Domherrar - Pippi på fåglar nr 56

Domherrarna har väl sin bästa tid just nu. Åtminstone de broderade. När jag ser mig om finns de, i korsstygn, på både dukar och små julvepor.
Och varje år när jag tar fram det som jag betraktar som en skatt, nämligen kollektionen av handsydda jultextilier, blir jag sorgsen. Sorgsen därför att traditionen av allt att döma dör med mig.

Vem broderar en domherre i dag? Vem lägger på juldukar? Vem fattar hur många timmars pyssel som ligger bakom? Nästan uteslutande 50-plussare, är jag rädd. Och i bästa fall är de medvetna om att de gör det enkom för sitt eget höga nöjes skull. Nästa generation bär sannolikt iväg med alltihop till tippen, eller kanske i bästa fall till Myrorna. Andrahandsvärdet är dock superlågt, så inte ens välgörenheten drar någon äkta vinstlott.

Äkta domherrar hör i alla fall vintern till och förhoppningsvis överlever de länge än. I Barndomslandet var de alltid flitiga gäster vid fågelbordet, som varje morgon dukades upp med solrosfrön och ibland något isterliknande.

En gång hände det sig att en domherre hade lite för bråttom, glömde gå in för landning och dundrade rakt in i köksfönstret. Han blev omhändertagen och uppstoppad och sitter alltsen dess på en gren, inomhus, där han i juletider har sällskap av sina släktingar i korsstygn. Honom har jag dock glömt att plåta, så nummer 56 i min samling Pippi på fåglar får bli gemensamt för tre broderade varianter, de översta sydda av min mamma, den nedre av mig. Ingen av dem kom dock med i Klimakteriehäxans egen fågelbok ... får väl kandidera till uppföljaren ...

Copyright Klimakteriehäxan