Onsdagskväll med färg

Copyright Klimakteriehäxan

På tur i bokhyllan

Vad planerarar du att läsa i sommar? undrar Enligt O i denna veckas kulturfråga. Snubblande nära helgfrågan i torsdags, som jag (förstås) besvarade.

Sedan dess har det hänt att jag läst ut Edna O´Briens "Girl" men ännu inte avslutat Ocean Vuongs berättelse om sin jobbiga uppväxt. På kö står definitivt "Shuggie Bain" av Douglas Stuart, vilket verkar vara en historia i samma stil med mycket elände. Helt klart är att jag inte pallar med den direkt efter två andra slag-i-magen-böcker.

Kanske får jag tips om någon riktigt trevlig läsning om jag klickar runt hos er andra som svarar på kulturfrågan i dag? Man kan alltid hoppas. Annars får jag ta något som redan står på tur i hyllan, det finns (rätt många) sådana! Nu krävs det hur som helst något lättläst.

Copyright Klimakteriehäxan

Omslagsflickor

"Selfie" heter tavlan i Lars Karlssons
version.

Den finns som tavla, den finns som film, den finns i humorversion (se bild!) och på mängder av kort och affischer, den klassiska målningen från 1600-talet "Flicka med pärlörhänge" (Girl with a Pearl Earring) av Johannes Vermeer. Men den finns ju också som bok med porträttet på omslaget. Tracy Chevalier har skrivit om flickan och konstnären, och jag läste den med behållning.

Just det ansiktet dök upp i mitt minne när Ugglan vill ha bokomslag med ansikten på i veckans tisdagstrio.

Minns en annan flicka vars ansikte jag älskade, ja snudd på avgudade, eftersom hon såg ut som jag aldrig skulle kunna se ut. Det var Martina, huvudpersonen i den spännande "Barn 312" av Hans Ulrich Horster, tecknad av Kurt Ard. Historien gick som följetong i Allers på sena 50-talet, och jag sög i mig rad för rad, helt uppfylld av (min ungefär jämnåriga) Martinas olycka och öde (hon hade tappat bort sina föräldrar). Längtade efter nästa avsnitt, och nästa ... Jag läste om boken för några år sedan och förstår precis varför jag var helt fascinerad.

Ännu en flicka kommer med här, också hon tecknad, men av samma person som skrivit historien. Jag tänker på Barbro Lindgrens "Bladen brinner", sist i en flickboksserie som kommit att betyda mycket för många tjejer. Serien, som skildrar Barbros egen uppväxt, började med  "Jättehemligt" och fortsatte med "Världshemligt" och alla tre har ansikten på omslaget, förvisso långt ifrån den gulliga Martinas.

När man använder ordet "omslagsflicka" brukar det betyda kurvigt, lättklätt eller rent av naket. Här en trio som inte skulle funka i den världen, men som passat utmärkt i min! 

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om mat

"Mat är ett språk som vi alla talar. Och vi kan tala det språket utan att egentligen förstå varandra speciellt mycket, för genom en måltid så lär man sig hur saker och ting fungerar. /.../ Jag påstår inte att maten är lösningen på allt eller räddningen på jordens alla problem – men det är ett väldigt fint sätt att träffas."

Foto Lina Arvidsson SR

-Kocken, tv-kändisen och kokboksförfattaren Tareq Taylor lyfter fram måltiden som det perfekta umgängessättet över alla gränser. Han har lagat mat sedan han var riktigt liten och har aldrig tvekat om valet av karriär. Köksarbete blev hans sätt att förtränga den ständiga mobbningen som plågade honom i skolan. I dag är han stjärna i restaurangvärlden, och tar mat på största allvar - med all rätt, förstås!
Och därmed har jag avslöjat att jag mot alla odds lyssnat på en sommarpratare till. Fast denne charmige man, tillika vänlighetens apostel, hade valt rätt tråkig och variationsfattig musik, tyckte jag.

Här går vägen till Paradiset!

Var ligger Paradiset, egentligen?

