Kvar i lässvackan

När månaden heter juli är det semestertider. Också en tid på året då många läser mer än vanligt, i skuggiga bersåer eller mysiga hängmattor – i sådant sommarväder som vi har just nu blir det inte solstolen som drar, för då blir det snabbt alltför varmt för att hjärnan ska hänga med i några litterära svängar, inte ens om de är av enklaste slag ... 

Mia i bokhörnan undrar nu i ännu en helgfråga, precis som hon brukar på torsdagarna: Har du gjort en tbr för sommaren (to-be-read, alltså en lista på böcker som ska bli lästa)?

Ack nej, det skulle bara göra mig deprimerad. Är fortfarande inne i en lässvacka, det kan gå dagar när jag inte öppnar en bok. Tråkigt, men ett faktum. Hoppas bara att jag "tillfrisknar". Och om/när jag gör det har jag travar, ja mängder med böcker som jag egentligen vill läsa! Både nya och gamla faktiskt. Men nån planering kommer det inte att bli tal om.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en språklig detalj

"Du som inte kan skilja på de och dem får väl vänta på din dom."

-Sverige mot särskrivning

Att vara sommarpratare – eller inte ...

Enligt O riktar blicken mot radion och den eviga serien Sommar i P1, som traditionsenligt inleddes på Midsommardagen. Första gången det sändes var 1959! Förr i världen missade jag ogärna ett enda program, numera lyssnar jag sällan, fast sitter jag i bilen brukar det hända. Jag tycker att jag alldeles för sällan blir berörd och överraskad, men jag vet förstås att väldigt många andra har en annan åsikt. Denna veckas kulturfråga lyder hur som helst så här: Vad skulle ditt sommarprogram handla om? Vilken musik spelar du?

Faktum är att för länge sedan, 42 år närmare bestämt, försökte jag få göra mitt eget Sommar. Hade just avslutat två år i Centralamerika, upplevt massor som exempelvis hur diktatorn Somoza störtats av Sandinisterna i Nicaragura. Hade vistats en hel del bland indianerna på landsbygden. Köpt levande gris på torget (inte alldeles enkelt!), sett fantastiska textilier växa fram. I packningen när jag vände hem på försommaren fanns grammofonskivor jag knappast trodde gick att köpa på Åhléns skivavdelning: marimbamusik från Guatemala, mexikanska mariachis, och så den fantastiske Carlos Mejia Godoy som blev Sandinisternas musikaliske budbärare.

När jag hade packat upp skrev jag ett brev till radion: "Hej, jag har just avslutat två år i Centralamerika, jag har massor att berätta och dessutom musik som skulle vara roligt att presentera för en svensk publik. Alltså skulle jag vilja göra ett sommarprogram!"

Visst fick jag svar. Det stod i stora bokstäver fast mellan raderna: OCH VEM TROR DU ATT DU ÄR SOM BARA KAN KOMMA MED ETT SÅNT IDIOTISKT FÖRSLAG SOM DU KAN STOPPA UPP NÅNSTANS DÄR DET ÄR VÄLDIGT MÖRKT DU ÄR VERKLIGEN INGEN KÄNDIS FATTAR DU INTE ATT DETTA ÄR ETT EXKLUSIVT UPPDRAG SOM VI DELAR UT OCH INGET JÄVLA ÖNSKEPROGRAM?! Ja det var ju inte formulerat precis så men budskapet var glasklart. Man kunde ju ha skrivit något kort typ "Tack för att du hörde av dig men tyvärr är säsongen redan planerad" och budskapet hade gått fram ... 

Jag hade inte fattat hur "fint" det var av få skapa sitt eget Sommar, även om jag förstås visste att den oförglömlige Torsten Ehrenmark var och är oöverträffad. Nåja, detta var alltså väldigt länge sedan. Och visst har jag emellanåt hört väldigt bra sommarpratare sen dess. Men riktigt tagen har jag sällan blivit, även om det har hänt. Däremot känner jag ganska många som pratat och flera som jobbat som redaktörer för programmen. Många vittnar också om stor vånda när de ska skrida till verket. För egen del tänkte jag aldrig mera tanken.

