Vykort från mitt fönster

Klockan var 15:26 denna Trettondedag jul och solen hade fått nog för i dag. Men på väg in under täcket för natten bjöd den på några vykort som jag kunde fånga från mitt sovrumsfönster. Det är visst modernt med rosa i år, har jag hört?!

Copyright Klimakteriehäxan

Skylt på en (rea)söndag

Det är gott om folk i butikerna nu, trångt på trottarerna, bökigt på bussen när alla passagerare ska ha plats för sina påsar och paket.
För nu är det readagar, på allvar! "Upp till halva priset" står det på skyltarna och jag hinner alltid tänka: "menar de inte NER?" innan jag inser att det är meningslöst att ens undra.

Grundbudskapet är hur som helst att det är billigare nu än nyss. Vilket lockar, alldeles självklart. Ni vet väl att vetenskapen dragit likhetstecken mellan urmänniskans drift att jaga vilt för att stilla sin hunger och den moderna människans jakt på shoppingfynd för att stilla, tja, begäret efter något som kanske nyss var ouppnåeligt dyrt eller eventuellt bara sedan länge åstundat. Eller så handlar det om en ögonblickets ingivelse. Det varierar nog.

I stora Gallerian i Stockholms citykärna råder viss oreda på grund av stor ombyggnad. Det har lett till att butikslokaler helt försvunnit, några är ersatta av kioskliknande hål i väggen ut mot Hamngatan, andra har klämt in sig mitt på flaneringsutrymmet.

Men kvar har blivit en obruten vägg som skulle kunna se väldigt otrivsam och avvisande ut. Om det inte vore för att man förser den med snygga reklamskyltar som inte verkar propagera för särskilda märken utan snarare uppmuntrar till shopping i största allmänhet.

Så där möter jag Gisela igen, hon som blivit lite fotomodell sedan hon gick i pension i fjol. I en härlig fartfylld bild kommer hon susande på cykel, nedlastad med (får man anta) idel kanonfynd i askar, lådor och påsar.

Felsökaren ser genast att hon 1/ inte kan ha koll på trafiken runtomkring, 2/ saknar cykelhjälm och därmed är ett dåligt exempel för andra cyklister som inte verkar känna till att man bara får ett huvud per liv. Min blick dras förstås också till skorna. Så coola! Fast att cykla i???

Nu är ju detta ingenting annat än en skylt, helt utan finansiering från Trafiksäkerhetsverket får man förmoda. Och flaxet i Giselas kläder är väl samma som när Carola var fångad i en stormvind, alltså orsakat av en rejäl fläkt.

Men nu är det i alla fall SKYLTSÖNDAG, årets första! Kolla hos BP för fler skyltar!
Apropå rea i största allmänhet så undrar jag om jag är ensam om att gå på reakoll – för att strax ha köpt något som verkligen inte hade sänkt pris med en endaste liten procent ...

Copyright Klimakteriehäxan

Det kan hänga på en höft

Läser om höftoperationer och inser att allt fler i bekantskapskretsen har behövt eller är i behov av den sortens reservdelar. Ålderstecken, förstås.
Faktum är att närmare en halv miljon svenskar har fått "ny höft" sedan 1969, det kan man läsa sig till i Svenska höftprotesregistret som sajten Nyfiken Grå letat upp.

Den är på många sätt en framgångssaga, den där berättelsen om hur folk som knappt kunnat ta ett steg plötsligt kan gå på nytt. 97 procent av alla som fått helprotes behöver inte opereras igen. 89 procent är smärtfria efter ett år. Och 2016 var ett rekordår i branschen: fler än 17000 personer opererades.

En av mina vänner har fått nya knän, en annan populär reservdel, under 2017 och är mycket lycklig över det. Dessutom är han en exemplarisk patient, en som troget gör alla rehab-övningar och har härliga vandringar i dramatisk natur som uppsatta mål, klart motiverande.

Men vad jag inte hade en aning om innan jag sett honom på "nya ben" var att ortopederna inte bara sätter dit nya leder, de korrigerar också hjulbenthet ...

Ett noggrant mätande och ett riktigt pillejobb för kirurgerna, berättar en läkare när jag frågar. Det ger resultat! Han som nyss var patient och som aldrig kunnat mota en gris med knäna är bara lite hjulbent i dag! Visst är det fantastiskt?! Och uttrycket "det hänger på en höft" får ny innebörd.

