Litterärt ABC: bokstaven R

Enligt O skapar Litteraturens ABC, bokstav för bokstav. Jag är en av dem som hängt på och nu tar vi tag i R! (Lustig nog är vi nästan ikapp nu med mitt ABC+, för där dyker R upp kommande onsdag!) Men här handlar det enbart om böcker, mitt val faller på verk av tre kvinnor:

 Berätta om en författare med för- eller efternamn på R!

Slår gärna ännu ett slag för Rebecca Skloot, amerikansk vetenskapsjournalist som mig veterligen bara skrivit en enda bok, men vilken bok! Vilken research! Vilken bra historia! "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) berättar om den unga svarta flerbarnsmamman som drabbas av aggressiv cancer och dör. Men innan hon avlider har läkarna tagit cellprover på hennes tumörer, prover som – skulle det visa sig – genom att vara oväntat livskraftiga fått enorm betydelse för cancerforskningen världen över och dessutom genererat stora inkomster för diverse medicinbokag. Skloot berättar också familjens historia och som hon gör det ... LÄS! (Det finns stycken som är lite för "medicinska" för exempelvis mig, men de hoppade jag saklöst över och det gjorde absolut ingenting.) 

Berätta om en bok vars titel börjar på R! 

"Rosa – prinsessan av Fäholmarna" är ett exempel på den fantastiska Barbro Lindgrens fantastiska texter. Rosa är hennes älskade hund, en bullterrier, skildrad i tre böcker men det här är en samlingsvolym med alla delarna. Läsaren får uppleva mycket ur hundens perspektiv, med lindgrensk humor, men här finns allvaret också. Så njutbart! 

 Berätta om en bok som innefattar en inre eller yttre resa!

"En del av mitt hjärta lämnar jag kvar" skrev den svenska diplomaten Diana Janse efter att hon varit utsänd från UD till Afghanistan, med postering i Kabul. Som jag läser boken blev detta både en yttre och en inre resa, strapatsrik både fysiskt och psykiskt. Idag skulle Janse förmodligen knappt känna igen sig ... Landet och dess folk gjorde stort intryck på författaren och lag läste texten med god behållning.
Copyright Klimakteriehäxan 

Saker att minnas 4

Visst är det kul att ta med sig något hem från en resa, ett besök i ett annat land eller en stad man kanske sällan kommer till? Jag har tagit mig för att visa er några saker som får mig att minnas, förhoppningsvis souvenirer förknippade med några andra tillbakablickar som inte varit till salu men som jag har sparat ändå. Det här är den fjärde!

Jag hade kommit till Rom för första gången, en stad jag dittills bara sett på film och i tv men som jag hade höga förväntningar på. Nu hade jag inte semester utan förväntades arbeta, men lite rast måste man ju kunna ta eller hur?

Första avbrottet för lunch slängde jag i mig något, antagligen pasta, vi var ju i Italien! och sen sprang jag. Med karta i hand skulle jag ta mig till den berömda Spanska trappan, där Audrey Hepburn och Gregory Peck synts i "Prinsessa på vift", en romantisk klassikerfilm. Trappan är ett MÅSTE för den som är ny i staden!

Visst hittade jag dit, visst fick jag veta att man varken får sitta, äta eller dricka i den. Men gå får man. Jag gick (eller rusade) i alla fall pliktskyldigast upp för de 135 stegen och ner igen, ständigt kollande klockan – jag fick inte komma för sent till eftermiddagens möte!

På väg tillbaka tvärstannade jag ändå. En liten farbror satt på en enkel pall på trottoaren. Framför sig hade han små tavlor som han uppenbarligen själv målat och som han nu försökte sälja. Han tog inte mycket betalt för dem, fast hur mycket/litet minns jag inte.

Ni ser här ovan vad jag valde. Har haft den på väggen sen jag kom hem från den där resan. Tycker den är jättefin, en perfekt souvenir som får mig att minnas Rom (även om motivet inte hämtats där)! För en sak är klar: prylar att bära med sig hem som minnen ska helst inte vara vare sig tunga eller skrymmande. Den här lilla somriga bilden är 10x10 cm inklusive ram och väger nästan inget.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans foto: Symboliskt (o)väder?

