Bokbok

På onsdagar pågår bland bokbloggare en jakt på bokomslag, omslag som illustrerar ett visst tema. Jag brukar inte delta, eftersom jag inte tycker det är så kul helt enkelt ... men just i dag ser jag chansen att tipsa om en verklig pärla till bok som handlar om böcker och läsning och till yttermera visso har bokryggar på omslaget. BOK är alltså temat.

"Drottningen vänder blad" (The Uncommon Reader) är snudd på genialisk. Av Alan Bennett. Ingen tegelsten heller, det är också bra.
Tipsat och klart!

Copyright Klimakteriehäxan

Boktips för hängmattan

En hängmatta, solstol eller hammock är ett utmärkt ställe att läsa böcker när det är sommar. Ja, det kan ju faktiskt gå bra även i andra möbler –sommaren bjuder inte på mysigt utomhusväder varenda dag, det har vi fått lära oss.

Men i de där lägena, slapparpositionerna, kan det vara extra skönt att blunda medan man läser. Alltså består min tisdagstrio, som Ugglan & boken är upphovet till, av böcker att läsa med öronen.

Svenska YLE har vänligt nog lagt ut Tove Janssons egen inläsning av hela Sommarboken på webben, alla tjugotvå kapitlen. När jag lyssnar märker jag hur jag "ser" allt som Sofia och Farmor upplever och pratar om, den skumpande korumpan, vågskvalpet vid stranden, blommorna. Allt medan Sofia frågar om det mesta mellan himmel och jord. Författarinnans milda röst bidrar till njutningen! Gratis.

En annan röst som gett och fortfarande ger så otroligt mycket tillhörde Monica Zetterlund. Hon har själv läst in sina memoarer (förstås, vem skulle annars kunna göra det?) och "Hågkomster ur ett dåligt minne" är en perfekt påminnelse om denna fantastiska artist, som levde ett spännande liv rätt långt från det vi skulle kalla vanlig vardag. Att köpa. Eller plocka upp från biblioteket.

Så tänkte jag faktiskt passa på att än en gång påminna om att min egen senaste (sista?) bok numera går att lyssna på. Det tar dig två timmar och sexton minuter att höra "I ljust minne bevarad", som jag läst in själv. Om mina två väninnor som drabbades av var sin dödsdom och hur de tacklade sitt öde, samtidigt som du får bekanta dig med dem och dessutom följa tillkomsten av den internationella bästsäljaren "Ro utan åror". Gratis.

Ha det så skönt i hängmattan!

Copyright Klimakteriehäxan 

Två bilder av sommaren

Sommar i staden: den ljuvligt tåliga minirosen är inne på sitt femte år och på en enda
stjälk slår alla dessa blommor ut på min balkong! 

Sommar på landet: badvänligt, i alla fall om man är barn. De vuxna kan nöja sig med
att blöta fötterna under fikastunden ... men visst ser det skönt ut!

Copyright Klimakteriehäxan

Ett träd som skyltar med önskningar

Hur ofta skyltar vi öppet med våra innersta önskningar och tankar? Svaret är naturligt väldigt olika beroende på individ, men generellt sett är väl ändå de flesta av oss ganska restriktiva med att glänta på dörren till det mest privata.

Ändå finns det tillfällen när man kan låta omgivningen få en skymt av de där mer eller mindre hemliga funderingarna, utan att därför avslöja alltför mycket.
Man kan exempelvis göra det, i all enkelhet, om man råkar befinna sig i Globen Shoppinggalleria och går till en av butiksplanets bortre ändar.

För där står Önsketrädet, The Wish Tree. Och från dess artificiella(?) grenar hänger mängder av små lappar/skyltar/etiketter. På var och en har någon skrivit ner en önskan. Språken är många, handstilarna och önskningarna väldigt varierande. Avsändarna är anonyma.

Kanske är det mest barn och unga som stannat till, tagit en lapp, skrivit och knutit fast den. Någon önskar att mamma och pappa ska sluta bråka, en annan hoppas få en hundvalp ... men här ryms också längtan efter fred i världen, god mat och nya kläder. En människa med hand ovan vid penna och osäker på svensk stavning önskar en framtid i Sverige, utan krig. Ett förälskat par vill att deras kärlek ska bestå.

Så småningom ska önsketrädet tas ner och packas ihop. Då skickas alla lapparna till den lilla ön Viðey i Kollafjorður Bay på Island. Där finns Ono´s Imagine Peace Tower, ett internationellt konstprojekt initierat av Yoko Ono för att hedra hennes döde (fast odödlige) man John Lennon.
Ono har en hälsning till oss alla: Keep wishing. Fortsätt önska!