Copyright Klimakteriehäxan

Nytt år, ny helg, ny helgfråga

Mia, som hållit i dirigentpinnen när det handlar om helgfråga till bokbloggare, fortsätter i upptrampat spår. Hon har en tanke med det: att vi bokbloggare kanske lär känna varandra något bättre. Mia lägger till en uppmaning: Så kolla vad andra svarar och skriv en liten kommentar.

Men själva helgfrågan är tredelad och låter så här: Hur tänker du ditt nya bokår? Har du satt upp hur många böcker du ska läsa i år? Vilka utmaningar ska du delta i?
Ojojoj. Mina "kollegor" bokbloggare verkar vara sådana välplanerade, rationella människor. De har svar på sådana frågor!

Jag får helt enkelt försöka. För det första: jag hoppas få bättre läslust 2018 än jag hade 2017. Men då måste jag lägga bort mobilen oftare.
För det andra: nej, det är som med nyårslöften ... de är som gjorda för att brytas. 

När vi kommer till den tredje delfrågan tror jag i alla fall att jag hänger på de jag hittills ägnat mig åt: Veckans topplista, Helgfrågan och Tematrion. De mer avancerade utmaningarna väljer jag bort. 

Dock är det ju så med mig att jag väldigt gärna bloggar också om sådant som inte är tryckt på papper och omsluts av pärmar, och den bredden hoppas jag behålla. Alltid glädjer det kanske någon, eller i alla fall mig själv!

Strax ska jag lyda Mias uppmaning och kolla runt på andras svar och planer. Fast det brukar jag göra, även utan speciell tillsägelse!

Copyright Klimakteriehäxan

Älskade repriser!

Hur många gånger kan man se om en film?
Nog har jag undrat.
Svaret har jag inte. Men jag vet att ikväll blir det en sån där älskad repris igen. Då sänder Sveriges Television "Allt eller inget" (The Full Monty), och jag ser den absolut, för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Den där brittiska rullen har just fyllt tjugo år, men ni vet hur det är: allt åldras inte, hur märkligt det än kan låta. Så när kön på a-kassan börjar dansa ikväll uppfylls jag av samma oförstörbara glädje som tidigare. För att ta ett enda exempel på en scen som är omöjlig att glömma i berättelsen om hur man satsar på en manlig strippshow där de medverkande ska visa "allt". För en gångs skull en riktigt bra översättning till svenska av en engelsk filmtitel, förresten!

Historien om männen som bestämmer sig för att skaffa sig en inkomst trots att verket lagts ner är både rörande, rolig och (i korta sekvenser) sorglig. De är varken unga eller snygga och vet (från början) definitivt inte hur man dansar, men här finns värme och vänskap som går rakt in i mitt hjärta.

Alltså är tv-soffan bokad för kvällen, klockan 22:05 och SvT1.
Misstänker att jag kan se om den här filmen hur många gånger som helst. Ungefär som med några andra favoritrullar, inga som äkta cineaster skryter med på sina topplistor men ändå ... Vad sägs om "Pretty Woman" och "Notting Hill"? Älskade repriser!

Copyright Klimakteriehäxan

En kvinna att luta sig mot

Barbro Svensson, mer känd som Lill-Babs, dyker ideligen upp. I tidningen, i tv-rutan eller på andra ställen där "kändisar" syns.
Ni måste ju ha tänkt samma sak som jag: hur orkar människan?

Hon har varit en tuff brud i lyxförpackning, fäbodjäntan som blev grundlurad av Klas-Göran, badflickan i itsy-bitsy-teenie-weenie-yellow-polkadot-bikini. Hon var kaffeflicka innan begreppet etablerats, men Barbro gjorde reklam för Gevalia, med en prästkrage bakom örat – jag har bilden kvar! För att ta några exempel.

Så småningom blev hon poeten Lars Forssells musa. Redan på 60-talet gjorde hon filmdebut. Och också en bra bit efter 75-årsdagen fick hon andra roller än sångerskans på scenen, som i tv-serien "Bonusfamiljen".