Denna vecka har bjudit på stor väderdramatik i huvudstaden, där jag befinner mig. När himlen ser ut som den gör på den här bilden (mitt bidrag till Veckans foto hos Åke) vet man att det är lugnast att bege sig inomhus. Strax vräkte regnet ner, för att ytterligare ett par timmar senare ta slut och lämna över till sol och blå himmel igen! Faktum är att jag kunde ta mig ett härligt dopp i sjön på fredagen, förmodligen säsongens sista men säker är jag inte.

Med tanke på dagen, den när vi ska lägga grunden för hur Sverige ska styras de närmaste fyra åren, kan bilden på himlen med de stora mörka molnen symbolisera det politiska läget. Hur hotet ser ut och varifrån det kommer, det har vi förstås olika åsikter om i väljarkåren, men nog ser det ut att bli en kamp ända in mot målsnöret. 

Vi får hoppas att himlen ljusnar, att solen fortsätter lysa och vi får väl acceptera resultatet vilket det än blir, nöjda med att åtminstone ha utnyttjat vår rösträtt. Det lär bli en spännande valvaka.

För den som avgår med segern är det sedan bara att rätta sig efter Sveriges grundlag. I regeringsformens första kapitel, paragraf 2 står det vad som gäller: Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. 

UPPDATERING: Kö till vallokalen! Tror aldrig jag har varit med om det förut, i alla fall inte
 så här lång.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

700 000 000

-Så många röstsedlar har tryckts upp inför söndagens val till riksdag,  kommunfullmäktige och regionfullmäktige. Vi är 7,8 miljoner som är röstberättigade, så det finns nästan hundra per person, alltså! Att så många trycks beror på vallagen. Enligt den har  partier som fått minst en procent av rösterna i riksdagsvalet i något av de två senaste valen – och partier som har mandat i region- eller kommunfullmäktige – rätt att beställa namnvalsedlar gratis i en mängd som motsvarar tre gånger antalet röstberättigade i respektive valområde. Mycket skräp blir det.

En valdag av äldre modell

Här bjuder jag på ett smakprov ur min lilla bok "SÅNT nästan bara JAG MINNS". Underrubriken lyder "Om händelser och människor i Värmskog" och det jag berättar om tilldrar sig huvudsakligen på 50-, 60- och 70-talet, i byn där jag föddes och växte upp och som jag kallar Barndomslandet här på bloggen. Valdagen av årgång 2026 ser inte precis likadan ut som den gjorde förr ... rätt att rösta hade jag förstås inte heller ...

VALDAG

Det kommer med jämna mellanrum en söndag i september som inte är exakt som alla andra söndagar: Valdagen. Tillfälle att påverka samhället i stort genom att ge sin röst åt ett politiskt parti, om än i en liten valkrets.

Den där dagen högtidlighölls åtminstone förr i världen på största allvar. Det var Demokratins Dag, även om ingen talade om det i de termerna. Viktigt, hur som helst. Män satte på sig kostym, skjorta och slips, ja kanske till och med en hatt. Kvinnor letade fram finklänningen ur garderoben och eventuellt hade det redan hunnit bli en ny huvudprydnad till hösten? I så fall var det läge för premiär! Så iväg till vallokalen, det kunde exempelvis vara Björnebols missionshus.

Någon lång kö hann det aldrig bli när de röstberättigade i Värmskog skulle lägga sina valsedlar i urnorna, det var medborgarna för få för. Inte tog det lång tid att räkna de där lapparna heller, men man fick naturligtvis invänta klockslaget som gällde i hela landet – det kunde ju tänkas att en eller annan soffliggare kom på bättre tankar och ville utnyttja sin rättighet om än i sista stund.

De mest intresserade gick inte hem utan fördrev väntetiden med samtal om ditt och datt. Snart skulle de ju få veta hur vindarna blåst, om förändringarna blivit stora, om makten förskjutits åt det ena eller andra hållet.

När siffrorna redovisats återvände var och en hem till sitt, många med en lapp med resultatet nedpräntat i blyerts för analys över en sen kopp kvällskaffe med en bit hembakt sockerkaka.

-Tänk att socialdemokraterna gick upp med fem?

