söndag, mars 02, 2025
Veckans bild – kan hejda Ior-tankarna?
lördag, mars 01, 2025
Veckans mening – om en skandal på högsta nivå
När, om någonsin, har en amerikansk president ägnat sig åt lika rått maktspråk?
Copyright Klimakteriehäxan
Nummerbyrån
kvadratkilometer – så mycket minskar snötäcket på norra halvklotet på ett år på grund av bara två företag. Det visar sig att Volvo och Preem, de två jättar som är Vasaloppets största sponsorer, med sin klimatpåverkan får ta på sig skulden för just de där 221 kvadratkilometrarna. Tål att tänka på när över 55 000 personer från 66 länder anmält sig till detta världens mest välkända långlopp på skidor, ständigt hotat av brist på snö. Starten går i morgon söndag klockan 8 från Berga by i Dalarna, målet ligger i Mora om någon råkat missa det, och om jag fattat väderprognosen rätt hotar regn. Källa: New Weather Institute
fredag, februari 28, 2025
Städdags
Fredag. Minns att det åtminstone förr i världen skulle fejas lite extra till helgen. Det fenomenet tror jag försvann, om inte annat så för att jag för min del ofta jobbade helger och så blev många lör- och söndagar som vilka vardagar som helst. Städa och röja fick bli något att ta tag i på dagar som kallades "lediga" men som ju knappast var det ...
Elisa Matilda sätter i denna veckas fem fredagsfrågor strålkastarljuset på det där med att fixa till hemma, städa, röja, rensa – nödvändiga evighetsuppgifter allihop, om du frågar mig.
- Vilken syssla föredrar du framför andra? Kanske tvätta. Rationellt i vår stora tvättstuga.
- Vilken drar du dig för att göra? Rensa köksfläkten, som samlar på sig fett.
- Har du någon städrutin? Inte längre, men förr dammsög jag i takt till hög musik ... det gick som en dans, haha!
- Var har du minst ordning någonstans? Ojojoj vilken samvetsfråga! Våra bokhyllor blir alltmer röriga ju fler böcker vi trycker in på olika ledder ...
- Vad glömmer du att städa? Besticklådan i köket, den samlar smulor men jag "ser" dem inte!
torsdag, februari 27, 2025
En given vinnare
I Grekland äter man moussaka. I Argentina asado. I Belgien moules frites. I USA någon sorts hamburgare. I Österrike blir det wienerschnitzel, i Portugal bacalhau. De kallas för nationalrätter, även om de kanske inte alla har den officiella stämpeln.
Sverige saknar förvånansvärt nog också en officiell nationalrätt. Nu har folk fått rösta på vilken sorts mat som bör få den titeln. Det är Sifo som på uppdrag av Ica gjort en undersökning. Nästan 1400 personer i vuxen ålder har svarat. Och resultatet? Det överraskar nog ingen. Se här:
1. Köttbullar med brun sås, lingon och potatismos (68 % av rösterna)Den svenska köttbullen befäster i alla fall härmed sin status. Fast den officiella nationalrättsstämpeln, den är fortfarande inte uppnådd. Kanske blir den aldrig det? Äter dem gör vi ändå, med glädje!
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, februari 26, 2025
En person jag vill möta
Själv väljer hon en författare som jag också gärna skulle vilja träffa: nigerianska Chimamanda Ngozi Adichie, som jag läst allt av – och tyckt väldigt mycket om, om man bortser från den lilla parentesen med barnboken om mammas sovsjal som inte bet vare sig på mig eller barnbarnen.
Men det finns en annan lysande skribent som har samma yrke som jag i botten: journalistens. Jag tänker på Jennifer Clement, av dubbelt amerikanskt-mexikanskt ursprung. Även av henne tror jag mig ha läst allt (utom poesin hon skrivit) och även i hennes fall finns en bok som inte höll de andras nivå. Det var hennes senaste, den självbiografiska "Löftet om en fest" (The Promised Party), som gjorde mig rejält besviken.
