måndag, december 30, 2013

VARNING FÖR TJUVEN!

Vet inte, och vill verkligen inte veta, hur lång tid det har tagit mig att komma till nivå 147. Det är där jag är nu. Vilket låter imponerande i somligas öron, uruselt i andras. Faktum är att oavsett hur långt vi har kommit har vi alla fallit offer för en tidstjuv, och inte vilken som helst: Candy Crush Saga är en av de värsta!

Ofattbara 500 miljoner gånger hade det där svenska spelet laddats ner redan i mitten av november. Man kan lugnt anta att siffran stigit ytterligare sedan dess. Spelarna syns på bussen, tåget, t-banan, med blicken spänt riktad mot "godisbitarna" som fyller mobilens skärm. Poängjakten är febril. Och CCS en världssuccé.

-Det är inte trams, det är mer som schack! sa min vän som (tyvärr) fick mig att börja.
Jo för all del, jag förstår vad han menar: en bit in i spelet måste man faktiskt börja tänka, annars går det raskt åt skogen med besked. Man fastnar, blir smått galen ...

Det är svenska företaget King, med bas i Stockholm, som lanserat eländet med sådan framgång. Men exakt vad som orsakat succén är svårt att sätta fingret på  det dräller ju av olika spel som kan plockas hem alldeles gratis från nätet. CCS är också gratis. I alla fall för mig och de som tänker som jag och vägrar lägga pengar på en redan "föraktlig" sysselsättning. Fast det går att köpa "fusk" och betala i reda pengar, och det har också massor av människor gjort, bitna av spelet och i stor brådska att snabbt komma vidare.

Kings grundare, två grabbar i 30-årsåldern, har hur som helst blivit stormrika. Företaget, som funnits i tio år men länge lite i skymundan,  tjänar över miljarden 2013. Börslansering väntar, och då handlar det om ett värde på mer än 30 miljarder kronor, enligt Dagens Industri.

"Snack sized social games for everyone" är mottot. Och som mellanmål betraktat är CCS förstås kalorifritt. Om man ska se positivt på saken ... Ett avbrott i jobbet? Definitivt, om man tillåter sig.
Men jag är arg på mig själv som låter mig bli i princip spelberoende, som inte raderar i mobilen utan ideligen startar den där appen, låter tiden rinna ur mina händer utan något som helst vettigt resultat.

Jag sa precis samma sak om Word Feud, Alfapet-varianten i datoriserad version. Den ägnar jag också alldeles för mycket tid åt, men ursäktar mig med att det i alla fall känns lite mer som hjärnmotion. Förresten, också WF betydde vägen till lyckan för sin upphovsman, en ung norrman som sa upp sig från jobbet när hans app drog in 75 000 kronor. Om dagen. Det tog en vecka från lanseringsdagen!

Så nog kan spel löna sig alltid. För några.
Vi andra, vi som har trillat dit, vi är förlorare. Varning!
Fast jag gör ett försök till med nivå 147. Innan jag satsar på att ta fast tjuven.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

Anonym sa...

Fast man bestämmer ju själv vad man ska använda mobilen och tiden till - och den går faktiskt att slå av heltåhållet ibland.
Prioritera eller prokrastrinera - that´s the question.

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Jag kan nog prioritera emellanåt - men är en baddare på att prokrastinera ...

♥ Hanneles paradis på Hisingen sa...

flr tillfället spelar jag London Monopoly och gammaldags Alfabet, på bräda vid ett bord, tillsammans med andra. Ett glas likör hör till.

Klimakteriehäxan sa...

Hannele - Monopol har jag aldrig gillat, men Alfapet är en evig favorit. Trivial Pursuit, Othello, Backgammon och Kalaha har oxå varit kanon och nu har vi fått Ticket to ride, krångligt att komma igång men roligt när man s a s är på spåret. Allmänt är sällskapsspel skitkul.
Likör? Tja, varför inte?!

♥ tant Hannele sa...

i trevligt sällskap funkar de flesta spel!
Jag är glad när ungdomarna vill ha mitt sällskap :)

Carita Liljendahl sa...

Intressant info om King och CCS som jag också spelar :-)
Men jag spelar även Hot Shot på Facebook och Word of Wonders, som jag faktiskt fastnat på.

Att man fastnar gör inte så mycket tycker jag. Det är ju inga våldsamma spel. Men tidstjuvar, javisst :-)
Och om man börjar köpa fördelar för att klara nivåerna kan det ju bli dyrt...