lördag, december 16, 2017

Tretton år tror jag visst att jag är

Det fanns en sång vars text löd (tror jag): "Fjorton år tror jag visst att jag var, en liten flicka så fager och så rar". Kan man överföra det till en Klimakteriehäxa som nästan uppnår denna aktningsvärda ålder, om än ett år kort?
Fager? Nja, det är alltför enkelt att motbevisa. Rar då? Blir nog också svårt att styrka.

Men siffrorna stämmer hur som helst. Den 16 december 2004 hade jag plötsligt en blogg, en alldeles egen plattform där jag kunde publicera det jag kände för. Till en början var det bara text, så småningom blev det alltmer foto också, eftersom jag råkar tycka nästan lika mycket om att plåta som att skriva.

Förvisso har det funnits tillfällen då jag allvarligt övervägt att sätta punkt. Bloggandets högsäsong är nog över för rätt länge sedan. Jag kan se hur folk som en gång var flitiga läsare och kommentatorer inte längre existerar i bloggvärlden. Visst tillkommer nya, men inte i mängder direkt. Och även om Klimakteriehäxan har noterats för en bra bit över en halv miljon sidvisningar är jag en mikroliten bit i det enorma internetpusslet, där stora spelare har många miljoner dagliga följare.

Ändå har jag knallat vidare i spåret. För som jag skrev redan då, för tretton år sedan: Min blogg är i första hand till för mig själv, det är bara att erkänna. I bästa fall är ni fler där ute som hänger på. Kom, kom igen, kommentera gärna.

Så är det, i alla fall ett tag till. Du är fortfarande välkommen till Klimakteriehäxan!

Copyright Klimakteriehäxan

PS I det allra första inlägget får man också veta hur mitt namn kom till. Ibland undrar folk ... 

9 kommentarer:

  1. Grattis på din fjortonårsdag Klimakteriehäxan!

    När jag var ett år eller möjligen något mer lärde jag känna dig och har följt dig på avstånd sedan dess. Då hade du just fyllt två år och var lite äldre än jag och alltså mer erfaren. Det gjorde dig bara mer spännande. Det fanns en tid då jag hälsade på dig betydligt mer än jag gör nu, men som du påpekar så har bloggarna och de flitiga kommentatorerna minskat i antal. Under åren med "Veckans fönster" var du en av de flitigaste deltagarna, men sedan jag avslutade fotoutmaningen, har våra kontakter varit mer sporadiska. Än finns jag kvar men är inte längre lika aktiv som du. Jag uppskattar att du fortsätter och hoppas du får finnas ännu fler år och att du glömmer de där tankarna på att avsluta ditt bloggliv. Du måste åtminstone passera tonårstiden och bli lite mer vuxen. Jag uppskattar framför allt alla dina boktips och borde kanske påpeka det lite oftare i någon kommentar och inte bara följa dig via RSS-flödet.

    SvaraRadera
  2. Tack Susanne! Roligt att höra av dig. Jag kan fortfarande sakna Veckans fönster, det gjorde att man såg på omvärlden med "fönsterögon"! Sköt om dig, välkommen åter (förstås) och ha det bäst!

    SvaraRadera
  3. nej, någon miljon läsare blir det nog inte bland mina böcker... fast 716 584 sidvyer duger gott

    SvaraRadera
  4. (Debutsky har fönster varje vecka:
    https://debutsky.wordpress.com/

    SvaraRadera
  5. Roligt att läsa ditt första inlägg - har för mig att jag läst det någon gång tidigare men i så fall har jag glömt det :-). Men killen gjorde dig faktiskt en tjänst genom att ge dig det namnet - det blev ju t.o.m. en bok. Jag känner precis som du - skriver mest för min egen skull. Sen är det bra att få saker och ting dokumenterat.

    Bra att kunna gå tillbaka och se när man reste till den platsen eller när man var på den konserten etc. etc. Jag började med min blogg samma år som Casimir - det äldsta av mina tre yngsta barnbarn - föddes 2007 men kom inte igång med bloggen förrän han var ett halvår. Så jag måste komma ihåg att jag faktiskt firar tioårsjubileum i år. Jag får ta det till halvårskollen.

    Det är klart att du inte ska sluta att skriva - även om jag är dålig ibland på att gå in och läsa hos dig är det alltid lika intressant när jag gör det.
    Önskar dig en skön tredje adventssöndag.
    Ingrid

    SvaraRadera
  6. 14 år! Stort, stort GRATTIS!!! Du är då en väldigt modig 14-åring! Kan säga att jag startade fyra år senare än du, och att jag firar 10 år i februari nästa år. 885 401 läsningar har jag fått (fick kolla i statistiken som jag sällan besöker) hittills. Så...

    Blogglandia har minskat rejält. Det håller jag helt med dig, speciellt efter sommaren i år. Många övergår till Instagram. Synd tycker jag. Men du och jag fortsätter att föra dagbok här på blogspot. Bra där!!!

    SvaraRadera
  7. Tack Hannele, Ingrid, BP! Jag har förvisso också ett Instakonsto men kommer mig inte för med att publicera saker där.

    SvaraRadera
  8. (twittrar om böcker, men lika lite kommentarer som i instagram, blir inte samma liv som i bloggen)

    SvaraRadera