den äldre generationen minns henne allra bäst för: reklam som visades på svenska biografer på det sena 1950-talet. Den unga söta Yvonne beskrev Marabous mjölkchoklad med ett MMMMMM ... och visst blev publiken sugen! 
Och nu är vi där! Dags för trevligheter på M i vårt ABC+! Hoppas ni också blir sugna! Här är mina M+:

Mellanmål a k a mellis 
En ofta bortglömd eller överhoppad måltid som faktiskt har sitt värde. En färsk frukt kanske, en knäckemacka eller en slurk yoghurt (eller vad man nu kan ha till hands) hjälper till att hålla blodsockernivån och därmed humöret uppe.

Make up
Visst vet jag att många fnyser åt varje försök kvinnor gör för att förbättra sitt yttre så gott det går. Och självklart ska det ske precis lika mycket eller lite som man själv vill. För egen del vet jag att ögonbrynspenna, mascara och läppglans är bra för mitt välmående. Huruvida det är ett plus för mitt yttre har säkert andra människor olika åsikter om. 

Mikrougn 
Mycket i köket blev enklare när mikrougnen kom på plats. Används till upptining, värmning, tillagning m m. Snabbt går det, fettsnålt är det och bra blir det.

Behöver jag upprepa "grunderna" för trevligheternas alfabet? Det gäller att presentera tre saker per bokstav, saker som man tycker bjuder på ljusa stunder i livet där så mycket allvar och vardagsproblem kan hota – överraska gärna med sådant som vi andra kanske förbiser. Det gäller att ta vara på det som ger pluseffekt! En ny bokstav per onsdag, du gör ditt eget inlägg när i veckan det passar dig, men du glömmer inte att berätta det genom att lämna en kommentar med länk här. 

När vi lät saker på L+ lysa upp tillvaron deltog Margaretha, LillaSyster, Ingrid, Livshäxan, Mrs Calloway, Merika, Jenny, Åsa, Susanne, Janerik, Carita, och Susjos. Om bara en liten vecka tar vi tag i N+! Häng på!

Copyright Klimakteriehäxan

DSN från bilvärlden

Det hör inte till vanligheterna att jag läser tidningarnas bilsidor. Bilar är inget jag egentligen bryr mig om, bara de rullar och går utan problem, där tar mitt intresse slut  – även om jag tycker det är kul om bilen är lackerad i en snygg färg. Idag råkade jag ändå göra ett undantag och minsann om jag inte ramlar på DSN, alltså Dagens Stora Nyhet! 

Det visar sig nämligen att franska Renault tagit fram en ny elbilsmodell som erbjuder en extra pryl ingen tidigare kunnat få till sin nya bil. Den här har baguettehållare. Praktiskt? Ja man framhåller att det blir "utan brödsmulor och spill – för en extra fransk touch". Ser framför mig hur en svensk copywriter gnuggat sina geniknölar (hårt) för att få till det där ...

Visst tillhör det där avlånga brödet franskhetens främsta kännemärken, men ändå ...? I reklamen framhåller man fransmännens kärlek till god mat och traditionerna runt det man äter. 

Baguettehållaren är "handgjord av genuint vävd rotting och är fodrad med livsmedelsvänlig bomull där varje exemplar är unikt". Ja vad mer kan nan begära? Undrar om det är dags att byta bil?

Baguettehållare på plats i nya Renault 5. Bild från renault.se.

Copyright Klimakteriehäxan

Georges tisdag

Namnet Georg/George är nyckeln till denna veckas tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt. Misstänker att mina tre inte är ett skvatt originella!

Direkt tänker jag på George, en av ungarna (namnet till trots en flicka) i Enid Blytons älskade serie Fem-böckerna, och det lär jag inte vara ensam om. Egentligen heter hon Georgina, men det namnet lystrar hon inte till. 

Därifrån är steget inte långt till George Simenon, "pappa" till kommissarie Maigret som löst så många kriminalgåtor genom åren, i inte mindre än 75 böcker. Jag har läst ett antal men minns ingen som står ut. Simenon skrev ungefär 300 romaner och dessutom 500 noveller! Kan undra om det finns någon som läst allt?