Ändå vore det otroligt spännande att möta henne, ställa frågor om hur hon researchar, om hennes liv i Mexiko (dit hon numera flyttat tillbaka), om läget på den stora amerikanska kontinenten där så otroligt många konflikter finns inte minst mellan "hennes två hemländer" som båda intresserar mig. Hon vet mycket om den illegala invandringen, den som Trump nu säger sig kunna stoppa, om maffiamakten, om knarkhandeln, hon känner folk i olika samhällsklasser och hon har självklart mängder av synpunkter på dagsläget. Clement har varit i Sverige flera gånger men jag har aldrig haft chansen att se henne IRL.
För dig som inte ännu stiftat hennes bekantskap så är det bara att sätta igång och bläddra! Själv hamnade jag först i "En bön för de stulna" (APrayer for the Stolen). Den bet direkt. Sedan finns "Basquiats änka" (Widow Basquiat) om vänskapen med den i dag enormt hyllade graffitikonstnären som dog av en överdos innan han fyllt 30. Och så "Gun Love", om mamman och dottern som, utstötta ur en rik familj, lever i en bil på en p-plats i USA. Ännu mer: "A True Story Based on Lies" och "The Poision That Fascinates". Oklart om de två titlarna översatts till svenska? Högst läsvärt alltihop, med undantag för den där självbiografin alltså.
Nu när jag googlar på de där titlarna hamnar jag hör och häpna på min egen blogg! Jag svarade på i princip samma fråga för åtta år sedan, så här kan du läsa mer om Clements böcker.
Copyright Klimakteriehäxan
CITAT om politik och bokrea
-Sölve Dahlgren på pigga sajten boktugg.se skrev detta igår tisdag i sitt nyhetsbrev, inför starten av stora bokrean som äger rum i dag onsdag. Att folk köar i ottan till bokrean har jag aldrig förstått mig på, men jag begriper ju mig ännu mindre på den nya ledningen som USA fått. Eller ska man säga drabbats av?
tisdag, februari 25, 2025
När Allah får vara med
Susan Abulhawa har palestinska rötter och hennes "Morgon i Jenin" (Morning in Jenin) berättar om en judisk och en muslimsk pojke och deras livsöden, som korsas. Jag tyckte mycket om boken och rekommenderar den gärna. Men när jag sedan läste "Det blå mellan himmel och hav" (The Blue Between Sky and Water) av samma författare svalnade jag betydligt, där blev dosen av religion för dominerande för min smak, så någon mer roman skriven av Abulhawa blir det nog inte för min del.
Liza Marklunds "Gömda" väckte med rätta mycket uppmärksamhet när den kom ut 1995. Svenska Maria/Mia förälskar sig i en vacker man med mörka ögon och det blir starten på ett dramatiskt och olyckligt liv när hon ska uppföra sig som en muslimsk hustru, långt från den svenska vardagen. Romanen bygger på en sann historia (som ifrågasattes men Mia valde så småningom att träda fram och bekräfta den) och Marklund följde senare upp den med "Asyl". Mycket bra läsning inte minst för romantiska flickor som gärna tittar djupt i svarta ögon ... (det låter fördomsfullt, jag vet, men ändå! att konvertera är inget för fegisar!).
Norska Åsne Seierstad har tillbringat mycket tid bland muslimer och skrivit flera synnerligen läsvärda böcker, alla byggda på gedigen research och mängder med intervjuer med "riktiga människor" som sedan, lätt omstöpta, befolkat hennes romaner. "Afghanerna" är den senaste om olika öden i ett land härjat av krig och våld med religionen som ett vapen, "Två systrar" berättar om flickorna som rymde från norskt tonårsliv i Oslo till IS där de blev barnafödande krigarhustrur, och i debuten "Bokhandlaren i Kabul" fick läsaren inblick i hur familjeliv kunde se ut i Afghanistan – en inblick som bokhandlaren i fråga inte gillade och så småningom beviljades skadestånd för av en norsk domstol.
Intressant läsning har det varit. Och naturligtvis är det viktigt att skaffa sig ett hum om denna enormt stora världsreligion som spelar roll i oändligt många fler författares verk än dem jag just pekat på. Tänker på Salman Rushdie ("Satansverserna"/Satanic Verses) och Khaled Hosseini ("Flyga drake"/The Kite Runner) exempelvis. Men i en trio finns bara plats för tre!
måndag, februari 24, 2025
Varför? Därför! Nu i garderoben
Varför tycker jag bäst om plagg som sitter lite löst?
Därför att jag tycker det är både bekvämt och klädsamt.
Varför har jag så många skärp?