I år ska hon fylla 80 jämna år. Ingenting tyder på att hon tänker slå av på takten. Alla som känner henne (och som alltid kallar henne Barbro, aldrig Lill-Babs) vittnar om att detta energiknippe är något av det snällaste som någonsin balanserat på 15 cm höga stilettklackar. Hon kommer alltid i håg sina vänner, skickar blommor och presenter, minns vad barnen heter.

För något år sedan flyttade så Barbro in till mig. Ja, inte personligen då, det trodde ni faktiskt inte heller, men som heminredningsdetalj. På den mjuka kudden finns hon i svartvit profil. Konstrik håruppsättning, tunga lösögonfransar som inte står dagens modeller efter. Jag har försökt att kolla när fotot togs och av vem, men har inte lyckats.

Att hon i decennier varit en kvinna att luta sig mot, det kan en skock män, många barn och barnbarn, kollegor och vänner intyga.
Mer konkret än i min soffa kan det väl inte bli? Mjuk, stödjande, skön!
Härliga, för evigt unga, Lill-Babs a k a Barbro Svensson!

Copyright Klimakteriehäxan

Nyupptäckta (och värda besväret)

Även 2018 blir topplistornas år, säkert. Först ut är Johanna, hon i deckarhörnan, som nu vill ha fem för mig nya författare jag upptäckte och gillade under 2017 och som gett mersmak.

Plockar fram min lista över lästa böcker och funderar. Kommer tyvärr fram till att min topplista denna gång blir fyra nummer lång, fler än så kan jag nog inte stå för! Två svenska författare, en norsk och så en tysk. Här har ni dem, inte rangordnade:

Lönnaeus, Olle: "Mike Larssons rymliga hjärta"
Författaren är journalist i Skåne och ägnar vardagen åt inrikespolitik. Men han har skrivit flera böcker. Den här ramlade jag på som cd-bok för en femtilapp och det visade den sig verkligen vara värd. Med humor, om en pappa på kant med livet och hans kamp för att vinna sonens förtroende. Om vänskap också. Dessutom i en utmärkt inläsning av Christian Fex. Svensk feelgood!

Neumann, Cilla: "Springa med åror"
En ungdomlig kärlekshistoria inramad av bästa sortens svenska sommar resulterar i en son som inte är som alla andra. Den ensamma mamman lever med sin gamla pappa och får slita hårt för att sonen ska må hyggligt, samtidigt som gamla vänner inte visar sig vara mycket att luta sig mot. 

Ragde, Anne B: "Jag ska göra dig så lycklig"
Originell historia med någon sorts femtitals-känsla, om folk i en liten stad, om relationer. Ragdes mer kända verk "Berlinerpopplarna" ska jag nog försöka läsa.

Sendker, Jean-Philipp:  "Konsten att höra hjärtslag"
Romanen är en internationell succé, en variant på feelgood som fungerade perfekt på solsemestern i våras. En "omöjlig" kärlekshistoria som stundtals gjorde mig snyftnödig. Uppföljaren ska jag nog söka upp. 

Andras topplistor hittar du om du klickar här.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens självklara budskap!

Den sista dagen ...

... på år 2017 är här. Men i morgon är första dagen, inte bara på 2018 utan på resten av hela livet! Det som man måste ta vara på medan man har det!

På vår balkong blommar ros och pelargon fortfarande, pelargonen har till och med en hel del knoppar. Och inomhus njuter jag av en sak som tomten kom med: en ljusbärarhäst från Bengt & Lotta, en pryl som jag verkligen ansett mig behöva, i flera år faktiskt!

Hästen samsas bra både med Våmhus-stjärnan och med mitt gamla Marimekko-tyg, som inte varit framme sen tidigt 70-tal men som jag ofta tänkt på, med kärlek och vördnad ... Maija Isola har gjort mönstret som heter Villiinarsissi och kom 1972. Inget julaktigt egentligen, men nu får den fungera som julgardin och jag är nöjd! Och då så!

Gott nytt år alla!

Copyright Klimakteriehäxan

Bokslut 2017

Bild  från opelikaobserver.com

Sista helgen detta år, sista helgfrågan i Mias bokhörna.
Hur sammanfattar du ditt bokår, undrar hon.