"George Smiley" jobbar för den brittiska underrättelsetjänsten och är skapad av John Le Carré. Smiley dyker upp redan 1961 i Le Carrés debutroman och sen kom han ideligen tillbaka, en kontrast till den stilige James Bond. Smiley är medelålders, har glasögon, lite flint, lite rund om magen. Men smart är han! Sista gången han fanns med i en bok var 2017. Vi har också sett honom på bio, spelad av bl a Alec Guinness.

 Copyright Klimakteriehäxan

Nästan ...

Denna måndagkväll startar höstsäsongens bordtennisträning. Min förkylning sitter i, så jag fick stå över. Vilket besannar budskapet på den speciella nyckelring jag nyss fick i present av en pingispolare ...

Copyright Klimakteriehäxan 

 

Q är qvistigt

Det har hittills varit relativt enkelt att delta i konstruktionen av Litteraturens ABC som Enligt O initierat. Men nu blir det knepigare ... vi har kommit fram till Q. 

Berätta om en författare med för- eller efternamn på Q!
Qiu Xiaolong skrev "The Red Mandarin Dress". Det är en ganska stillsam deckare som utspelar sig i Shanghai, en stad som författaren verkar känna väldigt bra. Han har skrivit mera men inget jag läst. 

Berätta om en bok vars titel börjar på Q! 
"Don Quijote" börjar nästan på q eller hur ...? Det är en historia man känner till även om man inte läst boken, av Miguel de Cervantes. "Riddaren av La Mancha" råkar ut för mängder av incidenter medan han tar sig fram genom världen, som han vill förbättra, på hästen Rocinante. Ofta klarar han sig tack vare sin väpnare Sancho Panza. Har kallats för den första moderna romanen. Den skrevs på 1600-talet. En annan Q-bok är Hans Alfredsons underbara barndeckare "Varför är det så ont om Q?" men den uppfyller väl inte riktigt kravet (den heller) ...

Berätta om en bok som du kopplar till begreppet queer!
Här står jag mig slätt. Försökte få hjälp av Google och får upp en lång rad titlar varav jag läst några – men aldrig sett spår av queer-tema. 

Men jag söker hjälp på annat håll och hamnar hos Elsa Beskow, i hennes bok "ABC-resan" (från 1945). Där har hon löst Q-problemet så här:  
Glada skyndar Bo och Anna. / Men de måste plötsligt stanna. / Vad står väl i vägen nu? / Ack, ett stort och konstigt Q! / Q man sällan dock behöver / därför hoppar kvickt de över.

Copyright Klimakteriehäxan 

Veckans foto

Här är bildbeviset: jag har lagt Halmstad för mina fötter under veckan som gått.  Behagfullt utsträckt på en divan på det spa som hotell Plaza erbjuder sina gäster kunde jag se ut över träd, kyrktorn och hustak. Så skönt.

Jag inledde med ett snabbt bastubesök och ett fotbad, och det senare erbjöd mig en selfie som jag inte kunde motstå – inte för att jag såg speciellt tjusig ut, men håll med om att det är lite kul att mitt ansikte syns i proppen mellan mina fötter på karets botten?! Jo jag vet man får titta rätt noga men ändå ... kanske kan man säga att Halmstad lade mig för mina fötter också?

När jag nu avlägger denna fotografiska veckorapport, efterlyst av Åke, kan jag väl inte hoppa över vad som hände sedan. Kom hem i tisdags. På torsdag kväll började jag få ont i halsen. Och värre blev det: rinnande snor, raspig röst, trött i hela kroppen, halsen som ett öppet sår. Nyser, hostar. Ställer mig än en gång frågan: Hur mycket snor kan en människa producera på ett dygn? 

Räknar dock med att det ska gå över ... och ja, jag vet att det finns de som lider mer, som är sjuka "på riktigt", så ni behöver inte tycka jättesynd om mig, det kan räcka att jag gör det själv.

Copyright Klimakteriehäxan

En idol gör comeback

Inte vet jag varför. Men min längtan, mitt behov av musik är nästan borta. Förr i världen snurrade skivspelaren ofta med lite blandad kompott: amerikanska singer-songwriters, svenska visor, Taube, Jan Johansson, Alberta Hunter, jazz av snällare modell, Povel Ramel, Monica Z. Visst har vi fortfarande en grammofon och dessutom cd-spelare. Ändå händer det så gott som aldrig att jag bläddrar fram någon gammal favorit. Än mindre letar jag upp ny musk.