Därför att jag har haft en midja. Minns det tydligt.
Varför är djurmönstrat så vanligt i modebilden, och på mina klädhängare?
Därför att det är snyggt, lättburet och aldrig verkar bli "ute" (vilket man iofs kan strunta i, trivselfaktorn är den som räknas).
Varför väljer jag bort att handla på nätet?
Därför att jag gillar och vill ha kvar vanliga butiker, även de som säljer second hand. Och därför att jag hatar tanken på att tvingas gå till posten och krångla med returer om något inte skulle passa. I butikens provrum ser jag ju hur/om plagget funkar.
Välkommen att hänga på och ge oss ännu en Selfie som inte kräver att du försöker ta en bild på dig själv ... man kommer långt med ord! Observera att du kan publicera ditt inlägg vilken dag i veckan som helst! Men glöm inte att lägga in en länk till din post i kommentarerna här!
Många hoppar på detta lilla äventyr och det tycker jag förstås är jättekul. Det har till exempel Gerd gjort, hon var först av alla förra veckan. Här fler i Selfie-entusiasternas gäng: Mrs Calloway, Hanna, Lillasyster, Hannele, Paula, Jenny, Margaretha, Ingrid, BP, Susjos, Nilla, Helene, Debutsky, Kraka, Anki och jag har hälsat på och kommenterat hos samtliga! Ha nu en fin vecka, med eller utan sportlov, med eller utan Selfie. Men lite Varför? Därför! blir det nog svårt att undvika, för det tillhör ju allas vår vardag eller hur?!
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, februari 23, 2025
Nu tar vi ner skylten!
![]() |
Ja men någon gång måste man väl komma till vägs ände? |
![]() |
Den här skylten har också tagits ner ... |
![]() |
Kan inte låta bli att reprisera min favoritskylt igen, men nu är det väl sista gången. Ser den som en besvärjelse, önskar att det vore ett löfte. |
lördag, februari 22, 2025
Dags igen: Jag säger NEJ!
NEJ säger jag till det enorma utbudet av chips i matbutiken. Hur är det möjligt att man erbjuder dessa onyttigheter i olika påsar, olika märken, olika smaker i hyllmeter efter hyllmeter utan hejd?
NEJ säger jag till de rökta räkorna. Är övertygad om att man rökt de färska som inte blev sålda (vilket kanske inte är sant men ändå) ... och färska är alltid godare!
NEJ säger jag till utglesningen av turer i bussnätet i Stockholms innerstad. Är medveten om att det kan verka direkt korkat, det finns områden i Sverige där man aldrig ser en buss, men vardagen kompliceras när kollektivtrafiken krånglas till.
NEJ säger jag till pizzerian som tar 88 kronor för en liten öl. (Kan avslöja namnet och adressen för den som vill veta.)
NEJ säger jag till alla cyklister som envisas med att strunta i samtliga regler för cykling i mörker: de saknar lyse, de saknar reflexer, de är klädda i svart eller i alla fall mörk klädsel. Och de är en fara inte bara för sig själva.
NEJ säger jag till årets semmelpriser på "finbageriet". 62 kronor för en vetebulle med mandelmassa och vispgrädde är för dyrt. Som tur är kan man hitta betydligt billigare men ändå goda!
Kanske vill du också säga NEJ till saker och ting? Kom loss, gnäll med mig! (använd min ytterst amatörmässiga "logga" om du har lust). Som sagt: Alltid retar det väl nån!
Copyright Klimakteriehäxan
Veckans mening – om hundar
Hundar är på sätt och vis som vackert väder, de får en på andra tankar.
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, februari 21, 2025
Gott nytt år!
En som också fyller år fast i morgon, det är Elisa Matilda, som passar på att ställa fem fredagsfrågor på temat medan vi andra naturligtvis gratulerar:
- Vilken typ av tårta är din absoluta favorit på födelsedagen? Gillar både prinsess- och olika sorters frukttårtor. Tackar heller inte nej till en chokladtårta. Det allra sannaste svaret är väl att jag aldrig säger nej till en tårtbit ...
- Hur planerar du att fira din nästa födelsedag? Stillsamt, det brukar bli det numera!
- Hur känner du inför att fylla år och bli äldre? Här finns det klassiska svaret: alternativet är värre. Fast man borde nog se det mer positivt och (oavsett ålder) tänka att, ja, tack, det blev ett år till!