-Jo men du vet det kom ju nytt folk till Ekebol, dom känner vi väl inte så noga?

-Bondeförbundet håller i alla fall ställningarna!

-Vi bor ju i jordbruksbygd. Bönderna håller ihop förstås.

-Jag som trodde att högern skulle gå fram.

-Nä Johanssons röstade nog på folkpartiet, så måste det vara.

-Fast det var en kommunist mindre i år?

-Han dog ju, Pettersson, i våras!

Det där med valhemligheten, det gällde naturligtvis även i Värmskog. Även om det var ett relativt begrepp, så att säga. För nog kröp partisympatierna fram emellanåt, kanske på symöte, kanske på körövning, kanske i affären … och inte var det väl så viktigt att hålla hemligt heller?

Om man såg till riket i dess helhet så hette statsministern år efter år Tage Erlander, socialdemokrat från Värmland. Han ledde regeringen från 1946 ända till 1969 och fick därmed en extra och dubbeltydig titel: Sveriges längsta statsminister. Erlander var 192 cm i strumplästen.

Copyright Klimakteriehäxan

Tankeställare (lånad från USA)

 I morgon är det dags för oss som inte redan röstat, vilket ju rekordmånga gjort i år. Det är inte läge att skolka!

Dåliga politiker väljs av bra människor som inte röstar.

Veckans mening – om sommarfröjd

Kanske väntar man sig inte när man börjar läsa en deckare att den ska bjuda på vackrast möjliga skildring av svensk prakt i form av sommarblomster. Men det får man ändå i "En liten droppe blod" av Christoffer Carlsson, som skrivit en rad kriminalromaner men som jag av oklar anledning hittills aldrig läst, trots alla lovord han brukar få. Nu slås jag av vilken naturvän han måste vara innerst inne – ja, kriminologer kan nog behöva tänka på något vackert emellanåt. Här bjuder han (och jag) på Veckans mening, den som Skriv-Robert efterlyser på lördagarna:

Blåklockor, kaprifol, kungsmynta, stäppsalvia och stockrosor, allt det vackraste har sin tid nu och doftar vildsint och starkt, nästan för mycket, näsan vet inte riktigt vad den ska göra av allting.

Copyright Klimakteriehäxan

(O)viktigt

Elisa Matilda får fart på oss bloggarkollegor på fredagarna med sina fem frågor, som man aldrig i förväg vet vart de ska ta en. Idag ser de ut så här:

1. Vilken helt oviktig sak har du en stark åsikt om? Här blev det ERROR i min skalle. Om jag har en stark åsikt om något måste detta något väl ändå vara lite viktigt, om än bara för mig?
2. Vilken liten sak kan störa dig mer än den borde? Att grannen dammsuger trägolv med hårt munstycke. Det hörs.
3. Vilken helt oviktig sak skulle du vilja vara bäst i världen på? Kan inte välja, behöver inte bli bäst i världen på någonting men vill gärna vara lite bra på mycket annat.
4. Vilken liten sak kan du bli orimligt nöjd med? Orimligt vet jag inte men nog är det roligt om folk synbart uppskattar maten jag lagat.
5. Vad är något du fortfarande inte kan? Hålla ett personligt tal. Folk tror att jag kan, men ack så fel de har.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

70 000 000

-Så många kronor har någon betalat för ett hus i Viggbyholm, norr om Stockholm. Denne någon får en bostad med åtta sovrum, sex badrum, infinitypool, gästhus, walk in closet i storlek som en ordinär klädbutik, garage för fem bilar, enorma fönster. Sjötomt förstås. En spekulant kom och tittade en fredag, på lördagen var köpet klart. Och (den hemlige) köparen verkar ha gjort ett fynd - samma hus var ute på marknaden för fem år sedan, då för 150 miljoner kronor. Jag missunnar naturligtvis inte någon detta till synes oslagbart fina boende. Men 70 miljoner? Om jag hade det på mitt bankkonto skulle jag ändå inte ha varit på köphumör. Tänk så mycket att städa! Och all fönsterputsning!  

Bild från Eklund Stockholm New York

Nu sätter vi P med plus!