Jo, det kan jag avslöja. Det ligger i Huddinge, med vägen dit tydligt skyltad. Dock åkte jag inte ända fram, det får väl bli nån gång lite senare kanske? (Tydligen är det ett naturreservat som fått ett namn som verkligen förpliktigar.)

Till Gamla Stan tog jag mig (utan att vägen behövde skyltas) i veckan för första gången på ganska länge. Kunde till min glädje konstatera att folk börjat återvända, fullt vid uteborden, kö till glassen och öppna butiker. Men dessutom en varning ... 

Ute i Huddingetrakterna fick jag också syn på veckans absolut minsta skylt. Den satt inuti en busskur, på en hylla full av böcker som sugna busspassagerare (och förmodligen andra också) bjuds på. Budskapet var tydligt om än litet: Var så god! (Du måste kanske klicka upp bilden i storlek för att se skylten.)

Därmed lägger jag ännu en skyltsöndag till handlingarna. Fler skyltare brukar anmäla sig hos BP, kolla i hennes högerspalt för länkar!

Copyright Klimakteriehäxan 

På promenad med Niklas Strömstedt

Min inställning till det klassiska radioprogrammet "Sommar i P1" är ingen hemlighet: jag har tröttnat på det. Sitter jag i bilen när det sänds kan det hände att jag lyssnar en stund, men jag söker ytterst sällan aktivt upp det.

Nu fick jag höra av en person vars omdöme jag litar på att Niklas Strömstedts program var något man inte borde missa. Sagt och gjort, jag vill inte framstå som hysteriskt envist avståndstagande – och när jag nu ändå inte har nån radioföljetong på gång blev det hans "Sommar" via SR Play som fick hålla mig sällskap på promenaden.

Foto Mattias Ahlm SR

Det visar sig att hela trettio år har gått sedan han var sommarpratare förra gången (förvisso också hans första) och mycket har hunnit hända, både på det privata och det professionella planet. Dessutom har han faktiskt blivit äldre, hela trettio år. Det är svårt att undvika för oss alla, Niklas Strömstedt är inget undantag.

I programmet, som är fullt av fina formuleringar i ett inspirerat manus och där låtarnas texter länkar nära till det som just talats om, finns förvisso en hel del "kvällstidningsmaterial", bland annat om hur det kan kännas att få veta att ens hustru, tillika mor till två gemensamma barn, bestämt sig för att hon är lesbisk. 

Men bara en liten bit in i programmet finns avsnittet som får mig att lyssna riktigt engagerat. Då berättar Niklas, i dag 62 år, om sin inställning till åldrandet. Hur han ser att halsen börjar likna en kalkons, och hur han överväger att göra något åt saken – för det går ju, och han skulle definitivt inte vara den förste. Han beskriver känslan, och vi är nog många som känner igen den, oavsett kön:

"Halsen, eller strupen, eller det som är under själva hakan eller vad man ska säga, såg inte riktigt klokt ut. Skinnet där liksom veckade sig och och började hänga lite, ja lite som på en kalkon. Kanske hade jag börjat ana det för flera månader sen, men nu blev det så uppenbart att jag nästan fick en chock. Det är precis så de jobbar, skavanker, rynkor och annat förbjudet. Själva förfallet, alltså. Länge kan man gå och ignorera det, men så plötsligt en morgon när man är fullständigt försvarslös anfaller det med full kraft: Jag såg ut som en gammal människa."

Mannen som i över fyrtio år har synts på olika scener, i tv-program och tidningsintervjuer, släpper fram sin fåfänga, bejakar den och går på konsultation till en plastikkirurg. Han vet varför:

"Jag vill att det ska se ut som att jag är yngre än jag är för att få andra att tro att jag kommer att finnas till längre, för att de inte ska räkna bort mig redan."

Nu blev det ingen plastikkirurgi. Niklas Strömstedt fortsätter leva med växande "vikar" i hårfästet, en och annan rynka, skäggstubb och den provocerande guldtanden. Jag tror att han kommer att hålla länge än. Han avrundar sitt sommarprat med löfte om att vara tillbaka med ett nytt igen, när ytterligare trettio år har gått. Det kan rent av vara värt att vänta på. Då är han 92 och, vare sig han gillar det eller ej, faktiskt ganska gammal ...