- Vad har du på din önskelista? God middag och fin blombukett passar mig bra.
- Har du någon tradition på födelsedagar? Ingen för mina egna, men för födelsedagar i familjen: ja. När barnen var små fick de alltid "smörgåstårta" med ljus i till frukost, alltså en rund brödkaka med rätt antal tårtljus nedstoppade i pålägget. Och så broderade jag var sin "födelsedagstablett" i korsstygn (bilden) som fortfarande används. Dessutom bakar jag gärna egen tårta till familjens medlemmar.
torsdag, februari 20, 2025
En pippi och en gubbe att glädjas åt
Detta är inte minst viktigt om man betänker det som händer i världen just nu, högt över våra små grånade huvuden. Har lyssnat till Bernie Sanders, demokratisk senator, i dag 83 år gammal. Han satsade på att bli USA:s president för några år sedan, och kanske var det väldigt synd att han inte blev det. I jämförelse med den som innehar ämbetet just nu verkar han vara ett under av klokskap, i jämförelse med den nyss avgångne inte alls för gammal. Han konstaterar att vad vi nu bevittnar är en riktigt sorglig del i USA:s historia, och det blir ju en pandemi av det ... Sanders är en gubbe att glädjas åt, trots allt. Han skräder inte orden. Klicka här!
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, februari 19, 2025
När man vill se bilderna ...

Dagens ord 160
POLYKRIS
-Kanske är detta ett relativt nytt begrepp inte bara för mig utan i största allmänhet? Eftersom kriserna bara radar upp sig runt omkring oss, en efter en, den ena värre än den andra i en aldrig tidigare skådad takt. Trump, Musk, Putin och några fler herrar gör sitt bästa för att sprida oro. Bevistade en föreläsning där det här ordet dök upp, tillsammans med följande förklaring: "Sammanlänkade kriser som kan orsaka en kaskad av okontrollerbara händelser och leda till att jordens naturliga och sociala system kollapsar. Geopolitiska utmaningar, demokratiska tillbakagångar världen över och eskalerande klimatförändring, ojämlikhet och konkurrens mellan stormakterna." Man hukar sig. Som om det skulle hjälpa.
tisdag, februari 18, 2025
Böcker det svänger om
Kan direkt erkänna att jag inte har särskilt klart för mig vare sig hur dansen mambo går till eller hur en äkta mambo-låt låter – men två romaner har jag läst med nöje där just den där dansen spelar roll. Och jag är övertygad om att det är härliga rytmer: böckerna svänger det i alla fall om!
"Mambo i Chinatown" av Jean Kwok bjöd mig på en intressant inblick i hur den kinesiska minoriteten i New York lever, med gamla traditioner som inte enkelt låter sig kombineras med sådant som tilldrar sig på det moderna Manhattan.
"The Mambo Kings Play Songs of Love" skrevs av Oscar Hijuelos och berättar om hur två bröder från Kuba kommer till USA och lyckas skapa sig en karriär som musiker, med mambo som ledstjärna. Historien utspelar sig på 1950-talet och det var tydligen då som mambo var The Thing i Det Stora Äpplet. Romanen fick Pulitzerpriset 1989, för mig en garanti för god läsning.
Nu till bronset i denna "prisutdelning"! Här måste en favorit av helt annan sort beredas plats: "Majas alfabetssånger" med texter av Lena Anderson och musik av Kerstin Andeby. Teckningarna är de för Lena A typiska och så fina, Maja har hon ju ritat i en rad ljuvliga böcker! Och visst håller man med om orden som avslutar versen om bokstaven B: "Havet är blått och himlen är blå – men blåast av allt är nog blåklint ändå".
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, februari 17, 2025
Varför? Därför! Nu i kyl och frys!
Varför har jag alltid keso i kylen?
Varför har jag aldrig läsk i mitt kylskåp?
Därför att vi i princip aldrig dricker läsk – med undantag för jul- och påskmust. Som vi dricker när det är jul och påsk, men det gissade ni kanske redan ...?
Varför finns det alltid korv, renskav, köttfärs, lax och torsk i min frys?
Därför att något "rejält" ska man ju äta innan man får ta fram glassen.
