Här är det en triss!

Det har blivit dags att ta upp diskussionen om den svenska kulturkanonen igen, tycker jag. Vad är egentligen god litteratur? Eller, för att göra frågan en aning enklare att besvara, vad är egentligen litteratur? 

Att jag börjat fundera i såna banor beror på att jag varit ombord på ett flygplan på första gången på länge. Och mitt framför mina ögon ser jag skylten ni ser på bilden. Har aldrig mött den förut. Den som alltså förbjuder mig från att stoppa in något annat än just litteratur i den där fickan! 

Jag förstår att vilken pocketbok som helst, av vilken sort det vara må, är godkänd för att petas ner där. Men korsordstidningen? Min banan? Ett paket pappersnäsdukar? En tunn scarf? Nähä, se det går naturligtvis inte an. Och hur ska man tänka om man medför en roman i tegelstensformat, de blir ju bara fler? Kan man trycka ner de första hundra sidorna? För utrymmet är snålt tilltaget.

Återstår en undran: hur kan det vara OK att klämma ner katalogen med erbjudanden om shopping ombord där? Ingen kan väl kalla det för litteratur! Fast jag bläddrade förstås och hittade en sak jag ville köpa (det var ju ändå min födelsedag). Vad hände? Jo jag somnade och märkte aldrig när den där vagnen rullade förbi min plats. Så jag fick tji. 

Och inte hade jag nån pocketbok att stoppa i den där fickan heller. Hade ingen pappersbok alls med mig på semestern, för första gången, och det var ett dåligt beslut: det gick inte att läsa problemfritt på surfplatta i solljus, så där fick jag tji en gång till.

Skyltsöndagar kan man alltid ha, det tycker åtminstone Professor Deutsch. När det kommer till Veckans bild är det Åke som styr och ställer. Fullbordar en triss med en knoppig amaryllis till LillaSysters  Färgsprakande NOVEMBER! Sista dagen i dag!

Första advent! Elljusstakarna syns i snart sagt alla fönster (det är bara jag
som är lite sen). Det här är den originellaste. Flaskproppar i kristall är
"ljuslågorna" på metallskapelse från konstnärskollektivet LOD i Stockholm. 

Jag har numera helst amaryllis som snittblommor, i stället för att köpa lökar
som man får vänta länge på – och när de äntligen blommar blir
stjälkarna hysteriskt långa medan bladen uteblir helt  ...

Copyright Klimakteriehäxan

Näst sista dagen!

 Färgsprakande NOVEMBER går mot sitt absoluta slut. Bara en dag kvar av LillaSysters enträgna kampanj för att lätta upp en traditionellt grå och tråkig månad. En kort utflykt på stan gav mig material till dagens bidrag!

Konstnärskollektivet LOD på Norra Agnegatan har inte en vakthund, men väl en julbock i granris som noga inspekterar besökarna. 

Den här fasadbiten på ett hus på Kronobergsgatan på Kungsholmen blev så gott som världsberömd när Carolina Falkholt hade målat en jättestor penis på den. Dagens motiv rör upp färre känslor, men färgglatt är det om än inte knallblått (som den där snoppen var)!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om gudstro

Skriv-Robert efterlyser på lördagarna Veckans mening  – en mening man nyss läst men som inte bara flutit förbi utan gjort att man hejdat sig om än aldrig så lite i läsningen. Eftersom jag än en gång befinner mig i en lässvacka, har inte läst en bokrad på nästan två veckor, väljer jag i stället en mening jag hört. Det var statsvetaren Katarina Barrling som föreläste om Sverige och Gud och sin nya bok "Världens mest protestantiska land". Om sambandet mellan stat och kyrka, om traditioner och teorier. Och nog för att många i dag sällan går i kyrkan och ibland t o m gått ur den helt – men Barrling konstaterar:

I ett störtande flygplan finns det inte många ateister.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu spurtar vi!

Återstår bara denna helg av november, månaden som bär sitt envetna rykte av att vara grå och sällsynt tråkig. LillaSyster har tagit på sina späda axlar att lätta trycket på både oss och månaden. Det sker genom att vi bloggare visar något positivt och färgglatt, så att vi uppnår en  Färgsprakande NOVEMBER!