Fick även sällskap av Herr Kantarell på promenaden!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om glödande passion

Veckans mening pekar jag tillsammans med några andra bloggare ut lördag efter lördag, med Skriv-Robert i spetsen. Det ska vara något som fått mig att hejda mig lite, fått mig att reagera för att det skrivna är roligt, dumt, intressant eller, tja, vad som helst som får orden att "stå ut" lite grand.

Denna gång plockar jag mitt citat ur romanen "Glöd" av ungraren Sándor Márai. Historien glöder stundtals av passion, och den förvaltas väl av Sven Wollter som läser romanen som radioföljetong.

Passionen resonerar inte med förnuftet, för passionen är det fullkomligt likgiltigt vad den får av den andre, den vill uttrycka sig helt och fullt.

Bilden har förstås inget med vare sig boken eller glöd att göra. Men man kan ju vara passionerat förtjust i en sommarvy ändå. En med roddbåt, gula näckrosor och en träbrygga som är lite sned och vind ... på vattnet inget vind alls, dock.

Copyright Klimakteriehäxan 

Sommartider hej!

Samtal handlar så här års ofta om olika aspekter på den underbara årstid som heter sommar. Om vädret, om växtligheten, om svamp- och bärplockning, om doppen i sjön, om bristen på eller överflödet av nederbörd. Och så vidare, i alla oändlighet – tills plötsligt hösten har anmält sitt inträde och vi byter språkbruk, lite grand, även om grundtemat ligger kvar.

Min unga bloggarkollega Elisa Matilda ställer fem fredagsfrågor utan att tröttna (verkar det i alla fall som, trevligt!) och i dag är det fokus på sommartiden.

1. Vad är det längsta du reser i sommar? 36 mil, enkel resa, från Södermalm till Barndomslandet. Önskar att det inte vore så långt.
2. Hur spenderar du en regnig sommardag? Tillsammans med min laptopp, en bok, ett korsord.
3. Vilken är din bästa spontana utflykt? Om jag är i stan: en snabb tur till en kompis, för en fika, en glass eller så. I Barndomslandet: en liten sväng till alltid lika trivsamma Arvika där det bara dräller av kultur som väntar på at bli konsumerad.
4. Hur svalkar du dig på bästa sätt? Genom att hoppa i sjön.
5. Har du något smultronställe där du bor? Ordagrant: ja, har sällan sett så mycket smultronblom som i år runt om i Barndomslandet. Men det var roligare att plocka bären när ungarna var små och deltog med entusiasm. Glömmer aldrig en gång när jag och Dottern hittade så mycket smultron att hon fick ta av sig sina cykelbyxor som vi gjorde om till bärkorg ...

Copyright Klimakteriehäxan 

Sommarläsning i väntan på resa

Torsdag betyder helgfråga från Mia i bokhörnan. Hon har siktet inställt på semester nu, helt naturligt så här års! Alltså landar hon i basfråga och bonusfråga som hör intimt ihop: Vad har du planerat att läsa på semestern? och bonusfråga: Hemmasemester eller åker du bort?

För min del blir det en blandning av hemester och vistelse i Barndomslandet (dit jag kommit tillbaka i dag igen). Jag är så lyckligt lottad att jag trivs på båda ställena och har det jag behöver, inklusive tillgång till bad i närbelägen sjö. Blommor att njuta av både här och där. Dessutom synnerligen välfyllda bokhyllor ...

Då är frågan vad jag ska satsa på för läsning. I mitt fall kan man ju tycka att semestern/sommaren redan är här, tänker jag. Har snart läst ut Edna O´Briens "Girls", om Boko Harams obegripligt grymma hantering av unga flickor de kidnappat i ett Nigeria fyllt av konflikter och strider. Ruggigt.