Ja, bokslut hör ju årsskiften till, eller hur? Jag har läst sammanlagt 37 böcker, vilket är väldigt lite i mitt läsarliv. Flest på svenska, resten på engelska. Några har jag lyssnat på, de flesta har jag läst på papper. Jag har ännu inte lyckats övertyga mig själv om att läsa en enda på läsplattan.

När jag tittar på listan över de titlar jag tagit mig igenom tycker jag tyvärr att det är få som är riktigt, riktigt minnesvärda. Det gäller böcker i samtliga genrer jag ägnat mig åt. Kanske blir det ett bättre nytt år? Hoppas!

Som bokbloggare har jag ändå varit hyfsat flitig, tycker jag. Inte bara som svarare på Helgfrågan utan också på Lyrans tematrio och jag har gjort topplistor på uppmaning i Johannas deckarhörna. Lägg därtill att jag hade en lucka i adventskalendern hos Sofie. Dessutom har jag själv skrivit ett manus som dock förmodligen aldrig blir tryckt ... ett öde som jag förvisso delar med många.

Och så fanns det en följdfråga: vilken var den bästa boken du fick i julklapp? Jo, förstår ni, det allra bästa var att jag för en gångs skull i livet, kanske den första, INTE fick någon bok. Eftersom jag, som jag redan bekänt, redan har metervis oläst i hyllorna.

Copyright Klimakteriehäxan

Orden för dagen – min egen nyordslista

Igår presenterades den, listan över nya ord som tagit sig in i svenska språket det senaste året. Och vi som är roade ordbrukare slängde oss över den på direkten. Men så här dagen efter vill jag gärna komplettera med min egen lista över språkliga nymodigheter. Den kan ju tänkas innehålla något begrepp du också vill kunna svänga dig med när samtalen riskerar att tystna!

Kan inte minnas vad som fick mig att lägga ut mitt första "dagens ord". Det skedde i juli 2016, så särskilt flitig/uppmärksam har jag väl inte varit, för visst stöter vi på nya ord ideligen. Men nu, ett och ett halvt år senare, har jag kommit upp i 23 ord som jag betraktar som minnesvärda, av de mest skilda anledningar.

Här är de, med de senast uppmärksammade först:
23 skitfall
22 fiskmåsfaktorn
21 skrämselkonsulent
20 tupprepa
19 livmoderbärare

18 sloknar

17 gravidklänning

16 kartfall

15 distanshandel

14 hårkaos

13 flonk

12 kompetensförsörjning

11 stänkälg

10 slätgöring

9 papperslandskamp

8 äppelår

7 pappafeminism

6 sambacentralen

5 bagagestörning

4 fotbollsarbetare

3 hälsporre

2 livmoderkrig

1 friluftskjol 

Något ord har tagit sig in på grund av en speciell anknytning till mig och min vardag utan att vara nya på riktigt ens för mig. "Hälsporre" är ett sådant, ett som gjorde riktigt ont och som hamnade här ...

Andra, som exempelvis "flonk", har bara dunsat ner framför mig i all sin obegriplighet. Och så finns det de som fått mig att le, som "sambacentralen" och "slätgöring", medan ord som  "kompetensförsörjning" och "bagagestörning" fått mig att fnysa, lätt irriterat.

Jag ids inte lägga in länkar till varje post men om du söker här på bloggen på det ord du vill kolla upp så går det ju snabbt att få en förklaring! Eller klicka på etiketten "dagensord" här nedan så får du upp allihop.
Kanske har du en alldeles egen favorit? Berätta gärna det i en kommentar!

Copyright Klimakteriehäxan

Nytt i ordboken

Så var det dags igen. Årets svenska nyord blir allmängods. Med bävan i hjärtat öppnar jag länken och läser ...

Här hittar man den nya hårfärgen som jag hoppas och tror aldrig ska drabba mig: blorange, en blandning av blont och apelsinfärgat. Det engelska ordet cringe, som betyder att skruva på sig ungefär, ska "på svenska" tolkas som pinsamt. För oss som arbetat med tv blir uttrycket direktare helt annorlunda. Nu ska det betyda begravning utan ceremonier, inte direktsändning.

