Då passar det bra både att läsa och att ta sig an Mias helgfråga som just nu är en upprepning på grund av semester. Men den är rak och lätt att svara på! Den lyder helt enkelt: Vad läser du just nu?
Min bloggarvän Hannele som har ett alldeles eget bokparadis på Hisingen har precis som jag flera gånger uttryckt sitt intresse för Enid Blyton, kvinnan som skrev de första detektivromanerna i våra läsarliv. Och nu har jag gjort som Hannele: läst om en Blyton-historia.
Det blev inte en ur den klassiska Fem-serien. I "Det mystiska klippslottet" (The Secret of the Cliff Castle) är de smarta barnen bara tre, inte har de en hund i hasorna heller, men de är modiga och äventyrslystna och får en del att stå i (ingen spoiler här!).
Jag finner att det är lätt att fatta varför Blyton (kom ihåg att hon uttalas bl-YY-ton, inget tjafs med något bl-AJ-ton här!) blev så oerhört populär. Det är lättläst, det är spännande, det är enkelt att identifiera sig med huvudpersonerna. Blyton tål helt enkelt en repris, trots att ingen i storyn har mobiltelefon eller kan spela dataspel.
Den svenska översättningen kan jag inte heller gnälla på. Vilket möjligen kan bero på att det är jag själv som gjort den ... Året var 1970 och B. Wahlströms gav ut den här och ett rejält gäng andra böcker som "ungdomspocket" till det fantastiskt trevliga priset 1:75.
Av själva storyn om slottet och dess hemlighet kom jag dock, trots nedlagt jobb, inte ihåg ett smack!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
En intressant person var hon Enid, kunnig på så många områden.
SvaraRaderaOch så utskälld och förringad - inte alltid helt rättvist.
Jag kanske också får plocka fram några av de gamla böckerna.
Margaretha
Det sändes en bra dokumentär om henne för något år sedan. Inte nån särskilt gullig tant - men hon skrev bra!
Raderavilka bra tips! ❤️ har nog din bok i min samling.
SvaraRaderaTänkte väl att du skulle gilla!
RaderaEnid Blyton är nostalgi, slukade böckerna. Kul med översättningen!
SvaraRaderaVi slukade dem väl allihop - jag tycker också det är kul med översättningen, det blev några till.
RaderaBorde verkligen läsa några Enid Blyton-böcker. De var några av mina favoriter när jag var ung.
SvaraRaderaVäldigt lättläst att bryta av lite mer ambitiös läsning med!
RaderaDe böckerna borde man verkligen ta och läsa om, jag älskade Blytons böcker när jag var barn
SvaraRaderaDet var kul att läsa om en i alla fall, tror inte jag ska läsa alla (det finns jättemånga!)
RaderaEnid Blyton var absolut en av mina favoförfattare när jag var sisådär 10-13 år. Slukade böckerna. Blytons succé kan lätt jämföras med J K Rowlings Harry Potter serie.
SvaraRaderaJättehäftigt att du översatte boken!
Blyton är värd stor beundran faktiskt. Jo, de där översättningarna är en kul detalj på mitt cv, fast det frågar ju ingen efter längre :-D
RaderaDet är verkligen något att stoltsera med i meritlistan!
SvaraRaderaSonen gillar Fem-böckerna precis som jag gjorde. Jag har faktiskt hela serien i epub-format på engelska men sonen läser inte på engelska så gärna än (ser det som skolarbete fast han sitter och tjattrar på engelska med kompisar via daotorn).
Ja jag tror faktiskt att dagens ungar också kan identifiera sig med Blytons "hjältar". Roligt! Han tar dem nog på engelska vilken dag som helst, det gäller att bli fångad!
RaderaÅh, jag älskar att du nämner detta med uttalet. Alla vi som har uppnått en viss mognad vet att man ska säga blyy-tånn! Det är som när man hör någon på radio tala om The Beatles. Då vet man att de inte levde när gruppen fanns, för vi sa alltid Beatles utan "the" framför ;)
SvaraRaderaTrevligt att läsa böcker med handling utan modern teknik emellanåt. ;)
SvaraRaderaJag minns också fem-böckerna med värme. Läste hela serien många gånger som barn men fick akut krupp faktiskt när jag försökte läsa om dem för några år sedan, efter att dottern (då elva, tolv år ungefär) ratade mitt boktips.
SvaraRaderaVad hon direkt såg (och jag också nu, vilket gick mig fullständigt förbi som barn) var alla pekpinneaktiga genusmarkörer i texten. "Nu kan vi pojkar resa tälten, så kan ni flickor ta fram matsäcken" - inte ens coola (som jag minns henne) pojkflickan George protesterade ett dugg mot det, även om hon i andra sammanhang ständigt påpekar att hon kan ro, hoppa, klättra, simma osv "lika bra som någon pojke".
När dottern väl påpekat det för mig, kunde jag inte "se" själva berättelsen för alla dessa markörer som liksom skaver i medvetandet.
Hmmm. Kanske att jag skulle göra ett nytt försök. Kunde vara lagom i sommarhettan? De kanske till och med finns som talbok, så jag inte ens behöver läsa...