Alfabetisk ordning, det vet vi vad det är och det är ett rättesnöre vi ofta respekterar. Men nu håller vi som bäst på med något som kanske kan kallas alfabetisk oordning – om än i alfabetisk ordning ... Vi skapar nämligen ett nytt ABC där bara positiva saker får plats. Tre trevligheter per bokstav ska det vara, och vi har faktiskt kommit fram till P+! P som i Positiv som i Plus, helt enkelt! Ser fram emot era inlägg, glöm för all del inte att lägga in länk i kommentarsfältet här!

Plåt

Det är hållbart, det är formbart, det är ett material som kan användas till nästan vad som helst, inte bara tak, konservburkar, bilar och ugnsplåtar. Jag råkar ha ett väldigt gott öga till föremål av plåt, har smycken, ljusstakar och annat, allt i svart (eller avsiktligt rostiga). Gillar Bengt & Lottas skapelser, har ett "ljusträd" från Kosta Smide. En jättefin väggfågel från Stubbviken Design sitter sedan länge på verandaväggen till huset i Barndomslandet. Från Danmark kommer min fasadklättrare, i kolsvart metall även han. På bilden längst ner ser du att jag hittat ännu en designfirma som gillar plåt, ja älskar plåt rent av!

Presenter 

Det är tveklöst trevligt att få, men också väldigt trevligt att ge bort. Det svåra är att hitta "något som passar". Ibland finns en önskelista och det kan vara praktiskt, men allra roligast är att komma på något alldeles själv, något som träffar mitt i prick! En årsrik granne säger inför varje högtidsdag att "presenter som äts eller dricks upp eller som vissnar tar jag gärna emot". Bra tänk när festföremålet ingår i folkgruppen "de som redan har allt"!

Pelargon
Denna härliga växt som trivs både inne och ute! Har haft jättefina exemplar på balkongen i sommar, de har blommat nästan ögonbedövande vackert, i god samklang med sina övervintrade släktingar.  Pelargonen sägs vara svenskarnas favoritblomma nummer ett, men lär från början ha varit en "överklassväxt för män"?!? Idag används den till både parfym, mat och terapi, eftersom den också är en sorts medicinalväxt, använd vid pms, torr hy, eksem och herpes. Och avkoket från bladen sägs både rena och stimulera blek och glåmig hy. OK jag har inte provat, är nöjd med att titta på mina! 

Plåt är ett kanonbra material för kreativa människor. Se här en liten tall som jag gav Dottern i födelsedagspresent! Blev jättefin på hennes fönsterbräda! Tallen kommer från Älska Plåt Design, ett företag som drivs av Anna Giss och Anne Johansson i Nässjö – de kallar sig gärna "Flickorna i Småland". Hur de kom på idén till att göra saker i plåt? Svaret:"Ur några tomma fönster växte en idé om att skapa något som håller – blommor i plåt som aldrig vissnar" och nu erbjuder de en lång rad "blommor" i plåt. Inte behöver de vattnas heller, möjligen dammas av emellanåt ...

Och därmed är vi inne på alfabetets andra halva. Vi har fjorton bokstäver kvar, fast kanske blir det lite färre. Bokstaven Q som egentligen ska dyka upp nästa vecka känns svår, glest mellan trevligheterna där tror jag, och samma problem kan nog komma att drabba X ... rätta mig om jag har fel!

Trevligheternas ABC+ knallar på i god ordning, bokstav för bokstav, onsdag efter onsdag. När det handlade om O+ trillade det in utmärkta O-märkta förslag från Jenny, Mrs Calloway, LillaSyster, Livshäxan, Margaretha, Åsa, Ingrid, Merika, Janerik, Debutsky och Josjos.

Copyright Klimakteriehäxan

Snart är lästimmen här!

Bara timmar återstår till Read Hour när jag skriver detta. Klockan 19 är det dags! Då hoppas Läsrörelsen att alla bokvänner är mobiliserade, att man tipsar varandra om läsning, kanske byter böcker rent fysiskt också, pratar om texter, om vilka tankar något man läst har väckt. 

Idén kommer från Finland och man har valt att lägga lästimmen på den dag FN utsett till läskunnighetsdagen. Lärarstiftelsen, Svenska Akademien och Svensk biblioteksförening stöttar projektet.