Därför blev jag rätt häpen när jag 2009 blev ombedd (jo faktiskt) att göra ett sommarprogram för Radio Värmland. Då hade mycket hunnit hända, jag hade bland annat levt ytterligare fyra år i Latinamerika. Efter viss tvekan sa jag ja och nånstans har jag det inspelat men minns inte var ... Musiken jag valde den gången var förstås delvis värmländsk (Monica Z och Sven-Ingvars) men en del fina favoriter med amerikanska singer-songwriters blev det också om jag minns rätt. Plus lite latinotoner.

En sak insåg jag: man snyter inte ett sådant program ur näsan på en halvtimme. Det är att lägga ett rätt stort och komplicerat pussel, med krav på dramaturgi, tidskoll, variation och underhållning. Så kanske hade det där jag ville göra 1980 inte blivit bra alls. Men det får vi aldrig veta, varken du eller jag eller radiopubliken. Som år efter år är jättestor och, såvitt jag begriper, nöjd och belåten. Surkäringar som jag utgör en minoritet!

Copyright Klimakteriehäxan

När tiden går ...

Året var 1976. Det var en alldeles otroligt dramatisk händelse: en israelisk specialstyrka gick till attack och befriade 103 personer som satt som gisslan på Entebbe, flygplatsen som hör till Ugandas huvudstad Kampala."90 minuter i Entebbe" (90 Minutes at Entebbe) av William Stevenson kom ut kort tid efteråt. Jag köpte den i USA och blev naturligtvis fascinerad av det som kallades "Operation Thunderbolt". En perfekt genomförd blixtraid. Tror inte en liknande historia utspelats vare sig förr eller senare! Vilket bör betyda att boken kan läsas med behållning även i dag, nästan femtio år senare.

Mer krigiskt: "Hundra och en dag" (Hundre og én dag) är den av mig så beundrade norska Åsne Seierstads berättelse om hur hon 2003 stannade kvar i det belägrade Bagdad som en av få västjournalister fram till dess att staden föll. Seierstad rapporterade i en rad nordiska medier (och tjänade väldigt bra med pengar på det ...) Imponerande inblick i en utrikeskorrespondents vardag. Sannerligen inte alltid en dans på rosor.

 

Men allt är ju inte krig. Det finns kärlek också! "Halv elva en sommarkväll" (Dix heures et demie du soir en été) av Marguerite Duras kom ut 1962. En bilsemester i Spanien länkas ihop med ett dödligt svartsjukedrama och det blir jakt på mördaren. Läste den för ganska länge sedan, men minns den som bra.

Se där tre böcker som uppfyller Ugglans kriterium för Tisdagstrion denna vecka: Tid i titeln (ordet tid i olika varianter, klockor, tidsangivelser osv.). Ingen av dem förvisso nyutkommen, men jag tror att alla tre tålt att tiden gått sedan de skrevs!

Copyright Klimakteriehäxan

Kampen för plats i garderoben

Marimekko 1988 (ja jag minns exakt!) i ett tyg att bli glad av. En riktig midsommarklänning!

Man behöver ju inte kalla det döstädning.

Men utan tvekan är det så att det av och till uppstår behov av rensning. Det gäller böcker, kläder, husgeråd, krukväxter, prylar. Av och till förresten, för den som fyllt sisådär femtio är det ofta så att behovet är konstant. 

Jag har riktigt svårt för det där. Välja, och framför allt välja bort! Visst, om "bäst-före-datum" är passerat med råge går det bra (råkade hitta en konserv som skulle ha ätits upp före 2013 års slut), men så många av mina ägodelar duger fortfarande enligt min åsikt, och duger bra dessutom!

Det handlar ju om saker som jag valt med kärlek och omtanke, om det är sådant jag skaffat själv. Sedan finns det presenter som man inte visste att man ville ha, men som per automatik får ett affektionsvärde som inte kan förringas.

Eftersom jag ständigt lever med de där tankarna på rensning gör jag då och då punktinsatser. Plötsligt fann jag mig stående i vårt källarförråd, där inte bara hyllorna utan även golvet är tämligen fullbelamrat. Efter en stund hade jag fem tomma resväskor utplockade, tillsammans med ett antal prydnadskuddar och riktigt många mattor i olika färger och storlek. Myrorna nästa!

Några skor beslöt jag också att skiljas ifrån. Och flera handväskor. Hade två snygga, nästan exakt likadana, syrran övertog den ena med glädje. Men både skor och väskor har också hamnat i grovsoprummet. Då har det handlat om hjälplösa fall, ett par superbekväma dojor verkade plötsligt vilja hoppa av fötterna ... ovanlädret "flagade" fast klack och sula var OK!

