lördag, februari 22, 2014

Med röd ram på världen

Karin Thunberg, reporter och krönikör i Svenska Dagbladet, och jag har en hel del gemensamt, det har jag inte kunnat undgå att märka genom åren, även om hon är alldeles ovetande om detta faktum.

I dag kom en till gemensam nämnare upp. Det handlar om glasögonbågar. Vi blev båda försedda med glasögon i första klass, i mitt fall eftersom lärarinnan upptäckte att jag nästan inget såg av det hon skrev på svarta tavlan.

Dessutom hyser vi båda förkärlek för glasögonbågar som syns. Mina allra första var röda upptill, mina senast införskaffade (i somras) är röda och jag har haft några däremellan också, i samma glada varma färgton. Jag har inte uppfattat att någon pikat mig för det, snarare tvärtom: jag får glada tillrop.

Men i dagens krönika skriver Karin T att hon "vet hur lätt det är att håna 50-plus-kvinnor som fiffar upp sig med gladfärgade glasögonbågar. Har de dessutom silversmycken uppfattas det som rent pinsamt, på gränsen till patetiskt; allt enligt de självutnämnda smakdomare som lurar i närmaste trendträsk. De som inte sällan är yngre kvinnor med benhård koll på läget, på vad som är rätt och fel. Som om det kunde förhindra deras eget åldrande. Nä, nä, tro inte det räcker att kunna skilja kulturtanter från vanliga tanter, damer från ruggugglor. Man blir gammal ändå, med eller utan röda glasögon."

Oj då! Ja, jag har nog aldrig trott att de skulle hejda tidens gång. Men att kombinationen med silversmycken också betraktas som fatal och ännu ett fånigt försök att se ung ut, det hade jag inte heller en aning om.


Fast jag tror att vi gör gemensam sak även i detta ärende, Karin T och jag. Och struntar i de där smakdomarna. Använder våra trevliga silversmycken. Väljer glasögon efter humör, och i bästa fall också i färg som matchar det andra man har på sig. Låter världen ramas in i rött.

Jag gillar hennes slutkläm: "Om jag är dum i huvudet och tror att världen blir mindre trist eller jävlig för att man ser den genom gladfärgade bågar? Naturligtvis inte. Jo förresten, det blir den …"

Världen blir definitivt mindre trist för varje vårtecken som går att hitta. Varför jag med glädje konstaterar att snön är borta 
 igen  och att den faktiskt ersatts av snödroppar!

Copyright Klimakteriehäxan

3 kommentarer:

tant Hannele på Hisingen sa...

Vad är det för fel att vara patetisk...??

P.S.
Om du bara fick läsa en bok för resten av ditt liv, vilken skulle det vara?

tant Hannele sa...

jag tycker det som använder ordet patetiskt är mest patetiska.

Anni sa...

Den här kulturtanten kör med blå bågar. Och silversmycken. Men inte sjutton inbillar jag att de gör att jag ser yngre ut?!?