Bokläsare i alla åldrar från tolv år och uppåt ger sina egna boktips på sajten. De är tillsammans över 400 och kommer från olika bakgrund. Jag klickar helt på måfå på nummer 38 och hamnar hos professorn i kognitionsvetenskap Peter Gärdenfors. Han rekommenderar två titlar: "Lille prinsen" (Le Petit Prince) av Antoine Saint-Exupéry och "Pappan och havet" av Tove Jansson. Sitt val motiverar han så här: "Båda böckerna kan läsas på flera olika nivåer av både barn och vuxna och båda presenterar grundläggande mänskliga och existentiella problem i sagans form." 

Men det finns alltså ytterligare fyrahundra tips att ta del av. Bara att klicka runt! Nedräkningen till Read Hour har börjat.

Copyright Klimakteriehäxan

Högaktuellt: Politik

Politik – ja det ordet kanske står en del av oss upp i halsen just denna sista vecka inför stundande val. Debatterna, beskyllningarna och vallöftena avlöser varandra, men det är väl därför som Skriv-Robert valt temat till veckans tisdagstrio. Vi kan inte klaga på bristande aktualitet!

Irving Wallace blev först med att placera en svart man på posten som USA:s president. Han gjorde det redan 1965 i romanen "Mannen i Víta Huset" (The Man). Då var Barack Obama fyra år. Det skulle ta ytterligare fyrtio år innan han blev POTUS, men han var mera lyckosam på posten än sin litteräre föregångare, för den presidenten hamnade inför riksrätt (impeachment) ...

Mario Vargas Llosa, peruansk författare som fick Nobelpriset 2010, var tidvis aktiv även som politiker i sitt hemland, även om han aldrig lyckades bli dess president. Men flera av hans böcker handlar om politik och dessutom med bas i saker som verkligen har hänt. Så är det exempelvis med "Den sanna berättelsen om kamrat Mayta" (Historia de Mayta) som berättar om ett vänsteruppror på 1960-talet i en liten stad högt upp i Anderna.

 

Två amerikanska tvillingpojkar skiljs åt redan på BB och växer upp under helt olika förhållanden. Ändå kommer deras vägar att korsas, båda ger sig in på en politisk karriär och det slutar med att de är huvudkonkurrenter när guvernör ska väljas i delstaten Connecticut. Det är britten (och politikern) Jeffrey Archer som berättar historien, och han gör det (som alltid i mitt tycke) bra. Han ger också en god inblick i hur det kan gå till i  politiken i USA. Boken heter "Blodsbröder" (Sons of Fortune) och bjuder på lite av allt. Väldigt underhållande! 

Copyright Klimakteriehäxan 

Saker att minnas 3

Souvenirer.  Visst är det trevligt att ta med sig något som hjälper en att minnas, det kan vara ett besök i ett nytt land eller en stad man kanske sällan kommer till? Jag tänker framöver visa er några saker som jag tycker om, förhoppningsvis prylar förknippade med några andra minnen som inte varit försedda med prislapp men som jag har sparat ändå. 
Det här är den tredje!

Blir det ett äppelår i år? Tycker mycket tyder på det, har sett aplar med grenarna nedtyngda av stora mängder frukt. Vilken fest det kan bli! Äppelkakor, äppelmos, pajer, must – och så alla äpplen man tuggar i sig helt naturella, förstås. Men det på min bild är inget man tar ett bett av, även om det kan tyckas ha skett, för det är lite skadat i skalet.  

Detta mitt vackra äpple, ungefär 25 cm i diameter, är inhandlat på en julmarknad i Nynäshamn för ganska många år sedan. Jag var på besök hos en väninna, vi strövade runt i staden som är liten och trivsam. Vi kikade in på spa-hotellet som såg mysigt ut. Från hamnen kan man ta båten till en rad destinationer, band annat Gotland, man kan t o m kliva av på Gotska Sandön (det har jag gjort!) och färsk fisk finns förstås. Fiskboden i hamnen har öppet året runt och det doftar gott! 

