tisdag, juli 14, 2020

Å en sån kärlekshistoria!

Tror att många av mina läsare och jag har en hel del gemensamma minnen. Vi kommer ihåg saker, personer och företeelser som dagens unga aldrig kommer i närheten av. Ibland betyder det att de missar ett och annat som faktiskt varit värt att minnas.

Foto SvT
En sådan person var Sten Broman. Skåning, tv-stjärna, klädsnobb, dragspelshatare men framför allt tonsättare och med ett snudd på outtömligt förråd av musikkunskaper. "Musikfrågan Kontrapunkt" som han var med och skapade och ledde i rutan var en formidabel succé i hela Norden, trots att det handlade om klassisk musik och krävde en del av sin publik. Ingen i vår familj kunde något om den sortens musik eller var ens speciellt intresserad, men vi missade aldrig programmet!

Broman fick förstås, i kraft av sin popularitet, sitt eftermäle i en tv-dokumentär, en klassiker från 2011 som visas i repris. Jag såg den inte då, men har tittat nu. I en timme ser vi hans fantastiska parad av kostymer, de flesta rutiga, alla med väst. Vi hör honom berätta om tiden som student, som musikkritiker i Sydsvenska Dagbladet, hans göranden och låtanden kommenteras av en syster, en son,  tv-kollegor och några vänner.

Men de allra mest överraskande kommentarerna kommer från hans 43 år yngre flickvän. Hon var strippa under artistnamnet "Gunilla av Halmstad" och de två möttes, hon 19 och han 62, när hon dansade, med nakna bröst, på varieté i Malmö. Svenska flickor visade inte brösten på scenen särskilt ofta på den tiden. Gunilla var djärv och speciell.

Broman, som var förtjust i att titta på lättklädda damer i största allmänhet, uppvaktade Gunilla intensivt och till sist föll hon. Kanske blev det avgjort när han bjuder hem henne för första gången, för att hon ska få se hans kostymer som fyllde ett helt rum i hans lägenhet ...

Deras relation varade i nästan tjugo år, och hon konstaterar stilla att det faktiskt handlade om äkta kärlek. Han framstod för henne som en oändlig källa till kunskap och charm, han bjöd henne på resor där kulturupplevelserna var inplanerade in i minsta detalj. Åldersskillnaden glömdes bort. Det blev helt enkelt en fantastisk kärlekshistoria. Man förstår att hon minns honom med stor värme.

När Gunilla så småningom hittade en man i sin egen ålder att leva med köpte Broman hennes brudklänning, han besökte henne i det nya hemmet, träffade hennes barn och han skrev in henne i sitt testamente.
Filmen är nästan tio år gammal men för mig var den ny och något jag rekommenderar nästa gång regnmolnen travar upp sig tätt på din himmel.

Det blir ett möte med en häftig karl. Säkerligen finns det inte många män som Sten Broman i dag, och det har det förmodligen aldrig funnits ... och kommer troligen heller inte att finnas!

Copyright Klimakteriehäxan

PS Sveriges Television har plockat upp programtiteln Kontrapunkt igen, med ganska lyckat resultat, men i den moderna versionen handlar det om ett bredare ämnesurval: nu finns även konst och litteratur med som teman.

17 kommentarer:

  1. Visst kommer jag ihåg Sten Broman! Hans speciella röst, uttryck och alla kostymer! Men det var mycket jag inte visste om, som du berättar här.
    Jag har börjat titta på dokumentären nu, har väl tittat 20 minuter och ska allt titta färdigt.
    Här regnar det, så det passar bra!

    SvaraRadera
  2. minns en sur gubbe från 1970-talet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo absolut. Men det fanns mycket mer i gubben - som knappast var gubbe på 70-talet!

      Radera
    2. då var han över 70 år...

      Radera
    3. Ja just det, det har du ju alldeles rätt i. Född 1902 ... men flickvännen sa ju att han alltid verkade ung! :-D

      Radera
  3. Jag såg den och tyckte att det var jätteintressant! Tänk, han var inte så lastgammal i sina första program, som jag uppfattade honom som barn.

    Häromkvällen såg jag en dokumentär om Lasse Holmqvist, honom har jag ju följt i tv sedan han ledde Bialitt. Vi hade inte tv då, så det blev bara ibland jag såg det. Då var han bara 30 år när det började... Rena pojkspolingen, fast han i mina barnaögon var uråldig.
    Jag blir rörd av dokumentärer om det som känns som "förr i tiden" när jag inte alls upplever det som länge sen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart vi som var barn tyckte han var både uråldrig och konstig. Men miljontals människor följde honom i tv. Lasse Holmqvist är jag väldigt tveksamt inställd till - men har inte sett den dokumentären.

      Radera
    2. Trist med blogger att man inte kan redigera sina slarvfel...

      Jag har väl haft bilden av båda två som män mycket oftare var förr, speciellt de som hade makt och var kända, pompösa och självgoda. Fast... det finns kanske en del överlevare?
      Men jag fick en lite annan bild av Lasse H än jag gjort mig genom de program jag sett, både son och dotter var med och berättade. lite känsligt när ingen vågade tala om för honom att han var "ute" och borde släppa taget.
      Sten B var mycket charmigare än jag hade förstått.

      Radera
    3. Mysbilden av Lasse H fick sig en spricka när Alex Schulman berättade att LH var hans gudfar, men som fullständigt struntade i den relationen. Jag tyckte han verkade väldigt självgod ... HOlmqvist alltså, inte Schulman!

      Radera
    4. kul att du numera uppskattar Alex Schulman

      Radera
    5. Min inställning till honom har förändrats dramatiskt, och det har jag verkligen redovisat här på bloggen! Men visst, jag tyckte han var helt outhärdlig förr!

      Radera
  4. Det ringa en mycket svag klocka i min lilla hjärna... Men väldigt positivt är att han var dragspelshatare, det är jag också;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fniss! Du och Sten Broman, a perfect match!

      Radera
  5. Sten Broman är för mig en karaktär och mysko person. Jag hör rösten och tänker att han är en "förståsigpåare". Så mycket mer vet jag inte om honom egentligen. En personlighet från min barndom, helt enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men precis så är det nog! För visst gjorde han ett rätt mysko intryck i tv-rutan!

      Radera
  6. Sten Broman var en färgstark herre. Han avskydde surströmming också. Det är som att äta ansjovis på dass, sa han!

    SvaraRadera