Varför försöker jag alltid ta någon grönsak ur kylen till frukost?
Därför att det är gott och så tror jag (benhårt) på att det är nyttigt.
Varför köper jag ofta färsk pasta och lägger i kylskåpet?
Därför att koktiden är fyra minuter. Svårslaget! (Den är god också.)
Välkommen att hänga på och ge oss ännu en Selfie som inte kräver att du försöker ta en bild på dig själv när armarna är för korta, bakgrunden för rörig, håret står på ända och du har en röd fläck på näsan ... man kommer långt med ord! Observera att du kan publicera ditt inlägg vilken dag i veckan som helst! Och du kan skriva jättekort eller så långt du har lust med. Men glöm inte att lägga in en länk till din post i kommentarerna här!
Förra veckan hängde ett inte så litet och väldigt trevligt gäng på mitt initiativ. Kolla gärna runt hos Mrs Calloway, Ingrid, Hannele, Tove, Margaretha, BP, Lillasyster, Kraka, Susjos, Hanna, Jenny, Nilla, Gerd, Paula, Carita, Anki, och jag har hälsat på och kommenterat hos dem alla! Tror inte jag missat någon!
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, februari 16, 2025
En vit, kall och vacker vintersöndag
Skyltsöndag en gång till
Glashuset på Södermalm jobbar hårt på sin image som ett ställe där humorn får ta plats. Hur kul är då budskapet på denna gatupratare? Tja, det är väl upp till var och en att ha en åsikt om.
![]() |
Än en gång är det bevisat: frisörer tänker till innan de väljer namn på sin salong. En trevlig skylt blev det dessutom. |
En enda skyltsöndag kvar i BP:s hägn. Trogna skyltare brukar vara Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa, LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke. Nästa söndag blir det final och ajöss!
lördag, februari 15, 2025
Veckans mening – om något efterlängtat
Dags igen för att tänka tillbaka på det nyss lästa. Finns där en mening som fått mig att hejda mig lite extra? Det är Skriv-Robert som står för efterlysningen. Anledningen till den där lilla pausen kan vara en av många: det skrivna är roligt, ovanligt klokt, idiotiskt eller kanske bara vackert? Jag läser just nu "Glömda om söndagen" (Les oubliés du Dimanche) av Valerie Perrin, hon som gjort succé med "Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs). Den boken gillade jag, så nu plockade jag upp den här som jag iofs aldrig hört talas om ... men meningen som jag härmed utser till Veckans ger mig en sådan härlig känsla av något som jag och många med mig längtar efter: att slänga in ullkoftan i garderoben och hälsa våren välkommen!
Hon rör sig som en kvinna som äntligen kan klä sig i tunna sommarklänningar efter en mycket, mycket lång vinter ...
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, februari 14, 2025
Hjärtligt och vänligt
Kanske hör det då också till att Alla Hjärtans Dag sammanfaller med just den där veckan, men det har jag aldrig tänkt på förr. I dag är det hur som helst Valentins namnsdag, butikerna lockar med geléhjärtan i hjärtformade askar, jordgubbar i hjärtformade askar, choklad i hjärtformade askar, tvålar i hjärtformade askar ... ja nästan vad som helst går att förpacka i ett hjärta om man bara anstränger sig lite grand.
Har också noterat såväl kalsonger som trosor med hjärtan, örhängen och andra smycken och till och med någon väska, allt med hjärtan. Även bokhandeln hyllar hjärtetemat, så nog finns möjligheterna till firande alltid om man ser till presentidéerna!
För den som vill fira lite mera blygsamt och till mindre kostnad kan jag rekommendera en sväng förbi ingången från Swedenborgsgatan till pendeltågen vid Stockholms Södra Station. Där finns just nu en pusshållplats, och så vitt jag förstår behöver man inte ens en SL-biljett för att stå där och kyssas lite dagen till ära.
Elisa Matilda har i alla fall hoppat över hjärtedagen när hon formulerat sina fem fredagsfrågor. I stället är fokus på hälsa och välmående, bara att hoppas på friska hjärtan helt enkelt! Det är ju dessutom en odiskutabel sanning att den som är glad och känner sig älskad mår bättre av det, både fysiskt och psykiskt.
- När var du senast sjuk? Rejält magsjuk för ungefär en månad sedan. Oklart varför. Kanske smittad av barnbarn, men det är smällar man får ta.