Det riktigt svåra i mitt fall, det gäller trots allt klädesplaggen. Visst finns det så kallade "felköp" men de är inte många. Jag kan slå till snabbt utan att grubbla jättemycket över prislappen (inom rimliga gränser) men då handlar det ju om kärlek och stark villhöver-känsla. Sedan har vi den där krympningsbacillen som stundtals härjar i min klädkammare. Men resten!

Tycker ändå att jag varit lite duktig på sistone. Har gett bort en hel del kläder till bekanta, har sålt enstaka plagg, gynnat både Stadsmissionen, Röda korset och Frälsis. Lämnat in hos en second hand-butik som säljer på kommission, vet inget om resultatet.

Men ironiskt nog har också saker dykt upp från forntiden, kläder som legat i källaren och som jag inte haft en tanke på på åratal. Visst, jag känner till teorin om att allt man inte använt på ett år ska rensas bort, men det går inte. Inte när man till exempel återser en fantastisk Marimekko-skapelse från 80-talet eller en enkel men vacker lång klänning från samma årtionde. 

När jag gräver vidare hittar jag flera guldkorn. Några hamnar i tvätten, andra får ta en sväng på balkongen och lufta sig. Två älskade 70-talsklänningar, också från Marimekko, kan tänkas inbringa några  hundralappar.

Bara att gräva vidare, fast kul tycker jag inte att det är. Jag fortsätter i alla fall på den inslagna vägen: lägger i olika högar för "ge bort", "testa second hand", "hopplöst fall". De senare är extremt få! Och ytterligare nån gammal goding från 70- eller 80-talet dyker upp. 

Nå, blev det mer plats i garderoben? Nej det märks ingen skillnad. Hur är det möjligt? 

Copyright Klimakteriehäxan

Nu blir det reklam!

Skyltsöndag igen! Ingen jätteskörd denna gång. Fast "reklam" för hörböcker och en krog. Men fler skyltar, både smarta och tokiga, snygga och fula, hittar du sannolikt via BP.

Bussen framför budskapet. Hoppas att busschauffören inte lyder rådet och lyssnar utan
koncentrerar sig på trafiken. Han har ju ändå ansvar för sina passagerare, som kan
vara många, och en bra bok kan, det vet vi, få oss att glömma både tid och rum.

Det är faktiskt inte språkpolisen i mig som reagerar negativt. Jag tycker i stället att den där
stavningen är lite kul, eftersom kiosken hör ihop med restaurang J vid Nacka Strand.
 Varför hela bilden går i blått begriper jag dock inte ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om tänder och trolldom

Veckans mening hämtar jag denna gång ur en bok som kan vara den märkligaste jag någonsin läst, eller åtminstone på väldigt länge. "Kvinnorna på Gråskär" kom ut 1954 och Maj-Britt Eriksson skrev ytterligare ett tjugotal romaner. Ändå var hennes namn totalt obekant för mig. Hon berättar historier från Roslagen, mustiga och inte utan humor. Här är det tre generationer kvinnor som lever ett hårt liv vid och på havet, med män som stundtals inte duger nånting till, men som ändå kan få hjärtan att klappa. 

Litteraturfrämjandet valde den här boken till serien "En bok för alla" och kallar texten för "målande prosa, ofta med tidstypiska dialektala uttryckssätt" (inte alldeles lättläst om du undrar: säl heter exempelvis själ, vilket jag tyckte var lite överraskande!). Det visar sig också att rönn är "trollträ", åtminstone förr i tiden och på öarna på vår östra kust ... Med ett tips om hur man botar tandvärk blir detta min mening för denna vecka, så som Skriv-Robert föreslår:

Det botas med nie pinnar, peta i tand med pinnarna, ska vara av olika sorters träslag och borra sen in pinnarna i en tionde som ska vara rönn, så blir man av med värken.

Det var den fina omslagsbilden som fångade min blick. Tre kvinnor, tre generationer,
tecknade av Harald Lindberg.

Copyright Klimakteriehäxan

Midsommar

Tänkte jag skulle försöka skramla ihop bilder på sju blommor, inte för att ha dem under kudden precis, utan bara för att visa dem här på bloggen. Men jag kom av mig och gick och badade i stället ... fast innan dess såg jag till att ha fått hem jordgubbar. Så goda (och ja, ovanligt dyra!) Har till och med kommit ihåg att hissa flaggan. Fast det vore en överdrift att påstå att den flammar stolt.

