Tänk att jag minns hur märkvärdigt det var med nyår förr i världen. Hur man satt och övade sig på att skriva det ändrade årtalet, med den nya slutsiffran. Hur man påstod att det var "svårt", kanske inte väldigt svårt men i alla fall lite ... Hur man i dagboken summerade året som gått. Hur man valde att sortera sina minnen. Hur man förde över vissa saker till den nya fickkalendern. Hur man framför allt i de sena tonåren oroade sig för att inte ha en bra plan för själva nyårskvällen, det gällde ju att fira, "ha roligt" till varje pris! Hur man skrev en önskelista för det år som just börjat.
Tack och lov har det där med byte av årtal blivit väldigt mycket mindre ödesmättat. Tror att dramatiken har minskat i samma takt som min ålder ökat ... Det har säkert också bidragit att jag inte så sällan jobbat i nyårshelgen, det var ofta priset för att vara ledig på julafton, vilket jag prioriterade.
Önskelistan blir numera aldrig nedskriven, men nog finns den där i bakhuvudet. Om hälsa, om glada och lyckliga barn och barnbarn, om lugn och ro, och så förstås det som Sven Melander en gång präntade i alla tv-tittare och ett barn som inte kommer på "rätt" svar när Sven ställer frågan om den hetaste önskningen. Ungen skulle säga "Fred på jorden!" men kom aldrig på det ... Idag är det svårt att glömma hur mycket ofred vi har omkring oss.
Nu har jag i alla fall hängt upp ny almanacka på kylskåpet och bytt inlaga i min lilla filofax, idel blanka sidor. Känner inga problem med att skriva 2025 i stället för 2024 ...
Ute är det vinter, isen lägger sig, det är trettondagsafton. God fortsättning, igen!
Snart kommer de, årets första djärva skridskoåkare ... |