Den här dagen lurade julen runt hörnet. Marknaden var inte stor men där fanns fina saker att köpa! Och visst handlar man gärna sin frukt på marknaden, eller hur? Åtminstone den färska ... Men här fanns ett annat fruktutbud, tillverkat i papier maché och vackert bemålat. Päron, apelsiner och äpplen var sorterna som jag minns det. Konstnärinnan var en äldre kvinna, uppenbarligen välkänd lokalt för sina verk. Hon har tyvärr inte signerat mitt äpple.

Jag hade svårt att välja men fastnade till slut för det röda och bar hem det med glädje. I mitt tycke var detta alls ingen julprydnad utan ett konstverk att njuta av året runt, och så blev det. Kan sätta ett litet likhetstecken till Jan Lööfs underbara barnbok "Sagan om det röda äpplet" – den är lika bra oavsett när man läser den!

Men så en dag, jag vet att det var ganska exakt sjutton år sedan (för det var en födelsedag) men jag minns det som igår, hade vi gäster. En av gästerna var en liten pojke, kanske fyra år gammal, kanske en blivande fotbollsstjärna, vad vet jag. Han såg och gillade mitt kära äpple, tänkte "BOLL!", tog upp det och dängde det i golvet med all kraft han kunde uppbringa. Den "bollen" studsade inte men det small högt. Jag insåg omedelbart vad som hänt – fast grabbens föräldrar tittade visst åt ett annat håll ...

Inget äpple tål den behandlingen, vare sig det är ett Royal Gala eller ett Jona Gold (som jag tycker att äpplet från Nynäshamn liknar). Och absolut inte ett i papier maché. Laga det går inte. Men slänga bort det? Omöjligt, såvida det inte spricker ännu mer. Jag försöker vända den skadade delen så att den inte syns. Äpplet är och förblir en kär souvenir från Nynäshamn, en stad jag inte besöker särskilt ofta.

Att det resmålet bara ligger en kort pendeltågstripp bort underlättade ju hemtransporten av en souvenir av det lite större slaget ...

Copyright Klimakteriehäxan

Blomstertid!

"Den blomstertid nu kommer" sjunger vi i juni och visst kom den – men den är faktiskt inte slut än! Ta som exempel den fina rosenskäran som blommar rikligt och lockar insekter i mängd. 

Eller kolla i mina balkonglådor! I fjol sa jag att jag aldrig mer skulle ha en petunia, eftersom de var fulla i bladlöss och det förtar verkligen en blommas charm.
Men titta! Jag har petunia i full blom! Två blå och en vit! De dök bara upp mellan mina nyköpta pelargoner. Uppenbarligen självsådd från fjolåret – och åtminstone för ögonblicket lusfria, så vitt jag kan se.

Då blev det lite blommigt som Veckans foto, och en liten länk till Åke där fler bilder vanligtvis finns att beskåda. Som bonus delar jag med mig av en skyltsöndags-skylt som fick mig att reagera ... vad är svaret på frågan? Jo, jag har kollat det nu ... men låter er sväva i ovisshet, så har ni något att fundera på!

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i september

Nionde månaden är här. Vi är definitivt på väg mot kyligare tider. Tills vidare kan man hålla värmen genom att sitta vid datorn och blogga lite ... och, som brukligt efter ett månadsskifte, skriva en Just nu-stump i Kulturkollos efterföljd.

Just nu läser jag egentligen ingenting, hattar runt, öppnar en bok, tar en annan och öppnar den, läser ett par sidor, och minsann om jag inte tar en tredje också ... så där håller jag på! måste fastna! Ge mig ett tips där jag fastnar direkt!

Just nu lyssnar jag på en CD med Carly Simon. Blev påmind om denna min gamla idol när hon nyss, vid 83 års ålder, gjorde comeback med ett nytt album. Har letat fram en skiva med Dolly Parton också ...

Just nu tittar jag på vackert röda rönnbär. I tv har vi börjat se de första säsongerna av brittiska "Line of Duty", det är faktiskt riktigt bra.

Just nu njuter jag av att sommaren stannar kvar lite till. För den gör väl det???

Just nu längtar jag efter att min envisa hosta ska ta slut. Har pågått i tre veckor. Urtjatigt.

Copyright Klimakteriehäxan