torsdag, juni 16, 2022

De viktiga barnböckerna

Idag aktualiserar Mia i bokhörnan en av mina absoluta hjärtefrågor. Så här skriver hon: Barnböcker tycker jag är viktigt, det lägger ändå grunden liksom. Ge exempel på bra barnböcker! 

Det finns ju tack och lov otroligt mycket att välja på, inte minst böcker skapade av svenska författare och illustratörer. Så hur väljer man? De jag själv älskade som barn kan verka alltför gammalmodiga för dagens ungar, och samma öde kan rentav tänkas drabba sådant som mina egna barn läste.

Ingen behöver väl tipsas om Alfons Åberg och Harry Potter, knappast om Astrid Lindgrens berättelser, förmodligen inte Enid Blytons heller. Och sedan är det ju så att barnens ålder spelar stor roll när man ska locka dem till läsning. Kanske blir det olika resultat med pojke eller flicka i tankarna?

Jag bestämmer mig för att sikta in mig på ALMA, priset till Astrid Lindgrens minne, som nu delats ut i tjugotvå år. Det är världens största barnbokspris, den utsedda författaren får fem miljoner kronor. Lygia Bojunga från Brasilien var den lyckliga 2004, testa "Den gula väskan" (A bolsa amarela). Sonya Hartnett från Australien fick det 2007. Hon är mest känd för sina ungdomsromaner, men "En blå blomma" (Blue Flower) är en bilderbok för mindre barn, om hur det kan vara att börja skolan. 2018 gick priset till amerikanska Jacqueline Woodson och "Brun flicka drömmer" (Brown Girl Dreaming) är något för den lite äldre läsekretsen.

I den här illustra skaran finns också vår egen Barbro Lindgren som skrivit så mycket och så bra! "Loranga, Masarin och Dartanjang" är suverän högläsning som lockar till skratt, den självbiografiska trilogin som börjar med "Jättehemligt" är perfekt för en flicka som är på väg in i tonåren.

Känner att jag skulle kunna fortsätta i en halv evighet, men det ska jag inte. En sak är i alla fall huggen i sten: oavsett VAD barn läser är det viktigt ATT de läser. Man har ju aldrig läst en bok i onödan, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

13 kommentarer:

  1. Precis om de så läser serier är det bra och det finns bra serier.

    SvaraRadera
  2. Minns faktiskt inga "riktiga" barnböcker förut Enid Blytons serie, men minns att min mamma hade tjocka sagoböcker av H C Andersen och Bröderna Grimm som hon läste för mig.

    SvaraRadera
  3. Jag hittade min favoritbok som var den första - eller kanske andra - som jag läste själv när jag var sex år (fanns en fördel med att ingen hann läsa för mig...) Fast jag hittade den när skolan rensade ut gamla böcker, alla mina egna (nja... alla... de var inte många, jag lånade på bibblan) har försvunnit i någon flytt.
    "Kajsa reser till Solköping". Jag läste den flera gånger och riktigt kände att jag VAR Kajsa. Jag prövade att läsa den för en elev en gång... hon förstod inte ett dugg. Och jag insåg att språket nog var ännu äldre än jag är nu... Hur kunde jag förstå den? Vi pratade inte alls så 40-talsaktigt när jag var barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul ändå - har aldrig hört talas om boken, visst åldras text ... jag försökte få mina barn att gilla den av mig älskade Nalle Lufs, men det gick inte alls.

      Radera
  4. P.s. själv sjöng jag visor för barnen när de skulle sova, eller berättade sagor... Möjligen att sonen minns "Voffsen Kloffsen" som han älskade...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag sjöng också. Har nu tvingats inse att jag inte kan sjunga längre ... det är ju som så mycket annat en träningssak. Bl a.

      Radera
  5. Eftersom jag inte har några barn och därför inte några barnbarn så är dom "moderna" barnböckerna inte nåt jag kan uttala mig om, men jag anser att barn ska läsas för och så småningom läsa själva. Själv läste jag jämt, även på nätterna med en ficklampa under täcket.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. "De tre musketörerna" hade jag med mig under täcket, alla delarna!

      Radera
  6. Nej, ingen bok läses i onödan!

    SvaraRadera
  7. Sanna ord där på slutet. :)

    SvaraRadera