Därför blir jag väldigt överraskad när jag känner suget: det där vill jag verkligen lyssna på! Ser nämligen i tidningen att en av mina gamla idoler, Carly Simon, efter arton år och vid 83 års ålder, kommit ut med ett nytt album. En period av mitt liv var hon nog den vars skivor jag spelade flitigast, hon var min vän, hennes röst mitt stöd i livet, hennes texter tog tag i mig.

Nya skivan heter "Comes in Waves" och är naturligtvis en sensation i musikvärlden, oavsett vad man tycker om resultatet. Den släpptes igår. Att göra comeback vid Carly Simons ålder (ja det är förstås bara en siffra ...), samtidigt som hon drabbats av både cancer och Parkinsons sjukdom, är naturligtvis otroligt starkt. DN:s recensent kallar plattan "fullkomligt trollbindande" och det säger man sannerligen inte ofta om ny musik!

På sitt Instagramkonto skriver Carly Simon "I’ve been living with these songs for a long time. Most of them were written and recorded here on Martha’s Vineyard, surrounded by the water, the weather, family, memories, and all the things that have a way of finding their way into a song."

Kanske är det rent av så att det i en av låttexterna på skivan finns en sammanfattning av min kärlek till Carly Simon? Hon skriver: ”I'll love you till the ocean / is folded and hung up to dry”. Hon har bra hand med både ord och toner, den kvinnan. Den här skivan måste jag höra.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om klädsel

Veckans mening ska, enligt Skriv-Robert som är källan, vara "en mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Och när Tove Klackenberg tar mig med in i Bäckby tingshus där det är dags för rättegång (i boken "Påtaglig risk att skada") ser jag märkligt nog direkt hur han ter sig, mannen som håller i klubban, jag förstår precis vad hon beskriver: 

Den här domaren såg ut som en pojke, uppklädd inför en inte alltför närstående fasters begravning.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om ålderism

Vad är det som säger att en fullt arbetsför person måste gå hem ett visst datum? Och varför betraktas den äldre generationen som teknikfientlig? Många av dem har suttit vid en dator hela sitt yrkesliv. Ännu fler är aktiva i sociala medier, bokar sina resor i appar och tvättstugan med taggar – för att inte tala om hur lätt de swishar pengar till barnbarnen.
För många är det en sorg att inte längre behövas. För samhället och för de yngre generationerna går oumbärlig kunskap och erfarenhet förlorad.

-Dagens Nyheters ledarskribent Lilian Sjölund skriver om ålderismen, en ism som verkar breda ut sig, trots att "en 70-åring i dag i många avseenden kan likna en 50-åring från en tidigare generation" som professor Ingemar Skoog säger enligt citat i artikeln. 

Vanligheter

Ännu en fredagsmorgon har grytt. Ja, om sanningen ska fram har väl många redan landat i förmiddagen, fast vi som gärna stannar en extra stund i sängen innan det är dags att kliva upp tycker fortfarande att det är morgon ...

Det är hur som helst dags att ta sig an Elisa Matildas fredagsfrågor, som alltid fem till antalet. Så här lyder de idag:

1. Vilken helt vanlig sak skulle du vilja kunna göra med imponerande stil? Sjunga.
2. Vad är något du skulle kunna prata om alldeles för länge om? Hur fina barnbarn jag har och vad de gör. Och böckerna omkring mig. Tror att jag redan pratar för länge om båda. 
3. Vilken helt vanlig sak känns lyxig om någon annan gör den åt dig? Lagar min mat.
4. Vilken sak i världen tar du för given men skulle sakna direkt om den försvann? Kranvattnet. Tveklöst.
5. Vilken liten sak kan få dig att känna dig mycket nöjd? Tvätten är både tvättad, torkad och undanplockad!

Copyright Klimakteriehäxan

Tågtur i nöd

Världen är full av gamla talesätt. Ja, inte proppfull förstås, men det är ändå ganska gott om dem. Vilket inte alls är det samma som att de används flitigt, för det gör de mig veterligen inte. Kanske är det därför det gör intryck när man väl stöter på ett?

