I samlad tropp

Vi är många, vi som samlar. Men vi samlar förstås på olika saker. Debutsky samlar på Muminmuggar, Hannele på böcker och påfåglar, Orsakullan på finporslin, Susjos på bonsaiträd, BP satsar på erfarenheter (smart för de är inte fysiskt utrymmeskrävande), Janerik vill utöka sitt filmotek, Paula är så klok att hon samlar minnen, Professor Deutsch kan tänka sig att samla på pengar ... Mrs Calloway vill ha yllebroderier. Det där fick jag reda på när jag klickade runt bland bloggarna som svarade på Elisa Matildas fem fredagsfrågor en gång. Själv tycker hon att tavlor är något som verkligen är värt att samla på.

Tavlor – ja det kan jag hålla med om, men där finns ju en begränsning. Den heter väggutrymme, och den gränsen är absolut även om man som jag försöker hänga om verken ibland, låta någon bild få lite "ledigt" för att sen återkomma med ny lyskraft.

Min "konstsamling" har det fina med sig att i princip varje grej jag har har sin egen historia, ett minne av konstnären, hur det gick till när verket blev mitt, var i världen jag befann mig. Inser att jag började köpa konst väldigt tidigt, gott och väl innan jag hade fyllt 20. Då valde jag affischer och billiga tryck, och det tycker jag fortfarande man kan göra. Det är ju i grund och botten bilden man bryr sig om, inte originalet, ofta helt ouppnåeligt dessutom. Tänk bara på mitt underbara Mona-Lisa-draperi som blev utslitet ... det var inte signerat av da Vinci precis! Men hon såg ut exakt som hans, fast hon var stor som en dörröppning! Och ja, jag saknar henne än.

Hemma är det ju man umgås med sina samlingar. Tror att jag redan bekänt att jag utan tvekan är kuddoman. Älskar att byta kuddar i soffor och fåtöljer, som då förändras radikalt. Har alldeles för många prydnadskuddar i källaren, vet att jag måste rensa. Men även när det gäller kuddar finns det en story bakom i princip var och en och då blir det genast svårare! Några har jag gjort själv, andra har jag fått eller köpt, det finns både hembroderade, Ikea-produkter och franska skönheter i gobelängväv ...

Och så är det den där samlingen som bara uppstod alldeles av sig själv: jag har ju pippi på fåglar! Visst, jag älskar förstås koltrasten och sädesärlan och domherren, men sådana samlar jag inte på. Min pippisamling består enbart av fåglar som inte kan flyga. De har inte ens försökt. Har visat de flesta här på bloggen, det finns ett hundratal (jag har inte dunderkoll på dem alla nu). De har i alla fall en egen etikett här på bloggen, klicka på den och scrolla ett tag så får du bekanta dig med väldigt trevliga icke-flygande fåglar och deras historia! Gjorde till och med en liten bok, "Klimakteriehäxans fågelbok" för något år sedan. 

Ja jag har nog tagit klivet tillbaka till det uråldriga samhällssystemet när alla var jägare och/eller samlare. På sätt och vis i alla fall. För dagens hängivna samlare är ju ständigt på jakt, det må vara efter dyrgripar eller bara kul prylar. En pippi, en kudde, en liten tavla ... och så känslan när man hittat rätt! Så härligt! 

Tavlor hemma hos mig. I mitten en favorit: "Moder Jord" av EWK, Ewert Karlsson,
legendarisk  tecknare med politisk satir som specialitet.  

Copyright Klimakteriehäxan