Det här blev min söndagsskyltning denna vecka. Fler skyltar av de mest skilda slag kan du kika på om du klickar på den här länken, för där har BP listat söndagsskyltare som brukar delta!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om festivalkläder

"Lämna Rodebjer-kaftanen hemma, rekommenderad klädsel är enligt arrangörerna varma fritidskläder och sköna skor."

-Det är utomhuskonserternas högsäsong, bland annat på Skule naturscen utanför Kramfors. Man kan lifta sista biten till evenemanget med Berras traktortaxi för att sedan njuta av exempelvis Laleh. Och detta är uppenbarligen inget för den som vill klä upp sig, hur "fin" Carin Rodebjer än gör sina kunder (hon utsågs i år för fjärde gången till årets svenska modedesigner). Faktum är att sköna skor ju faktiskt är ett måste alldeles oavsett vad man tänker sig för underhållning, och varma fritidskläder är väl heller aldrig fel när man tar sig till en utomhusscen! När det handlar om Rodebjer har hon en stabil ställning i Mode-Sverige. Hennes kollektion i tyg med Jobs-motiv har verkligen gått hem. Kronprinsessan har visat sig i klänningen, kulturministern i kjolen och blusen och nån artist i Allsången på Skansen hade också den blommande blusen på svart botten. Snyggt och svenskt och bra kvalitet!

Ett bokmärke som är ett mysterium

Skulle jag ha varit i Alaska? Nej, det hade jag ju kommit ihåg i så fall, så klart. Har mina föräldrar varit i Alaska? Eller någon annan som skulle ha bidragit till hemmet med en kombinerad papperskniv och bokmärke därifrån, tillverkad i renhorn (får man anta)?

Nej, jag tror inte ens att jag känner en enda människa som varit i Alaska i modern tid. Möjligen har någon kollega rest dit i jobbet, men ingen jag minns och absolut ingen som skulle kommit hem med en souvenir till mig.
Alltså är det ett klockrent mysterium att jag hittar det här bokmärket när jag rotar runt i ännu en låda i Barndomslandet. Ett mysterium helt utan antydan till förklaring.

Särskilt snyggt är det verkligen inte, om än funktionellt, fast jag skulle aldrig köpa ett sådant själv. Men voilà! ett bokmärke är ett bokmärke, som är lite extra aktuellt så här på lördagar. Och man tager som bekant vad man haver, även om det inte var exakt så Kajsa Warg formulerade sig.

Veckans bokmärke började hos Boklysten och har spritt sig, till Hannele, Mösstanten, Agneta, BP, Emma, och Gerd. Alla mina ser du om du klickar på etiketten "bokmärke" här nedanför.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en stjärna

"Hon gjorde kläder till alla levnadsglada njutare av mode som ville bejaka sig själva. Enligt egna devisen: 'Våga följa din smak, våga synas, våga bryta av, strunta i vad andra tycker och tänker, ta ut svängarna och gör något av det du har'!"

-Lotta Lewenhaupt, modeexpert, skriver perfekt valda minnesord om nyligen avlidna Gunilla Pontén i dagens Svenska Dagbladet. Att jag tillhör fanklubben visste du väl redan?

Besviken på en bok

Vad läser du just nu?
Det är Mia i bokhörnan som undrar, eftersom det är torsdag och dags för ännu en helgfråga.

Jo det har gått en dryg timme sedan jag hörde det allra sista av "Alfabethuset" av den hyllade dansken Jussi Adler-Olsen, inläst av Reine Brynolfsson. Och till skillnad från det jag tidigare läst av Adler-O är jag ganska så besviken på den här deckaren (för en deckare är det väl trots allt?).

Knepig historia som dels utspelar sig under andra världskriget, dels i nutid. Ett antal "fel" som stör – en kvinna som presenteras som döv kallas plötsligt stum, för att ta ett litet exempel. Och många väldigt osannolika komplikationer, mycket misshandel och våld av alla möjliga sorter travas på varandra. Rekommenderas inte!

Bonusfrågan finns förstås också på plats: Vad hittar ni på, semester eller ej? 
Tja för den som liksom jag har evig semester och bara jobbar om jag vill är det inte någon stor  skillnad på dagarna. Men just denna torsdag dammsög jag bilen, blev svettig, hoppade i sjön! Strålande sommarväder! Inga klagomål!

Trevlig helg på er allihop, semesterfirare eller sommarknegare!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 57

OAKTSAM VÅLDTÄKT

-Det är brottet som en man nu fått sin dom för av Högsta Domstolen. Vilket betyder att ett gäng av Sveriges främsta laguttolkare har sagt sitt. Som lekman utan juridiska kunskaper måste man få tappa hakan. Jasså, det finns alltså "aktsam våldtäkt" också? Det måste det ju rimligen göra. Eftersom o- varianten existerar. Experternas språkbruk och tillämpning av diverse lagrum ligger alldeles för ofta miltals bort från det man kan kalla vanligt folks rättsuppfattning. 