Vill som exempel ta detta: "Det löser sig så småningom! sa han som sket i vasken". Används för att låta ett litet problem bero, att ta det lugnt och hoppas på det bästa. Men var upprinnelsen till ett sådant talesätt finns, det kan man ju faktiskt undra? Hur vanligt är det att folk verkligen uträttar sina mest basala behov i en ho i köket? Det kan inte vara vanligt. Ändå har jag gjort det.

Året var 1970. Jag hade en månads sommarvikariat för tidningen Expressen som reporter i Wien. Fick låna ordinarie korrespondents fina lägenhet och i princip själv hitta på vad jag skulle leverera för jobb till tidningen. Men jag skulle naturligtvis ha lite semester också!

Några lediga dagar bestod i att jag först tog båten på Donau (som är brun, tro inget annat, det där "die blaue Donau" är en lögn) och steg i land i Budapest. Turistade efter bästa förmåga, åt höns i paprikasås och lika röd gulasch, undfägnades med romsk musik vid middagsbordet, gick på museum och försökte förtvivlat förstå vilken av dörrarna till bussen man skulle ta när klev på respektive av. Det gick dåligt. Ungerska är ett svårt språk.

Men efter de där lediga dagarna i vacker sol och trevlig miljö väntade återresan till Wien. Nu skulle jag åka tåg – Orientexpressen, minsann! Det skulle väl också bli ett äventyr, även om inte Agatha Christie fick råda?

Jo då, det blev det. Fast inte av den trevliga sorten, men på sitt sätt ändå minnesvärt. Det var mer än fullsatt, blev svettigt, luktade illa, skramlade och skakade. Och så hade jag den dåliga smaken att bli kissnödig. Väldigt kissnödig.

Det var kö till tågvagnens toalett. Men det blev min tur. Det var bara det att där kunde jag inte tänka mig att sätta min sandalklädda fot. Innanför den äntligen öppnade dörren var golvet täckt av en obeskrivlig decimeterdjup sörja i gulbrunt, en del papper, en del saker jag inte ville identifiera över huvud taget.

Återvände till min kupé. Nu gällde det att knipa! För det var fortfarande en bra bit kvar till stationen i den österrikiska huvudstaden. 
Och som jag knep! Tåget hade knappt stannat innan jag flugit ut, fick konstigt nog med mig min väska. Rusade till taxistolpen, skrek:
-Stubenring 4, bitte, aber SCHNELL!!! Det måste gå fort!

Föraren måste ha hört att det var allvar. Han körde fort. I inbromsningen vid min port slängde jag kontanter i passagerarsätet och sprang igen, vid det här laget kändes det som om jag hade dimma mellan knäna.
Störtar in i lägenheten. Störtar vidare till badrummet. Tvärstannar.

Toaletten är löstagen och står som vilken stol som helst på golvet. Två gubbar håller på med rören, de tittar upp och hälsar vänligt och fortsätter rörmokeriarbetet, ett behov som tydligen uppstått akut under min bortovaro.

Det fanns ingenstans jag kunde ta vägen. Potta? Naturligtvis inte. Så jag rusade till köket, klättrade upp och satte mig över vasken och kissade. Ja, jag gjorde alltså inte nummer två, trots att jag redan då var bekant med faktum: det löser sig så småningom.
Lät ändå kranen rinna länge efteråt. 

Blev påmind om detta under en tågresa härom dagen. Ingenting liknande hände. Toan gick utmärkt att använda. Det var inte ens kö. Tack och lov. 

Copyright Klimakteriehäxan

Leta upp dina L+!

Nu har vi kommit så långt i vårt plussiga alfabet att det nästan börjar kännas som en vana! Och när det handlar om bokstaven L kan jag inte låta bli (det är ju val snart) att tänka på Liberalerna, en gång ett stolt folkparti som nu riskerar att trilla ur riksdagen. När de bytte partisymbol blev skämten om det omdesignade L-et många, det minns ni kanske? Blir spännande att se om liberalismen tränger sig in i vårt ABC+.  Det är absolut kul om/när riktigt oväntade ord dyker upp! Här är mina L+, garanterat fria från politik: 

 

Linne
Ett ljuvligt naturmaterial! I kläder, i dukar, ja alla möjliga hemtextilier. Förr ofta också i sängen. Linnet kommer dessutom från en växt med helt ljuvligt vackra blåa blommor! Enda kruxet är att linnetyget skrynklar sig så lätt. Dukar måste manglas eller strykas. När det handlar om klädesplagg, däremot, är toleransen för skrynklor större (åtminstone om man hatar att stryka vilket jag gör). Och om linnet är uppblandat med annat, exempelvis bomull, håller det sig en aning slätare. Sedan finns knepet: häng plagget på en hängare, duscha över med vatten i blomsprutan, släta till lite med händerna och vips! när tyget torkat är det slätare!

