När jag tänker på saken känns det som om det var i går. Man levde omgiven av konstnärer. Deras verk producerades i en aldrig sinande ström, de ramades in, de sattes fast med magneter på kylskåpsdörren, de blev julklappar och födelsedagspresenter, de blev den första bilden som kom upp när datorns skärm fick liv.Konstnärerna gick på dagis eller fritids, de avancerade till lågstadiet – kreativiteten var densamma, även om idéerna till variation ibland tröt (det sker ju även med de allra största i branschen). Oavsett bildens innehåll var vi som oftast var mottagarna lika entusiastiska, lika berömmande, lika uppmuntrande: gör fler! Du är så otroligt duktig! Å så glad jag blev!
En dag kom brytpunkten. Det fanns lite väl många konstverk, i olika tappningar. En rensning var nödvändig. Men ack, en sådan svår uppgift! Varje bild hade sin historia, varje tavla sin invanda plats, varje produkt en vrå i våra hjärtan. Och faktum är att trots att konstnärerna i min närmsta krets nu inte rört en målarpensel eller en färgpenna på evigheter finns spåren av deras tidiga konstnärsskap kvar, i fler exemplar än som kanske är riktigt vettigt.
Men det är det där med affektionsvärdet, det som ingen Rembrandt eller Carl Larsson eller Mamma Andersson någonsin kan komma upp i. Och att ha sina barns teckningar sparade, fortfarande på väggen eller i en låda, det är en konstinvestering som förräntar sig på sitt alldeles egna sätt. Eftersom minnet av dess tillkomst ger konturer och innehåll åt ett passerat stadium i livet.
Så där vandrar mina tankar när jag står och väntar på bussen hem en alldeles vanlig fredag eftermiddag. Det ligger ett dagis vid hållplatsen, ett dagis fullt av små konstnärer. Visserligen har de nog fått en hel del vuxenhjälp innan den konstnärliga fönsterutsmyckningen blev klar för vernissage, men härligt barnsligt är det där fönstret ändå.
Och alltså blev det Veckans fönster – som har temat KONSTIGT. Fler fönster att kika på och i kommer du till den här vägen.
Samtidigt måste jag påpeka att mitt fönster egentligen inte är konstigt alls … bara trevligt! Och konst-igt, kanske?
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Fantasifullt och färgglatt fönster! där inne bor nog riktiga "konst"närer!
SvaraRaderaFint fönster för temat. Barnens kreativitet är så härligt, och ibland hoppas man att de inte skulle lära sig hur det "ska vara" utan bara göra som de känner.
SvaraRaderaHa en skön helg!
Färgglatt fönster, älskar flugsvamparna!
SvaraRaderaHärligt fönster med en massa att titta på och härligt med alla fina färger.
SvaraRaderaannette
Jag tycker om när du berättar vad du tänker på bussen..ett härligt lekfullt fönster visar du mig..dessutom..
SvaraRaderaVet du jag älskar huvudfotingar som typ treåringar gör..jag har tre mappar en för varje barn jag har..med målningar.. teckningar som speglar livet..du vet semester med husvagn finns avbildad..när lillebror föddes finns med..när farfar gick bort..det är makalöst vad barn tar vara på allt som händer.
Äkta knsnärer håller till där inne.
SvaraRaderaMånga är vi som sparar dessa minnen.
"Farfars kista" är full av allehanda verk. Kanske kan man roa ev framtida barnbarn med att visa vad deras mammor gjorde en gång för länge sedan!
Trevlig helg!
Ditt fönster är även charmigt :)
SvaraRaderaVisst är det både konst-igt och lekfullt och med härliga assosiationer!
SvaraRaderaEtt riktigt mysfönster fullt med konst. Jag blir glad när jag ser ditt fönster. :-)
SvaraRaderaUppiggande konst-igt fönster hos dig!
SvaraRaderaOförstörda och opåverkade är dessa konstnärer - barn bara skapar! Och när man ber dem berätta om sin bild är det fantastiska berättelser som växer fram.
SvaraRaderaJag har två killar som nu är vuxna och har egna barn. Det är så kul att plocka fram deras bilder de skapade när de var i samma ålder som sina barn. De är glatt överaskade att jag sparat - mycket
;-)) och barnbarnen är mycket intresserade av att pappa målat DET - huvudfotingar!
Barn är så obegränsat härliga i sitt konstnärsskap.
SvaraRaderaOckså här har konstnärerna vuxit upp och fått egna konstnärer.
I mitt fönster finns ett litet utedass i keramik, litet på sniskan, charmigt som tusan....Konstnären själv fnyser åt det, men konstnärsmoderns hjärta blir alltid lika mjukt som smör när hon tittar på det!:)
Karin
Vilken bra variant på veckans konstiga tema! :-)
SvaraRaderaInga konstnärer är väl så uppskattade som de ännu riktigt unga och ofördärvade. Fin tolkning av temat.
SvaraRaderajo, vi har haft massa äkta konst på väggarna...
SvaraRaderaNu har jag tittat på precis alla fönster som mina samtliga (kommenterande) gäster visar. Och ja, kommenterat dem alla ... Det finns många oväntade, vackra, fiffiga fönster, så jag kan rekommendera en liten rundtur!
SvaraRadera