Jag inser förstås att vitt inte är den gladaste färgen, men jag gillar vita blommor och den här buketten råkar vara väldigt speciell. Har plockat in den från balkongen i dag! Hade för månader sedan en krysantemum som ville tacka för sig, inga knoppar syntes. Men den var snyggt grön och jag tryckte ner växten i en glipa i en balkongkruka, där den uppenbart trivdes för det gröna blev större och banne mig lite grönare också. Den fick vatten förstås.

Trodde knappast mina ögon när jag en dag i slutet av oktober anade små knoppar! De blev fler! Och minsann, där var det en till! När vi åkte till Lanzarote hade de börjat slå ut. Nu fanns alltså nio rejäla vita blommor och jag sitter och tittar på dem med ett leende på läpparna. Gamla krukväxter är värda att få en andra chans! Och passar bra i vas, för jag sitter ju inte så ofta på balkongen så här års.

Efter min synnerligen korta blomplockningspromenad gav jag mig ut på stan och nu är jag, äntligen, vaccinerad igen. Det blev tre skott den här gången: covid, influensa och lunginflammation (som jag trodde jag hade tagit redan men det syntes i alla fall inte i journalen).

Lägg lite presentshopping på det! Tror att barnbarnet kommer att älska den röda klänningen med paljetter. Och den gör ju det här inlägget klart mera färgsprakande!

Copyright Klimakterieähäxan

På spelhumör

Vad vore en fredagsmorgon utan Elisa Matildas fem frågor, jag bara undrar? Hon levererar ständigt, man blir lite överraskad och det är bara att tacka och ta emot! I dag är hon inspirerad av spel.

1. Vilket djur skulle vara din följeslagare om livet var ett äventyrsspel? En hund, utan tvekan.
2. Om du fick en skattkarta i posten – vad skulle du hoppas att den ledde till? En fungerande hälsokälla dit jag kunde bjuda in alla behövande.
3. Vilken oförklarlig vardagshändelse är ditt livs största mysterium? Varför det man lägger in i mangeln ovanpå mangelduken kommer ut under den (om det man manglar är längre än själva mangelduken).
4. Om du samlade poäng för vardagssysslor – vilken skulle ge dig flest på en vecka? Plock, i köket och i resten av vår bostad också ... 
5. Om du skulle ha ett högkvarter, var skulle det vara någonstans? I skuggan nära en solig strand där vattnet är klart och vågorna hanterbara.

Copyright Klimakteriehäxan

En sorts repris i kallt väder

Det har hänt förr. Nu har det hänt igen. Jag har gett mig av hemifrån utan att tänka på att det faktiskt är november, en månad som av gammal vana inte bara är tämligen grå utan också kan vara kall, med snåla vindilar som snurrar runt oss som vågat sig ut.

Visst borde jag veta bättre, men det verkar inte som om jag lär mig av de gamla misstagen. Mer än en gång inser jag att jag hade behövt vantar eller handskar, men händerna kan man ofta klämma ner i en jackficka och rädda situationen.

Värre är det när hela överkroppen tror att den hamnat i ett kylskåp. Fast det finns bot! Jag köper en sjal! Jo tack, jag har rätt många men eftersom de ligger kvar i hyllan därhemma har jag ingen glädje av dem i just detta iskalla ögonblick.

Vilken tur då att man kan hitta helt underbara halsdukar, rejält stora, gudomligt mjuka och ulliga och till ett synnerligen överkomligt pris! När jag senast befann mig i den här knipan klev jag in i en Glitter-butik och se bara vilken vacker sak jag ett ögonblick senare kunde svepa in mig i! Som att gå in i ett ljummet moln, i underbara färger! Från tidigare liknande tillfällen har jag en sjal som går i blått och en som går i grönt ... så det handlar om en sorts repris! Därmed också dagens absolut färska bidrag till LillaSysters kampanj för en Färgsprakande NOVEMBER!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 170

 FASKIKEL

-Ordet dök upp hos Hannele i går och jag hade verkligen inte en susning om vad det betydde, inte hur det ska uttalas heller. Bara att googla! Och svaret är att en faskikel är en bunt med skrifter eller ett häfte. Nog för att jag har rätt gott om sammanhängande verk i min hyllor, men inget av dem kommer någonsin att omnämnas med detta märkliga ord, det garanterar jag. Mest troligt är att jag aldrig kommer att ta det i min mun! Även om jag fått uttalet beskrivet för mig av AI: uttalas fa-shik-kel, med  tonvikt på första stavelsen. 