Om du råkar ha någon minut att slå ihjäl så här på en helgdagsafton kanske det kan roa dig att följa med mig på midsommarfirande i Argentina. Det är inte exakt som du har planerat, det tror jag att jag vågar lova. Här är biljetten, bokad, klar och gratis!

Och medan jag ändå är i farten passar jag på att besvara Elisa Matildas fem fredagsfrågor, föga överraskande denna gång med midsommar som tema:

1. Hur spenderar du midsommar i år? I Barndomslandet
2. Vad kommer finnas på ditt lunchbord? Sill, färskpotatis, lax, skagenröra
3. Kommer du dansa runt en midsommarstång? Nej
4. Har du någon midsommartradition? De jag eventuellt haft har nog dött ut tror jag
5. Vad gör du denna midsommar du inte gjorde förra året? Kommer ihåg att sätta upp flaggan ...

 

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 119

 GARDEROBSDJUR

-Visst har vi djur i garderoben eller hur? Lite fårskinnspäls kanske, det är ju lovligt. En gammal kaninkrage? Eller leopardmönstrat, eventuellt något tiger- eller zebrarandigt. Men vildare djur än så avses när jag stöter på det här ordet i HSB:s medlemstidning "Hemma". För här handlar det inte alls om djur man själv valt, något ulligt och gulligt att gosa med eller dra på sig. Nej det handlar om pälsängrar och malfjärilar! Och eftersom ingen vill ha dem i garderoben kommer också rådet: du blir av med dem om du lägger plaggen i frysen eller i 55 graders värme. Så även om det är tal om värmebölja i midsommar räcker nog inte den temperaturen ...

Nu mörknar det ...

 ... eftersom årets längsta dag inföll igår. Men strunt samma, låt oss se fram mot några fina sommarveckor innan vi kryper in under filten och tänder de levande ljusen igen. Först midsommar! Och den enda midsommarstången jag kommer att kunna visa upp är nog den på bilden nedan. En brosch som jag hade glömt att jag hade. Handmålad på trä av Margareta Lindberg, signaturen Héti, cirka fem centimeter hög. Funkar bra! Önskar er alla redan nu en härlig helg med sol, bad, god mat, goda drycker, goda vänner, gott humör! Allt gott, helt enkelt!

Copyright Klimakteriehäxan

När priserna rusar i höjden

Har fortsatt på en tanke jag gav uttryck för här på bloggen för några dagar sedan. Nu finns en längre fundering om den allt dyrare sommarmaten på News 55. En bit ur texten:

När inflationen rusar i höjden kan vi vanliga konsumenter inte göra särskilt mycket mer än att försöka hänga med och samtidigt hålla ett öga på lockpriser och extraerbjudanden, trots att de inte alls är lika frestande som för bara några månader sedan. Man behöver inte vara mattesnille för att märka hur dyrt kaffet blivit, att till och med basvaror som knäckebröd och ost ökat påtagligt i pris, och inte bara i den butik där jag brukar handla.

Att godis och sötsaker inte gått upp lika dramatiskt är en klen tröst. Vegetarianer kan möjligen glädjas åt att några enskilda varor i frukt- och gröntdisken blivit lite billigare, men de utgör undantagen.

Det har, visar det sig, enligt Statistiska Centralbyrån gått nästan fyrtio år sedan Sverige upplevde en lika kraftig inflation, och vi är tagna på sängen. (forts)

Hela krönikan läser du alltså här. Gratis första dygnet, sedan bara för sajtens prenumeranter.

Copyright Klimakteriehäxan

Tro, hopp och kärlek

En tisdagstrio ska det i dag bli på ett gammalt men hållbart tema: Tro, hopp & kärlek (en av varje), det är så Ugglan vill ha det. Korset, ankaret och hjärtat ska tala!

Jag börjar med korset. "Ingen tobak, inget halleluja" är en klassiker, en blandning av satir och humor kring missionerande och u-hjälp i Guds namn. Skrevs redan på 50-talet av Eric Lundqvist. Tänkvärd!