Levande ljus
Jo då jag känner till att det finns led-ljus (visst börjar även de på L!) som också lyser fint och som dessutom aldrig utgör någon brandrisk. Barnsäkra är de också. Men det kan inte hjälpas, de gammaldags levande vinner ändå i längden. Fast de måste hanteras med omsorg.

Läsning
Vad vore jag utan mina böcker och tidningar, de jag har läst, de jag läser och de jag kommer att läsa? Vad vore människan utan läsning? Okunnig, full av obesvarade frågor, utan information från omvärlden, utan all den underhållning som läsning kan erbjuda. Tror inte jag behöver orda mer i den saken.

Tycker det är intressant att inläggen i serien med ABC+ här på min blogg verkar intressera väldigt många fler än de bloggare som deltar. Vet inte riktigt varför, men hoppas att även ni andra får lite extra besöksklick! När vi ägnade oss åt K+ ramlade det in trevligheter från Ingrid, Livshäxan, Jenny, Merika, Debutsky, Janerik, Mrs Calloway, Susanne, LillaSyster, Margaretha och Susjos.

Vill du kolla ända från början? Här är länkarna bokstav för bokstav: A+, B+, C+, D+, E+, F+, G+, H+, I+, J+ och K+. Om du inte är nyfiken på en speciell omgång får du upp dem alla i en lång rad om du klickar på ❤️ i etikettraden.

Copyright Klimakteriehäxan 

Kackligt

Fjäderfän ska vi hedra med plats i tisdagstrion idag, så har Skriv-Robert bestämt. Jo men visst, jag har några som står och kacklar lite trevligt i bokhyllan!  

"Festen i Hulabo" är en underbar saga av Britt G Hallqvist. Den är skriven på rim och när hönsen blir bjudna på kalas rimmar förstås "höns" och "Jöns" (som är bondens/kalasarrangörens namn). Mina barn älskade boken, och hönorna har många viktiga inpass i berättelsen! 

Selma Lagerlöf mötte en uppstoppad påfågel när hon var barn och sjuk. Den imponerade stort på henne och dyker upp bl a i hennes memoarer. Fascinationen fågeln väckte ledde till att hon senare i livet skaffade påfåglar hemma på Mårbacka. Än i dag uppehåller man traditionen och har varje sommar påfåglar på Mårbacka, till besökarnas nöje.

"Hönsboken" av Anders Jansson och Nina Östman har illustrationer av den i dag superheta och internationellt erkända konstnären Sara-Vide Ericson som är författarnas dotter. Boken gavs ut 2007 och är tänkt att fungera som en praktisk handbok för den som vill skaffa eller redan har egna höns hemma – Anders och Nina hade egna erfarenheter att dra nytta av.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto

Vi har firat Dotterns födelsedag i veckan. Nu har hon blivit så pass gammal att man inte direkt berättar hur många år det handlar om ... men hon klär i sin ålder och gör sin mor och far både glada och stolta!

När barn blivit vuxna är de ju inte per automatik i föräldrahemmet på sin högtidsdag, men i år hände alltså det.  Och jag fick chansen att upprepa ett populärt grepp från förr: jag serverar "smörgåstårta" till frukost, runda bröd i en liten trave med ost och skinka, tomater och gurka och med levande ljus i! Dukas fram på grattis-tabletten jag broderat i korsstygn, i princip det sista broderi jag gett mig på (och avslutat). På Dotterns en prinsesstårta, Sonens tårtfat bär en variant med jordgubbar,

Det där med smörgåstårta i miniformat är mitt eget påfund. Ungarna fick det på varje födelsedag. Gissa om jag blev varm i hjärtat när jag upptäckte att Sonen nu uppehåller traditionen! Hans barn, mina barnbarn, får också frukosttårta på födelsedagen!

Där har vi hur som helst Veckans bild, den som Åke efterlyser varje söndag.

Här fyller Dottern år för allra första gången! Älskar bilden!

Copyright Klimakteriehäxan