Att begreppet döstäda (eller dödsstäda) inte kommit med förrän nu gör mig uppriktigt förvånad, för den sortens aktivitet har ju folk hållit på med hur länge som helst. Samma tycker jag faktiskt gäller för fejknyheter, även om jag inser att en viss president gett ordet ny aktualitet. På listan står också det närbesläktade alternativa fakta, ett begrepp förtjänstfullt lanserat av en viss Kellyanne Conway som därmed gått till historien, hand i hand med sin chef.

Killgissa är lite kul. Ni vet hur det är: man ställer en fråga och får ett tvärsäkert svar som kort därpå visar sig vara helt uppåt väggarna fel. Men man vill ju inte verka ovetande när man får en enkel fråga eller hur?

En aktivitet som jag aldrig stött på men som jag ivrigt vill uppmuntra är att plogga. Då handlar det om joggare som plockar skräp i naturen samtidigt som de motionerar, sådana dubbla föredömen!
Sekundärkränkt tycker jag är riktigt roligt. Nu räcker det inte längre med att folk blir kränkta av nästan vad som helst nästan hela tiden. Här gäller att bli kränkt i sympati med någon redan drabbad.

Serieotrohet är utan tvivel en synd, även om graden av allvar kan diskuteras. Synden begås i tv-soffan och består i att man ser en del i en serie trots att den man alltid brukar titta tillsammans med inte är på plats.

Höstens stora skräll i form av #metoo-kampanjen finns med, högst naturligt. Men hur långlivat uttrycket blir är svårt att sia om. Fast det gäller förstås för samtliga ord som valts ut av expertisen.

Hela listan kan du läsa och fundera mer kring om du klickar här.

Copyright Klimakteriehäxan

Också en önskelista ...

Jag har skamligt många olästa böcker i mina hyllor. Det är väl något sjukligt, det där att ständigt köpa böcker fast man redan har lektyr hemma för resten av livet även om jag skulle bli 150 år.
I år lyckades jag, för första gången någonsin tror jag, avvärja julklappsböcker. Förr i världen hade en julafton (eller födelsedag) utan bokpaket varit ren katastrof. Nu lättnad, i tacksamhet!

För bland alla de där jag inte hunnit med finns självklart väldigt många som jag verkligen vill läsa. Det gäller bara att komma sig för, att ta tiden, att prioritera. Blir också en sorts önskelista!
I dag är det också temat för Veckans topplista från Johannas deckarhörna:
Idag listar vi topp fem böcker jag ville läsa men inte hann med under 2017, (och hoppas på att vi kanske kan plocka upp dem i ett tidigt skede av nästkommande år).

1. "Madame Bovary" av Gustave Flaubert. Klassiker som kom ut i prisad nyöversättning härom året.
2. "Vargskinnet" av Kerstin Ekman. Har hela serien, tre delar, fattar inte varför jag inte läser den.
3. "Boktjuven" av Markus Zusak. Hyllad av precis alla. Men jag har inte öppnat den.
4. "Ljuset vi inte ser" (All The Light We Cannot See) av Anthony Doerr. Över 500 sidor, inbunden. Den fysiska storleken är en tröskel att ta sig över.
5. "Sugar - kvinnan som steg ut ur mörkret" (The Crimson Petal and the White) av Michel Faber önskade jag mig i present för riktigt många år sedan. Att den historien tar över 800 sidor att berätta visste jag inte ...

Då återstår bara en fråga: kommer jag att läsa dem under 2018? Eller kan den topplistan få något som liknar evigt liv? Att hyllraderna med oläst växer är nog tyvärr utom alla tvivel. Suck.

Copyright Klimakteriehäxan

Med julen bakom ryggen

Av alla onyttiga julsaker jag genom åren ansett mig behöva är julkudde bara en. Alltså har jag tre ... samtliga i gobelängteknik men av okänt ursprung. Och alla kan puttas in under ryggen för lite extra stöd när paltkoman sätter in.

Copyright Klimakteriehäxan

Julens budskap

Möter detta budskap när jag tar en liten promenad i de frostnupna omgivningarna och tänker att det där var väl en väldigt trevlig julhälsning, för alla (som vill) att ta åt sig av!
Nästan som en liten skylt. Och julafton råkar ju denna gång sammanfalla med en SKYLTSÖNDAG!
Via bloggen Konst eller konstigt hittar du fler julskyltare.

Copyright Klimakteriehäxan