Världens piggaste 80-åring?

Min första Pippi-bok kom ut 1948 och jag
fick den 1955. Litet format! Lägg märke till
hur litet författarens namn är på  omslaget!
 Ingrid Vang Nyman tecknade. Pris: 3:95.

I dag är det dags att gratulera Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, mera känd som Pippi kort och gott. Astrid Lindgrens första bok om denna originella hjältinna kom ut för så länge sedan! En piggare 80-åring får man leta efter. Grattis!

Egentligen borde hon väl inte ha uppskattats. En unge som klädde sig slarvigt, som ljög, som länsade kakfaten när hon hamnade på kalas, som faktiskt aldrig uppförde sig så som välartade små flickor fick lära sig på 40-talet, när Pippi föddes. Men jo då! Sedan Bonniers tackade nej hamnade hon hos Rabén och Sjögren, och det har nog det förlaget mått extremt bra av ...

Genom alla åren har hon behållit sin popularitet. Hör en barnbibliotekarie i Umeå som intervjuas i radio, och han berättar att efterfrågan efter böcker om Pippi Långstrump är stor. De blir så flitigt lästa att man ideligen måste köpa in nya!

Jag fick min första Pippi-bok 1954 och redan då var den tryckt i 127 000 exemplar, en upplaga som bara ett fåtal författare lyckas prångla ut i dag! Visst ser man att den är 

läst, men jag har alltid hanterat böcker försiktigt, så trasig är den inte. Tror att den väntar på barnbarnens intresse, jag har inte testat det ännu. Men mot bakgrund av allt som hänt Pippi genom åren kan man för denna 80-åring lugnt stämma in i "Ja må hon leva", för det kommer hon definitivt att fortsätta göra!

Och eftersom hon definitivt är en färgglad liten person fyller hon dagens behov i firandet av Färgsprakande NOVEMBER som har sitt ursprung hos LillaSyster.

Copyright Klimakteriehäxan

I samlad tropp

Vi är många, vi som samlar. Men vi samlar förstås på olika saker. Debutsky samlar på Muminmuggar, Hannele på böcker och påfåglar, Orsakullan på finporslin, Susjos på bonsaiträd, BP satsar på erfarenheter (smart för de är inte fysiskt utrymmeskrävande), Janerik vill utöka sitt filmotek, Paula är så klok att hon samlar minnen, Professor Deutsch kan tänka sig att samla på pengar ... Mrs Calloway vill ha yllebroderier. Det där fick jag reda på när jag klickade runt bland bloggarna som svarade på Elisa Matildas fem fredagsfrågor en gång. Själv tycker hon att tavlor är något som verkligen är värt att samla på.

Tavlor – ja det kan jag hålla med om, men där finns ju en begränsning. Den heter väggutrymme, och den gränsen är absolut även om man som jag försöker hänga om verken ibland, låta någon bild få lite "ledigt" för att sen återkomma med ny lyskraft.

Min "konstsamling" har det fina med sig att i princip varje grej jag har har sin egen historia, ett minne av konstnären, hur det gick till när verket blev mitt, var i världen jag befann mig. Inser att jag började köpa konst väldigt tidigt, gott och väl innan jag hade fyllt 20. Då valde jag affischer och billiga tryck, och det tycker jag fortfarande man kan göra. Det är ju i grund och botten bilden man bryr sig om, inte originalet, ofta helt ouppnåeligt dessutom. Tänk bara på mitt underbara Mona-Lisa-draperi som blev utslitet ... det var inte signerat av da Vinci precis! Men hon såg ut exakt som hans, fast hon var stor som en dörröppning! Och ja, jag saknar henne än.