Sällskap på stranden

Nog för att jag alltid hävdar att det är trevligt med sällskap på stranden när man ska bada. Men i går blev jag riktigt häpen när jag skulle ta ett sommardopp i den gamla vanliga viken. För precis i strandkanten var jag på vippen att kliva på en livs levande kräfta, och inte var den liten heller! Minst femton centimeter, med granna klor!

Först trodde jag att den var död, men så viftade den lite med klorna och rörde på ögonen. Låg ändå kvar i vattnet, bara decimeter från torra land, jag hann hämta mobilen och kräftan fanns sig i att bli fotograferad. Sedan tog jag mitt dopp. När jag gick upp låg kräftan fortfarande där!

Men en ny fotosession blev för mycket. Den märkliga, ensamma varelsen backade ut i sjön igen, och begreppet "kräftgång" blev en realitet. Om du tittar noga på bilden ser du spåren i sanden!

Nog visste jag att det finns kräftor i sjön, men jag har verkligen aldrig mött någon förrän i går. Annat än de redan rödkokta och delikata, förstås, med dillsmak och en gnutta anis.

Copyright Klimakteriehäxan

Mera om sommaren

Orsakullan har gett oss andra bloggare en fråga om dagen, att besvara i juli månad. Jag tar två på en gång!
Gårdagens: Sommarmorgon eller sommarkväll, vad föredrar du? 

Eftersom jag är en första klassens sömntuta har jag inget val: det måste vara kvällen. Nu i juli börjar den mörkna i kanterna, i bästa fall är den ljummen och kanske rent av utan vind ... möjligen läge för säsongens första levande ljus?

Onsdagens fråga riktar sig till smaklökarna: Om det luktar grillat från grannskapet brukar jag … 
... känna hur snålvattnet rinner till. Grillar sällan själv, så det är bara att leta upp något annat gott i kyl eller frys. Som tur är brukar det alltid finnas något, jag är noga med det!

Copyright Klimakteriehäxan

Det vi vill visa ...

Vad är det vi människor helst vill visa varandra?
Vänlighet är bra. Omtanke. Kärlek. Respekt.
Eller vill vi kanske sjunga en visa, tillsammans? Solo, hellre?
Nej, jag tror det är verbet VISA Sanna tänkt på när hon bestämt veckans temaord för Gems Weekly Photo Challenge. Hon kompletterar dessutom med det engelska ordet "show", så då behöver man ju inte tvivla alls.

Fast om man tänker efter är de där positiva orden jag radade upp inledningsvis långt ifrån självklara. Inte i dagens samhälle där vi lätt misstänkliggör våra medmänniskor, utsätter folk för negativ särbehandling. Och ofta använder man sig av den anonymitet som sociala medier erbjuder – för även om man vill visa upp sina åsikter och värva stödtrupper är det ju inte alldeles säkert att man vågar stå för sina ord, mothugg kan vara jobbigt att hantera ...

Där kommer likheten med ordet visa i musikens värld: det kan vara härligt att sjunga solo om allt låter bra, men för den som inte är tonsäker utan riskerar ett eller annat falskt ljud kan det vara bekvämt att söka skydd i en större skara, en kör där man inte märks på samma sätt!

Det som är enklast att visa upp i dag är yta. Snygga kläder, en vältränad kropp, en proper fasad, justa accessoarer, senaste inneprylen. Sådan exponering kan förvisso också resultera i såväl positiva som kritiska kommentarer, men det är ändå inte att gå ut på lika tunn is som den gör som smutskastar en hel folkgrupp utan urskillning.

Jag inser att det där blev kringelikrokig text och tanke som egentligen bara började med att jag kom ihåg fotot på den där perfekta armen, där alla muskler verkar vara alldeles lagom starka, utan att vara inbäddade i för mycket fett, men där inte varje senfäste avslöjas heller. Och i den öppna handen finns möjligheten att visa upp något mer för omvärlden.

Det är förvisso inte allom förunnat att kunna visa omvärlden en sådan vacker kroppsdel, hur gärna man än skulle vilja. Men det där med respekt, kärlek, omtanke och vänlighet, det kan alla bidra med. Fast man får kanske anstränga sig lite.

Copyright Klimakteriehäxan

PS – en liten uppdatering: Apropå armar så har jag ägnat mig åt sådana förr ... Läs gärna "Jakten på Stina Ekblads armar" här!

