Vilket gav upphov till följande lilla skämt som kan få gå i repris: Servitören kommer fram till sina gäster och undrar lite ängsligt om de inte är nöjda med maten? "Jo visst", får han till svar, "hur så?" "Ni har ju inte plåtat den!" säger den orolige ...
Själv har jag nästan aldrig lagt ut bild på min mat, men det beror sannolikt på att jag alltid är så sugen på käk att det inte finns någon tid över för att använda kameran. Jag äter direkt! Och lägger nu denna "spaning" till handlingarna.
Inlägg
Jag fotar mat rätt ofta och både mannen och jag fungerar så, att vi har inte använt ett recept eller en kokbok, på år och dar. (Undantag baknkning, som ju är lite av en kemisk process). Bilder av olika rätter inspirerar oss till matlagning, bara utifrån att titta på en rätt. Jag skulle kunna ha en kokbok med endast bilder och utifrån det tillaga /anrätta olika rätter.
SvaraRaderaI övrigt var den första bloggen jag någonsin följde i mitten av 00-talet, en utländsk blogg på engelska, som endast hade frukostbilder, vilket jag fann facinerande: Symboliskt kan ju en frukost vara starten för ännu en ny dag.
(Däremot följer jag inte en enda matlagningsblogg eller något matprogram.)
Jag kan bläddra länge i kokböcker med vackra foton, men det har i regel en annan kvalitet än de jag möter på insta och FB. Men jag följer inte heller mat-tv, fast jag då och då har sett Mästerkocken (eller vad det nu heter?)
Raderajag för matdagbok, men bilderna är bara till mig
SvaraRaderaKul idé, då kan du alltid kolla att det inte blir ärtsoppa för ofta!
Raderagick ner och fick bra hälsovärden, VC nöjd 🙂
Raderaoch glöm inte Veckans Kulturfråga
SvaraRaderaDen har jag inte sett faktiskt.
RaderaJa tack och lov för det — är det något som snabbt får mig att klicka mig vidare så är det bilder på mat och dryck!
SvaraRaderaMargaretha
@Margareta: Ja, det är ju fördelen med nätet; att man helt kan välja vad man vill se och ta del av - och inte. Parallellt (nu tänker jag inte på matbilder...utan mer på områden kring hur politiiska plattformar kan se ut i dag), så är det också det sämsta med nätet. Konsensus att olika är ok, har krymt avsevärt.
RaderaVackra matbilder kan inspirera mig och göra mig hungrig ... exempelvis Fanny Bergenströms foton i böckerna hon gjort med sin mamma, där bilderna verkligen ger ett mervärde. Men att se vad Pelle åt till lunch igår intresserar mig betydligt mindre!
RaderaBilder av mat och dryck kräver väl lite mer kvalitet, en bild på en halv special kan man ju vara utan ;)
SvaraRaderaHa det bäst nu.
Fast det låter ju gott ...
Radera(några större krav på fotokvalitet tycker jag mig inte ha märkt på de flesta publicerade tallriksbilder!)
Hahaha! Jag har alltsedan jag börja de blogga 2008 ofta lagt upp min mat på bloggen. Absolut inte för att "alla andra" gjorde det ett tag, utan bara dör att dela med mig av vackert upplagda maträtter som ofta var riktigt goda.
SvaraRaderaÅ då jag jobbade vid Odenplan hade jag ju en massa restauranger att välja på.
Lite skillnad mot Täby, men jag lägger fortfarande upp våra fikor.
Däremot lägger jag nästan aldrig upp hemlagad mat, vilket såklart kan bero på att jag inte lagar mat så ofta. Och om jag lägger upp min hemlagade delikatess bläckfisk vinaigrette, är det hälften av läsarna som tycker att det är äckligt. Detsamma gäller för surströmming så...
Klart att mat är, på sitt sätt, ett laddat ämne! Ändå tycker jag att bilderna blivit färre.
RaderaOj...... jag som lade upp fredagens lunch...... men om jag är ute eller inne- det bryr jag mig inte om.
SvaraRaderaHa en fortsatt skön helg =)
Klart du får visa bilder på god (och vacker) mat - jag tyckte bara att bilderna blivit färre! Jag kanske har fel!?!
RaderaJag tycker sådana spaningar är intressanta. Kom i sammanhanget att tänka på ett citat av Annika Lantz, om Instagram: /"Om utomjordingar kommer hit och det är sommar, då kommer de att tro att fötter med röda tånagkar, är våra ansikten"/ - någit i den stilen...
RaderaVad vi tycker om att fota och titta på kan spegla våra olika personligheter. Själv är jag väldigt yvig! Och bloggar jag följer, får gärna ha mångfacetterat innehåll. Sedan lever vi ju i en tid då skärmutbudet väljs och vrakas av - och tendenser därinom kan vara intressanta att reflektera över, precis som övriga samhälls-"trender".
Visst är det både skönt och praktiskt att man får bestämma själv vad man vill visa!
RaderaOm det är så känner jag mig tacksam. Det finns en härlig skämtbild där Kapten Haddock skäller ut professor Kalkyl med orden att "Mat fotar man inte. Mat äter man".
SvaraRaderaJag och Haddock verkar leva efter samma princip ...
RaderaTack för ett gott skratt med lite allvarlig underton... har själv märkt att jag numera måste fota innan jag börjar äta... ja i alla fall om man är på nån finare restaurant...
SvaraRadera@PROFFESSIR DEUCH förr hade man 24 eller 36 chanser att fota, med de gamla filmrullarna. Då blev ju tillfällena man fotade mer uppstyrda, än med dagens oändligs möjligheter, inte minst med mobilerna.
Radera"Från gångna tider" (jag är 61år) kan jag sakna foton med mer vardagliga motiv; såsom bl.a mat. Jag ångrar att jag inte fotade min farmors (f. 1909) får-i-kål-gryta till någon höst-söndagsmiddag, eller hennes hembakade fint upplagda sju sorters kakor och allt dukat upp med söndagsporslinet.
Eller varför inte 1980-talets krogmat med file' black n' whie med bananasplitt i efterrätt.
Jag har något foto av min barndoms matbord i ett gammalt album - och fokuset så här 55 år senare, blev på mjölkens tetrapack som för 1 liter var trekantiga.
Allt har sin tid och foton kan "spara" livets eviga ögonblick. Allt från solnedgångar till mat och allt däremellan. Och precis som då man besöker en utställning eller ett museum, så väljer man vad man vill titta på. Och vi lever i en tid då man måste värja sig mot Internets ständigt rullande utbud av så skiftande innehåll. Högt och lågt.
Fram för det fria valet!!!
Radera