Hoppet ska ju vara det sista man förlorar, sägs det. Märkvärdigt många drömmer om och hoppas på att en gång nå toppen av världens högsta berg. "Drömmen om Everest" (Paths of Glory) av Jeffrey Archer (oj, där är han igen!) är historien som till stora delar är sann. Om engelsmannen som satsar allt på Mount Everest – men kom han någonsin upp?

Att kärlek är det kanske allra vanligaste temat i litteraturen är inte precis en överraskning. Lily Kings "Euphoria" är en originell historia om tre personer och deras komplicerade relation med både kärlek och svartsjuka. De är antropologer som arbetar i Nya Guinea och troligen har Margaret Mead, en föregångsperson inom den vetenskapsgrenen, stått modell för romanens kvinnliga huvudperson, vilket ger boken lite extra krydda.

Copyright Klimakteriehäxan

Se där: en rondellkanin!

Alla minns vi väl rondellhunden, ett "konstverk" som skapades 2006 och som sedan fick efterföljare runt om i Sverige?! Skapelsen blev superkänd sedan Lars Vilks satte Muhammed på en. Nu har det blivit dags att presentera rondellkaninen.

Det råkar nämligen vara så att vi relativt ofta och regelbundet passerar en rondell i Tallkrogen i södra Stockholm. Och där är han, kaninen! Ibland sticker bara öronen upp ur gräset, men ibland syns hela djuret. Bor han i närheten eller rent av i rondellen? Finns det en familj? Är det en tamkanin som rymt eller är det en hare? Tror inte på det senare, tycker den ser för liten och nätt ut.

Rondellhundarna är väl inte riktigt på modet längre. Men rondellkaninen tycker jag man ska vara rädd om. Finns det fler?

Copyright Klimakteriehäxan

Många miljoner på flykt

Måndagen är nästan slut när jag upptäcker att den 20 juni är Internationella flyktingdagen. Så tråkigt att den ska behöva finnas, men det är otroligt många människor som tvingats lämna sina hem och sin trygghet runt om i världen. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är över 100 miljoner människor på flykt i dag. De som försökt ta sig undan den ryska invasionen i Ukraina utgör den senaste gruppen, och den som finns närmast oss i Sverige. Det handlar om uppskattningsvis 8 miljoner som lämnat landet (siffrorna varierar), men det finns också många internflyktingar. Och inget ljus ser vi i den tunneln ... Men det är viktigt att vi inte glömmer att de finns, att stöd behövs.

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsommar

Det var en gång ... ja det är ju så de gamla klassiska sagorna börjar, inte sant? Det var en gång en tid när midsommarrean bröt ut efter midsommar. Den shoppingsugna fick försöka behärska sig och alla villhöver-känslorna, eftersom i princip allt gick att köpa till halva priset bara den där stången hade lövats och rests och blommorna under huvudkudden hade avslöjat vad som väntade i framtiden.

Så är det verkligen inte längre. Nu börjar butikerna skylta med nedsatta priser flera veckor före den där helgen. Bara att jaga fynden! För egen del försöker jag avstå. Samtidigt kan jag reta mig en gnutta (men inte mycket mer än så) på att de tre bokstäverna R E och A inte duger längre utan ofta ersätts med S A L och E. Vi är väl ändå kvar i Sverige?

Det är förstås glasklart att det är Skyltsöndag igen, en liten sak ett gäng bloggare ägnar sig åt söndag efter söndag, vecka efter vecka, månad efter månad, år ut och år in ... 
Fler skyltande bloggare hittar du enklast om du tar vägen via BP.

P-förbud, visst. Vem kan ens drömma om att parkera sin bil
mitt i denna lilla idyll? 

Här en del av förklaringen till att jag försöker undvikasommarrean: håller på med
garderobsrensning, ett projekt som leder rakt in i evigheten. En bieffekt är att jag
fått väldigt många galgar över, så jag kollade om nån annan behövde några. En del
försvann, resten tog jag till det s k miljörummet. Skylten skrev jag förstås alldeles själv ...

Vi är nu framme vid tionde kapitlet i den oliiiidligt spännande bildföljetongen om
den "anlagda blomsterängen" utanför mitt fönster. Det har abolut blivit grönare
sedan jag tog det första fotot 5 mars (nedan), men riktigt nöjd är jag ändå inte.
 

Nu är det i alla fall NÅGOT som händer: knopp i vad jag tror är baldersbrå.
Jag får nöja mig med det. Sista kapitlet nu. Men nog är jag lite besviken ...

Copyright Klimakteriehäxan