Blommigt i bokväg

Ugglan & boken vill så här på en tisdag ha tips om sådant i bokhyllan som är blommigt. Det får hon!

"Lila hibiscus" (Purple Hibiscus) var Chimamanda Ngozi Adichies debut. Historien utspelar sig i hennes hemland Nigeria och i centrum står en maktfullkomlig man. Den författarinnan är på väg att bli världsmästare i prosa!

"Mosippan" handlar om Tå-Pelles dotter Nancy och är del två i Elsie Johanssons mycket läsvärda trilogi, delvis baserad på hennes eget liv. Första boken heter "Glasfåglarna".

"Blommig falukorv" var en idé som slog rot i Hasse Alfredsons hjärna och blev en superhit som älskad barnvisa. När den blev omslag till en bok fick man på köpet med sådana höjdare som "Ska vi byta grejer" och förstås låten om styrman Karlsson, han som fastnade med foten i en potta. Ingen mindre än Stig Claesson gjorde illustrationerna. Håller garanterat för de yngre än i dag! Och dessutom finns det åtskilliga recept på blommig falukorv i omlopp, för den kökströtte som behöver inspiration!

Copyright Klimakteriehäxan

Titta hit och hitta ut

En liten smal skylt jag inte sett förut fångar min uppmärksamhet när jag ska ta ett dopp i Värmelns vik i Barndomslandet.

Pinnen visar sig ingå i ett friskvårdsinitiativ från kommunen i samarbete med en orienteringsklubb. "Bli en stolpjägare du också. Vi har placerat ut ett antal kontrollstolpar på mer eller mindre kluriga platser i Grums med omnejd!"

Den som hänger på har chansen att vinna något pris, och det är gratis att delta. Allt för en friskare befolkning, helt enkelt. Och utan tvekan är det så att snart sagt varenda svensk skulle må bra av lite mera motion!

För egen del tog jag en promenad (nästan 10 000 steg! men då såg jag inte en endaste stolpe!) och mötte både blommor och djur, fast huggormen jag såg var ordentligt död, tack och lov, tillplattad av bildäck mitt på landsvägen.

Kan inte låta bli att "skylta" med några smultron också ... så ljuvligt goda! Ett par små djur också! Tänk vad man kan hitta om man tittar ut!
Önskar oss alla en härlig skyltsöndag. Du hittar som vanligt vägen till fler skyltare via BP:s blogg.

Copyright Klimakteriehäxan

Den svåra konsten att såga

Varför är det så svårt att såga?
Jag har försökt förr. Och nu hämtade jag fogsvansen i källaren, för jag stod inte ut med att se de torra ruskorna i syrenbuskarna, bladlösa, döda grenar som sträcker sig mot sommarhimlen och ser fruktansvärt trista ut

Det var bara så otroligt många stammar som var torra och livlösa. Men nästan inga som gick att bryta av, de var alldeles för kraftiga. Såg krävdes alltså.
När jag sågar hoppar det taggiga sågbladet på underlaget som om det skulle dansa jenka men utan ordning. För att plötsligt byta till schottis i turer och skutta i sidled också. Hej vilt. Kanske är det rock´n roll det handlar om?

Jo då, det yr lite sågspån och svettig blir jag, men jag önskar intensivt att någon som KAN såga skulle komma förbi och ta några tag med fogsvansen för att jag – vips! – skulle kunna dra iväg den avsågade trädbiten.

Ni tror förstås att det handlar om centimetertjocka saker av slytyp. Men får syrener växa i sin egen takt blir de faktiskt träd. En stamtjocklek på tio centimeter är inte ovanligt bland mina buskar. Jag sågar och sågar, sågen hoppar och hoppar, plötsligt nyps den fast helt och hållet. Jag säger några fula ord som inte barn bör höra (ingen unge var inom hörhåll heller).

Så kommer jag till ett stadium där det ser ut som om segern är nära. Då försöker jag bryta av stammen. Men den är seg och gör fortsatt motstånd. Tills den spricker. Men naturligtvis inte rakt av, utan på längden. Vilket betyder att jag måste såga mer ...

Nu är det nästan slut på bladlösa ruskor i våra syrener. Stolt över resultatet av mitt slit ser jag ut över grönskan och föreställer mig hur vackert det ska bli nästa vår, när det kan bli blommor i hela buskarna, det som är kvar av dem. Ska heller inte sticka under stol med att jag är stolt över att inte ha sågat mig själv på ett endaste ställe.
Men bra på att såga, det blir jag aldrig. Hur kan det vara så svårt?

En av stammarna jag med sådan möda sågat mig igenom verkar 
hånflina åt mig. Fast det var i alla fall jag som avgick med segern ...

Copyright Klimakteriehäxan