söndag, juli 13, 2014

Badbart och badklart

För närmare tretti år sedan började jag bada ett stenkast hemifrån, i Årstaviken som är en del av Mälaren och som ligger söder om Södermalm i Stockholm.
Vattnet jag med njutning hoppade i var "otjänligt", hette det. Vilket ledde till att förbipasserande ofta undrade:
-Går det att bada här?

Varpå jag ofelbart svarade att vad tyckte de att det såg ut som? Och så brukade jag lägga till att jag var väl medveten om att jag inte simmade i dricksvatten, så jag höll munnen stängd och huvudet ovanför ytan. Summa summarum: det var ljuvligt och en ynnest att ha så nära till sommardoppet.

På papperet var det jag gjorde någon sorts lagbrott som skulle kunna beivras. Vad straffet för en olydig badare kunde bli lyckades jag aldrig förstå. Mina barn badade också, kanske inte alltid med hakan ovanför vattnet heller. Men de fick inga men av det, däremot hade de hjärtans kul på "vår" badstrand.

Sedan dess har saker hänt. För något år sedan förvandlades min civila olydnad till fritt initiativ. Vattenkvaliteten befanns kraftigt förbättrad. Jag (och alla andra med mig) fick bada i Årstaviken, med myndigheternas välsignelse.

Det har förstås inte inneburit någon som helst skillnad för mig. Men hoppsan, i veckan som gått har det hänt saker!
Plötsligt har det blivit praktfulla bryggor, hopptorn i tre avsatser, stor sandstrand och flotte att dyka från en bit ut från land. Ja, det har till och med dykt upp några palmer! Rena semesterparadiset!

Kul att mitt i Stockholm kunna gå till ännu en ordentlig strand och leka sommar.
Fast jag fortsätter nog att bada en bit bort, nu när inga barn kräver lekkamrater. Lyxigt är det hur som helst! Avundsjuk? Med all rätt!

Copyright Klimakteriehäxan 

3 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, så mysigt!
GRATTIS!

Kulsprutan

Hannele på Hisingen sa...

Härligt när man jobbat för bättre vatten!

Klimakteriehäxan sa...

Ja visst är det kanon!