Inför sista delen av Ocean Vuongs "En stund är vi vackra på jorden" (On Earth We´re Briefly Gorgeous) tog jag faktiskt paus, delvis för att O´Brien ska tillbaka till biblioteket, delvis för att Vuongs självbiografiska berättelse är en rätt jobbig historia om svår integration i USA och sökandet efter (homo)sexuell identitet – ingendera är enkelt, med en mor som både är analfabet, totalt outbildad och dessutom full av traditioner från det gamla hemlandet Vietnam. Det är för henne han skriver och berättar sin historia, vilken tydligen är alldeles sann. Märkligt nog hann han precis få boken (som höjts till skyarna) klar innan mamman avled.

Ska i alla fall tröska mig igenom resten av boken också, men därefter behöver jag något betydligt mera lättsamt. Det lutar åt en deckare. Eller feelgood, efter all feelbad! I hyllan i Barndomslandet står också "Swing Time" av Zadie Smith som jag är sugen på, trots omfånget. Hennes "Vita tänder" (White Teeth) tyckte jag var helt fenomenal. "Shuggie Bain" som jag köpte nyligen får köa ett tag till.

En sak vet jag: jag ska inte upprepa fjolårets misstag att börja läsa en sommarföljetong i morgontidningen. Passar mig inte alls med avsnitt i längder jag inte själv får välja, tyckte rent av att det blev svårt att hålla ordning på historien. Fick helt enkelt en (förmodligen bra) bok förstörd.

Sedan vet man ju hur det är med sommarplaner: innan man vet ordet av är sommaren slut, och kanske hann man inte med någonting alls ...? När det sedan kommer till resor hoppas jag att det blir någon liten tripp frampå höstkanten. Med covidpass.

Cikoria vid min busshållplats i stan. 

Copyright Klimakteriehäxan

En bra recension kommer väl aldrig för sent?

Det är förvisso 2021 och flera år har gått sedan min barn/ungdomsbok "Dela lika" kom ut. Den fick ett vänligt mottagande på en rad olika bokbloggar bland annat, men nog blir jag lite häpen när jag av en ren slump upptäcker en sprillans ny recension, från den 16 maj i år! Fem stjärnor av fem möjliga får boken som sammanfattande betyg. Ett omdöme som jag naturligtvis blir jätteglad över. Så här skriver "My loved books":

"De svårigheter det innebär att inte bara ha två hem utan också känna saknad efter den förälder man inte är hos för att det är den andre förälderns 'vecka' lyfter 'Dela lika' på ett Fantastiskt ärligt sätt! Rekommenderas varmt! Trots att jag inte varit med om det som Cilla fått vara med om så berör hennes resa mig på djupet. Att behöva känna sorg efter den förälder som inte är där; känna ensamheten när man får äta frukost själv när man vet att om man bott tillsammans med båda sina föräldrarna hade det aldrig hänt.

Cillas föräldrar väljer att dela på sig för att de tycker de växt ifrån varandra; men frågan är om de inte också skiljer sig ifrån sin egen dotter? Tänker de på henne överhuvudtaget? Och ska man behöva tänka på ens barns känslor eller måste man se till hur man mår själv som förälder?

I den här boken får vi lära känna Cilla och hennes liv efter skilsmässan. Hur mycket mer än bara hemmet som förändras och påverkas. Jag skulle väldigt gärna vilja läsa vidare hur det går för Cilla och hennes föräldrar; känns som jag verkligen vill veta för Cilla berörde något hos mig!

En bok jag varmt kan rekommendera! LÄS!"

Jaha, så fick man dagens uppåttjack, av bästa sort! En bra recension kan väl aldrig komma för sent? Nog hade jag mina tankar på att skriva mer om Cilla och hennes föräldrar, men nånstans på vägen hamnade den tanken bland andra tappade sugar.

Vill du kolla vad fler har tyckt, skrivit och sagt om just den här boken så har den sin egen lilla blogg här.