Hemma är det ju man umgås med sina samlingar. Tror att jag redan bekänt att jag utan tvekan är kuddoman. Älskar att byta kuddar i soffor och fåtöljer, som då förändras radikalt. Har alldeles för många prydnadskuddar i källaren, vet att jag måste rensa. Men även när det gäller kuddar finns det en story bakom i princip var och en och då blir det genast svårare! Några har jag gjort själv, andra har jag fått eller köpt, det finns både hembroderade, Ikea-produkter och franska skönheter i gobelängväv ...

Och så är det den där samlingen som bara uppstod alldeles av sig själv: jag har ju pippi på fåglar! Visst, jag älskar förstås koltrasten och sädesärlan och domherren, men sådana samlar jag inte på. Min pippisamling består enbart av fåglar som inte kan flyga. De har inte ens försökt. Har visat de flesta här på bloggen, det finns ett hundratal (jag har inte dunderkoll på dem alla nu). De har i alla fall en egen etikett här på bloggen, klicka på den ("pippi") och scrolla ett tag så får du bekanta dig med väldigt trevliga icke-flygande fåglar och deras historia! Gjorde till och med en liten bok, "Klimakteriehäxans fågelbok" för något år sedan. 

Ja jag har nog tagit klivet tillbaka till det uråldriga samhällssystemet när alla var jägare och/eller samlare. På sätt och vis i alla fall. För dagens hängivna samlare är ju ständigt på jakt, det må vara efter dyrgripar eller bara kul prylar. En pippi, en kudde, en liten tavla ... och så känslan när man hittat rätt! Så härligt! 

Tavlor hemma hos mig. I mitten en favorit: "Moder Jord" av EWK, Ewert Karlsson,
legendarisk  tecknare med politisk satir som specialitet.  

Copyright Klimakteriehäxan

  Färgsprakande NOVEMBER!

Inte många dagar kvar nu av den grå månaden. Adventsljusen står på kö, julgranar är redan klädda, klappinköpen i full gång, kanske rentav koncentrerade till den här s k svarta veckan?

För egen del köpte jag färg och glädje i form av en tulpanbukett i dag. Syrran swishade en slant och bad mig köpa något jag ville ha som födelsedagspresent. Nu gjorde jag det, och det är en present som jag verkligen vet att uppskatta!

Hoppas ni också gillar den här sortens färgsprak – ja, det vet jag nog att ni gör! LillaSysters initiativ för att pigga upp oss i dessa mörka veckor har hur som helst funkat bra, tycker jag!

Julgranar i Kungsträdgården är klädda och klara.

Copyright Klimakteriehäxan

En månad före jul

Idag blev det julafton, exakt en månad för tidigt, för ett gäng svenska författare. August-priset har delats ut! Två av de prisade lyfte jag fram nyligen, den ena boken  – Lina Wolffs "Liken vi begravde"   – har jag nu läst. Wolff är originell, hennes figurer robusta och händelserna oförutsägbara! Bea Uusmas "Vitön" kommer jag absolut att läsa, ju förr desto bättre.

Att båda författarna därmed tar hem August för andra gången är häftigt och man kan bara gratulera! Skaran upphovspersoner som nu ståtar med dubbla Strindberg-inspirerade plåtgubbar är därmed sex. De fyra som tidigare fått priset två gånger är Kerstin Ekman, Torgny Lindgren, Sven O. Paerson och Lars Sund.

Copyright Klimakteriehäxan

Vi har kommit till E!

Den har låtit vänta på sig, men nu är den här: bokstaven E i Litteraturens ABC som Enligt O styr över. Tre uppgifter vill hon ha i denna utmaning!

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på E!

Nora Ephron hade säkert många suveränt underhållande historier oskrivna när hon dog i cancer, 71 år gammal.

Vi får nöja oss med det hon hade skrivit: "I lust och nöd" (Heartburn) och "Jag gillar inte min hals och andra tankar om att vara kvinna" (I Feel Bad About My Neck: And Other Thoughts on Being a Woman), exempelvis. 

