Men ni vet hur det är med principer: ibland ruckar man på dem.
Alltså köpte jag ett stort och tungt keramikfat när jag knallade runt på marknad i Toledo. Året var 1975 och general Franco, Spaniens mångårige (drygt 40) diktator låg för döden. Jag ingick i ett team som skulle rapportera hem till svensk publik om allt ståhej som väntades bryta ut när den man som växelvis kallades "den store ledaren", "generalernas general" eller "slaktaren" dragit sitt sista andetag.
Fast det dröjde. Vi fick göra lite andra reportage medan vi väntade, och det var så vi hamnade just i Toledo, några mil söder om Madrid. Staden, som numera finns med på Unescos världsarvlista, är bl a känd för sin katedral, byggd högt upp på en klippa och häftig att skåda.
Vad vi egentligen gjorde där kan jag absolut inte minnas, men jag blev ögonblickligen helt förälskad i skålen med det blå mönstret. Jag skulle ha den, trots tyngden och storleken (drygt 30 cm i diameter). Fick ta den som handbagage på flyget, den hade egentligen behövt en egen stol. Men vi klarade resan och den finns fullt synlig i mitt hem än i dag!
Vad Francos frånfälle beträffar så var jag inte på plats när det väl hände. Det drog ut så mycket på tiden att teamet jag ingick i fick åka hem och ett annat tog över. Franco ersattes förstås också, av kung Juan Carlos, som Franco utsett till sin och Spaniens "kronprins". Mitt fat har hållit betydligt längre än den tid han var kung ...
Copyright Klimakteriehäxan


Den där skålen hade fått åka med mig hem också...... OM jag sett den först. Så vacker den är och klokt att ha den framme - att glädjas åt den varje dag. Ha en fin solig måndag!
SvaraRadera