- Vad har du alltid hemma när du är sjuk? Frisk eller sjuk, men piller typ Alvedon finns alltid, liksom någon sorts halstablett. Och te.
- Tror du man kan boosta sitt immunförsvar? Ja åtminstone lite. Med varierad sund kost och lite motion, vill jag tro. Sedan tackar jag ja till alla sorters vaccin också ...
- På vilket sätt får du bäst återhämtning? Vila. Den där magsjukan fick mig att sova otroligt mycket.
- Finns det någon huskur som faktiskt fungerar? Minns att jag lärde mig en som hejdade förkylning från att bryta ut, men sorgligt nog har jag glömt vad den innehöll ... ingefära och citron, kanske?
torsdag, februari 13, 2025
Den här texten kan jag verkligen rekommendera!
![]() |
Bilden dök upp på nätet, vet inte vem jag ska tacka? |
Det här är väldigt långt, jag vet, och på engelska dessutom. Men vilken fenomenalt bra text om USA:s president Donald Trump! Den skrevs i december 2024 av en kanadensisk journalist, Andrew Coyne, som jobbar på The Toronto Globe and Mail, och nu har den uppenbarligen blivit viral. Att Trump utgör ett hot mot andra länder som Danmark och Panama är helt klart, och det känner man verkligen av i Kanada också. Sug bara på en av många av Coynes välformulerade meningar: "Uppgiften att regera USA har nu lagts i händerna på en gangster, vars enda mål vid sidan av att undgå att sitta i fängelse är att hämnas på sina fiender." Du får ta det som en läsövning, ett språkligt motionspass!
"Nothing mattered, in the end. Not the probable dementia, the unfathomable ignorance, the emotional incontinence; not, certainly, the shambling, hate-filled campaign, or the ludicrously unworkable anti-policies.
CITAT om en tjej som blivit vuxen
Allt du har hört om Bridget Jones är alltså lögn. Hon är både smal och lyckad.
-I morgon, på Alla hjärtans dag, är det premiär för ännu en film om och med Bridget Jones, tjejen som "uppfanns" av Helen Fielding i hennes återkommande kåserier i den brittiska dagstidningen The Independent på 1990-talet. Bridget räknade kalorier, rökte för många cigg och hade för lätt att ta ett glas vin, ja ett till alltså. Hon blev galet populär och förvandlades först till bok och sedan till långfilm. Jag tillhör kretsen "Bridget Jones vänner" (fast den kanske inte finns på riktigt?) och har skrattat, känt igen mig, och också lidit lite med henne när hon brottats med mobbning på jobbet, kärleksproblem och krävande föräldrar, exempelvis. Till sist gifte hon sig med en drömprins, men lyckan blev kortvarig eftersom han dog. Nu är det alltså dags för "Mad about the Boy" som är film nummer fyra och ja, jag vill nog se den. Men faktum är att just den boken tyckte jag var betydligt tråkigare än de tidigare ... Nu verkar det ändå som om Bridget håller på att få ordning på sitt liv, tjejen har blivit vuxen. Filmen får stor uppmärksamhet i förväg – det har gått åtta år sedan den förra – och citatet har jag hämtat här.
onsdag, februari 12, 2025
Blir Ormens år ett gott år?
Nyårsfirandet har i alla fall även i år delvis bestått av att den som haft vägarna förbi Kungsträdgården i Stockholm har kunnat se ännu en uppsättning av kinesiska konstverk, figurer med lampor inuti som lyst upp dygnets mörka timmar. Jag hann fånga dem innan de förpassades till – tja, jag vet ju inte exakt vart, men en sak är klar: nog ser pandan ut att vilja bort från Kungsan. Den pampiga och fantasieggande fjärilen längtar förmodligen också till soligare och varmare omgivningar ...
Låt oss innerligt hoppas att Ormens år kan bli ett Gott Nytt År, såväl i Kina som här (och i resten av världen också, gärna!)
Dagens ord 159
MAMMAKORV
-Du har förmodligen också en! För "mammakorv" benämns tydligen numera ett av vinterns vanligaste ytterplagg, den långa dunjackan, ett "vintermåste" sedan mycket lång tid tillbaka. Modeskribenten Alice Aveshagen startade diskussionen om de varma med tämligen formlösa jackorna i Svenska Dagbladet och nu är debatten intensiv! Som tur är behöver du inte bry dig. Kryp in i din jacka och var glad att du slipper frysa!
tisdag, februari 11, 2025
Du om jag får be – tio år senare ...
Med jämna och ojämna mellanrum får den nytt liv, debatten om den lämpligaste formen för tilltal i det nutida Sverige. Nu visar en färsk undersökning gjord av Novus på uppdrag från Språktidningen att 71 procent av de tillfrågade vill bli duade, medan12 procent föredrar "ni". Tack och lov. Den här texten i ämnet skrev jag för tio år sedan och det visar sig att den är högaktuell!
NU ÄR NIANDET HÄR IGEN OCH JAG GILLAR DET INTE!
-Vill ni ha kvittot i påsen? undrar expediten bakom kassaapparaten
Förvånat tittar jag över min axel: står det folk där som också handlat, och som på något obegripligt vis lyckats betala sina varor före mig trots att jag står längst fram?
Ingen, absolut ingen står bakom mig. Det är mig hon menar när hon säger ”ni”. Fast jag bevisligen bara är en.
-Du kan lägga det i påsen, det blir bra, tack ska du ha, säger jag och undrar om flickan märker mina dubbla ”du”, uttalade med eftertryck.
Irriterad lämnar jag butiken. Antagligen har den butiksanställda gjort som hon blivit lärd och tillsagd. Man har haft någon säljkurs. Det har också inneburit att man förklarat att det där med att säga ”du” till alla och envar, det är inte artigt. I vår affär säger vi ”ni”!
Det var 1967 det hände. Vi blev ”du” och ”bror” lite till mans. Eller Bror med stort B, för då syftade man på Bror Rexed. Det var han som satte igång alltihop när han blev generaldirektör för Socialstyrelsen och meddelade att han hade för avsikt att dua samtliga som arbetade där. Dittills hade man ofta tilltalats med ett vasst litet ”ni”, oavsett ålder, ställning och sammanhang. ”Vad har ni för yrke?” frågade Lennart Hyland den 21-åriga Anni-Frid Lyngstad när hon var i karriärens startgropar och gästade Hylands hörna. Idag när hon har passerat 70, är världsberömd och superförmögen skulle väl ingen normalbegåvad svensk komma på tanken att tilltala henne med något annat än ”du”. (Utom i någon assnobbig boutique, kanske.)
”Du-reformen” fick snabbt luft under vingarna. Dagens Nyheter anammade den, fler följde efter. Och det lilla ordet ”du” ersatte till sist så gott som alltid ”ni”, såvitt det inte var pluralformen som kom till användning, förstås. Dessförinnan var ”du” ett mer privat och intimt tilltal. ”Ni” var alls inte den artiga varianten utan snarare lite nedlåtande, ett ord att ta till i samtal med underlydande. Mot den bakgrunden kan den tyckas lite märkligt att medlemmar av kungafamiljen i dag accepterar att tilltalas med ”ni” men inte med ”du”… men där finns ju ”Ers kunglig höghet” att ta till, förstås …
Den som fram till den rexedska revolutionen ville verka artig på riktigt använde sig av titel och efternamn: doktor Johansson, fru Karlgren, prostinnan Engvall. Samma beteende finns eller har funnits i andra länder och samhällstyper. Jag ska sent glömma sommaren 1970 i Wien när jag, 22 år gammal, oavbrutet titulerades Frau Doktor eftersom folk inte visste vad jag sysslade med utan valde att ta höjd för något avancerat och inte verka oartiga!
En annan utväg när tilltalet var ett problem var att hemfalla till passivform, något som låter riktigt skojigt i moderna öron: Has det redan ätits lunch? Ska det lunchas på krogen?
Men nu är det här igen, niandet. Jag gillar det inte. Kallt och vasst låter det, vad den som använder det än tror. Jag känner en avståndsmarkering, ett inbyggt utpekande – kanske av mig som äldre, eller som en person på fel plats, en som inget begriper men som faktiskt borde fatta … Medan ”du” har viss inbyggd värme och, framför allt, duger åt precis alla.
Hur hejdar vi niandets återintåg? Hur försvarar vi det demokratiska duandet? Upp till kamp, du också!
Copyright Klimakteriehäxan