Har svårt att ta till mig de där tillrättalagda historierna med gulliga gamlingar i huvudrollerna, personer som "trots sin höga ålder" är lite smartare än sin omgivning och därmed klarar av saker som gemene man inte verkar göra.
Har testat Karin Brunk-Holmqvist. Vet att hon säljer bra, men jag gäspade nog mest. "Torsdagsmordklubben" (Thursday Murder Club) av den sympatiske britten Richard Osman föll jag inte heller för. Eli Åhman-Owetz "Sköna Maj" kändes som en barnbok för pensionärer. Kanske råder det rent av generell brist på läsvärda åldringar?
Jaha, det där blev ju också en sorts trio. Men knappast något om åldrande i skönhet ... Agatha Christies Mrs Marple skulle möjligen kunna vara det lysande undantaget, förstås. Eller den förvirrade svenske gubben i Emma Hambergs "Je m´appelle Agneta", kul typ men han är ju extremt udda ... Låt mig fullborda en trevligare trio trots allt, med hjälp av "Tranorna flyger söderut", mycket läsvärd skildring av att vara inne på livets slutvarv, skriven av Lisa Ridzén.
Let´s part on a happy note, brukar man ju säga, men idag är jag visst mest motvalls käring. Kan kanske vara lite mer positiv när tisdagstrion dyker upp igen i slutet av sommaren?
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar