tisdag, oktober 29, 2019

Spänning på rätt sätt

En del bokläsare älskar när det blir både otäckt och väldigt spännande. Jag tror inte att jag hör till dem längre, oklart om jag någonsin gjort det faktiskt.

Så när tisdagstrion ska ha just "spännande och otäckt" som ämne enligt påbudet från Ugglan & boken är väl mitt korta svar "nej tack".
Det var exempelvis för att det blev för våldsamt och obehagligt som jag gjorde slut med såväl Henning Mankell (efter "Den femte kvinnan" när de mördade miste livet spetsade på träpålar i gropar i marken) som John Ajvide Lindqvist, som roat sig med diverse "oförklarliga" händelser i sina romaner. Vampyrer och annat i den stilen är inte min grej.

Men när historien bygger på verkligheten blir läget förstås ett annat. Hannah Kent imponerade storligen på mig med sin debut "En mörderska bland oss" (Burial Rites), i vilken huvudpersonen, en ung kvinna, är den som blev den sista att avrättas på Island. Trots att man från början vet hur det ska sluta är det både fascinerande och spännande!

Samma sak med Joseph Wambaughs tidiga böcker. Han har en bakgrund som polis i Los Angeles och kan beskriva det livet inifrån, och det är verkligen ingen skönmålning han ägnar sig åt. Läs "The Blue Knight" eller "The Onion Field" (misslyckas med att hitta de svenska titlarna)! I den senare boken sker det enda mordet precis i starten och ändå blir det en nagelbitare som slår många halvljumma deckare. Spänning på rätt sätt!

På tredje plats en riktig klassiker: "Lilla spöket Laban" av Inger och Lasse Sandberg. Vilken trevlig högläsningsbok! Spänning på rätt sätt här också!

Copyright Klimakteriehäxan

27 kommentarer:

  1. haha, lilla spöket Laban, våra barnbarn vill inte höra skrämmande historier :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hos oss funkade Laban bra, ingen blev rädd!

      Radera
  2. Intressanta tips. Laban är väl för söt!

    (PS. Du glömde lägga in länken hos Ugglan & Boken.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åtgärdat nu, tack för påpekandet! Och vi gillar kanske Laban lite extra för att han i grunden är värmlänning? :-D

      Radera
  3. En mörderska bland oss är den enda jag läst. Tack för tips om de andra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wambaugh är värd besväret, men jag gillar hans gamla böcker bäst. Det har gjorts film på flera av dem.

      Radera
  4. En mörderska bland oss vill jag läsa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man blir så häpen över att den är skriven av en ung tjej från Australien!

      Radera
  5. Jag blev också nyfiken på en mörderska ibland oss. Och Laban är ju söt, funkar alltid! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Laban kan vara väldigt lagom spännande ibland!

      Radera
  6. En mörderska bland oss är jag väldigt sugen på och den står redan i hyllan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror/hoppas inte du blir besviken. Själv har jag länge tänkt läsa Kents andra bok men det har inte blivit av.

      Radera
  7. Åh, jag gillar Laban och Labolina. 'Labolinas lina' är en favorit :) En mörderska bland oss låter riktigt intressant.

    SvaraRadera
  8. Här är vi olika. Älskar Mankells böcker, och Joseph Wambaughs böcker läste jag på 1980-talet. Måste säga att du har betydligt bättre minne än jag. Kommer ihåg titlarna men inte innehållet.

    John Ajvide Lindqvists första bok "Låt den rätte komma in" var hans bästa enligt mig. Har läst två andra böcker sedan dess, men de var alltför "övernaturliga" för min smak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mankell frossade i våld på ett sätt som inte tilltalar mig. Wambaugh är realistisk och grym, men bra. JAL är på tok för intresserad av "det övernaturliga" för att charma mig. "Låt den rätte ..." var ju riktigt otäck, både som bok och film!

      Radera
  9. Spöket Laban har man så klart läst. Tack för övriga tips.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja de övriga är ju lite läskigare, förstås ...

      Radera
  10. har läst någon roman av Joseph Wambaugh. Lilla spöket Laban har jag också läst. utan att bli det minsta rädd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr tyckte jag Wambaugh inte riktigt höll när Hollywood-serien kom.

      Radera
  11. Svar: Visste inte ens att servisen hette Rosenthal Maria (enligt Emma som är en levande databas). Men nuförtiden heter den alltså Rosenthal Classic Rose enligt dig som har en likadan servis. Så himla kul! Fick faktiskt kolla båda namnen då jag aldrig vänt på tallrikarna för att kolla märket faktiskt. Oooops jag vet.

    Ärvde servisen efter min mammas död. Hon fick den i bröllopspresent av sina föräldrar och det var någon gång på 1920-talet. Det var "finservisen" som hon aldrig använde. Var nära att slänga den, men tyckte att den var så vacker, så jag behöll servisen. Å vi använder den faktiskt, ja inte faten och såsskålen med mera då men tallrikarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där servisen har nog kommit ut i olika upplagor (och med olika namn kanske?) genom åren, min är från 80-talet och jag tycker den är riktigt fin! Använder den, absolut.

      Radera
  12. Gillar din trio med spänning på rätt sätt :-) Spöket Laban tillhör mina favoriter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lätt att gilla det spöket eller hur!?

      Radera
  13. Mycket som skrivs är för våldsamt för mig också. Hanna Kents bok får nog komma in i min villäsalista.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är riktigt bra, man får lära sig en hel del om livet på Island förr i tiden också.

      Radera
  14. Lilla spöket Laban är ju söt! :) Tack för tips om de andra två, kände inte till.

    SvaraRadera