Copyright Klimakteriehäxan

Till södra Europa

Jag är nog inte ensam om att drömma mig till Medelhavet, även om vi fått en fantastisk sommar här hemma också, med temperaturer som man är mer van vid i södra Europa. Men tills vidare nöjer jag mig med att leta upp någon bok där handlingen utspelar sig nära Medelhavet, eftersom Enligt O formulerat Veckans kulturfråga så här: Vilken bok skriven av en författare från något av länderna kring Medelhavet eller som utspelar sig där, vill du lyfta fram?

Allra först gick mina tankar till José Saramago, men det är svårt att påstå att Portugal ligger vid Medelhavet, även om man vill. Då hamnar jag i stället i Frankrike, hos Romain Gary och "Med livet framför sig" (La vie devant soi) som utspelar sig i Paris. Ända ner till Medelhavets kust kommer man dock inte i historien ... den franska huvudstaden får duga, det är i alla fall Sydeuropa!

Huvudpersoner är pojken Momo och en äldre kvinna som tar hand om honom och andra barn till prostituerade. Sophia Loren gjorde efterlängtad comeback på bioduken när hon spelade rollen i filmen som kom ifjol. Sevärd!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om fotboll

 "Det finns inget jämnare resultat än 0-0."

-Sagt av kommentator i Sveriges Radio under EM-fotbollsmatchen mellan England och Tyskland medan den fortfarande var mållös. Den slutade dock med engelsk seger med 2-0, så skulle nu Sverige klara av att slå Ukraina (matchstart strax!) är det Englands lag som väntar i nästa match.

Böcker på tema från skolschemat

Denna vecka gör Ugglan det svårt, åtminstone för mig, när hon bestämmer att temat för tisdagstrion ska vara skolämne i titeln. 

"En helt annan historia" av Håkan Nesser kan ju få vara med, den lyssnade jag nyligen på, i författarens egen inläsning. Han läser jättebra och är skicklig i att bygga upp sina intriger. Och att ämnet här är historia är ju tämligen solklart, fast detta är en spänningsroman som inte har något med historien att göra!

"Samhällets olycksbarn" (Les Miserables), en riktigt gammal klassiker av Victor Hugo, kan den kanske få stå för samhällskunskap? Ger onekligen en inblick hur livet kunde te sig, både för fattiga och de bättre bemedlade. Dock ska jag erkänna att jag inte läst den, men sett den både som musikal och som tv-serie.

Sedan blev det svårt. Fastnar till slut för "The Man" av Irving Wallace. En historia som, när den kom ut, framstod som rent utopisk: det var 60-tal och USA hade fått sin förste svarte president. Jag var helt fascinerad när jag läste den. Hur det gick för presidenten? Jo, han hamnade i riksrätt. Men vägen dit var spännande, jag avslöjar inte utgången ... Tänker att det skulle kunna vara intressant att läsa om nu, med Barack Obama i bakhuvudet. Skolämnet då? Ja, under vilket schemaetikett hamnar kunskap om omvärldens historia? Bestämmer mig denna gång för engelska, eftersom mitt ex är på originalspråket.

Copyright Klimakteriehäxan 

Naturlig konst

Det där med att definiera vad konst är, det har många större tänkare än jag gått bet på. Men när jag tittar på glassaken som jag kallar sticklingvas och som hänger i mitt köksfönster tycker jag definitivt att det är ett konstverk. 

Dels själva vasen som är en fyndig konstruktion, men än mer lockande att titta på är den ständigt törstiga växten – i det här fallet murgröna – som ändrar "verket" lite grand dag för dag. Och konstnär är naturen själv. I samarbete med Karin André Barowiak, som gjort vasen, inköpt på Galleri Hantverket på Götgatan, Stockholm.

Copyright Klimakteriehäxan

Puss på er, sommarfirare!

Trodde faktiskt att detta för min del skulle bli en Skyltsöndag utan skyltar, men så stod den där, cykeln som generöst erbjuder en puss till oss alla. Möjligen är det reklam för nya däck? Vet inte, har inte ringt det där numret. Nöjde mig med att bli pussad via skylt. Kolla i högerspalten hos BP, där hittar du förmodligen rikare skyltskördar än min! Och kanske fler ömhetsbetygelser, vem vet?

Copyright Klimakteriehäxan