Förutom böckerna skrev hon manus till en rad succéfilmer av romkomtyp, som "När Harry mötte Sally", "Sömnlös i Seattle" och "Du har mail". Ephron var romkom-genrens drottning!

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på E!

Här väljer jag en av den tämligen orättvist bortglömde (tycker jag) Olle Lönnaeus: "En enda sanning". Gillar hans skånska krimhistorier, ofta med lite inblandade integrationsfunderingar.

Tipsa om en läsvärd bok med anknytning till Europa! 

"Den längsta dagen" av Cornelius Ryan är en dokumentärroman som utspelar sig 1944, fylld av "äkta" intervjuer med människor på frontens båda sidor. Den sjätte juni äger landstigningen i Normandie rum, och såväl den händelsen som dess efterspel har haft stor betydelse för Europa. Kan rekommendera hörversionen, Claes Elfsberg läser och han gör det lysande.

Får inte glömma att bidra till LillaSysters Färgsprakande NOVEMBER.
Dottern tog bilden när solen gick ner på Lanzarote.

Copyright Klimakteriehäxan

Boksläpp i Barndomslandet

Visst är det kul att folk blir intresserade av något man skrivit och vill läsa, de är till och med villiga att betala för det (bloggen läser man ju gratis)! Har denna söndag haft boksläpp av "SÅNT nästan bara JAG MINNS – Om människor och händelser  i Värmskog förr i tiden". 

Det blev en programpunkt i firandet av Värmskogs hembygdsförenings 75-årsfirande. Där vankades musik, quiz, fika med fantastiskt gott hembakat och en kul berättelse om hur det är att komma flyttande till mitt Barndomsland från Nederländerna, med barn som bara talar holländska ... (de trivs och bor kvar).

Jag blev intervjuad lite kort på scenen om min bok och sedan såldes den till premiärpris. Fick signera nästan alla exemplar – och det gjorde jag förstås mer än gärna.

Foto Janåke Gestblom

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild

Ni som vet när jag säger att bilden får mig att tänka på Maradona, ni vet.

Veckans foton som Åke efterlyser kommer från min vecka på Lanzarote, en kanarieö med mängder av vulkaniska toppar och svart sand. Dessutom många turister. Språkvariationen var stor vid poolerna och måltiderna, åtgången på solkräm ansenlig, pappersböckerna vanliga och vattnet höll behaglig temperatur. Går inte att klaga! 

Egentligen tog jag inte särskilt många bilder, men när Dottern hoppade in  i en vattenpolomatch ville jag ju föreviga den. Och om jag får säga det själv så tycker jag att fotot ni ser här överst blev ett lyckoskott!

Poolen kunde man stundtals ha för sig själv. Det kändes ju lyxigt! Att himlen inte var klarblå hela tiden är något man får ta med jämnmod.

Jo det ÄR havsutsikt från rummet men jag
har sett bättre ... OK i alla fall. Och
palmerna är vackra i soluppgången!

Showtime på kvällen på vårt hotell. Här ett nummer med jonglering av lysande käglor.
Tycker det kan få bli ett bidrag till LillaSysters Färgsprakande NOVEMBER.
Copyright Klimaktereiehäxan

Veckans mening – om Ukraina

Finns det en mening i det jag nyligen läst som fått mig att reagera lite extra? Det är Skriv-Robert som står för efterlysningen, lördag efter lördag. Nyss läste jag en text skriven för Nya Åland av Jan Mosander, en lysande journalist som fortsätter sin bana långt efter pensioneringen bl a just som krönikör. En gång i månaden medverkar han i tidningen, men tyvärr går det inte att länka till hela texten. Denna gång tar han upp korruptionen i Ukraina, ett svårt problem som ingen verkar kunna rå på. Ministrar avskedas för ohederliga affärer, men det är bara toppen på ett enormt isberg. Naturligtvis måste man undra hur alla hjälpmiljarder hanteras? Mosander konstaterar, i sorgsen ton, och det är lätt att sörja med honom:

Miljoner och åter miljoner har rakt av stulits ur landets offentliga medel.

Copyright Klimakteriehäxan